Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Carl Kleiner – multikonstnär med kameran som verktyg

TEXT Torun Bjurman
Annons

Lagom till sommaren har vi letat i vårt omfattande arkiv med personporträtt, reportage och andra artiklar som vi anser vara värda att hamna i era blickfång en gång till. Denna artikel publicerades ursprungligen den 3 augusti 2011

Kameran är hans arbetsredskap, men det är för den sakens skull inte självklart att beskriva Carl Kleiner som en renodlad fotograf. Han har alltid sysslat med olika konstarter som att rita och måla. Han började sin bana med att gå på Nyckelviksskolan på Lidingö för att sedan söka vidare till Berghs med inriktning mot grafisk form, men där blev han inte så långvarig. Han hoppade av redan efter ett år.

När jag kontaktar Carl Kleiner för att boka en intervju vill han hellre att vi ses hemma i lägenheten än som han säger på »mitt mörka kontor«. Lägenheten är i stället en ljus trerummare med utsikt över Zinkensdamms Idrottsplats på Södermalm i Stockholm. Hemma finns också flickvännen Evelina Bratell som är sjuk. De möttes på Nyckelviksskolan. När han fortsatte till Berghs började hon på Beckmans modelinje. Många av jobben gör de tillsammans.

– Vi har hela tiden fört en dialog om det vi håller på med.

Carl Kleiner hade inga konkreta planer på att bli fotograf innan han blev det. Det var på Berghs som har upptäckte att han mer och mer drogs mot att använda kameran som ett uttrycksmedel.  

– Jag ville bara fota alla projekt. Jag byggde någonting som jag ljussatte. Ofta handlade det om en dokumentation av någon­ting, säger han.

Teckning och skissande är något Cal Kleiner ägnar sig flitigt åt. Det syns inte minst på väggarna i lägenheten. Här hänger inramade illustrationer av samtida illustratörer som han har köpt.

Innan han börjde fota ordentligt hade han en idé om att han ville beskriva fantasin så som den såg ut i tankarna, och han gav sig i kast med att måla och teckna fotorealistiskt, men tålamodet tröt. Han ville snabbt kunna göra något som blev likt verkligheten. Kameran låg då nära till hands, eftersom den var ett instrument som kunde fånga verkligheten med en gång.

Men att han blev fotograf betyder inte att han tar traditionella bilder som de flesta fotografer. Hans stil är helt egen. Bilderna byggs upp av olika objekt som han komponerar grafiskt. Han kan närmast kallas ett slags stillebenfotograf.

Om han tidigare var intresserad av att teckna av och att få saker att bli så lika verkligheten som möjligt, så har han på senare tid även börjat intresserat sig för motsatsen – det abstrakta.

– Nu tycker jag att det är spännande med abstrakt fotografi och abstraktion av objekt. Jag har plåtat mycket horisonter – de är en bra abstraktion. Jag använder inte vertikaler så mycket, utan tycker mycket mer om horisonter. Mycket av det jag gör utgår från ett horisontellt raster – det är ofta en bra utgångspunkt för kompositionen, säger han.

  • Pressure 1 är en del av en serie bilder som Carl Kleiner tagit för ett eget projekt.

Att Carl Kleiner hoppade av utbildningen på Berghs berodde på att han fick chansen att vara fotoassistent hos fotografen Vincent Skoglund.

– En duktig fotograf och idol från det att jag var i 15-årsåldern då jag åkte mycket skateboard och snowboard.

Under tiden som Carl assisterade Vincent Skoglund fortsatte flickvännen Evelina sin utbildning på Beckmans.

– Det gjorde att jag parallellt med jobbet som assistent fick min dos av inspiration och experimenterande via studenterna. Många av dem behövde hjälp med foto och då fick jag en chans att experimentera. Jag fick ta del av energin som ofta finns på kreativa utbildningar.

Efter tiden hos Vincent Skoglund följde ett år med lite frilans- och retuschjobb. Carl Kleiner delade ateljé med sin kompis konstnären, och numera även arkitektstudenten, Fredrik Evensen.

– Vi fick låna ett hus i Bromma som skulle renoveras. Vi hade inte så mycket utgifter så det gick runt med lite småjobb. Eftersom huset höll på att renoveras fanns det mycket virke vi kunde elda med, så det grillades en hel del korv.

Men så tog allt fart och och plötsligt började det gå bra. Det första stora jobbet han fick var för Electrolux. Han fick tips om uppdraget genom en klasskompis från Berghs, som jobbade på en byrå som hade Electrolux som kund. Företaget skulle ha 90-årsjubileum, och det skulle firas genom att de skulle dokumentera sina produkter i europeiska hem. De skulle skicka en fotograf hela Europa runt för att porträttera 90 personer som hade ett kök utrustat med Electrolux vitvaror. Projektet skulle vara brett och folk från alla samhällsklasser skulle porträtteras.

