Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Byggstudio – guldbelönad duo

TEXT Torun Bjurman
Annons

Längst ner i den branta kullerstensbacken i slutet av Brännkyrkagatan i Stockholm ligger ett gårdshus från 1700-talet. Här är det renovering på gång och när Hanna Nilsson möter mig längst ner i porten på innergården får vi gå lite kringelkrokiga vägar för att komma in till det kontor som hon delar med ett gäng arkitekter och andra formgivare. Den andra halvan av Byggstudio, Sofia Østerhus, sitter redan och väntar på oss i datorn. Hon är med oss via Skype.

Och det är så här Hanna, som ursprungligen kommer från Lund, och Sofia från Oslo arbetar. Hanna sitter i den svenska huvudstaden och Sofia i den norska. De träffas rent fysikt ungefär en gång i månaden, men annars jobbar de över Skype. När de har ett projekt på gång arbetar de ofta fram själva grundidén tillsammans och sedan bestämmer de vem som ska göra vad.

– Vi har inte jättetydliga roller, utan vi delar upp jobben lite som det faller sig, säger Hanna och Sofia.

Genom webbkameran utbyter de tankar och idéer, diskuterar projekt, skissar och visar varandra vad de håller på med. De är också ofta båda inne och jobbar i samma material. Det fungerar alldeles utmärkt, tycker de.

– Ibland blir det lite ineffektivt att vara på olika platser, eftersom det händer att vi måste vänta på svar från den andra, men för det mesta funkar det bra. Det kan till och med bli mer effektivt när man sitter på olika ställen.

  • Informationsvägg till Folkets Parks entré i Malmö från 2010. Den är som en stor flexibel anslagstavla som berättar vad som händer i    parken. Foto: Lotten Pålsson.

När Designtävlingen Kolla! senast gick av stapeln vann Byggstudio guld för sitt arbete med en informationsvägg för Folkets Park i Malmö. Men Folkets Park fick mer än bara väggen av Byggstudio. De fick ett program och en ny hemsida och Hanna och Sofia jobbade även med miljön i parken, som avskärmningar och skyltar. Och det är så här Byggstudio jobbar. De gör helhetslösningar och tar fram hela koncept åt sina kunder.

– När vi tar ett jobb intar vi ofta ett överblicksperspektiv, eftersom det är vanligt att verksamheter inte har en sammanhållen profil. Det finns  många som skulle behöva en helhetslösning. När vi började jobba med Folkets Park hade de lite lösa tankar om vad som saknades i parken, men vi analyserade kommunikationen i hela parken och kom med flera förslag till förändringar. Väggen med information var ett förslag för att öppna och göra kommunikationen bättre. Vi hade fler idéer om vad de borde göra och nu håller vi på med ytterligare några delar till deras profilprogram.

Ett annat projekt i södra Sverige var också det en lösning som omfattade mer än bara ren grafisk form. För Natur och kulturbussen i Region Skåne tog de både fram delar av projektets innehåll och ett koncept för olika aktiviteter. De gjorde en ny hemsida, ett program för landsbygden med teater och musik och jobbade med att ordna aktiviteter som hästkroki på Flyinge stuteri.

Kolla!-guldet var inte det första för Byggstudio. De hade redan två guld och ett silver i bagaget, och i den norska motsvarigheten Visuelt hade de kammat hem två guld. Men det är inte priserna som ger dem uppdrag.

– Det har inte gett något konkret, men det är en kvalitetsstämpel.
I stället säger de att de har fått uppdrag genom att vara enträgna. Många av kunderna finns i Skåne, men de allra flesta av Byggstudios uppdragsgivare finns i Stockholm. Trots det känner de sig inte riktigt som en del av den stockholmska designscenen. Det har sin förklaring i att de inte har utbildat sig där. De möttes på Danmarks Designskola där de gick i samma klass.

