Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Cap&Designs blogg

Rörliga alster

TEXT Johanna Björklund | 2018-12-05
Annons

Det länge känt att många illustratörer ger oss inblick i produktionsfasen, ex. från vit canvas till färdigt resultat i olika klipp eller time lapse-videos. På senast har jag uppmärksammat fler illustratörer som animerar in små, små rörelser på färdigt motiv. Som en add on för att krydda upp eller skräddarsy upplevelsen i ett speciellt medie. Stina Persson visar på principen här med kommentaren ”Just playing…” (termen alla proffs tycks slänga sig med när de visar på något spännande.)

Jag tänker att Instagram Stories kanske är den givna kanalen för denna typ av produktion. När jag själv illustrerar lägger jag som vanligt upp resultatet på mitt statiska Instagram-flöde samt webbplats, men i Stories använde jag denna gång den animerade illustrationen. Jag la inte mycket tid, men det lilla som blev var ändå effektivt sett till att fler reagerade på bilden. Gissar att den utmärkte sig helt enkelt.

Med hjälp av små (eller för den delen stora) rörelser kan man dessutom förmedla budskapet på ett mer slagkraftigt vis. Det skulle egentligen kunna sätta identiteten för hela verket beroende på hastighet, rörelsemönster osv. Har ingen direkt känsla hur många ”konstnärsillustratörer” som gör den här typen av anpassningar på sina verk, men för mig är det nytt. Helt klart något jag kommer tänka på oftare framöver.

Office-logos lyfter från det platta

TEXT Johanna Björklund | 2018-12-01
Annons

Var hemma hos en vän igår kväll, anställd på Spotify, och mellan varven av bubbel och chipsblad började vi prata om företagets visuella identitet och utvecklingen genom åren. Varför en fredagskväll tänker ni? Det tänker jag också i skrivandets stund. Men vi lämnar det där.

Jag beskrev min artikel om Flat design (senaste numret) och i samtalets stund pekade jag på Spotify som exempel på aktör som punktligt följt denna trend. Började lite nördigt upprepa hur vi har gått från 3D och detaljerad grafik, till platt och sparsmakad, för att nu se det börja det lyfta igen. 

Trots detta oförklarliga val av samtalsämne bär jag ändå på någon form av rimlig självinsikt och förutsätter att många lyssnar med halvörat, men snabbare än blixten tog han upp telefonen och sa: Det låter som att detta stämmer med Windows nya Office-logos. Spänd blev jag på att se vad detta handlade om. Hade ingen aning om Windows hade gjort en redesign, men vi vet ju alla vad det innebär som den fanbärare företaget är. Detta kommer inspirera allt och alla. Och mycket riktigt – Windows har ordagrant lyft sig.

Vi får numera vila ögonen på ett 3D-kalas som svänger lite härligare. Och jag gillar det. Läs mer om Office-logotyperna hos The Next Web som beskriver arbetet.

Kvällen fortsatte ute i novembernatten och i taxibilen genom mörkret bekräftas det: Mer poppande! Oavsett om det är toner ur bilradion eller grafiska lösningar hos storföretag.

Blogg
44560

Kaffekreation

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-22
Annons

Ambitionsnivån denna torsdag.

Blogg
44485

Mailchimp i ny kostym

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-18
Annons

Det var nog klokt att ingen under studietiden berättade hur ofta man som formgivare landar i program som Powerpoint och Mailchimp. Drömmen om det konstnärliga utövandet hade fått lägga benen på ryggen. Att det sedermera finns en tyst överenskommelse designers emellan att man bara ska ogilla dessa program i egenskap av okrönt prestige är inget jag tycker vi behöver gå djupare in på.

Hur som helst. Mailchimp har gjort ett omtag av sin visuella identitet. Med en något kaxigare tonalitet gör de mig nyfiken. Logotypen flirtar mot oss i en stabilare balans än tidigare. Cooper Light heter det nya identitetstypsnittet, en mjukare serif-font lättläst på skärm. Den hårt gula kulören livar upp novembermörkret och påvisar det vi alla redan vet: Gult är inte fult. Personligen hade jag försökt hitta en mer jämlik kompis till den gula istället för de mjölkiga pastellerna. Det känns liksom som att pastellerna blev den där klassiska sista minuten-lösningen. En add on på färdig koncept för att någon blev lite nervös. Men ah, troligtvis min personliga smak som uttrycker sig nu.

