Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

»Det är filosofi och existentialism jag håller på med«

TEXT Sara Wilk
Annons

När jag skriver porträtt brukar jag alltid försöka börja med att slagkraftigt sammanfatta något som har med textens huvudperson att göra. Kanske skriver jag några ­rader om hennes fantastiska ambitioner, glädjefyllda arbete, ohämmade kreativitet eller brokiga bakgrund. Eller så sammanfattar jag rentav hennes karriär eller listar några prestigefyllda kunder och uppdrag.

På alla sätt jag kan försöker jag helt enkelt ge läsaren en liten glimt av vad jag har fått lära mig om den person jag ska berätta om.

Från början hade jag tänkt göra samma sak i det här porträttet. Men jag struntar i det. Det är nämligen nästintill omöjligt för mig att sammanfatta Nina Ramsby. Det skulle troligtvis bli både löjligt och högtravande – och antagligen fruktansvärt galet. Det går varken att kategorisera eller ­beskriva henne, hennes arbete eller hennes kreativitet. Mycket för att hon själv alltid arbetar med att utmana både sina egna och andras förutfattade meningar och förutbestämda kategoriseringar.

I stället skulle jag vilja sno en presentation som finns på en av de t-shirts som hon själv har formgivit:

Quing of jazz.
Freedom fighter.
An inbetween:er of today.
Investigator of music.

Nina Ramsby har varit en del av Sveriges musikscen sedan mitten av 1990-talet då hon slog igenom med rockbandet Salt. Sedan dess har hon synts i alla möjliga konstellationer och i alla möjliga genrer. Från Baxters trip hop via jazzen, de svenska visorna och den barnvänliga musiken med bröderna Lindgren. Allt som allt har hon medverkat på otaliga skivor och avverkat fler musikaliska sammanhang än de flesta.

  • Ett projekt om offentlig upphandling. Idé av Nina Ramsby och Abbas Salehi.

Men det är nog få som känner till att hon också arbetar med grafisk form och foto – och att hon rör sig lika skickligt mellan uttrycken även här. Fram till för bara några år sedan arbetade hon heltid som frilans och hon säger själv att det är grafisk form och foto som är hennes profession.

– Jag plåtar och arbetar fortfarande med grafisk form men jag tar inte så många uppdrag. Jag menar inte att låta above-mässig, men det är inte bara så att jag gör lite hemsidor och att jag kan Photoshop. Grafisk formgivning är mitt yrke i grunden, säger hon.

Vi träffas i hennes mysiga enrummare på Södermalm i Stockholm precis när sommaren drar sin sista suck. En Ingen reklam tack-skylt gjord av pärlor välkomnar alla besökare och skvallrar om att det innanför dörren bor någon med humor, skaparglädje och kreativitet i sinnet. När vi slår oss ned i den svarta skinnsoffan berättar hon att det inte var länge sedan hon flyttade hit, men att hon redan har bestämt sig för att aldrig flytta härifrån.

  • Illustration till reportage i tidningen Re:public Service. Idé av Nina Ramsby och Abbas Salehi.

Det är inte så svårt att förstå varför. Utsikten över vattnet är vidunderligt vacker och frisk luft – eller ja, så frisk som den blir i Hornstull – strömmar in genom de öppna balkongdörrarna tillsammans med stadens alla ljud.

Längs väggarna i vardagsrummet står tavlor i drivor, till synes både gamla och nya. Nina Ramsby berättar att hennes första dröm var att bli konstnär och att hon egentligen aldrig har haft några rock n’ roll-drömmar. Under hela sin uppväxt var hon i stället inställd på att arbeta med visuell konst. Efter socialestetisk linje på gymnasiet och några år på folkhögskola sökte hon till Konstfack i Stockholm.

Men hon kom inte in. Och på något sätt är det avstampet för hennes historia som grafisk formgivare.