– När vi kom hit hade vi ett utanförperspektiv på Stockholms ganska lilla grafiska formvärld, och det tycker vi är en stor styrka. Från början var det nog bara en fördel att inte ha stenkoll på alla, säger de och förklarar att de slapp ha respekt för personer med hög status i branschen, och därmed att smittas av vad de kallar den »stockholmska osäkerheten«.

– Nu har vi ganska bra koll, men vi försöker att inte förhålla oss så mycket till det och eftersträvar inte att anamma en särskild stil för att passa in.

  • Typsnittet Kioskis, 2009–2011. Ursprungligen ritat för magnetiska bokstäver till parkens kioskmenyer, nu även vektoriserat som en del av parkens grafiska profil.

– I efterhand kan vi tycka att det är en fördel att vi har varit på en annan plats. Det är skönt att inte komma rakt ut i en scen där man vet allt om vem som anses bäst. Samtidigt tar det lite längre tid att komma in på marknaden, men det är en styrka att vi har ett annat nätverk. Det är en frihet att inte känna alla och veta vilka drömkunderna är här. Vi slipper fastna i någon tanke om vilka jobb och vilka kunder som är bäst.

Utbildningen i Danmark har de inte särskilt mycket positivt att säga om. Allt var väldigt fritt, och de jobbade i projekt som sträckte sig över hela terminer.

– Vi fick älta projekt i flera månader. Det saknades struktur. Det fanns lite kurser, men de var också ostrukturerade. Vi visste inte vad vi skulle göra, lärarna var inte engagerade och vi saknade verktyg för att börja arbeta. Vi fick lära oss allt själva och ta ansvar för allt på egen hand. Det var jättedåligt.

  • Från Vintage Plant Shop i Hornstull 2008. Byggstudio gjorde fönsterhyllor av liggande spaljéer och keramikern Linus Ersson gjorde specialkrukor till projektet.

När de var på utbytesår i Stockholm respektive Oslo var det något helt annat.

– Det var jättekorta kurser och en klar uppgift. Jag kom igång med det kreativa, berättar Hanna om sitt utbytesår på Konstfack, och Sofia tillägger att även i Oslo är det snabbare kurser och en mer traditionell utbildning.

– Lärarna var mer involverade där, säger hon.

Så här i efterhand kan de känna att det att utbildningen var som den var ändå förde något gott med sig.

– Vi fick lära oss att ta ansvar för egna projekt och se till att de blir genomförda. En positiv sak var den designprocess som vi blev tvungna att följa: en ordentlig research, ett omfattande skissarbete, genomförande och till sist en resultatanalys. Vi skrev mycket och tvingades bli medvetna om de val vi hade gjort under arbetets gång.

Det var också skolan som förde dem samman.

– Vi kom inte från Danmark och vi hade andra mål och idéer än de andra. Vi ville samma sak, så vi jobbade mycket ihop.

  • Foton från Vintage Plants arkiv över krukväxter och deras ägare, 2009. Presenterade på Färgfabriken Norr.

2006 tog de examen och då startade de designbyrån Byggstudio, men det var inte lätt att få jobb i Danmark. Den danska grafiska formgivningen och branschen skiljer sig mycket från den svenska och norska.

– Det är de stora byråerna som dominerar där. Det är de som gör de flesta jobben. Som liten byrå är det svårt att få en chans att komma in på marknaden. I Danmark upplevde vi att den typ av projekt som vi jobbade med inte helt blev tagna på allvar och att vi som två unga tjejer behandlades annorlunda än här.

Hanna och Sofia beskriver dansk grafisk design som väldigt traditionell.

– All design ska vara »fin« på ett traditionellt sätt. De har en konservativ stil och i skolan var det mest fokus på traditionell »branding« och alla pratade om »corporate«. I Sverige jobbar man till exempel mer med illustration än i Danmark, och det är skillnad på formspråket och typografin i svensk och dansk reklam.

Den norska grafiska designscenen är också lite annorlunda än den svenska, även om den påminner mer om den än om den danska.

– Det är en mindre scen och en mindre marknad än i Sverige. Fast jag upplever att det händer mycket just nu, många små byråer startar upp och får omfattande uppdrag. Det är svårt att beskriva vilken form som gäller i Oslo för tillfället, men det är mer lekfullt och personligt än vad det var 2000 när jag flyttade, säger Sofia.

  • Från A-Öppet i Arkitekturmuseets bibliotek, 2011. En ny infrastruktur i Arkitekturmuseets bibliotek. Byggstudio skapade bland annat ett nytt kategoriseringssystem på bokryggar och nya hyllor i form av trappor och broar som band ihop de existerande bokhyllorna.

Byggstudio har haft fullt upp med jobb i Sverige, så hon har egentligen inte riktigt haft tid att utforska norsk grafisk form och bearbeta marknaden ännu.

Eftersom det var svårt att få jobb i Danmark bestämde de sig för att lämna Köpenhamn och styra kosan mot Stockholm.

– Vi flyttade för att vi ville bo någonstans där det är lättare att jobba och där det fanns en scen som vi tyckte verkade mer intressant.
Efter ett par år i Stockholm bosatte sig Sofia förra året i Oslo.

I början i Sverige jobbade de med ett eget projekt, som de kallade Vintage Plant. De hade dragit igång det redan när de var i Danmark. Bland annat hade de en utställning med projektet i Japan och de skojade om att öppna en butik, något som faktiskt också blev verklighet. I affären kunde folk köpa och byta plantor och sticklingar. Det blev ett slags second hand-affär för växter.

– Vi öppnade en tillfällig affär över sommaren vid Horns­tulls strand i Stockholm och det gjorde att vi syntes lite. Det skrevs en del om projektet och det markerade tydligt vad vi är intresserade av och det var bra för oss. Vi är intresserade av hur folk har det hemma, vilken relation de har till sina inredningsobjekt och vilken miljö de skapar för sig själva och lägger sin identitet i. Krukväxter är speciella, eftersom de är levande och ofta betyder mer för folk än de tror, ofta bär de också på en släkthistoria. Vi ville synliggöra det och berätta livshistorier genom objektet. Det handlar om relationen mellan objekt och användare och är ett sätt att berätta.

Byggstudio jobbar med att utveckla starka koncept och idéer och arbetar gärna med olika medier och material.

– Vi jobbar med ett organiskt uttryck, illustration, 2d, 3d, foto och vi har etsat i glas, skrivit ut i plast och använt olika typer av material. Vi har tryckt olika saker, löv, objekt och annat för att få en handgjord känsla och vi gillar att jobba mycket med färg. Vi tycker om att testa nya uttryck och vi kan jobba väldigt brett, men samtidigt ska allt ändå hänga ihop. Är det något vi inte kan själva så tar vi hjälp av specialister. För oss spelar det inte så stor roll hur vi jobbar, det är grundidén som är det viktiga. Det känns ofta ganska naturligt att överföra våra idéer till andra medier och material. Vi tycker om att göra saker som vi inte har gjort förut.

Byggstudio försöker se till att saker och form ser inbjudande ut och att betraktaren tydligt fattar vad det är, att formen bjuder in folk.

– Vi försöker skapa ett uttryck som tar utgångspunkt i ämnets eller projektets relevanta referenser snarare än att använda ett visuellt uttryck som verkar utgå endast från samtida rådande trender inom en invigd krets. Vi vill ha något mer att säga än att vi är medvetna om vilken typografi som är mest rätt för tillfället, och det vill förhoppningsvis våra kunder också. Vi är såklart även medvetna om vad som är populärt och det förhåller vi oss också till, för att nå ut kan man nog inte hamna helt utanför det igenkännliga uttrycket.

Redan under utbildningen arbetade de bredare än med bara ren grafisk form. Hanna gjorde mycket möbler och Sofia höll på med kläder. Och det var inte självklart för varken Hanna eller Sofia att de skulle bli just formgivare.

– Jag har alltid hållt på med olika projekt och idéer. Jag träffade några som var ad:ar när jag var ute och tågluffade, och då förstod jag att det var något man kunde göra. Jag har alltid varit kreativ och så fick jag praktik på en reklambyrå, men det hade kunnat bli något annat kreativt, säger Hanna.

– Och jag har alltid brytt mig om hur saker ser ut. Jag sydde, ritade, gick fotokurser och när jag blev lite äldre så förstod jag att det kunde bli ett yrke, säger Sofia och tillägger att design samtidigt blev mer populärt och det var kanske det som lockade henne att bli formgivare.

– Det hände en del inom design just då.

  • The Story of A Mug Book. Bok utgiven i samband med Teema-muggens lansering. En förklarande berättelse om muggens tillverkning, människorna och historierna bakom den och andra muggar. Iittala 2008/Everyday Life Books 2010.

I dag beskriver de sig själva som formgivare som gör visuell kommunikation snarare än att de bara sysslar med grafisk design. Vilket medium de använder beror på kundens och projektets behov.

– Vi är kreativa konsulter och formgivare.

De hämtar mycket inspiration från sådant som ligger utanför själva designfältet.

– Vi inspireras av saker som mathistoria, stadsplanering, trädgårdshistoria och arkitektur. När vi till exempel skulle göra en folder till ett öppet hus för Konstnärsnämnden så gick vi på ett teatermuseum och dockteater och tittade på scenografi. Vi hämtar ofta inspiration på museer.

Hanna och Sofia följer inte någon särskild formgivningsteori, men de läser väldigt mycket.

– Vi är egentligen inte så intresserade av design- och formtidningar. Vi läser om en massa andra ämnen, och lånar ofta böcker på biblioteket, gärna om historia och kulturhistoria. Projekten behöver inte handla om historia, men vi använder gärna det för att skapa en ny berättelse, som gör att man förstår varför saker är som de är.
För dem handlar det om att förstå ämnet och göra ett bra jobb. De försöker hitta nya infallsvinklar på ett projekt, en kund eller en produkt. Därigenom försöker de skapa något unikt som samtidigt kan få ett nytt intressant innehåll.

När Arkitekturmuseeum bjöd in dem till att arbeta med en utställning för dess bibliotek och arkiv ville Hanna och Sofia plocka fram något annat än de vanliga samlingarna. De ville ge besökarna en subjektiv bild av biblioteket.

– Vi ville att det skulle se mer inbjudande ut. De hade inga kategorier i hyllorna så vi gjorde bokryggar som ett nytt skyltsystem och skapade nya hyllor i form av trappor och broar som band ihop de existerande bokhyllorna som en ny infrastruktur.

Det finns många personliga samlingar som få känner till.

– Vi ville lyfta fram saker och visa dem på ett nytt sätt – ett sätt som folk kanske inte är vana att se just den saken på.

Byggstudio arbetade också med interaktivitet och att skapa ett rum där folk kunde involveras i formen och interagera.

– Vi jobbade med rum, möbler och grafisk form. Vi tyckte att rummet var en del av problemet. Vi ville göra det till något positivt och synliggöra det.

Rum och interaktivitet är något som återkommer i flera projekt.

– Vi vill arbeta med människor och sociala sammanhang och med hur folk interagerar i olika miljöer. Vi vill påverka, så att saker kanske blir lite roligare eller mer intressanta. Det är ofta ett fint sätt att förmedla saker på och man kan lära sig något av det. Man skulle kunna kalla det vi håller på med infotainmentdesign, skojar de.

Att berätta en annan historia än den förväntade jobbade de även med när de tog fram design för en mugg åt Iittala. Muggprojektet kallades The Local Mug Initiative och det gick ut på att Iittala bjöd in unga formgivare för att göra ett mönster till en mugg. De fick besöka Iittalas fabrik och där passade Hanna och Sofia på att intervjua folk som hade arbetat på företaget i många år.

