Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

CAP&Designs blogg

Vårtecken illustrerat

TEXT Johanna Björklund | 2020-05-05
Annons

Här kommer alla fina tolkningar av temat ”Vårtecken”. Det är så inspirerade och se allas olika tekniker. Från Sonjas akvarelldröm där våren fullkomligt exploderar ut till mer stilistisk datorkonst där de enkla minimalistiska dragen är talande. Detta förgyller en mulen tisdag här i Stockholm. Tack för att ni skickade in!


Jenny Ohlsjö
https://www.jennyohlsjo.com  https://www.instagram.com/jennyohlsjoillustration/

 


Maria Annas
https://mariaannas.se

 


Sonja Boström – ”Vårexplosion”
https://www.instagram.com/sonja_bostrom_art/

 


Adrian Faber
https://www.instagram.com/adfab/

 


Mathilda Helenasdotter
www.mathildahelenasdotter.com https://www.instagram.com/mathilda.jpeg/

 


Henrik Löfgren – ”30 april, snön smälter och blommorna börjar visa sig igen”
https://www.instagram.com/henrik_lofgren/

 


Michiko Erdogan Kauppinen
www.michikoart.se

 


Camilla Hammar
www.camillahammar.com

 


Annica Gustafsson

 


Ellinor Sahlström
http://instagram.com/grafergrafik

 


Johanna Björklung – ”Slingriga luktärtor”
www.jonie.se  www.instagram.com/joniedesign

 

 

Våren och önskad motivation

TEXT Johanna Björklund | 2020-04-23
Annons

Tick tack, tick tack. Känner mig inte alls lika produktiv som jag brukar vara. Märker så tydligt att jag dras med Corona-dippen fastän det finns mycket proaktivt jag skulle kunna göra i vardagen, dels för mig själv men främst för mitt nystartade bolag. Inser att jag halvt som halvt inväntar att samhället och marknaden ska återgå till det ”normala” men den där väntan bara blir min egen fiende. Vad är det för imaginärt knapptryck jag tror ska komma? Måste verkligen rycka upp mig nu. Energin borde vara på topp nu när det finns mer tid för sådant jag annars inte hinner med. Dessutom är det vår utanför fönstret och med det borde väl en skjuts motivation komma. Kämpa, kämpa.

Ett mål jag har satt upp för mig själv den närmaste tiden är att ordna en egen webshop. Vet inte varför jag har dragit ut på det, som med allt annat, men nu ska det minsann bli gjort! Hojta gärna till om du sitter inne på tips och kunskap kring webshoppar.

Åter till våren. Jag älskar verkligen den här årstiden. Det är något med april månad när allting ligger framför en. Flera månader av ljus och värme och alla mysiga små vårtecken. För mig är krokus, tulpaner och sopade gator riktiga vårtjusningar. Blir genuint glad av dessa saker.

Detta leder oss in på ett nytt illustrationstema. Ni är flera som har kontaktat mig och vill ha ett till. Det gör mig glad! Och temat är: Vårtecken. Fritt att tolka och tänka kreativt kring. Läs briefen och skicka mig ditt bidrag senast 1 maj så visar jag upp samtliga i bloggen.

 

 

Karantän illustrerat

TEXT Johanna Björklund | 2020-03-31
Annons

Wow vilka otroligt fina och finurliga illustrationer ni har skickat in till temat ”Karantän”. Det har varit en riktig lyx att sitta att öppna mail efter mail.
Jag hoppas att alla som skickade in har kommit fram till min inkorg – man vet ju aldrig helt säkert i teknikens värld.

Jag upplever att dom flesta har gjort avspeglingar hur vi upplever den här Corona-karantänen. Toapapper, handsprit, viruset. Igenkänningsfaktorn är hög. Den största skillnaden oss emellan är ju hur vi uttrycker oss i stil och med vilka verktyg. Så inspirerande att se allas tillvägagångsätt.

Jag hoppas ni är med på ett nytt tema inom kort. Följ mig på @joniedesign för att med säkerhet inte missa.

Hörs både där och här i bloggen snart igen!

 

Anders Hanses, webb:  http://andershanses.se

 


Michelle Nafar, Instagram: michellenafar

 

Åsa Skans, webb:  www.grafiskans.se

 


Ellinor Sahlström, Instagram: Grafergrafik

 


”Ink on paper”
Joel Weissbach, Instagram: joel.weissbach

 


Annie H, Instagram: anniemera_

 


Hanna, Instagram: frokenform_hanna

 


Annica Gustafsson

 


Anna Holmgren, Instagram: annasdezajn, webb: https://annaholmgren.com/

 


Daniel Luther, Instagram: danielluther

 


Hanna Berg, Instagram: not.you.average.dreamer , Illustratörcentrum

 


Annika Hirvonen, Instagram: klart_jag_kan

 


Jennie Sjökvist, instagram: ebbajennie , webb: http://www.ebbajennie.se

 

Jonas Olson, webb: www.fabrication.se

 


Jenny Ohlsjö, webb: www.jennyohlsjo.com, Instagram: jennyohlsjoillustration

 


Johanna Björklund, Webb: www.jonie.se, Instagram: joniedesign

 


”Mental escape quarantine”
Johan Gaussens / Tikeo, Instagram: tikeojohan

 


Sandra Södergren, Instagram: pelicansunday

 


”Italienare på balkonger”
Elina Borg Björnström, Instagram: elinaborgb

 


”Fika innan karantän vs Fika under karantän”
Natalie Jendel, webb: www.nataliejendel.se

 


Mathilda Helenasdotter, webb: www.mathildahelenasdotter.com, Instagram: mathilda.jpeg

 


”Karantän på Landsbygden”
Marie Lundin, Instagram: designprints_by_marie

 


Annika Widlert, Instagram: illustranka

 

Illustration
46576

Illustrationstema: Karantän

TEXT Johanna Björklund | 2020-03-24
Annons

Så roligt att ni var många som visade intresse för att illustrera ett tema. Nedan finns briefen! Ett aktuellt tema med mycket allvar bakom. Men kom ihåg att alla vinklar tillåtna när det kommer till konst och illustration!

Hej du illustratör – se hitåt!

TEXT Johanna Björklund | 2020-03-19
Annons

Vilka tider.

Att Corona skulle få vårt samhälle att närmast släckas ned på det här sättet kunde jag inte ens föreställa mig för några veckor sedan. Jag satt igårkväll och scrollade igenom resebilder från i vintras och det känns som ett annat liv.

Detta fick mig att fundera. 

Jag minns när jag precis hade avslutat min grafikerutbildning och sökte jobb. Det var en snöig decembermånad och att få svar på mina ansökningsmail av upptagna reklamare som kröp på knäna efter julledighet var som ett skrik ut i tomma skogen. 

Minns att jag hade så mycket kreativitet och vilja inom mig. Satt och uppdaterade min portfolio flera gånger om. Bloggade, illustrerade, inspirerades. Det fanns, summa summarum, en väldig glöd i mig under tiden då jag bara väntade.

Denna period kom jag över ”Torsdagstemat”. Jag följde några bloggande illustratörer som varje torsdag bestämde ett tema som skulle illustreras av oss läsare. Vem som helst kunde bidra med sitt verk. Vi mailade in våra illustrationer som sedan publicerades på bloggen med namn och länk till respektive persons webbsida/Instagram.

(Dessa fåglar var då mitt bidrag till temat ”Höst”.)

Därför vill jag kolla med er illustratörer/formintresserade där ute som kanske, liksom jag, vill ha något roligt att sätta tänder i dessa tider: Ska vi testa att illustrera ett tema (och förhoppningsvis fler därefter?) Ni mailar mig era illustrationer och jag publicerar dom här på bloggen? På så vis kan ta del av varandras verk och samla ny inspiration.

Om det finns intresse så hojta till i ett mail till mig på johanna.bjorklund@outlook.com eller DM på instagram: @joniedesign.

Om ni är ett gäng som nappar återkommer jag här i bloggen med tema och deadline.

The Parkinson font

TEXT Johanna Björklund | 2020-03-13
Annons

Idag lever 10 miljoner människor med sjukdomen Parkinsons. Forskarna vet inte hur den uppkommer och inget botemedel finns. Ett av de första tecknen på sjukdomen är förändrad handstil.

CodeWave är en amerikansk byrå som har designat ett typsnitt för att uppmärksamma Parkinsons–  Shake.tff. Bokstäverna är i grunden skrivna av en kvinna med sjukdomen.

I samband med nedladdning av fonten donerar du valfri summa till forskning.

Gillar det här så mycket. Ett fint och smart sätt att synliggöra sjukdomen och forskningsarbetet som bedrivs. Heja den här typen av finurlig och direkt kommunikation!

https://m.writewithparkinsons.com

”Det handlar om att göra kunden nöjd.”

TEXT Johanna Björklund | 2020-01-27
Annons

Här om dagen läste jag ett inlägg i ett grafikerforum. En kvinna beskrev frustrationen i att hennes design av logotyp hade blivit överkörd. Hon hade gjort flertalet skisser enligt samtal och önskemål från kunden. Det hade slutat med att kunden skickade en exempelbild på skiss/färdig design och bad henne färdigställa den. Resultatet blev inte vad de hade kommit överens om i uppstarten och nu känner hon att jobbet hon gjort inte är hennes och därför inget hon kan stå för.

Varför blir det såhär skrev hon? Och hur ska man ställa sig till det?

Jag satt och tänkte en stund på det där. Scrollade bland kommentarerna. Flera menade på att vårt jobb handlar om att göra kunden nöjd. ”Vill man åstadkomma konst eller portfoliomaterial är det något man får göra på sin fritid.”

Min dag fortsatte. Jag jobbade med ett projekt under förmiddagen. Tog en löptur in i Årstaskogen vid lunch. Men jag kunde inte riktigt släppa det där. Framför allt inte kommentarerna. Kände mig besviken på formgivares inställning till vad vi gör.

Andfådd pustade jag ut i hallen 5 kilometer senare. Tankarna pusslades ihop:

Jag kan inte acceptera att Grafisk form ska handla om att göra ut vad den som betalar säger i stunden. Vet inte vad man ska kalla vår roll i det hela då.. Kanske ”vara duktig på att rita av”.. eller ”att vara effektiv i datorprogram”. Grafisk form och Grafisk kommunikation är ju ett område betydligt mer mångfacetterat än så.

 

Osäker om jag har tänkt hela linan ut kring detta, men frågan jag ändå ställer mig är: I vilken annan profession får det gå till som i exemplet ovan? Ska vi andra bestämma hur en bankman räknar sina kalkyler? Eller hur en mattelärare skolar sina elever? För att exemplifiera med ett kreativt hantverksyrke: Ska vi klaga på en frisör som klipper page när vi säger ”page”? Så funkar ju inte livet. 

Jag vill tro att inställningen ”kunden får som den vill” är den sämsta för vårt yrkesområde. Främst för kunden själv.

  1. Om alla kan formge – varför betala för det? 
  2. Om kunden vet bättre – varför studera Grafisk form?
  3. Om kreatörer inte får kreera – vad blir det kvar?

Att det blir kompromisser mellan beställare och formgivare är jag till hundra procent med på. Men så länge designern har gjort sitt jobb ”by the book” i fråga om research, brief, skisser mm. kan jag inte se något som motiverar ett scenario likt det jag läste om i forumet.

Någonstans kändes det viktigt att dela den här tanken. Jag vill inte att vårt yrke ska minska i status genom att vi gång på gång avsäger oss vår egen kompetens och idén på vad bra formgivning är.

 

”Jag säger upp mig.”

TEXT Johanna Björklund | 2019-11-07
Annons

Slut på fast månadslön, begränsad arbetsroll och rapporterade timmar. 

Efter sommarsemestern kände jag att det var dags att gör det jag har drömt om i många år: Att starta mitt egna bolag och börja frilansa inom Grafisk form och Illustration. Men det var just detta. Att “känna för något” – det gör jag ju jämt! Hur vet jag att just den här känslan är något att springa på?

Jag har alltid varit lite frågande till entusiaster som ger sken av att “det bara är att slänga sig ut”. Den mentaliteten var verkligen överallt ett tag. På sociala medier, i yrkeslivet, på fritiden. En självförverkligande, närmast hetsig, entreprenörsanda som jag inte ser funka i praktiken? Hur är det möjligt att spontant säga upp sig på måndagen, hämta krafterna på andra sidan jorden i tre veckor för att sedan ha ett frilansliv eller verksamhet på rull månaden efter? Jag – fattar – inte. Att bara köra har upplevts så lätt för andra – vad är den hemliga formeln?