– Som en pitch plåtade jag min mormor och några kompisar. De gillade mitt manér.

Han fick uppdraget och Electrolux hittade personerna som skulle fotograferas och bokade in allt.

– Jag packade kameran och reste runt i två månader. Jag bytte stad varje dag och land varannan eller var tredje dag. Jag var i nästan varje land i Europa och avslutade i New York. Jag åkte tåg, buss, flyg och taxi.  Det var verkligen en lärorik resa.

  • Den här bilden gjorde Carl Kleiner till Goran Kajfes nya skiva »X/Y«.

Det var ett stort uppdrag för ett stort företag och han var ganska grön, men någon nybörjarnervositet fanns det inte plats för.

– När jag började jobba var jag orolig för det mesta, men det här var så stressigt så det fanns inte utrymme för oro.

Väl tillbaka i Sverige tyckte Carl Kleiner att det skulle vara bra att ha en agentur, så han gick med i Agent Bauer och det ledde till att han fick fler stora jobb.

– De gillade mina grejer, så vi började samarbeta. Det är väldigt skönt att ha en agentur och få hjälp med offerter och förhandlingar och att våga ta betalt. Det betyder att jag kan koncentrera mig på själva jobbet. Det ger också en stor trygghet då man som frilans kan känna sig ganska ensam emellanåt.

  • De här bilderna har Carl Kleiner tagit till en kokbok som han gjort åt Ikea. Han jobbade tillsammans med sin flickvän Evelina Bratell. Hon klippte ut figurer av papper som de kunde komponera med när de planerade jobbet. Bilderna visar olika maträtter. Överst är ingredienserna till papparkaka, bilden med grön bakgrund är receptet på klenäter, den med rosa receptet på vaniljhorn och bilden längst ner visar hur man gör mandelmusslor.

Ett stort jobb som har fått mycket uppmärksamhet och som synts lite överallt är en kokbok för Ikea.

– Evelina och jag gjorde det tillsammans i somras.

Forsman & Bodenfors tog fram grundkonceptet för hur det skulle se ut. Boken innehåller 60 recept. Varje recept presenterades på två uppslag. Först en redovisning av råvaror som ska användas och sedan själva resultatet.

– Det var ett otroligt trevligt samarbete.

Som förberedelse skissade Carl Kleiner och Evelina Bratell upp hur allt skulle se ut och Evelina klippte ut alla ingredienser i papper så att de kunde göra ett kollage som de kunde komponera med.

– Att jobbet blev så bra var minst lika mycket Evelinas förtjänst som min. Vi kommer att fortsätta att samarbeta under namnet MrandMrs Kleiner, det blir det namnet eftersom vi gifter oss i sommar. Hemsida med mera är under uppbyggnad.

Carl Kleiner menar att det är bra för kunderna att de jobbar tillsammans. Till skillnad från om han hade arbetat tillsammans med någon helt annan så avslutas inte arbetsprocessen bara för att klockan blivit fem och alla måste gå hem. I stället pratar de vidare om projekten när de kommer hem.

Innan de började plåta Ikea-jobbet ägnade de en vecka åt föreberedelser. Sedan följde en två veckor lång produktion. Vilket Carl Kleiner tycker var lyxigt. Själva teamet bestod till stor del av familjemedlemmar och vänner.

– Det var väldigt familjärt. Evelina hade sin lillasyster Hanna som assistent och jag hade min före detta praktikant Elinor Wermeling som assistent.

Carl Kleiner gör inte bara jobb åt uppdragsgivare. Han initierar även egna konstnärliga projekt.

– Jag är väldigt glad över min kommersiella karriär och att jag inte bara jobbar med egna projekt. Det ena ger energi åt det andra, och tvärt om. Ikea-boken tycker jag blev jättefin. Det var ett kommersiellt projekt, men det kunde lika bra ha varit ett projekt jag gjort själv, säger han.

Det var inte bara Ikea-jobbet som han skissade mycket inför. Det gör han som förberedelse inför de flesta jobb.

– I julas gjorde jag några bilder till en dansk modetidning. Jag gjorde en skiss med leopardfärg där jag utgick från Kalle Ankas jul där de målar schackrutig färg med en pensel. Det är tydliga bilder i stillebenmiljö.

Han har också gjort ett jobb åt Petite France på Kungsholmen i Stockholm där han fotograferar kakorna Macarong. Även här bygger bilderna på att han först har skissat upp precis hur de ska se ut och hela processen kring dem.

  • Big blur. Den här bilden är en redaktionell bild tagen åt Blend Magazine.

Carl Kleiner plockar fram en bok ur bokhyllan om en av sina favoritfotografer inom mode, Tim Walker, och berättar att han är fascinerad av hans skisser.

