Igår var jag på massage för att mjuka upp mina “stressaxlar”. Ett begrepp känt för axlar som trotsar tyngdlagen och hellre vill uppåt än nedåt (Imaginärt en märklig syn men i verkliga livet inte fullt lika uppseendeväckande.) Vad gäller mina axlar vet jag att boven till problemet är en alldeles för tung väska i kombination med ergonomisk ignorans. Snarare än stress dvs. Men tanken far ändå dit.
Under promenaden hem funderade jag på stress och hur lätt det viftas bort som något abstrakt och överkänsligt. I medie- & kommunikationsbranschen är stressrelaterad ohälsa ett problem, men man pratar nästan om det som ett normaltillstånd. Stundtals glorifierande.
Vår byrågrupp anordnade en föreläsning om stress i våras. Deltagarantalet var maxat. Uppenbarligen var ämnet något många ansåg intressant och möjligtvis har en relation till. Föreläsaren förklarade att stress uppstår när tid vs. kontroll inte går ihop. Vi är ofta benägna att hantera ett av dessa tillstånd utan problem. Det är okej med tempo i vardagen så länge du har kontroll över din uppgift. Om du inte har kontroll kan det hjälpa att ta dig ann uppgiften i lugn och ro. Utan vare sig tid eller kontroll blir det stökigt. En självklar logik kanske, men insikten är ett faktum – Hur många sådana projekt har man inte haft att göra med i sina dagar?
För mig är det tydligt att en stressad person inte “bär på denna egenskap”. Stress skapas i den miljö du befinner dig i och upprätthålls av kultur och struktur. Reaktionen på stress är givetvis personlig men idén att det skulle finnas någon supermänniska som “står över den” är ju fiktion (i alla fall ett tag till.) Många arbetsgivare lyfter upp stresstålighet som en meriterande egenskap hos sina anställda. Att det rentav skulle vara nödvändigt för att få jobbet till att börja med. Jag blir så förvånad. Därefter reagerar jag över pinsamheten. Psykisk ohälsa är utbrett idag och framför allt bland unga tjejer som senare ska in i arbetslivet. Vilka budskap vill man sända till dem? Strävan efter deras kompetens eller deras förmåga att hantera branschens brister?
Jag kände för att ta upp det här då det är lätt att glömma att det faktiskt inte är ok. Jag vet flera kreatörer som pga stress har tappat sin lust att skapa, något som för mig skulle vara en av de största förlusterna. Viktigt att se och prata om detta, och uppmuntra kollegor och chefer som gör aktiva försök till förbättring. Bra arbetsgivare vill veta.
Nu ska jag och mina ”stressaxlar” förbereda oss för helg. Känns som att hösten har landat på riktigt nu. Mysigt ändå!