När jag bodde själv i Stockholm var den fasta inkomsten såklart betydelsefull. Hade jobbat några år som formgivare och tagit mig uppåt i lön tillsammans med några illustrationsjobb vid sidan av, men fortfarande var det inte möjligt att vara utan heltidstjänst för att  luta sig mot ett sparkonto. Inte med det boendet och fritid jag hade byggt upp och gillade. När jag sedan blev sambo förändrades det. Såklart praktiskt eftersom två hem blev ett, men framför allt fick jag en till röst som bekräftade min dröm och som uppmuntrade mig att testa.

Nu sitter jag här, vecka tre som helt egen. Det hände! Och mycket är redan så positivt. Det känns energiskt att vakna upp på morgonen. Dagens timmar svischar förbi. Medveten om att jag är precis i början och lika ovetande som.. vetande? är ganska behaglig. Jag menar –  facit är långt borta men det känns som att jag har en grund och en inställning som pekar åt rätt håll. Har redan skickat iväg några fakturor vilket är en fingervisning att det funkar. Och när jag tänker efter.. Kanske kommer det aldrig finnas ett facit? Spelplanen kan ju se helt annorlunda ut om två månader, eller två veckor. Livets charm.

Nu när uppstarten är färsk tänkte jag dela med mig tips kring den:

• Blotta tanken på att starta AB kändes lite övermäktigt i början. Hur gör jag ens? Det stämmer att det är mycket admin och processer innan allt faller på plats – men för den sakens skull inga svåra saker. Det som krävdes var att googla sig fram, läsa på, ringa samtal, fråga. Därifrån tog jag mig framåt steg för steg. Ta höjd och räkna på två månaders uppstart innan du kan skicka iväg första fakturan.

• Det blev en del nya utgifter. Ny dator, telefon, bokföringsprogram, adobeprogram mm. Jag valde som sagt att starta ett AB istället för Enskild firma, vilket kräver ett aktiekapital, men du kan sedan använda pengarna inom företaget. En skön pott att ha när utgifterna gör sig synliga.

• Man behöver alltså inte ”slänga sig ut” som en tok. Prata med folk som har gjort liknande resa, prata med arbetsgivaren om dina planer. Det finns ju möjligheter att slussas ut från det gamla och in i det nya. Att frilansa med grafisk produktion, som jag, är ju dessutom tacksamt eftersom det inte innefattar någon logistik/fysisk produkt. Du har exempelvis inget lager varor att tillhandahålla eller andra parter att vara beroende av. Med datorn som ditt enda redskap finns det bara möjligheter.

Storslagen release av logotyp

TEXT Johanna Björklund | 2019-09-30
Annons

Staples är leverantören av produkter och möbler till kontor. Nog för att företaget rankas som ett av världens största inom sitt segment, men vi måste väl erkänna att denna presentation av företagets nya logodesign är lite att dra det till sin spets? Jag skrattade högt på tunnelbanan när jag såg detta spektakulära intro.

Matchar inte riktigt resultatet om jag får säga mitt. Å andra sidan finns det något härligt i stoltheten. ”Glad för det lilla” är ett ordspråk jag alltid har gillat så varför inte även i detta sammanhang?

Leon Sans – Det kodade typsnittet

TEXT Johanna Björklund | 2019-09-03
Annons

Säg hejdå till Thin, Light, Regular och Bold. Förra veckan lanserades Leon Sans och det har minst sagt höjt temperaturen i designvärldens korridorer. Leon Sans är fonten byggd på kod (javascript) vilket innebär att du kan ändra grad, skapa effekter och animera fonten på oändliga vis. Typsnittet är formgivet av (ehm, menar kodat av) utvecklaren och designern Jongmin Kim.

 

 

 

Leon sans utgår från varje teckens ritpunkter och när värdena i dessa justeras ändras så även fontens utseende. För att förstå tekniken närmare finns det en sajt där du kan leka runt och se hur detta tar sig uttryck i praktiken. Klicka här.


 

Detta är ju framtiden. Eller nuet? Genast känns OTF och TTF som något väldigt gammalmodig, gör det inte?

 

En Pantonemeny med extra pixlar, tack

TEXT Johanna Björklund | 2019-08-15
Annons

Noterbart är den rådande trenden att formgivare använder sig av mat för att sätta form på sina kreativa idéer. Allt oftare med en digital/grafisk tematisering på själva motivet. När det organiska används för att flirta med det digitala kittlar det till lite extra i mig. Jag gillar kontrasten områdena emellan.

Konstnären Clara Hallencreutz välkomnar oss in i popens rum där fejkade pixlar gjorda av rostbröd imiterar klassiska konstverk. Hon har länge skapat konst där det organiska möter vår konstlade samtid.

Är det inte snabbmat i form av rostbröd så visar japanska Art directorn Yuni Yoshinda hur en hamburgermeny kan förvandlas till en annan pixelhistoria. Detta är ett konto är även väl värt att spana in för att se olika uttag där maten är i centrum för mönster, stilleben och fiktiva annonser.

Amerikanskan Lucia Litman pusslar ihop råvaror med Pantonekartor. Morötter, paprikor, blomstermackor och ostbågar matchas mot utdrag från det välkända färgsystemet. Principen blir densamma.

Vi lever ju i en samtid där båda områden får stort fokus i sin självständighet. Aldrig har mat varit en så stor del av människors identitet och intresse, och aldrig har tekniken varit större än nu. Klart det blir en vinnande kombination när kreatören själv får välja.

Blogg
45505

Varför pratas det så lite om designers miljöansvar?

TEXT Johanna Björklund | 2019-05-06
Annons

På senare tid har jag blivit bättre på att källsortera hemma. Med det ska också tilläggas: Klockorna stannar av tristess varje gång jag muttrande försöker få bort mjölkpaketets plastöppning från tetran. Samtidigt tänker jag på utsläpp från tunga industrier i länder med tveksam(mare) miljöpolitik och hur den här plastkorken jag kämpar med blir så symbolisk för uttrycket “en droppe i havet.” Likväl har jag bestämt mig! Många bäckar små. Kanske får mina handlingar moder jord att må lite bättre ändå. 

Utöver att många förpackningars konstruktion gör det svårt att källsortera inser jag också hur MYCKET plast som är i omlopp. Jag undrar: Varför säljs en ensam paprika inplastad? Varför har så många plastburkar både ett plastlock och plasthölje innanför locket, är det nödvändigt? Måste vattenmelonen slice:as upp och omslutas med flera varv gladpack? Allt detta känns ju genomgående dåligt.

I dagarna fick vi veta att Norges regering har siktet inställt på att förbjuda engångsartiklar i plast. Känt sedan tidigare är att även Storbritannien är inne på samma spår. Kaffejätten Starbucks slutar helt med sugrör år 2020. Bara i USA förbrukas omkring 500 miljoner sugrör varje dag och i våra hav flyter årligen 8 miljoner ton plast omkring. Att beslut fattas på högre nivå är verkligen på tiden.

För designers är och kommer den politiska frågan om plasten innebära allt större förändringar i vad som idag är slentrianmässiga val av material och konstruktion. Jag hoppas att idén om bra förpackningsdesign helt kan skifta fokus. Primärt baseras fortfarande kreativa idéer på vad som är snyggt på hyllan eller funktionellt i vardagen. Detta bör istället formuleras: Hur minskar vi tröskeln till källsortering? Kan förpackningen återanvändas i annat syfte? Vad använder vi för komplement till plasten? Hur ser ser hela produktionskedjan ut?

Absolut att bollen är i rullning – men vart premieras dessa initiativ?

Söderhavet tog detta år hem ett Guldägg för deras förpackningsdesign Soil Biology, vilket var kul att se. Jag skrev en trendspaning i senaste numret av Cap & Design där jag påpekade en ökning av klimattransparens i den visuella kommunikationen och tog deras arbete som exempel. Men fortfarande anses ett sådant kommunikationsgrepp närmast innovativt vilket bekymrar mig. Läser jag bedömningsgrunder hos ex. Guldägget eller Svenska Designpriset nämns miljö och hållbarhet överhuvudtaget inte i text. Luddiga termer som ”smart och nytänkande kommunikation” är enligt mitt sätt att se på det inte en tillräcklig indikator från arrangörernas håll. Många byråers trovärdighet ligger i att vinna priser (tycka vad man vill om det) och därför har branschen i sin helhet ett ansvar att driva utvecklingen. Miljö och hållbarhet kan inte längre vara en guldstjärna i kanten, det måste ligga som grund i all bra och trovärdig kommunikation. Speciellt sådan som prisas.

 

Vi som är designers kan äga initiativen på många sätt. Möjlighet till påverkan finns. Tankegångar och ageranden likt: Går det att avsätta en del av budgeten till miljö och hållbarhets-initiativ i projekten. Det skulle kunna handla om bättre material eller insiktsarbete. Välj leverantörer med tydligare miljötänk. Att ställa sig frågan: Hur ofta väger vi in miljö och hållbarhet i våra kreativa idéer? Många av oss jobbar nära aktörer som har kraft att förändra strukturella beteenden hos människor – det måste vi våga utmana. Hur jobbar vi själva med policys och beteenden?

Den stora fördelen är att alla vill vara miljövänner. Oberoende vinst i kronor eller vinst i moral.

Comic Sans 25 år

TEXT Johanna Björklund | 2019-04-05
Annons

1994 var året då Cityakuten gick i bräschen för det 25 år trendande konceptet sjukhussåpa. Året då Keanu Reeves och Sandra Bullock forcerade fram i en ostoppbar buss genom Los Angeles i filmen Speed och även då en av världens bästa smörsång “I swear” med pojkbandet All for one fick tonårshjärtan att explodera till doften av Davidoff Cool Water. Mycket att minnas, likaså att det var en tid i historien då datortangenterna var 1 cm höga och hårddisken susade värre än torktumlaren. Under mina barndomsår hade vi ett datorrum inrett med skinnstol på hjul med breda armstöd, samt ett enormt skrivbord – både i höjd och bredd. Plats skulle finnas för hårddisk, tjockskärm och cd-skivor. Ja det krävdes en väldig volym på allt möblemang. En fjärdedel av rummets yta måste ha slukats av all teknik och dess tillbehör. Och vad gjorde vi? Spelade Patiens och MS Röj. På sin höjd.

1994 designade Vincent Connare typsnittet Comic Sans, då typsnittsdesigner på Microsoft. Vi är i regel rätt hårda och sarkastiska till Comic Sans. Men hur mycket får man egentligen lov att hata på ett typsnitt som trots allt levde och frodades i en tid, typ innan internet, då hobbydesign innebar Word art för att skapa klassfestlappar eller födelsedagsinbjudningar. 

Connares intention var att hitta ett komplement till de hårda, seriösa typsnitten för hemmadatorer. Fonten var tänkt för humoristiska pratbubblor till målgruppen barn. “Comic dogs don’t talk in Times New Roman”,  är en replik från designern Vincent Connare själv. Fair enough. Fonten var ju dessutom designad för skärmbruk vilket man får anse vara ett innovativt grepp då linjär-tv på den tiden levererade produktion av denna estetiska kvalité: https://www.oppetarkiv.se/video/2502325/slutdebatten-1994

Den skeva relationen många av oss har till typsnittet bottnar kanske i alla de gånger då det, fortfarande, används i precis alla typer av sammanhang än det korrekta. I en gammal artikel publicerad här på CAP&Design länkas vi vidare till Vatikanens fotoalbum där vi ser Comic Sans sätta form på innehållet. Humorsajter som ex: http://bancomicsans.tumblr.com  påvisar det många av oss känner igen oss i. Hur typsnittet dyker upp på restaurangmenyer, arga lappar och propagandabanderoller för att leverera budskap av seriös karaktär.

Att val av typsnitt inte är världens viktigaste grej kan undertecknas av de flesta –  men frågan är varför en ickeintresserad dras till Comic Sans likt en naturkraft? Varför inte Arial eller typ Verdana? Borde inte den raka, diskreta estetiken i alla fall kännas lite bättre i magen? Hur blev Comic Sans amatörens Helvetica?

Det vi ska credda typsnittet för är dess funktionalitet. Comic Sans är mycket fördelaktigt för dyslektiker. Den oreglbundna designen på bokstäverna gör det enklare att fokusera på varje enskilt ord. Exempelvis att bokstaven Q inte är ett horisontellt flippat P utan en unik form i sig självt. The British Dyslexi Association och The Dyslexia Association of Ireland så pass långt att de rekommenderar Comic Sans av just den anledningen. I en studie från Princeton University gjord 2010 visade det sig att studenter som pluggade in kurslitteratur med “svårlästa fonter” som ex. Comic Sans, var mycket mer benägna att minnas informationen.