– Det finns härliga skisser i böckerna om honom. Jag är jätte­intresserad av hans arbete. Han verkar ha kul på jobbet. Han gör fina saker som bygger på fantasier, sagor och historier. Det skulle vara kul att jobba på det sättet med stora set med arrangerade bilder, som teaterscener. Jag skulle gärna göra större bilder, men storleken på kontoret gör att det ofta blir ganska litet.

Det är lätt att föreställa sig att Carl Kleiners bilder är noggrant planerade med alla de skisser han gör i förväg. Det ser inte ut som att något i bilderna lämnas åt slumpen.

– Jag har ett extremt kontrollbehov. Yrkesmässigt är det nog både bra och dåligt, men jag försöker tänka på att vara medveten om mitt kontrollbehov när jag jobbar med andra. Eftersom jag har fullt förtroende för Evelina blir det sällan ett problem.

Samtidigt är han inte den som tar massvis av bilder för att det ska bli perfekt. Han räknar med att det blir bra redan från början.

– Jag är ganska mycket av en kompositionsfascist, men jag gillar inte att pilla för mycket. Jag ältar inte. Objekt har energi ett tag. Det är sällan att något blir mycket bättre för att man fortsätter och fortsätter.

  • Pharaphrase of Solomon Lewitt, bilden är en parafras på ett verk av Solomon Lewitt.

Hur tänker han då när han komponerar med sina objekt?

– Jag tittar på objektet och funderar över hur jag vill port­rättera det.  Vad ska synas? Var bör ljuset komma ifrån? Vilken vinkel bör objektet ha? Ska det finnas en horisontlinje? Och så vidare.
Naturen intresserar Carl Kleiner och han tar gärna bilder ute i naturen, i skogen.  

När det kommer till färger och hur de ska visas, så berätar han att det beror på objektet och vilken känsla han vill få fram.

– Jag tenderar att ofta använda färger som harmonierar med varandra.

– Jag tycker om pastellfärger, både klara och smutsiga, gråskala och jordfärger. Mjuka toner. Jag har en fallenhet för kitch, och så gillar jag djurmönster.

Själva motiven i bilderna är ofta vanliga saker som visas på ett annorlunda sätt.

– Jag gillar vardagliga objekt. De har ofta mycket karaktär och funktion. Man tar dem lätt för givet, men de bör hyllas.

Fascinationen för det vardagliga syns även i konsten han har hemma. Mot ena väggen i rummet som vi sitter i står tre svarta och röda dörrar lutade. Det är ett verk av konstnären Jacob Dahlgren, berättar Carl Kleiner.

– Han är en av mina svenska favoritkonstnärer. Han är en modern popkonstnär som jobbar mycket med ready-mades. Vi har kohandlat om verket. Jag har hjälpt Jacob med repro och annat.

Att det finns teckningar och konstverk på och längs väggarna talar sitt tydliga språk om Carl Kleiners intressen.

– Jag älskar konst.  

Ett projekt som han har arbetat med är en serie parafraser till minimalismen. I det här projektet har han använt sig av vit bakgrund, vilket är ovanligt för honom.

– Eftersom parafrasen är det centrala i den här serien ville jag inte förvirra med en bakgrundsfärg. Det runt omkring ska inte vara något i sig självt, utan bara upplevas som en vit vägg där verket hänger.

Här har Carl Kleiner gjort sina egna tolkningar av kända minimalistiska konstverk genom att avbilda dem och sedan fotografera dem. Han har så att säga kopierat målningarna och skulpturerna, men byggt upp kopiorna av dem med mat.

  • Givenchy. Bilden är plåtad för en dansk modetidning.

Ett relativt nytt område för Carl Kleiner är film. Han håller i skrivande stund på med ett uppdrag för Tiger Jeans, där han jobbar med dansare. Och även åt  Ikea har han gjort film, som har gått på webben och i butikerna.

Han för också en bilddagbok på nätet, och planen är att det ska bli en fysisk bok inom en snar framtid.

– Jag har med mig min Rolleiflex-kamera överallt, var jag än är. Den är ett bra komplement till mitt ganska kontrollerade studioarbete. Jag lär mig mycket om ljus när jag använder den och jag får idéer genom det.

Typen av uppdrag och projekt varierar. Ett jobb han gjorde nyligen var konstnärsporträtt åt tidningen Artlover. Där har han fotat i ateljén hos konstnären Helene Billgren.

Var får då en multikonstnär som Carl Kleiner sin inspiration ifrån? Natur, musik, resor och konst berättar han.

– Jag hämtar mycket mer inspiration från konsten än från andra fotografer. Jag har dålig koll på samtida reklam. Och jag kan mer om konsthistoria än om den samtida konsten.

Duchamp är min favoritkonstnär och en stor inspirationskälla, men jag förstår honom inte, säger han, och tillägger att han hoppas att Moderna museet snart sätter upp en Duchamp-utställning.

– Det vore på tiden.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop