Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

3 illustratörer, 3 stilar

TEXT Torun Bjurman
Annons

Stina Wirsén

Stina Wirsén, känd för både sina barnböcker och sina illustrationer i Dagens Nyheter, har alltid tecknat.

– Jag ritade innan jag var tre år, säger hon och får det bekräftat av sin mamma som sitter i publiken.

På en skärm visas en bild på Stina Wirsén som liten.

– Jag var en intensiv person, men jag hade också behov av att gå in i en skrubb och rita. Jag är samma person nu som då.

Hon berättar att hon inspirerades av John Bauer. Hon var och är oerhört fascinerad av illustratörer som har en teknisk briljans. Och det tycker hon att John Bauer har.

– Han är fantastiskt driven och det var jag fascinerad av. 

Som många andra barn inspirerades Stina Wirsén också av Kalle Anka & Co under det tidiga 80-talet.

– Min morfar hade en frisersalong i Hudiksvall. Min syster och jag var där väldigt mycket under hela vår barndom. På salongen, i väntrummet fanns två tidningar, Kalle Anka och Fib Aktuellt, båda intressanta på sitt sätt. Kalle Anka var och är en stor inspiration för mig. Jag kan alla Kalle-tidningar från slutet av 70-talet utantill.

Det är en brokig skara illustratörer som påverkade Stina Wirsén som barn. Hur har de då påverkat hennes egna illustrationer? Hennes stil skulle snarare kunna beskrivas som avskalad och ren än detaljrik som John Bauers. Hans bilder är fyllda med färg ut i minsta hörn. Hon lämnar mycket vitt i bilden. Hon har lagt märke till att hon under de senaste fem, tio åren har börjat rita mer och mer som ett barn.

– Jag försöker plocka bort allt som är oväsentligt.

Samtidigt är hennes illustrationer tekniskt skickliga, liksom hans bilder. Hon arbetar omsorgsfullt med sina teckningar och gör väldigt många original.

– Jag gör kanske dubbelt så många som kommer med. Till exempel gjorde jag det när jag gjorde Vem-serien, som handlar om adoption. Jag gjorde ut den fyra, fem gånger för att sedan bara slänga bort det. Sedan börjar jag om. Det är lite omständligt, men jag har inget annat sätt.

Stina varken planerar eller skissar i förväg.

– Jag har ingen idé, jag bara börjar. Jag tänker medan jag ritar. Om jag till exempel har en tung text för Dagens Nyheter som jag ska illustrera så läser jag texten och så börjar jag rita sedan. Och jag gör likadant med böcker – jag vet aldrig innan hur det ska bli. Jag skissar aldrig, säger hon.

Hon arbetar inte digitalt. I stället ritar hon med en reservoarpenna, flytande tusch, krita och spritpenna. För henne är det av stor betydelse vilken typ av papper hon använder. Genom att variera mellan olika sorters papper får hon olika uttryck.

– För mig är det jätteviktigt hur pennan flyter i papperet. Vem-serien gjorde jag på koppartryckspapper och andra böcker har jag ritat på andra papper, säger hon.

När det kommer till vilka färger hon gillar, så tycker hon att det är intressant att använda färger som man inte brukar, som inte anses passa. 

– Jag gillar att göra bokomslag i en färskala mitt emellan beige och grå. Det är roligt att utmana åsikterna om vad man kan ha för färger för barn. Det brukar anses att man ska ha mycket färg eller att det ska vara pastelligt, men man kan ha bajsbrunt till barn.

Namn: Stina Wirsén
Titel: Illustratör, tecknare, författare.
Agentur: Woo Agentur
Kunder i urval: Bonnier Carlsen, Arla, Leefilm, Filmtecknarna, Pluslicens (vårt brokiga varumärke ligger hos dem), samt kunder i Japan och USA
Inspiration: Det växlar – väldigt fort! Jag inspireras av film (i dag såg jag Pangpangbröder – en ny svensk film – helt fantastiskt bra) barnböcker, loppisar, konst, människor jag möter, mat som är god alternativt vacker…allt möjligt helt enkelt.
Webb: woo.se, stinawirsen.se, brokiga.se

Maria Nilsson Thore

Maria Nilsson Thore har varit illustratör sedan hon gick ut Konstfack 2000. Hon arbetar främst med barnböcker. Hon både ritar och skriver och på sin meritlista har hon böcker som Molly & Molnet, Sami somnar, Vira vaknar och nu senast Petras prick.

När hon var liten var hon enligt egen utsago både tramsig och flamsig samtidigt som hon ville vara för sig själv.

– Jag lekte mycket ensam. Jag var glad och framåt, men jag ville också vara helt i fred.

Jag var duktig på att rita och det var jag väldigt nöjd med. Jag hade färdiginövade figurer som jag lärde andra. Helst skulle de be mig rita.

Maria Nilsson Thore inspirerades av dramatiska illustrationer. 

– Jag facinerades av hemska böcker med ond bråd död, det tyckte jag var kul. Jag fastnade ofta för väldigt dramatiska sagor med överlastade och fullproppade illustrationer.

Några exempel på böcker som hon tyckte om är Astrid Lindgrens Allrakäraste syster med bilder av Hans Arnold, Till vildingarnas land av Maurice Sendak och Gamla mor Lundgren, en bok på rim översatt av Lennart Hellsing och illustrerad av Ib Spang Olsen.