I stället började hon nämligen arbeta som städerska, ­vilket så småningom ledde till en arbetsskada som gjorde att hon slussades vidare till en av Arbetsmarknadsinstitutets kurser för arbetslösa – 21 år gammal. När hon berättar känns det lite som om ödet ingrep för att putta in henne på rätt bana.

– Där var det vissa som hade jobbat i tryckeribranschen och fått astma. Någon annan var ensamstående mamma och långtidsarbetslös. Och där hamnade jag. Men kursen var bra. Det var värsta pådraget med psykolog och övningar som handlade om självkänsla, självförtroende och konsten att söka praktikplats, säger hon och tar en klunk vatten – ­eftersom hon humoristiskt konstaterar att hon äntligen har förstått hur hon ska balansera kaffemängden.

  • Omslag för Absolut Music 26 från 1997, tillsammans med Ricky Tillblad.

Full av motivation ringde hon upp Nationalmuseum i Stockholm och nästintill tjatade till sig en plats som foto­assistent. Hon ler lite åt minnet när hon berättar:

– Jag lyckades få till ett möte med fotochefen. De hade nog inte tänkt att de skulle ha någon fotoassistent över huvud taget. Men jag frågade bara när jag skulle börja. Jag tvingade mig nästan på. Jag förstår inte var jag fick det ifrån, det var väl att de hade »go:at« igång oss på kursen liksom, säger hon med ett skratt.

Efter några veckor på Nationalmuseum fortsatte hon karriären som fotoassistent på Moderna museet. Där stannade hon fram till dess att musikkarriären tog fart på allvar något år senare.  Från 1994 och två år framåt var det bandet Salt som tog upp all hennes tid. Då var hon en heltidsarbetande yrkesmusiker.

Hösten 1996 splittrades Salt och tanken var att Nina Ramsby skulle börja arbeta som personlig assistent. Än en gång verkar dock ödet ha klivit in i bilden; ett ryggskott gjorde det nya jobbet till en omöjlighet.

  • Informationsmaterial för Stockholms Stads Kulturförvaltning.

I stället fick hon en plats som lärling hos Ricky Tillblad, som hon hade lärt känna och blivit god vän med när han gjorde några av Salts omslag. När hon började hos honom kunde hon ingenting, konstaterar hon så här i efterhand. Därför tog hon själv initiativet att städa upp designbyråns kontor och sortera all information som var lagrad på otaliga Syquest-enheter. Hon skrattar lite åt det.

– Det var innan zip-driverna kom och jag kunde inte starta en dator. Jag tror att vi arbetade i Photoshop 2.0. När vi sedan skulle över till 3.0 så var det liksom: »Oj, vad jobbigt att lära sig nya funktioner och gränssnitt«. Det är så roligt när man tänker på det, det fanns inte ens en cd-brännare, säger hon.

– Då visste jag inte ens vad en grafisk formgivare var. Jag tänkte mer att Ricky var skivomslagsmakare. Samtidigt hade jag ju själv hållit på med våra egna demoomslag och flyers, även om det var på ett väldigt primitivt och klipp och klistra-mässigt sätt – vi använde kopieringsmaskinen hur mycket som helst. Men jag hade inte tänkt på det som ett yrke.

  • Designprogram till bildbyrån Folio.

Ändå var det början på en yrkeskarriär som skulle komma att vara i flera decennier parallellt med hennes musikaliska framgångar. Hon jobbade heltid som grafisk formgivare ända fram till 2008, då hon bestämde sig för att dra ned på tempot. Trots det är det få som känner till hennes grafiska bakgrund, vid sidan av skivomslagen som hon själv har formgivit.

När vi möts har hon precis lämnat det sista i ett projekt för RFSL kallat hbtqkojan.se. Det är ett slags mötesplats på nätet där ungdomar kan komma i kontakt med en mentor och få samtala om frågor som de kanske inte vågar ställa till någon i sin närhet. Nina Ramsby har formgett hemsidan som är enkel och strukturerad. Det är tydligt att den är producerad med den huvudsakliga målgruppen i fokus.