Brokiga illustrationer i autentisk anda bryter av fint mot webbsidans solida grund. Jag tittar på illustrationen på landningssidan och börjar omedelbart tänka på Red Bull. Vet inte riktigt varför men jag tycker det finns något i animationens tempoväxling. Från långsamma till snabba rörelser i olika knyck. Jag bloggade tidigare om SF’s nya logotyp och att mycket identitet ligger i just hur logotypen visualiseras som ”icke statisk”. Här följer lite samma princip. Att Red Bulls tio år gamla reklamfilmer kan poppa upp i mitt huvud p.g.a. en karaktäristisk rörelse. Intressant.

För mer info om arbetet bakom Mailchimps nya utseende, klicka in på denna länk. Jag gillar det jag ser.

Melankolisk collage art

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-13
Annons

Regndropparna har legat statiska i luften den senaste veckan. Ett dimmigt, närmast ”foggigt” Stockholms vilar in vintern.

Den här tiden på året har för mig alltid varit den bästa för skapande. Jag tror att den kreativa ådran behöver ha lite, lite ångest för att vakna till liv. Ser fram emot en julledighet i ett vitt snölandskap (hoppas) och ett ekande tomt schema. Just nu inspireras jag av futuristisk, melankolisk collage art. Planetens skörhet, världsklimatet, naturens reaktioner, idén om liv i rymden, dystopi.

Tre favoriter att besöka på Instagram:

1. Karen Lynch,  leafandpetaldesign
2. Ayham Jabr,  ayhamjabr
3. Jesse Treech, jessetreececollage

 


Karen Lynch


Ayham Jabr


Jesse Treech

 

Hela Sverige designar

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-02
Annons

Designforum, nyhetsprogram och redaktionella sajter stormade förra veckan. SF har en ny logotyp och den är alltså ful. ”Hur kan en designer få betalt för det här?”, ”Involvera allmänheten i designprocessen!”

Jag kom över den här vinjetten (vilken gör ju en 80-talist som jag nostalgisk till tänderna.) Glad blir jag. Vad är det med den filmsnutten som framkallar ett leende på läpparna? Jag kan ju vara ärlig med att säga att det inte handlar om utformningen på en isolerad grafisk enhet. Imaginärt känner jag doften av uppvärmda popcorn och smaken av maskinläsk. Jag hör jingeln. Salong släcks ned. Förväntan stiger. Samma princip gäller ju även i den visuella verktygslådan.

Utan att förminska värdet av gott hantverk måste vi väl ändå vara överens om att varumärkesestetiken inte längre handlar om en stilla grafisk lösning. Att som i detta fall diskutera en platt logotyp mot vit bakgrund blir inte en rättvis bedömning. Det är som att ta maskinläsken ur bio-kontexten. Odrickbar.

Uppenbart att mycket av SFs nya identitet ligger i de subtila animeringarna som levandegörs dels i logotyp men även övrig grafisk utformning. Söderhavets egendesignade typsnitt är karaktäristiskt och jag gillar den respektfulla detaljen med ”neonslingan” som kopplar tillbaka historiskt. Tweeken för målgruppen barn tyder också på en anpassning och flexibilitet. Det finns en konkret ton i brandingen som inte är revolutionerande men klok och modern. Jag skulle säga att logotypen som still och platt är det minst spännande i brandingen, men åter igen – det blir orättvist att bedöma den så. I rätt kontext lever den ju jättefint.

Det är kul när design engagerar men i termer av snyggt och fult faller diskussionen oftast platt. Det är som att argumentera för äpple eller päron, blått eller grönt. Att designen är strategiskt utformad vår digitala livsstil och konsumtion är kanske inte ett lugnande argument för den upprörde, men det är ju där vi i slutändan landar.