– När jag ser bilderböcker från barndomen så minns jag precis hur bilderna kändes att titta på som liten. Jag minns alla detaljer, färger och figurer i vissa bilder. Minnena är väldigt intensiva. Jag älskar fortfarande de här bilderna på samma sätt som då, och lite färgas jag av den bildvärlden när jag jobbar. Men nu blir jag självklart också inspirerad av helt andra typer av bilder, säger hon.

Precis som Stina Wirsén arbetar Maria Nilsson Thore analogt.

– Jag målar med akvarell, lite tusch och blyerts i konturerna.

Hon tycker att hon själv är ganska lat. Ofta drar hon sig för att komma igång med att rita. Hon sitter hemma och skissar i soffan och försöker förtränga hur mycket jobb det innebär att teckna.

Hennes metod går ut på att börja i det lilla för att sedan förstora.

– Jag ritar små små rutor i flera omgångar och sedan gör jag större skisser som jag färglägger. Jag har en mapp för varje jobb.

Som många konstnärer har hon en idé om att hela tiden ta sig vidare och hitta ett nytt uttryckssätt, men hon landar för det mesta i sitt vanliga manér.

– Jag är väldigt låst. Inne i huvudet försöker jag släppa loss och inför varje jobb försöker jag bryta mig loss.

Typiskt för Maria Nilsson Thore är att hennes färgskala är ganska dämpad. Hennes bilder har inte klara, skarpa färger utan de gå i stället i en mildare ton, som hon kallar smutsig.

– Jag tittar på någon idol och så försöker jag ta färger som jag inte brukar ta och så sitter jag och skissar och målar. Men så blir det samma färger och färgskala igen. Jag tar klatchiga färger som jag smutsar ner. Blått har jag väldigt jobbigt med. Jag är kvar i att vara duktig och inte rita utanför, säger hon.

Namn: Maria Nilsson Thore
Titel: Illustratör och författare
Kunder: Bonnier Carlsen, Rabén&Sjögren, Liber, UR, Skansen
Inspiration: Andras bilder, form, film och barn.
Webb: marianilssonthore.se

Sarah Sheppard

Sarah Sheppard har illustrerat och skrivit boken Massor av dinosaurier, som för några år sedan nominerades till Augustpriset för bästa barnbok. Den vann Stora läsarpriset och den var nominerad i Kolla! i kategorin bästa barnboksillustration.

Sarah Sheppard beskriver sig själv som ett ganska bråkigt barn. Och till skillnad från Stina Wirsén och Maria Nilsson Thore berättar hon att hon ritade som vanliga barn.

– Jag var inte helt besatt av att rita då och som ni kan se kan jag fortfarande inte rita, säger hon med ett leende.

– Jag vill kunna rita som Stina och Maria, men jag får göra det på mitt sätt. Jag trodde länge att riktiga illustratörer gjorde bilder i ett drag. Själv måste jag sudda hela tiden.

Sarah Sheppard använder en intressant metod för sina illustrationer. I stället för att rita en hel bild tecknar hon delar som hon sedan sätter ihop till en helhet.

– Jag måste rita en grej i taget och sedan bygga ihop det till en bild efteråt. Jag gör alla gubbar för sig så att jag kan byta ut dem efter hand. Jag ritar på papper, skannar in teckningen och färglägger och flyttar grejerna i datorn. Förut trodde jag att det var fusk att göra så.

Sarah Sheppard hade överhuvudtaget inga planer på att bli illustratör. Hon var ad och formgivare.

– Jag skulle inte bli illustratör. Jag jobbade med bokformgivning, men hade en massa bildidéer som jag försökte få förlaget att göra ut. De svarade att jag fick göra det själv. Vilken kul chans tänkte jag. I början tog allting otroligt lång tid, jag var tvungen att uppfinna ett sätt att teckna på. Jag satt med två bilder i två månader.

För henne är illustrationen bara ett uttrycksmedel bland många.
– Jag vill berätta något och då är bilden ett bra medel.

Om Stina Wirsén har ganska avskalade bilder och Maria Nilsson Thore en relativt dämpad färgskala så är Sarah Sheppards färger desto intensivare.

– Mina färger kan väl beskrivas som Lego och Briotåg. Jag vill inte smutsa ner färgerna. Jag försöker ibland, men jag hamnar alltid med basfärgerna. Jag gillar när det mycket färg.

Och tittar man tillbaka på vem Sarah Sheppard inspirerades av som barn så hittar vi de starka färgerna redan här. 

– Konstnären Henri Rousseau är min stora favorit, för hans mystiskt overkliga djungelbilder.

Några andra favoriter var Jan Lööf och Gary Larson.

– Jag gillade Jan Lööf för hans fantastiska bilder, berättelser och tecknade serier. Jag läste allt. Jag tyckte även om Gary Larson för hans geniala serier om djur, nördar och galna vetenskapsmän. Och jag har faktiskt precis samma idoler i dag som jag hade som barn.

Sarah Sheppard tycker själv att det är svårt att säga hur hon påverkats av bilderna.

– Men jag kan konstatera att jag själv nu ritar mycket djungelbilder, djur med pratbubblor och att jag är en vetenskapsnörd.

Namn: Sarah Sheppard
Titel: Illustratör, författare, formgivare
Förlag: Bonnier Carlsen, Rabén&Sjögren, Alfabeta
Inspiration: Naturvetenskap, Henri Rousseau, Gary Larson, Jan Lööf
Webb: sheppard.se, massoravdinosaurier.se

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop