De röda halvtransparenta kuberna i akryl med grafiska element i svart är det första vi ser.

Byrån flyttade in högst upp på Ferkens gränd 1 i Gamla stan, i Stockholm för ungefär ett år sedan.

De båda grundarna, Jonas Banker och Ida Wessel sitter mitt emot i konferensrummet som ligger innanför det ombonade pentryt, varifrån lokalen öppnar upp mot fem vita skrivbord.

Borden är tomma nu, då klockan är eftermiddag. Stolen vid den femte arbetsplatsen är vikt för praktikanter.

De röda kuberna som mötte oss först, står i hörnet på en bänk vid skrivborden. De representerade Banker-Wessel som en av tio nutida formgivare på utställningen ”Design Stories” 2018, som återinvigde det då nyrenoverade Nationalmuseum i Stockholm.

Samtalet hinner precis komma igång, då det ringer på dörren.

Något fel på värmen, förklarar Jonas Banker. Ida Wessel går för att öppna, eftersom hon skött hela den kontakten ändå.

– Jag tycker dom är fina.

Svaret kommer från Jonas Banker då vi frågar om den vita asken med svart typografi som trängs med mängder av annan inspiration på den långa, väggfasta hyllan bakom honom i konferensrummet.

– Bra form berör mig minst lika mycket som bra konst, men det har alltid funnits någon gradering av vad som är tyngst.

En liten stund senare står asken från det svenska märket Byredo (tillverkar parfym) på bordet mellan oss och vi får veta varför och varför inte om formen. Inspiration.

– Jag köper en massa matförpackningar på Tradera och letar saftflaskorna från Sunkist och tetrorna. De är fortfarande jävligt stiliga, säger Jonas Banker.

De konstaterar också att en del konst de hittar från till exempel 1980-talet kan kännas daterad idag och undrar varför konsten antas fungera för evigt, medan formgivning i många fall anses tillfällig?

– Jag tror vi har mycket att tjäna på att få ihop det kulturella kapitalet med den kommersiella världen för att hitta starka uttryck, berättar Ida Wessel.

Så fortsätter samtalet sedan med de båda kreatörerna. Någon av dem hämtar emellanåt en del av ett projekt de arbetat med och lägger det på det avlånga bordet.

Det blir snabbt tydligt att formen, det fysiska, taktila och synbara är det som leder dem även i samtal.

– Det är svår att göra bra grejer och många byråer säljer in sitt arbete med strategisnack, men kunden kan oftast sin strategi bäst. Form är det viktigaste för oss. Kanske inte så många jobbar så, funderar Jonas Banker.

Men ödmjukheten är alltid närvarande och att det är deras egna byrå som skapat boken, tapeten, utställningen, husfasaden, logotypen, väggen, typsnittet, kuben. Objektet. Är underordnat.

De berättar om i vissa fall 800 varianter, åt alla håll innan formen på ett märke sitter. Sedan kan de skriva under på att du och jag inte behöver leta mer.

Det väsentliga är det enda betraktaren ska behöva möta.

Vi tänker att det alltid finns hundratals varianter till, men då är det någon annans resa. Och det kunden köper av Banker-Wessel är den resa kunden gör tillsammans med byrån.

De är noggranna med att visa processen för klienten. Den blir kvittot på att jobbet är gjort.

Jonas banker berättar om arbetet med logotypen för Hasselblad Foundation. Rad efter rad med svartvita skisser.

– Det är ett ganska mödosamt letande efter något som stämmer och undersöka alla delar tills vi hittar något vi kan bygga på.

De förklarar att de alltid försöker bygga vidare på vad de redan har. Något som syns tydligt i bland annat jobbet med Hasselblad.

– Skissprocessen är helt bananas. Det ser ut som att en vansinnig människa bara ritat samma form om och om igen, konstaterar Jonas Banker.

Beviset, spåret och kvittot för bara projektet med Hasselblad består av ett par hundra skisser i boken ”Process – Visual Journeys in Graphic Design”, utgiven på Counter-Print i England och tryckt på Göteborgstryckeriet 2019.

I boken delar Banker-Wessel modigt med sig av 12 processer för formen i projekt för olika klienter, med stegen varje design tagit då den stigit ner från tankens och viljans domäner, till det konkreta, enkla och förståeliga.

– Vi kallar skissprocessen för form research. Vad gömmer den här problematiken, förklarar Ida Wessel.

Även om den visualiserade kampen inger respekt, finns också mycket humor och värme i kommentarerna till många av skisserna i Process – Visual Journeys in Graphic Design; ”Someone crying on top of a Memphis wedding cake” (Hasselblad Foundation), ”’XX’, nope” (Pallas) eller ”Very difficult to see the ’F’. This is not working out” (Fotografiska).

De träffades i slutet på 1990-talet och har nu familj med tre barn och driver byrå tillsammans.

– Vi lägger verkligen alla ägg i en korg. Ibland kan jag känna, men shit, vad modigt ändå att göra det, funderar Ida Wessel.

Men de har lärt sig vara artiga på jobbet och blir det problem promenerar de tillsammans. Allt bygger på deras samarbete.

– Det blir lite också så att vi måste lösa det här nu. Vi kan inte komma tillbaka och vara buttra, för då blir stämningen horribel. Varför bråkar vi, handlar det om något annat? Vi försöker se helheten. Ofta handlar det om att någon har sovit för lite, att en kund inte fungerar eller att man har blivit trampad på tårna. Det kan vara futtigt också, konstaterar Jonas Banker och Ida Wessel fyller i;

– Vi kan inte bygga något på att allting är härligt hela tiden. Har man en kris får vi lösa den.

Många projekt har passerat sedan de båda ägarna grundade bolaget 2001 och idag finns även designern Simon Hessler och Emelie Maxdotter på byrån. Hur har de själva förändrats sedan starten?

– Vi skjuter mer på mål direkt nu. Förr undersökte vi varenda sten i varje världsdel, svarar Jonas banker och Ida Wessel fortsätter;

– Mina första jobb kändes som, kommer jag att ro hem det här? Nu vet jag att vi kommer iland och vi är inte rädda att göra om ifall det behövs.

Genom hela samtalet lyfter de processen. Många skisser och mycket undersökande. Men resultaten talar för sig själva – de hittar alltid hem.