För övrigt. Ni visste väl att lukt är det sinne som tydligast kopplas till minne och känslor? Jag bara väntar på den dagen då popcorndoft blir en del även i den digitala upplevelsen. Då kommer SF-profilen vara fulländad. Mmm…

 

Färgfest hos Apple

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-27
Annons

Under veckan som har varit har det skett förändringar i vår IT-miljö på jobbet. Stora förändringar ska sägas. PC-användare har tagit steget över till MAC. Skinande datorer pryder nu skrivborden och den återkommande PC vs. MAC-diskussionen tror jag bidrog till i alla fall 3 graders temperaturökning i lokalen. Jag som redan sitter på MAC har betraktat detta skifte utifrån och kommit fram till en bestämd slutsats: Apples produkter gör faktiskt människor lite gladare.

Och så även deras kommunikation!

Den 30 oktober sänds ett “Apple special event” live från Brooklyn NY. Spekulationerna är igång, som alltid, vad som ska tillkännages och vilka produkter det berör. “There’s more in the making” är temat och inte blir det mindre spännande när teknikjätten väljer att marknadsföra detta med ett färgsprakande ögongodis.

För varje gång du uppdaterar webbläsaren “Apple events” dyker en re:design av logotypen upp i olika illustrativa manér (totalt 371 stycken enligt CNN’s tec-reporter Heather Kelly  som tog sig ann uppgiften att räkna dem.) Varje version av äpplet är ett hantverk värt all uppmärksamhet. Och man blir ju minst sagt nyfiken på vad som är ”in the making”… Så retsamt.


Skärmdumpar från: https://www.apple.com/apple-events

 

Tidplan 42 månader

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-21
Annons

Perspektiv är nyttiga, är de inte?

Kom över en tanke som jag tror att fler funderar på ibland. Du är kreatör och ska ta dig an en uppgift. Allt du vill är att vrida och vända och ge all din kärlek men i ryggraden vilar vetskapen att du jobbar mot timmar och att varje minut faktureras. En ekvation komplicerad att förhålla sig till, inte sant? Vissa menar på att det är bra ändå att ha ett ramverk. Jag vet bara inte om systemet ”timmar” är det rätta ramverket? Om man nu fick välja. Med detta sagt. Jag nonchalerar inte privilegiet att arbeta kreativt i en marknadsstyrd bransch. Det handlar inte om att jag vill ha det ”softare på jobbet”, utan snarare vilken modell som ger bäst resultat.

Helgen kom i vanlig ordning och jag spenderade en stund framför datorn i fredags. Ramlar över konstverket ”Running Fence”. En installation från mitten av 70-talet skapad av konstnärsparet Christo & Jeanne-Claude. Verket var 5,5 meter högt och 4 mil långt. Ett ”staket” som löpte från Highway 101 i Kalifornien och fortsatte ut mot Stilla havet vid Bodega Bay. Över 2000 paneler i nylon fästes i 350 000 krokar. Konstverket existerade i 14 dagar innan det monterades ned.

Det slår mig. Jag kan sitta och räkna mina timmar. Arbetet bakom Running Fence tog 42 månader (och fick leva i två veckor!) Jag blir inte klok på kontrasten även fast jag vet att scenarierna egentligen inte kan ställas mot varandra.

Någonstans vill vi alla skapa för att berätta något, oavsett om det rör sig om kommersiellt syfte eller konst. Inser att vi i branschen agerar i överenskommelse enligt en struktur som har väldigt snäva svängrum (haha). Jag blir både knäpp och fascinerad av denna tanke. Tänk vilka kreativa lösningar som hade kunnat rullats ut va? Med lite mer tid. Eller bara mindre fokus på tid.

Som sagt. Ibland är perspektiv nyttiga. För reflektion. Och inspiration. Om du vill bli inspirerad av ett fantastisk konstverk, se och läs mer om Running Fence här: http://christojeanneclaude.net/projects/running-fence

Öppningshelg för Nationalmuseum

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-14
Annons

En söndag börjar alltid bäst med en lång frukost framför Nyhetsmorgon. Den fortsatte vidare ut bland höstlöven på Södermalm. Brittsommar var det ja. Redan de fem första stegen utanför porten kände jag att t-shirt hade varit mer lägligt än höstjacka. Grävde fram solglasögonen ur väskan och på något vis fick de kompensera klädvalet.

