På senare tid har jag blivit bättre på att källsortera hemma. Med det ska också tilläggas: Klockorna stannar av tristess varje gång jag muttrande försöker få bort mjölkpaketets plastöppning från tetran. Samtidigt tänker jag på utsläpp från tunga industrier i länder med tveksam(mare) miljöpolitik och hur den här plastkorken jag kämpar med blir så symbolisk för uttrycket “en droppe i havet.” Likväl har jag bestämt mig! Många bäckar små. Kanske får mina handlingar moder jord att må lite bättre ändå. 

Utöver att många förpackningars konstruktion gör det svårt att källsortera inser jag också hur MYCKET plast som är i omlopp. Jag undrar: Varför säljs en ensam paprika inplastad? Varför har så många plastburkar både ett plastlock och plasthölje innanför locket, är det nödvändigt? Måste vattenmelonen slice:as upp och omslutas med flera varv gladpack? Allt detta känns ju genomgående dåligt.

I dagarna fick vi veta att Norges regering har siktet inställt på att förbjuda engångsartiklar i plast. Känt sedan tidigare är att även Storbritannien är inne på samma spår. Kaffejätten Starbucks slutar helt med sugrör år 2020. Bara i USA förbrukas omkring 500 miljoner sugrör varje dag och i våra hav flyter årligen 8 miljoner ton plast omkring. Att beslut fattas på högre nivå är verkligen på tiden.

För designers är och kommer den politiska frågan om plasten innebära allt större förändringar i vad som idag är slentrianmässiga val av material och konstruktion. Jag hoppas att idén om bra förpackningsdesign helt kan skifta fokus. Primärt baseras fortfarande kreativa idéer på vad som är snyggt på hyllan eller funktionellt i vardagen. Detta bör istället formuleras: Hur minskar vi tröskeln till källsortering? Kan förpackningen återanvändas i annat syfte? Vad använder vi för komplement till plasten? Hur ser ser hela produktionskedjan ut?

Absolut att bollen är i rullning – men vart premieras dessa initiativ?

Söderhavet tog detta år hem ett Guldägg för deras förpackningsdesign Soil Biology, vilket var kul att se. Jag skrev en trendspaning i senaste numret av Cap & Design där jag påpekade en ökning av klimattransparens i den visuella kommunikationen och tog deras arbete som exempel. Men fortfarande anses ett sådant kommunikationsgrepp närmast innovativt vilket bekymrar mig. Läser jag bedömningsgrunder hos ex. Guldägget eller Svenska Designpriset nämns miljö och hållbarhet överhuvudtaget inte i text. Luddiga termer som ”smart och nytänkande kommunikation” är enligt mitt sätt att se på det inte en tillräcklig indikator från arrangörernas håll. Många byråers trovärdighet ligger i att vinna priser (tycka vad man vill om det) och därför har branschen i sin helhet ett ansvar att driva utvecklingen. Miljö och hållbarhet kan inte längre vara en guldstjärna i kanten, det måste ligga som grund i all bra och trovärdig kommunikation. Speciellt sådan som prisas.

Vi som är designers kan äga initiativen på många sätt. Möjlighet till påverkan finns. Tankegångar och ageranden likt: Går det att avsätta en del av budgeten till miljö och hållbarhets-initiativ i projekten. Det skulle kunna handla om bättre material eller insiktsarbete. Välj leverantörer med tydligare miljötänk. Att ställa sig frågan: Hur ofta väger vi in miljö och hållbarhet i våra kreativa idéer? Många av oss jobbar nära aktörer som har kraft att förändra strukturella beteenden hos människor – det måste vi våga utmana. Hur jobbar vi själva med policys och beteenden?

Den stora fördelen är att alla vill vara miljövänner. Oberoende vinst i kronor eller vinst i moral.

Låt oss prata om bluffen. Du har din utbildning, yrkeserfarenhet, levererar, ställer upp med flexibilitet och någon form av hängivenhet. Oftast får du höra att du gör ett bra jobb! Likväl går du omkring och bär på känslan att snart bli avslöjad. Som om att det du hittills har gjort är fel eller dåligt. Jag har hört kreatörer nämna detta i olika sammanhang. ”Bluffen” är en återkommande känsla hos flera.

Förra veckan fick jag feedback från en kund att han ”kunde göra det bättre själv”. Han var i negativ bemärkelse förvånad över den design vi skickade över till honom. Inte helt mysiga ord, men något jag ganska fort låter rinna av – så tillvida att det inte blir ett bloggämne! eller att det faktiskt stämmer och kunden har en poäng trots bristen på konstruktiv kritik. I detta fall spelade det ingen roll att jag motiverade mina val för han hade helt enkelt bestämt sig för att veta bättre.

För en sekund ställde sig bluffen i dörrglipan och stirrade på mig. Sedan viftade jag febrilt med armarna och vålnaden försvann iväg. Det är ett jobb i sig självt att inte låta yttre påverkan komma för nära.

Jag har mina teorier kring bluffens existens:

• Din roll/funktion är inte helt konkret bland medarbetare och kunder
  Hur mäter man en idé? Vart i processen ligger värdet? Vad är kreativitet?
• Din insats blir definierad som fin eller ful (inom färg & form)
  Vilket bottnar i personligt tycke och smak. Med denna utgångspunkt går det aldrig att göra alla nöjda och ditt arbete blir bedömt med grunda argument.
• Ditt jobb är din identitet
  Troligtvis för att ditt jobb bottnar i en passion som blir svår att isolera till något som bara gäller 8-17. Något som gör det hela mer personligt/skört.
• Du jämför dig
  Där ute finns ett hav designers som gör det bättre eller annorlunda. ”Vem är jag.”

Bluffen är ju rätt jobbig att brottas med, men såhär försöka jag tänka och agera kring den:

• Din roll/funktion är inte helt konkret bland medarbetare och kunder
  Jo det är den, men du ska inte förvänta dig att alla sitter på kunskapen. Jag jobbar med en imaginär ”luftbubbla” runt mig. Tänk på samma sätt som när du presenterar en designlösning. Klämmer du in tre bra förslag på en sida utan tydlig motivering kommer värdet sjunka på alla tre. Lyfter du ett förslag och ger det luft och grundlig motivering kommer mottagaren bli desto mer övertygad. Detta gäller hela din profession som designer. Prata om vad du gör, skynda inte på, anta inte att någon fattar – förklara dina jobb i detalj så det nästan känns löjligt för dig själv. Processen kring design är ofta brådskande och godtycklig (visst?) Två kniviga parametrar som man lätt dras med i och försöker möta med samma medel. Med luftbubblan blir det enklare att handskas med det icke-konkreta. Låt inget hastigt komma in i din sfär. Där inne är det 100% allvar. Med en gnutta sunt förnuft.
• Din insats blir definierad som fin eller ful (inom färg & form)
  När jag sitter med ren produktion är det lätt hänt att  jag jobbar på rutin vilket resulterar i att jag glömmer ”prata med mig själv”. Men – om jag inte kan motivera mitt jobb för mig själv så kommer jag logiskt inte kunna göra det för någon annan heller. Ofta landar man i fint/fult-träsket då. Sedan tror jag det är omöjligt att jobba med estetik utan att dessa termer kommer in i bilden, men precis som ovan gäller det att synliggöra processen bakom och inte förminska.
• Ditt jobb är din identitet
  Nja. Formgivning är en del av din identitet. Däremot är inte dina kunder, branschen, snäva tidsramar och tight budget det. Styrkan med att formgivning är en del av ens identitet grundas i passionen, inte det faktiska jobbresultatet. En ganska viktig distinktion. Feedback på ditt jobb är alltid externt från dig själv. Här kommer luftbubblan in i bilden igen. Du är i mitten, men i designsfären runtomkring dig stannar kritiken och du bemöter den med din profession.
• Du jämför dig
  Det kommer alltid att finns någon som kan göra det du gör bättre eller annorlunda. Bara sanning. Acceptera det, inspireras och lev vidare.

Slutligen vill jag understryka att bluffen också är en motor framåt. Att ha en liten dos med sig tror jag bara är nyttigt. Den dagen du anser dig vara fulländad och bäst vetande lever du inte enbart i en falsk verklighet – också i en rätt tråkig sådan.

PANTONE Living Coral blev korad till årets färg 2019.

”Symbolizing our innate need for optimism and joyful pursuits, PANTONE 16-1546 Living Coral embodies our desire for playful expression. Representing the fusion of modern life,  Living Coral is a nurturing color that appears in our natural surroundings and at the same time, displays a lively presence within social media.” 

Skönt med energi. Att strössla ”Deep Heavy Green” över vår samtid hade kanske varit det minst uppskattade just nu.

Har kommit på att namngivning av färger skulle vara ett yrke helt i min smak. I allafall för några dagar! En vecka! Kanske två. Insikten kom till mig när jag uppmärksammade alla titlar på nagellacken jag köpte. Ex. ”Cupcake rose” eller ”Red carpet”.  Vem har egentligen den drömmiga uppgiften att få hitta på dessa namn? Skulle kunna brainstorma hela natten: ”Fluffy fudge”, ”Golden sunrise”, ”Blue lagoon”, ”Pink pastelle”, ”Black Bean”…

Pantone hade varit den ultimata arbetsgivaren. Givetvis. Där är det ju viktigt på riktigt. Vad tror ni om att föreslå ett gästspel hos dem inför årets färg 2020? Hur pitchar man in sig?