– Vi ville berätta en annan historia, en berättelse om dem som var på fabriken och om dem som har gjort produkterna. Vi hittade en historia som inte alla har tillgång till. Vi ville skapa en berättelse om Iittala och visa något annat om företaget än den bild de flesta av oss har, nämligen att de gör ganska fina saker.

  • The Factory Notes Mug 2008. Mönster till Iittalas Teema-mugg baserat på de anställdas klotter i porslinsfabriken i Helsingfors.

Vid intervjuerna pratade de med folk om muggen och om muggar generellt.

– Muggar är intressanta som vardagsobjekt och hur vi förhåller oss till dem. Vi försöker plocka fram sakernas värde. I stället för Iittalas fasad av perfekt yta så har vi brutit ner Iittala och tagit fram det personliga och mänskliga. Vårt uttryck är ganska välkomnande. Vi vill inkludera människan. Vi vill inte göra form för en invigd krets. Vi vill hellre nå lite längre. Det är kanske en av anledningarna till varför det vi gör ofta ser ganska varmt och snällt ut. Formen får gärna se lite lekfull ut. Det ska inte vara så högtravande eller stelt, men det beror ju såklart på vilken målgrupp och vilket syfte den har. Som tur är har vi mest kunder som delar våra värderingar.

Hanna reser sig och går bort och hämtar en textbeklädd mugg, som mycket riktigt utseendemässigt skiljer sig ganska mycket från de produkter vi är vana att se från Iittala.

Uppdraget var att designa ett mönster för en mugg, men Hanna och Sofia ville gå ett steg vidare och gjorde därför också en bok om mönstret till koppen. Boken gavs först ut bara på svenska, men tidningen Apartamento nappade och gav förra hösten ut den på engelska på sitt förlag.

– Vi tyckte att mönstret behövde en förklaring. Vi var redaktörer för boken och fixade allt från innehåll till form.

Byggstudio jobbade även med en butik där de överförde tänket om historien till en miljö.

– 2008, samtidigt som vi gav ut den svenska muggboken, skulle Iittala öppna en ny konceptbutik på Götgatan i Stockholm. Vårt arbete med fabrikstemat i boken överfördes delvis till butiksinredningen och till marknadsföringen av konceptbutiken. Vi ordnade öppningseventet med cupcakes, drejande keramiker, snurrande skyltdisplay à la drejskiva och formgav ett bestickskåp i form av ett verktygsskåp.

De gjorde även en skuggfilm i skyltfönstren som såg ut som ett löpande band i en porslinsfabrik från utsidan. 2010, när den engelska boken gavs ut, ordnade de ett popup-kafé med Iittala och Apartamento i Stockholm där de levandegjorde bokens innehåll under en helg.

– Gästerna fick bland annat äta sig genom kaka, mugg- och kaffehistorien längs ett långbord med dukar och servetter med tryckta historisk fakta.

  • Avskärmning i Folkets Park från 2011. De trista tillfälliga staketen fick nya roligare staket i form av mönster tryckta på duk. Foto: Lotten Pålsson

När Nike skulle lansera en ny sko med Liberty-mönster jobbade Byggstudio återigen med att gestalta ett koncept i en butik. Skon lanserades på Sneakersnstuff på Södermalm i Stockholm. Byggstudio arbetade med blomsterspråket.

– Vi gjorde en rumslig installation med blommor. Typiskt oss är att vi gör ett helt koncept där vi gör allt; form, interaktivitet och tredimensionella lösningar.

Inför varje jobb gör Hanna och Sofia mycket research.

– Formen bygger alltid på en idé och vi gör jättemycket reserach. Vi tycker att formen ska ta utgångspunkt i något som berättar något om projektet vi gör. Vi utgår från en idé, som handlar om att vi grävt fram.