Vi tog en promenad längs vattnet i gamla stan. Försökte hyra eldriven sparkcykel men lyckades inte få till det. Jag var inte jättebesviken. Köpte en kanelbulle och stegen traskade vidare mot Blasieholmshamnen.

Nationalmuseum har varit stängt i fem och ett halvt år för renovering och ombygge. Idag öppnade det för allmänheten. Som Sveriges största konst- och designmuseum kan jag säga att det finns något för alla smaker. Museet har verk som sträcker sig från 1500-talet fram till idag.

In och konsumera oljeporträtt på kungligheter, importerat japanskt porslin, signaturmöbler, Carl Larsson-konst, båtmotorer, leksaker, skyltar och så mycket mer. Tycker det är ett fint initiativ att entrén är kostnadsfri för att göra konst och kultur tillgängligt för alla. Bra nöje när hösten visar sin ruskigare sida!

www.nationalmuseum.se

Sans Forgetica

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-08
Annons

Vad tror vi om ett typsnitt som får oss att komma ihåg bättre? Sans Forgetica är här. De brutna bokstäverna ska trigga hjärnan att anstränga sig lite extra. Kul idé tyckte vi på Springtime idag (oberoende utfall säger jag!)


https://www.instagram.com/thenextweb

 

Stresstålighet som främsta egenskap?

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-04
Annons

Igår var jag på massage för att mjuka upp mina “stressaxlar”. Ett begrepp känt för axlar som trotsar tyngdlagen och hellre vill uppåt än nedåt (Imaginärt en märklig syn men i verkliga livet inte fullt lika uppseendeväckande.) Vad gäller mina axlar vet jag att boven till problemet är en alldeles för tung väska i kombination med ergonomisk ignorans. Snarare än stress dvs. Men tanken far ändå dit.

Under promenaden hem funderade jag på stress och hur lätt det viftas bort som något abstrakt och överkänsligt. I medie- & kommunikationsbranschen är stressrelaterad ohälsa ett problem, men man pratar nästan om det som ett normaltillstånd. Stundtals glorifierande.

Vår byrågrupp anordnade en föreläsning om stress i våras. Deltagarantalet var maxat. Uppenbarligen var ämnet något många ansåg intressant och möjligtvis har en relation till. Föreläsaren förklarade att stress uppstår när tid vs. kontroll inte går ihop. Vi är ofta benägna att hantera ett av dessa tillstånd utan problem. Det är okej med tempo i vardagen så länge du har kontroll över din uppgift. Om du inte har kontroll kan det hjälpa att ta dig ann uppgiften i lugn och ro. Utan vare sig tid eller kontroll blir det stökigt. En självklar logik kanske, men insikten är ett faktum – Hur många sådana projekt har man inte haft att göra med i sina dagar?

 

För mig är det tydligt att en stressad person inte “bär på denna egenskap”. Stress skapas i den miljö du befinner dig i och upprätthålls av kultur och struktur. Reaktionen på stress är givetvis personlig men idén att det skulle finnas någon supermänniska som “står över den” är ju fiktion (i alla fall ett tag till.) Många arbetsgivare lyfter upp stresstålighet som en meriterande egenskap hos sina anställda. Att det rentav skulle vara nödvändigt för att få jobbet till att börja med. Jag blir så förvånad. Därefter reagerar jag över pinsamheten. Psykisk ohälsa är utbrett idag och framför allt bland unga tjejer som senare ska in i arbetslivet. Vilka budskap vill man sända till dem? Strävan efter deras kompetens eller deras förmåga att hantera branschens brister?

Jag kände för att ta upp det här då det är lätt att glömma att det faktiskt inte är ok. Jag vet flera kreatörer som pga stress har tappat sin lust att skapa, något som för mig skulle vara en av de största förlusterna. Viktigt att se och prata om detta, och uppmuntra kollegor och chefer som gör aktiva försök till förbättring. Bra arbetsgivare vill veta.

Nu ska jag och mina ”stressaxlar” förbereda oss för helg. Känns som att hösten har landat på riktigt nu. Mysigt ändå!