En Comic Sans retro chic-backlash lever såklart parallellt med oförståelsen. Inget kan ju vara creddigare att pryda en festivalaffisch i Comic Sans? Men självklart måste det vara fel på rätt sätt. Way out west skulle bemästra en Comic Sans-font utan problem, medan skylten ovanför frisersalongen tyvärr aldrig kommer vinna medvetna kunder. Livet är orättvist.

Med 25 år i livet är typsnittet värt en gnutta kärlek och värme. Det finns nog inget typsnitt som rör upp så mycket känslor inom oss. Och om du mot förmodan tillhör de 0,87% som inte har Comic Sans som standardfont i din dator finns typsnittet att köpa till fullpris för $30. Inga rea-dagar för klassiker.

Blogg
44828

”Bluffen”

TEXT Johanna Björklund | 2019-03-18
Annons

Låt oss prata om bluffen. Du har din utbildning, yrkeserfarenhet, levererar, ställer upp med flexibilitet och någon form av hängivenhet. Oftast får du höra att du gör ett bra jobb! Likväl går du omkring och bär på känslan att snart bli avslöjad. Som om att det du hittills har gjort är fel eller dåligt. Jag har hört kreatörer nämna detta i olika sammanhang. ”Bluffen” är en återkommande känsla hos flera.

Förra veckan fick jag feedback från en kund att han ”kunde göra det bättre själv”. Han var i negativ bemärkelse förvånad över den design vi skickade över till honom. Inte helt mysiga ord, men något jag ganska fort låter rinna av – så tillvida att det inte blir ett bloggämne! eller att det faktiskt stämmer och kunden har en poäng trots bristen på konstruktiv kritik. I detta fall spelade det ingen roll att jag motiverade mina val för han hade helt enkelt bestämt sig för att veta bättre.

För en sekund ställde sig bluffen i dörrglipan och stirrade på mig. Sedan viftade jag febrilt med armarna och vålnaden försvann iväg. Det är ett jobb i sig självt att inte låta yttre påverkan komma för nära.

Jag har mina teorier kring bluffens existens:

  • Din roll/funktion är inte helt konkret bland medarbetare och kunder
    Hur mäter man en idé? Vart i processen ligger värdet? Vad är kreativitet?
  • Din insats blir definierad som fin eller ful (inom färg & form)
    Vilket bottnar i personligt tycke och smak. Med denna utgångspunkt går det aldrig att göra alla nöjda och ditt arbete blir bedömt med grunda argument.
  • Ditt jobb är din identitet
    Troligtvis för att ditt jobb bottnar i en passion som blir svår att isolera till något som bara gäller 8-17. Något som gör det hela mer personligt/skört.
  • Du jämför dig
    Där ute finns ett hav designers som gör det bättre eller annorlunda. ”Vem är jag.”

Bluffen är ju rätt jobbig att brottas med, men såhär försöka jag tänka och agera kring den:

  • Din roll/funktion är inte helt konkret bland medarbetare och kunder
    Jo det är den, men du ska inte förvänta dig att alla sitter på kunskapen. Jag jobbar med en imaginär ”luftbubbla” runt mig. Tänk på samma sätt som när du presenterar en designlösning. Klämmer du in tre bra förslag på en sida utan tydlig motivering kommer värdet sjunka på alla tre. Lyfter du ett förslag och ger det luft och grundlig motivering kommer mottagaren bli desto mer övertygad. Detta gäller hela din profession som designer. Prata om vad du gör, skynda inte på, anta inte att någon fattar – förklara dina jobb i detalj så det nästan känns löjligt för dig själv. Processen kring design är ofta brådskande och godtycklig (visst?) Två kniviga parametrar som man lätt dras med i och försöker möta med samma medel. Med luftbubblan blir det enklare att handskas med det icke-konkreta. Låt inget hastigt komma in i din sfär. Där inne är det 100% allvar. Med en gnutta sunt förnuft.
  • Din insats blir definierad som fin eller ful (inom färg & form)
    När jag sitter med ren produktion är det lätt hänt att  jag jobbar på rutin vilket resulterar i att jag glömmer ”prata med mig själv”. Men – om jag inte kan motivera mitt jobb för mig själv så kommer jag logiskt inte kunna göra det för någon annan heller. Ofta landar man i fint/fult-träsket då. Sedan tror jag det är omöjligt att jobba med estetik utan att dessa termer kommer in i bilden, men precis som ovan gäller det att synliggöra processen bakom och inte förminska.
  • Ditt jobb är din identitet
    Nja. Formgivning är en del av din identitet. Däremot är inte dina kunder, branschen, snäva tidsramar och tight budget det. Styrkan med att formgivning är en del av ens identitet grundas i passionen, inte det faktiska jobbresultatet. En ganska viktig distinktion. Feedback på ditt jobb är alltid externt från dig själv. Här kommer luftbubblan in i bilden igen. Du är i mitten, men i designsfären runtomkring dig stannar kritiken och du bemöter den med din profession.
  • Du jämför dig
    Det kommer alltid att finns någon som kan göra det du gör bättre eller annorlunda. Bara sanning. Acceptera det, inspireras och lev vidare.

Slutligen vill jag understryka att bluffen också är en motor framåt. Att ha en liten dos med sig tror jag bara är nyttigt. Den dagen du anser dig vara fulländad och bäst vetande lever du inte enbart i en falsk verklighet – också i en rätt tråkig sådan.

Illustrerade städer inspirerar

TEXT Johanna Björklund | 2019-02-22
Annons

När det nalkas sportlov liknar arbetsplatsen en stilla semestervecka i juli. Minskade antal fruktkorgar, glest i kalendern, luncher längre än 30 min. I ett halvtomt kontorslandskap smyger en nästan vårsol in genom fönsterrutan och mycket börjar kännas lite lättare.

Jag brukar inte ta ledigt under sportlovsveckan. Har inga skidresor med skollediga barn att agera på. Dock är man ju bara för less på allt som heter mörker och kyla just nu. Förra året åkte jag till värmen två veckor i slutet av mars. Ett koncept som jag återkommande glömmer bort att jag behöver i mitt liv den här perioden. Tänker alltid att ”den här vintern blir enklare.” Fel. Stämmer inte. Stämmer aldrig.

Däremot sitter jag och värderar olika moraldilemman. Försöker avgöra vad som ska väga tyngst – klimatfrämjandet eller mitt behov av D-vitamin. Vet inte vad jag ska agera på – eller emot. Tills att jag har bestämt mig njuter jag av världens platser med hjälp av helt andra medel än flygbiljetter.

The Guardian har sedan slutet av 2018 börjat med ett seriekoncept som de kallar The illustrated city. Illustratörer presenterar världens städer med sitt konstnärliga berättande. Mycket politiskt, och så även vackert i sin konstform. Andreea Chirica visar oss nattlivet Bukarest, ett livfullt nöje – så tillvida att du inte är HBTQ. Natasha Cross tar oss med till Valparasio i Chile där vi får inblick sopbärarens Pedros vardag bland gatukonst och branta backar. Oklart om syftet är att skapa debatt eller bara ge läsaren en kulturell upplevelse. Det är oavsett vad en intressant spegling av världens städer när det kommer från ett subjektivt inifrånperspektiv. Är man intresserad av att bidra själv kan man höra av sig till the Guardian här: Cities@theguardian.com

Har du en stund över i sportlovslugnet – in och inspireras.

”Where can you kiss a same-sex partner in Bucharest” – Andreea Chirica 

 

”We don’t notice the smell anymore” – Natasha Cross

 

”A different type of housing spreads” – Ben Tallon

 

Klimatförändringar visualiseras – 3 frågor till Johan Elmehag

TEXT Johanna Björklund | 2019-01-31
Annons

Johan Elmehag är uppvuxen i Växjö och har de senaste åren studerat Bachelor-programmet Grafisk design vid Malmö Universitet. Han avslutade nyligen ett internship hos designstudion NODE Berlin/Oslo.

Projektet A­–Z: Coast to Coast Shore to Shore är namnet på hans examensarbete som presenterar klimatförändringens geografiska påverkan genom en futuristisk världskarta, ett typsnitt (finns att ladda ned här), en bok tryckt i 50 ex och en webbsida för projektet.

När jag kom över Johans arbete kände jag mig lättare och gladare. Jag inser, med skräckblandad förtjusning, hur präglad jag är av strategiskt kommersiella lösningar och hur betydande det är att det finns personer som utmanar vårt område. Med ämnets aktualitet och vikt njuter jag av att betrakta visuell kommunikation på den här nivån.

 

Hej Johan! Berätta om ditt arbete A­–Z: Coast to Coast Shore to Shore. 

Projektet syftar till att hitta innovativa sätt att presentera klimatförändringens geografiska påverkan. Kärnan är ett typsnitt som baseras på framtida utsatta kustområden där bokstäverna formar sig efter hur världen skulle se ut om all is smälte. Typsnittet är presenterat i en ABC-bok där varje bokstav står för ett specifikt område och en unik framtid. Bokstäverna blir på detta vis inte enbart ett typsnitt utan också ett sätt att organisera information och samtidigt skapa en struktur att presentera informationen på.

När jag skapade typsnittet satte jag upp 4 variabler som skulle guida mig, dessa var:

Spridning på geografiska områden, ett utsatt område, skalbarhet mellan bokstäver och estetiskt lämpliga bokstavsformar. Jag bestämde att det var viktigare att visa ett svårt utsatt område än att hitta den perfekta bokstavsformen, det här beslutet tvingade mig att göra personliga estetiska ingrepp i bokstäverna, så som att addera linjer där det behövdes.

 

 

Vad inspirerade dig till detta?

Idén föddes ur känslan att klimatförändringen är abstrakt och svår att ta till sig, både känslomässigt och informationsmässigt. Idag är denna typ av information vanligtvis presenterad i antingen långa akademiska texter eller förenklad i någon sliten infografik.

Jag siktade på att producera en artefakt där intresset för att ta till sig informationen skulle vara större än rädslan för innehållet. ABC-boken som formmedel avdramatiserar ämnet och gör mottagaren mer öppen för obehaglig information. Man får inte en människa att med egen vilja ändra på sin inställning om man skriker på dem.

Det var inte solklart från början vad det skulle bli. Den initiala idén var att göra en hjälpguide till framtidens klimatflyktingar för att placera informationen i ett accelererat perspektiv. Jag var tyvärr tvungen bryta med den idén då materialet skulle bli ofantligt stort för att passa allas behov och situationer. Jag hade redan skapat “framtidskartan” när jag började se bokstavsformer i kustlinjerna och förstod att jag kunde använde dem till att organisera och presentera information.

 

På vilket sätt tror du att jordens klimat kommer inverka på visuell kommunikation i framtiden? Vad kommer vi se mer/mindre av? 

Jag har verkligen inte mer befogenhet än någon annan att kommentera det här men jag kan tänka mig att även grafiker kommer ha ett större fokus på materiella designval. Både i avseende om hållbarhet och funktion. Använder vi ett miljövänligt papper, bläck? Skapar vi vår layout till hänsyn för en minskande åtgång papper? Kommer mediet kunna leverera information om elen slås ut? Är mediet anpassad för översvämning eller storm? Mitt projekt är till exempel förpackad i en plastförpackning för att klara sig vid översvämningar, en god tanke funktionsmässigt men en sämre sådan utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

 

 

Icke-designtips till designers

TEXT Johanna Björklund | 2019-01-08
Annons

Nytt år och vad passar inte bättre än en favorit i repris-lista jag kom över en tid tillbaka. Några punkter som är bra för oss designers att tänka på för att bli omtyckta kollegor under 2019. Läs och le. Hämtad från UXDesign.cc

  • Skriv tydliga mail
  • Var flexibel, briefer ändras
  • Förutse problem innan de uppstår
  • Bidra med energi till gruppen
  • Se inte kritik som en förolämpning
  • Förstå fördelen med att flytta knappen
  • Få människor runt omkring dig att känna sig bekväma
  • Bidra med tre lösningar för varje klagomål
  • Ge inte upp direkt
  • Var medveten om dina styrkor och svagheter
  • Böj – men bryt inte
  • Anteckna gärna, det är respektfullt
  • Var uppmärksam på detaljer
  • Res dig från stolen när du ska peka/visa något på skärmen
  • Res dig från stolen på väg till whiteboarden
  • Förstå hur du ger respons på Slack, och när
  • Undvik jargonger
  • Misslyckas utan dramatik
  • Var medveten om dina egna fördomar
  • Förenkla
  • Erbjud din hjälp innan du får frågan
  • Säg ett roligt skämt varannan timme
  • Bidra minst tre lösningar för allting
  • Ge beröm
  • Spara ned ditt jobb i lager
  • Le
  • Bryt ned stora uppgifter till mindre delar
  • Förstå när du ska jobba sent
  • Gör din egen research, även om du inte är researcher
  • Skriv copy till din design, även om du inte är en copywriter
  • Organisera, även om du inte är en projektledare
  • Ta ägandeskap, även om ”manager” inte finns med i din titel
  • Leverera ditt jobb två timmar innan deadline
  • Kompetensutveckla med tiden
  • Fråga om dina kollegor vill ta en kaffe med dig
  • Värdesätt de frågor du får
  • Dela dina originalfiler
  • Kom förberedd till mötet två minuter innan det startar
  • Lär dig förhandla
  • Nätverka med andra designers
  • Dela relevant innehåll på nätet
  • Undvik konversationer som utesluter vissa människor
  • Backa upp dina påståenden med fakta, ibland
  • Håll inte inne med info som kan få andra att trivas bättre
  • Uppmuntra feedback
  • Utnyttja andras styrkor

Blogg
44672

Årets färg 2019

TEXT Johanna Björklund | 2018-12-13
Annons

PANTONE Living Coral blev korad till årets färg 2019.

”Symbolizing our innate need for optimism and joyful pursuits, PANTONE 16-1546 Living Coral embodies our desire for playful expression. Representing the fusion of modern life,  Living Coral is a nurturing color that appears in our natural surroundings and at the same time, displays a lively presence within social media.” 

Skönt med energi. Att strössla ”Deep Heavy Green” över vår samtid hade kanske varit det minst uppskattade just nu.

Har kommit på att namngivning av färger skulle vara ett yrke helt i min smak. I allafall för några dagar! En vecka! Kanske två. Insikten kom till mig när jag uppmärksammade alla titlar på nagellacken jag köpte. Ex. ”Cupcake rose” eller ”Red carpet”.  Vem har egentligen den drömmiga uppgiften att få hitta på dessa namn? Skulle kunna brainstorma hela natten: ”Fluffy fudge”, ”Golden sunrise”, ”Blue lagoon”, ”Pink pastelle”, ”Black Bean”…

Pantone hade varit den ultimata arbetsgivaren. Givetvis. Där är det ju viktigt på riktigt. Vad tror ni om att föreslå ett gästspel hos dem inför årets färg 2020? Hur pitchar man in sig?

Office-logos lyfter från det platta

TEXT Johanna Björklund | 2018-12-01
Annons

Var hemma hos en vän igår kväll, anställd på Spotify, och mellan varven av bubbel och chipsblad började vi prata om företagets visuella identitet och utvecklingen genom åren. Varför en fredagskväll tänker ni? Det tänker jag också i skrivandets stund. Men vi lämnar det där.

Jag beskrev min artikel om Flat design (senaste numret) och i samtalets stund pekade jag på Spotify som exempel på aktör som punktligt följt denna trend. Började lite nördigt upprepa hur vi har gått från 3D och detaljerad grafik, till platt och sparsmakad, för att nu se det börja det lyfta igen. 

Trots detta oförklarliga val av samtalsämne bär jag ändå på någon form av rimlig självinsikt och förutsätter att många lyssnar med halvörat, men snabbare än blixten tog han upp telefonen och sa: Det låter som att detta stämmer med Windows nya Office-logos. Spänd blev jag på att se vad detta handlade om. Hade ingen aning om Windows hade gjort en redesign, men vi vet ju alla vad det innebär som den fanbärare företaget är. Detta kommer inspirera allt och alla. Och mycket riktigt – Windows har ordagrant lyft sig.

Vi får numera vila ögonen på ett 3D-kalas som svänger lite härligare. Och jag gillar det. Läs mer om Office-logotyperna hos The Next Web som beskriver arbetet.

Kvällen fortsatte ute i novembernatten och i taxibilen genom mörkret bekräftas det: Mer poppande! Oavsett om det är toner ur bilradion eller grafiska lösningar hos storföretag.

Blogg
44485

Mailchimp i ny kostym

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-18
Annons

Det var nog klokt att ingen under studietiden berättade hur ofta man som formgivare landar i program som Powerpoint och Mailchimp. Drömmen om det konstnärliga utövandet hade fått lägga benen på ryggen. Att det sedermera finns en tyst överenskommelse designers emellan att man bara ska ogilla dessa program i egenskap av okrönt prestige är inget jag tycker vi behöver gå djupare in på.

Hur som helst. Mailchimp har gjort ett omtag av sin visuella identitet. Med en något kaxigare tonalitet gör de mig nyfiken. Logotypen flirtar mot oss i en stabilare balans än tidigare. Cooper Light heter det nya identitetstypsnittet, en mjukare serif-font lättläst på skärm. Den hårt gula kulören livar upp novembermörkret och påvisar det vi alla redan vet: Gult är inte fult. Personligen hade jag försökt hitta en mer jämlik kompis till den gula istället för de mjölkiga pastellerna. Det känns liksom som att pastellerna blev den där klassiska sista minuten-lösningen. En add on på färdig koncept för att någon blev lite nervös. Men ah, troligtvis min personliga smak som uttrycker sig nu.

Brokiga illustrationer i autentisk anda bryter av fint mot webbsidans solida grund. Jag tittar på illustrationen på landningssidan och börjar omedelbart tänka på Red Bull. Vet inte riktigt varför men jag tycker det finns något i animationens tempoväxling. Från långsamma till snabba rörelser i olika knyck. Jag bloggade tidigare om SF’s nya logotyp och att mycket identitet ligger i just hur logotypen visualiseras som ”icke statisk”. Här följer lite samma princip. Att Red Bulls tio år gamla reklamfilmer kan poppa upp i mitt huvud p.g.a. en karaktäristisk rörelse. Intressant.

För mer info om arbetet bakom Mailchimps nya utseende, klicka in på denna länk. Jag gillar det jag ser.

Melankolisk collage art

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-13
Annons

Regndropparna har legat statiska i luften den senaste veckan. Ett dimmigt, närmast ”foggigt” Stockholms vilar in vintern.

Den här tiden på året har för mig alltid varit den bästa för skapande. Jag tror att den kreativa ådran behöver ha lite, lite ångest för att vakna till liv. Ser fram emot en julledighet i ett vitt snölandskap (hoppas) och ett ekande tomt schema. Just nu inspireras jag av futuristisk, melankolisk collage art. Planetens skörhet, världsklimatet, naturens reaktioner, idén om liv i rymden, dystopi.

Tre favoriter att besöka på Instagram:

1. Karen Lynch,  leafandpetaldesign
2. Ayham Jabr,  ayhamjabr
3. Jesse Treech, jessetreececollage

 


Karen Lynch


Ayham Jabr


Jesse Treech

 

Hela Sverige designar

TEXT Johanna Björklund | 2018-11-02
Annons

Designforum, nyhetsprogram och redaktionella sajter stormade förra veckan. SF har en ny logotyp och den är alltså ful. ”Hur kan en designer få betalt för det här?”, ”Involvera allmänheten i designprocessen!”

Jag kom över den här vinjetten (vilken gör ju en 80-talist som jag nostalgisk till tänderna.) Glad blir jag. Vad är det med den filmsnutten som framkallar ett leende på läpparna? Jag kan ju vara ärlig med att säga att det inte handlar om utformningen på en isolerad grafisk enhet. Imaginärt känner jag doften av uppvärmda popcorn och smaken av maskinläsk. Jag hör jingeln. Salong släcks ned. Förväntan stiger. Samma princip gäller ju även i den visuella verktygslådan.

Utan att förminska värdet av gott hantverk måste vi väl ändå vara överens om att varumärkesestetiken inte längre handlar om en stilla grafisk lösning. Att som i detta fall diskutera en platt logotyp mot vit bakgrund blir inte en rättvis bedömning. Det är som att ta maskinläsken ur bio-kontexten. Odrickbar.

Uppenbart att mycket av SFs nya identitet ligger i de subtila animeringarna som levandegörs dels i logotyp men även övrig grafisk utformning. Söderhavets egendesignade typsnitt är karaktäristiskt och jag gillar den respektfulla detaljen med ”neonslingan” som kopplar tillbaka historiskt. Tweeken för målgruppen barn tyder också på en anpassning och flexibilitet. Det finns en konkret ton i brandingen som inte är revolutionerande men klok och modern. Jag skulle säga att logotypen som still och platt är det minst spännande i brandingen, men åter igen – det blir orättvist att bedöma den så. I rätt kontext lever den ju jättefint.

Det är kul när design engagerar men i termer av snyggt och fult faller diskussionen oftast platt. Det är som att argumentera för äpple eller päron, blått eller grönt. Att designen är strategiskt utformad vår digitala livsstil och konsumtion är kanske inte ett lugnande argument för den upprörde, men det är ju där vi i slutändan landar.

För övrigt. Ni visste väl att lukt är det sinne som tydligast kopplas till minne och känslor? Jag bara väntar på den dagen då popcorndoft blir en del även i den digitala upplevelsen. Då kommer SF-profilen vara fulländad. Mmm…

 

Färgfest hos Apple

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-27
Annons

Under veckan som har varit har det skett förändringar i vår IT-miljö på jobbet. Stora förändringar ska sägas. PC-användare har tagit steget över till MAC. Skinande datorer pryder nu skrivborden och den återkommande PC vs. MAC-diskussionen tror jag bidrog till i alla fall 3 graders temperaturökning i lokalen. Jag som redan sitter på MAC har betraktat detta skifte utifrån och kommit fram till en bestämd slutsats: Apples produkter gör faktiskt människor lite gladare.

Och så även deras kommunikation!

Den 30 oktober sänds ett “Apple special event” live från Brooklyn NY. Spekulationerna är igång, som alltid, vad som ska tillkännages och vilka produkter det berör. “There’s more in the making” är temat och inte blir det mindre spännande när teknikjätten väljer att marknadsföra detta med ett färgsprakande ögongodis.

För varje gång du uppdaterar webbläsaren “Apple events” dyker en re:design av logotypen upp i olika illustrativa manér (totalt 371 stycken enligt CNN’s tec-reporter Heather Kelly  som tog sig ann uppgiften att räkna dem.) Varje version av äpplet är ett hantverk värt all uppmärksamhet. Och man blir ju minst sagt nyfiken på vad som är ”in the making”… Så retsamt.


Skärmdumpar från: https://www.apple.com/apple-events

 

Tidplan 42 månader

TEXT Johanna Björklund | 2018-10-21
Annons

Perspektiv är nyttiga, är de inte?

Kom över en tanke som jag tror att fler funderar på ibland. Du är kreatör och ska ta dig ann en uppgift. Allt du vill är att vrida och vända och ge all din kärlek men i ryggraden vilar vetskapen att du jobbar mot timmar och att varje minut faktureras. En ekvation komplicerad att förhålla sig till, inte sant? Vissa menar på att det är bra ändå att ha ett ramverk. Jag vet bara inte om systemet ”timmar” är det rätta ramverket? Om man nu fick välja. Med detta sagt. Jag nonchalerar inte privilegiet att arbeta kreativt i en marknadsstyrd bransch. Det handlar inte om att jag vill ha det ”softare på jobbet”, utan snarare vilken modell som ger bäst resultat.

Helgen kom i vanlig ordning och jag spenderade en stund framför datorn i fredags. Ramlar över konstverket ”Running Fence”. En installation från mitten av 70-talet skapad av konstnärsparet Christo & Jeanne-Claude. Verket var 5,5 meter högt och 4 mil långt. Ett ”staket” som löpte från Highway 101 i Kalifornien och fortsatte ut mot Stilla havet vid Bodega Bay. Över 2000 paneler i nylon fästes i 350 000 krokar. Konstverket existerade i 14 dagar innan det monterades ned.

Det slår mig. Jag kan sitta och räkna mina timmar. Arbetet bakom Running Fence tog 42 månader (och fick leva i två veckor!) Jag blir inte klok på kontrasten även fast jag vet att scenarierna egentligen inte kan ställas mot varandra.

Någonstans vill vi alla skapa för att berätta något, oavsett om det rör sig om kommersiellt syfte eller konst. Inser att vi i branschen agerar i överenskommelse enligt en struktur som har väldigt snäva svängrum (haha). Jag blir både knäpp och fascinerad av denna tanke. Tänk vilka kreativa lösningar som hade kunnat rullats ut va? Med lite mer tid. Eller bara mindre fokus på tid.

Som sagt. Ibland är perspektiv nyttiga. För reflektion. Och inspiration. Om du vill bli inspirerad av ett fantastisk konstverk, se och läs mer om Running Fence här: http://christojeanneclaude.net/projects/running-fence