– Vi ville göra något grafiskt roligt med blomsterspråket, så vi översatte Liberty-mönster till blommor och tolkade det enligt blomsterspråket. Det blev en kiosk där man kunde plocka en budskapsbukett och ta med sig hem. Vi gillar att jobba med plantor och blommor, men vi är inte intresserade av växterna som sådana utan av deras historia. Blomsterspråket har sitt ursprung i Asien och det plockades upp i England under den viktorianska tiden, och då skapades det en europeisk variant där varje art har en betydelse. Vi tyckte att det var kul att koppla det till form. Till exempel ängen som vi gjorde i det här projektet var inte något vi gjorde bara för att den var fantastiskt fin och visuellt stark, utan den handlar om blomsterspråket. Det var en idé som fanns från grunden.

Växtlighet är något som återkommer även i ett annat projekt, en trädkarta som Hanna och Sofia har jobbat med i samarbete med Botkyrka konsthall och Botkyrka kommun.

– Trädkartan är ett självinitierat projekt. Det började med att vi kontaktade konsthallen om vår Vintage Plant-idé. Vi jobbar ofta så – vi har en idé som vi vill realisera och så gör vi det.

Botkyrka konsthall ville vara med på projektet och kartan spriddes och finns nu på olika offentliga platser i kommunen.

– Vi gjorde en inventering av invånarnas favoritträd och samlade in träd. Resultatet blev en karta med folks historier om träd. Man tänker kanske inte på det, men Botkyrka består till stor del av naturområden. Det fanns många roliga berättelser och illustratören Maja Steen illustrerade kartan. Grafisk form fungerar bra för att göra en idé lättillgänglig för folk.

Ett projekt för en annan konsthall, Gustavsbergs konsthall, var utställningsdesign åt den finska figurkonstnären Päivi Ernqvist. De gjorde montrar och även här jobbade de med att berätta en historia. De skapade ett eget verk med utgångspunkt i vad figurerna har varit, nämligen dyrbara gåvor.

– Det var utgångspunkten för vår design. Det var material som möttes, lyxiga montrar och presentförpackningar i olika material. Det var olika sidor av figurinernas historia. Traditionellt sett ska utställningsdesign inte ta plats i sig själv, men här gjorde den det.
Hittills har det blivit en hel del jobb för konstinstitutioner, men det är inte något mål i sig att de ska arbeta med konst.

– Vi jobbar gärna brett, i konstvärlden där nya idéer kan gro, och kommersiellt för att vi där verkligen kan göra skillnad och vara med om att skapa något nytt, säger Hanna och Sofia och berättar att de gärna jobbar med stora företag.

  • Trädkartan i Botkyrka, 2009–2010. En karta över Botkyrkas kommun med utgångspunkt i invånarnas favoritträd. Illustrationer av Maja Sten.

– Det är kul när det vi gör får stor spridning och ofta jobbar stora företag lite snabbare. Men om man är så små som vi så är det svårt att konkurrera med de stora designbyråerna som har en tydlig profil.
Ett uppdrag som de gjort åt ett större företag, Pågen, är att ta fram form för brödavdelningarna på Ica och Coop.

– Ett koncept som det vi gjort för Pågen kan vi göra minst lika bra som en stor retailbyrå, säger de och berättar att de har jobbat tillsammans med retailbyrån Scandianvian retail center för att ta fram konceptet.

– Det är de som slutligen utvecklar butiksdesignen och de som gav oss uppdraget. Vi har tagit fram formen och sedan har det snabbt genomförts i butiker.

Byggstudio arbetade med material, känsla, skyltar och mönster.

– Med ett hyllpappersmönster har vi löst problemet med att det tidigare blev fult i hyllan när brödet tog slut. Vi har tagit fram grundkonceptet och sedan gör en arkitekt ut det.

När vi börjar packa ihop säger Hanna och Sofia att:

– Vi tar oss själva på allvar, fast kanske inte på fullaste allvar.

Vi säger hej då till Sofia i Oslo och Hanna stänger ner datorn.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop