När det nalkas sportlov liknar arbetsplatsen en stilla semestervecka i juli. Minskade antal fruktkorgar, glest i kalendern, luncher längre än 30 min. I ett halvtomt kontorslandskap smyger en nästan vårsol in genom fönsterrutan och mycket börjar kännas lite lättare.
Jag brukar inte ta ledigt under sportlovsveckan. Har inga skidresor med skollediga barn att agera på. Dock är man ju bara för less på allt som heter mörker och kyla just nu. Förra året åkte jag till värmen två veckor i slutet av mars. Ett koncept som jag återkommande glömmer bort att jag behöver i mitt liv den här perioden. Tänker alltid att ”den här vintern blir enklare.” Fel. Stämmer inte. Stämmer aldrig.
Däremot sitter jag och värderar olika moraldilemman. Försöker avgöra vad som ska väga tyngst – klimatfrämjandet eller mitt behov av D-vitamin. Vet inte vad jag ska agera på – eller emot. Tills att jag har bestämt mig njuter jag av världens platser med hjälp av helt andra medel än flygbiljetter.
The Guardian har sedan slutet av 2018 börjat med ett seriekoncept som de kallar The illustrated city. Illustratörer presenterar världens städer med sitt konstnärliga berättande. Mycket politiskt, och så även vackert i sin konstform. Andreea Chirica visar oss nattlivet Bukarest, ett livfullt nöje – så tillvida att du inte är HBTQ. Natasha Cross tar oss med till Valparasio i Chile där vi får inblick sopbärarens Pedros vardag bland gatukonst och branta backar. Oklart om syftet är att skapa debatt eller bara ge läsaren en kulturell upplevelse. Det är oavsett vad en intressant spegling av världens städer när det kommer från ett subjektivt inifrånperspektiv. Är man intresserad av att bidra själv kan man höra av sig till the Guardian här: Cities@theguardian.com
Har du en stund över i sportlovslugnet – in och inspireras.
”Where can you kiss a same-sex partner in Bucharest” – Andreea Chirica
”We don’t notice the smell anymore” – Natasha Cross
”A different type of housing spreads” – Ben Tallon