– Jag tar gärna emot uppdrag fortfarande, om de känns rätta och viktiga. Så som att till exempel arbeta för RFSL, ­säger hon.

Hon tar fram sin dator för att visa några av de jobb hon producerat genom åren. Den samling som uppenbarar sig på skärmen är nästintill lika varierad som hennes ­musik. Här finns affischer skapade i något slags organisk collageteknik, renare broschyrer i grälla färger och sobra bokomslag.

  • Omslag till en skiva av bandet The World. Foto av Nina Ramsby och Eva Ankarvall.

Vissa alster – till exempel omslaget för den egna skivan ­Visorna – är  minimalistiska, vilket är en otrolig kontrast till de hon gjort för Absolut Music – som hon konstaterar är något av de mest kommersiella som finns.

– Att hitta fram till ett uttryck börjar alltid med att lyssna till vad kunden själv har för tankar kring sin produkt eller tjänst, det är ju utifrån det jag skapar. Mitt uttryck är inte statiskt, jag har inte bara ett manér som vissa illustratörer eller formgivare. Jag är öppen för en stor mångfald av möjligheter, allt beroende på vad kunden berättar för mig och hur bra jag är på att lyssna. Såklart finns mitt eget uttryck, min röst och mitt avtryck i alla dessa olika stuk när jag sedan utför dem. Men jag håller mig inte till en teknik eller ett storts idé­tänkande, säger hon.

Jag frågar henne hur hon hanterar att arbeta för kunder, eftersom hon då måste anpassa sig till andras önskemål – något som hon sällan verkar göra i sin musik. Där är hon fri att själv utforska och bestämma vad som ska vara och inte, utan att någon hänger över hennes axel.

  • Omslaget till Nina Ramsby lirar och berättar.

– Musiken är min konst, där kompromissar jag absolut inte med någonting. Därför tror jag att jag inte heller behöver hävda någonting med mitt grafiska uttryck. Jag har självklart ett eget formspråk – och väldigt massa kunskap och erfarenheter – men jag blir inte personligt kränkt om det inte går hem. Det är inte så att jag vill vara till lags, men jag tar inte kamper som är onödiga. Jag berättar däremot gärna för kunden vad vissa lösningar kan ge för signaler och om vad som kan göra formen otydlig på ett oönskat sätt. Jag måste lita på att kunden känner att deras produkts eller tjänsts identitet stämmer in på det jag har gjort, säger hon och fortsätter:

– Ibland hör jag, men jag menar inte att det är så jämt, att formgivare säger så här: »jag kan formgivning, det kan inte kunden«. Nej, det är mycket möjligt. Men de har en känsla för sin produkt eller tjänst som du ska visualisera. Jag tror att det förhållningsättet kan bero på att man inte har en egen konstsfär där man kan få utlopp för sin kreativitet. Det är viktigt att ha det.

Det börjar blåsa lite kyligt genom de stora balkong­dörrarna. Lite då och då under samtalet pockar katten Tiger på uppmärksamhet genom att helt sonika hoppa upp i soffan. Namnet till trots har han en lejonklippning – komplett med lång man och en liten tofs längst ut på svansen – eftersom den vanliga klädedräkten blir allt för varm på sommaren.

  • Flyer för RFSL:s verksamhet Krut.

Vi kommer snart in på ämnet kreativitet och Nina Ramsby berättar att hon har en kreativ process som har vuxit fram genom åren. Kort sagt går den ut på att verkligen bejaka sin egen skaparglädje utan att censurera sig själv eller sina idéer. Hon sätter sig helt enkelt ner och skapar, helt förutsättningslöst.

– De gånger jag sätter målet jättehögt, att jag kanske ska göra världens bästa skivomslag, går det inte alls. Man går bara rakt in i en vägg liksom. Det är samma sak med musiken, tänker man på det sättet blir det inte bra, säger hon.

– I stället försöker jag att sätta ribban jättelågt i det första läget. Och då är jag så tillåtande att det får vara äckligt, dåligt, fult, skamligt eller något som jag redan har gjort förut, vilket för mig inte alls är godkänt. Det kan nästan vara så att jag känner att sådana här idéer vill jag inte ha, de är för B. Men i det första skapande läget är den metoden väldigt bejakande.

  • En till skiva. Omslag för Visorna, av Nina Ramsby och Martin Hederos.

När den första fasen, som man kanske skulle kunna kalla för flow-läget, är slut – eller när Nina Ramsby själv bestämmer att den är över – är det dags för den högra hjärnhalvan att ta vid. Då försöker hon att få struktur på idéerna och hitta kärnan i det hon väljer att berätta.

– Sedan händer det att man tappar känslan efter ett tag och då måste man gå tillbaka till ursprunget: vad är det jag vill göra och hur? Jag vill njuta av arbetet och då måste man freestyla lite igen, gå in i en känsla, säger hon.

Att det finns lust till skapandet är också en nyckel. Den där känslan som kan komma i slutet av ett projekt, när saker ska betas av och säcken knytas ihop kan vara svår, konstaterar hon. Även om slutförandet ofta är ganska fyrkantigt per automatik eftersom idéerna redan är satta och det bara är det allra sista kvar.

– Det behöver inte vara roligt och tjo och tjim-glädje jämt när man arbetar. Men man måste ha kontakt med det man gör. Jag gillar inte när jag själv frammanar ett slags avbetningskänsla för det behöver ju egentligen inte kännas så. Det går att hitta ett sätt som gör att man gillar alla delarna i processen, bara man påminner sig själv om det då och då, säger hon.

  • Inlagan i programfoldern för Kabaré Underordning på Unga Klara, en del av Stockholms Stadsteater.

För Nina Ramsby handlar mycket om en enda aspekt: kontaktytor. Hon vill att allt hon gör – oavsett om det handlar om musik, konst, foto eller grafisk form – ska ha kontakt med henne själv och allt runtomkring henne.

– Det viktiga är alltid att det du gör ska ha kontakt med människor, det måste kommunicera. Det har erfarenheten lärt mig. Förut kunde jag gå in i ett slags självcentrering. Jag oroade mig till exempel för om jag skulle spela fel på scen eller inte klara av ett jobb. Då kan man fastna i en fixering vid saker som egentligen inte spelar någon roll, säger hon och fortsätter:

– Om du inte lyssnar till ditt inre och på kunden, pratar med dem och låter dem prata med dig, låter tinget prata med människor och låter människor prata med tinget, så försvinner kontaktytan. Och då betyder det inget.

  • Illustration för Kabaré Underordning.

För några år sedan år sedan tog hon en paus från både ­formen och musiken för att läsa foto på Kulturama i Stockholm. Hon beskriver hur hon blev helt uppslukad av konstformen och sedan dess är hon representerad av bildbyrån Folio. Genom åren har hon plåtat många porträtt, både av musiker – hon tog bland annat bilderna till Lalehs första skiva – och myndighetspersoner.

Men bland hennes bilder finns också många grafiska ­alster som återger utsnitt av vårt samhälle och vår samtid. Till exempel en termometer i ett fönster, eller omslagsfotot till albumet Visorna: ett vitt puffigt moln mot blå himmel.

– Jag märkte att jag fick jättemycket idéer kring känslan som man kan få när man går omkring i en ny stad, när man ser så många intressanta motiv som man aldrig ser hemma fastän de faktiskt överallt. Därför försökte jag se om jag även kunde hitta dem på den rutt som jag gick till och från skolan varje dag, berättar hon.

– Och ja, det kunde jag om jag skärmade av motivet och plåtade väldigt minimalistiskt med få element i kompositionen. Det gjorde att jag såg allt väldigt detaljmässigt och då skedde saker som jag inte hade trott. De isolerade händelserna blev värdefulla detaljer som jag liksom såg mitt i alla miljöer som jag redan kände igen.

  • För tidningen Re:public Service. Illustration av Jesper Waldersten.

Nina Ramsby jonglerar skickligt flera olika discipliner samtidigt: det fria och det definierade, det organiska och det syntetiska. Hon berättar att hon har två olika sidor. En matematisk som är i behov av ordning och struktur samt en kreativ och känslomässig. Det faktum att hon har lärt sig att koppla av och på dem när de behövs är kanske rent av det som gjort att hon kommit så långt i sitt skapande.

– De olika konstformerna kompletterar varandra på så sätt att jag får pausa då och då så att respektive uttryck inte blir slentrianmässigt och så att jag inte fastnar i ett slags tunnelseende. Det ger perspektiv och en möjlighet att berätta och utforska världen på ett för mig rikare sätt, säger hon.

Som artist har Nina Ramsby länge utmanat våra konventioner och tankar om hur saker och ting bör vara eller se ut. Att röra sig obekymrat och obehindrat mellan olika musik­genrer är inte helt vedertaget, inte heller att som kvinna ha rakat huvud och bära kostym på scen.

– Om jag placerar mig i djupaste Småland så finns det kanske människor som aldrig har sett en figur som mig. Då kan det dyka upp en rad frågeställningar hos dem: är det en kille eller en tjej? Kan en tjej se ut så? Tjejer med rakade huvud tycker jag verkar hårda, är hon det? Men hon har ju en änglaröst? Nej, hon verkar inte vara så hård. Vissa är helt enkelt med om en massa turer när de ser mig, säger hon med ett skratt.

  • Omslaget till Jazzen. Foto av Nina Ramsby och Eva Ankarvall.

Just de tankarna är också en stor del av hennes eget skapande. Grundsynen är att allt måste få vara det som det behöver vara – inte det vi föreställer oss att det ska vara, menar hon. Det är ett tankesätt som är lika applicerbart på vårt samhälle som på arbetet med grafisk form och foto.

– Ibland försöker vi tvångsmässigt att kontrollera eller forcera åt ett håll som tinget eller människan inte vill, på grund av att vi lyssnar till föreställningar som vi krampaktigt håller fast vid. Vi lyssnar inte till det sanna helt enkelt. Jag kan också tycka om att ha en utgångspunkt, men sedan kan den trilla bort längs vägen om det behövs. Det är intressant, jag gillar att ompröva saker hela tiden, säger hon.

– Så funkar jag när det gäller filosofierna och teorierna om livet, existentialismen och relationsformer också. Vi skapar fängelser för oss själva. Man får för sig att det ska vara på ett visst sätt, sedan mår man dåligt och förstår inte varför. Det är egentligen filosofi och existentialism jag håller på med.

  • Hbtqkojan.se, en mentorstjänst på nätet för RFSL.

Nina Ramsby utmanar inte bara andras föreställningar utan brukar mestadels också försöka slå hål på sina egna. Hon säger att hon ibland måste revoltera mot sig själv och sina föreställningar och att hon blir provocerad när hon har bestämt sig för en uppfattning eller en sanning. Därför försöker hon hela tiden omvärdera sig själv och sina tankar.

– Ja, jag kan bli provocerad när jag tror att jag måste hålla fast vid en idé. Som att säga att enkelhet är the shit, till exempel. Visst, det kan från början vara essensen av vad jag tycker. Men en minut senare så ser jag och känner på ett annat sätt och då behöver jag lyssna på den känslan. Jag är nyfiken på livet och tycker om att omvärdera saker. Man kan säga att jag samlar information om mig själv och livet. Om vad jag själv klarar av, vilka känslomässiga lägen jag pallar eller vilka människor jag kan umgås med och på vilket sätt. Ibland stupar jag för att jag utsätter mig för så mycket.

  • Informationsmaterial för RFSL Ung.

Nina Ramsby har alltid nära till skratt, även när intervjuns samtalsämnen blir tyngre och allvarligare. Hon delar generöst med sig av sina egna övertygelser men ställer samtidigt ofta och gärna sina egna resonemang på ända. Ibland är det svårt att hänga med, men när man förstår vad hon menar inser man att det handlar om mer än en kreativ ståndpunkt. Det är en livsåskådning.

–Det är ett nätverk av frågor och svar som förändras hela tiden. Världen är så komplex att vi till en början måste kategorisera och sortera, men det blir farligt först när kategorierna är statiska fastän du får mer information. Det är essensen av vad mitt arbete handlar om. Sedan berättar jag i princip om det i min konst.

Kanske är det därför som Nina Ramsby berör så många. Både hennes musik och grafiska form är fascinerande eftersom den alltid tycks berätta en historia. Den lyckas med konsten att vara överraskande, spännande och oväntad. Men hon är inte intresserad av att provocera, konstaterar hon. I stället handlar det om att väcka känslor hos andra, men vilka känslor försöker hon inte att styra.

– Jag tänker på ett sätt att jag har konkreta saker att berätta. Det är jättetydligt i min formgivning på många plan, både känslomässigt och sett till vad den signalerar, säger hon.

  • Material för Gomorron Sverige. En politisk show på Riksteatern. Idé av Nina Ramsby och Abbas Salehi.

Passionen när hon talar är märkbar och det är lätt att få ­intrycket att drivkraften kommer djupt inifrån. Det har inte bara med produktion, konst och kreativitet att göra. Att fortsätta upptäcka och ständigt omvärdera är på ett sätt en nödvändighet snarare än ett val.

– I vissa avseenden är det livsviktigt för min överlevnad, eller som jag numer kallar det: levnad. För jag har haft ont och jag har haft det svårt. Men jag är också en livskontaktsglad människa och jag vill ha det bättre. Jag vill dela med mig och jag vill lära från andra människor. Jag har fått nyfikenheten som gåva och jag har ett slags sensitivitet för vad som funkar.

Att vara ständigt ifrågasättande och kreativ sätter sina spår. Jag frågar hur hon orkar med att hela tiden ställa sin världsbild på ända. 

– Jag måste vila mycket, men det förstod jag inte förut. Och jag förstod det absolut inte när jag var ung. Mitt sätt då, som också är förenat med den svenska kulturen och ungdomskulturen, var att supa. Jag drack alkohol både i joy och för att pausa från den ständiga och väldigt starka livsnärvaron. För att bli beslöjad helt enkelt. Sedan lade jag ner kröken och tycker verkligen att det har varit helt lovely. Numera har jag hitta flera andra sätt att pausa på, säger hon.

– Jag har gåvor som jag vill ta hand om. Jag vill inte gå och vara beslöjad längre. Nu är jag fyrtio och har fått bort ungdomsbeteendet. Jag mediterar ibland och ibland gör jag ­absolut inte det. Jag pausar genom att röra på mig. Jag är ensam mycket och trivs väldigt bra med det. Men jag är extremt social i vissa perioder.

  • Porträtt av artisten Laleh.

Under de senaste fem åren har hon dragit ner på tempot och hon undviker att skapa stressande måsten – »jag kan inte göra mer än vad jag förmår och allt tar sin tid, vördnadsfullhet är ett viktigt begrepp«. Som egenföretagare kommer hälsan i första rummet, konstaterar hon. Men kalendern är långt ifrån tom. Under hösten kommer hon bland annat att spela mycket för barn tillsammans med bröderna Lindgren och hon spelar i skrivande stund in en ny skiva med Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio.

– Och jag kommer att göra omslaget så enkelt som möjligt på grund av tidsbrist. Det är en utmaning för jag kommer aldrig att offra uttrycket bara för att det ska göras i all enkelhet. Men vad är nödvändigt för ett skivomslag, det är min fråga. Behövs det en booklet, till exempel? Hur gör man det på enklast möjliga sätt, utan att det ser simpelt eller banalt ut?

  • Hemsida för Handisam.

Nina Ramsbys grundackord verkar vara nyfikenhet. Hon är nyfiken på livet, värderingar och hur människor betraktas. Men också på musik, form, foto och i högsta grad kreativitet. Jag frågar henne om hon tror att hon hade fungerat på samma sätt om hon haft ett vanligt nio till fem-jobb.

– Jag hade gjort det till något kreativt, eftersom nästan allt är det egentligen. När jag jobbade som städerska, var det kreativitet? Ja, på något vis. Att städa kan vara att skapa.  Jag tyckte att det var intressant att utveckla det. Jag testade om jag kunde städa snabbare och bättre. ­Eller om jag kunde göra det långsammare och njuta av det. Jag testade allt på alla möjliga plan. Så ja, det var också kreativitet. För det är ju det jag pysslar med – nu också.

Ninas bästa kreativitetstips

  • Lägg ribban lågt.
  • Var tillåtande.
  • Ha gärna en idé som utgångspunkt. Men gå gärna ifrån den om det behövs.
  • Tänk inte i början. Gör’t bara. Det vill säga: dra en rövare!
  • Lev livet så good du kan. Då skapar du förutsättningar för och möjligheter att vara kreativ på ett ljuvligt sätt.
  • Gör val när det är dags. Inte när det inte är dags.
  • Testa så mycket som möjligt.
  • Lyssna till vad kunden har att säga och lyssna till din intuition och dina erfarenheter. Och sedan kundens röst, din egen röst, kundens röst, din egen röst och så vidare.
  • Var inte rädd för att testa att utgå från idéer som redan finns eller som du själv redan har utfört. Det blir oftast något helt annat i slutänden.
  • Lyssna, känn, gör! Men framförallt: GÖR!

  • Illustration för ett reportage om misshandel i relationer i Re:public Service.
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Prenumerera
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No1

Passionsfyllt foundry | Typografiska omslag | Jämställt inom typografin | Historisk inspiration | Rörlig typografi | Att nå ut med snitten | Webbverktygen för typo | Byråer efter koncept

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No5

Framtiden för reklam | Inkludering för tillväxt | Formgivarens roll i en globaliserad värld | Norm Form | Aardman Studios | Färg på rätt sätt | En kräsen generation

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No4

Klarnas nya form | Från A till Zlatan | Vikten av design hos Sveriges digitala jättar | Curious ställer frågan först | Starka identiteter för stora varumärken | Converse tar steget fram med blicken bakåt | Nordiskt fokus på flygplansmat

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No3

Psykedelisk design | Koncept för krögare | Gedigna kreatörer | Identitet med stil | Matigt fotografi | Alectas historia | Läskig analys

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No2

VR till folket | Karaktärsdesign | Robert Sundelin | Johanna Hanno | En byrå över gränser | Framtidens filmstudio | Wacoms nya plattor | Juventus rebrand

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No1

Fantastiska världar – Alexander Jansson & Mina Lima | Jakob Trollbäck | Rysk revolution | Magasindesign | Ny form för public service |

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No4

Starta egen byrå? – Möjligheterna, utmaningarna och fallgroparna | SJ byter spår | På besök hos Bold | Få effekt utomhus | Typsnittens psykologi | Pionjärer inom VR | Pinterests planer

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No3

Tonsäkra omslag – från vinyl till ikon | I huvudet på Jesper Waldersten | En bråkig 40-åring | Där data dominerar | Stjärnskottet Rachel Gogel

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No2

Att formge bortom skärmen | Jonathan Barnbrook | Sätt översättningarna | Så funkar Adobe XD | Aktuellt | Portfolio

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No1

Design <3 kod I Färglära från Way Out West I Hon formar nyheterna I Så arbetar du med virtuell verklighet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No8

Henrik Nygren | Formgivarpanelen trendspanar | Appar utan kod | Årets stora formhändelser

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No7

Tema: Typografi | Tobias Frere-Jones | En eklektisk typ | Slitstark form | Från Lady Gaga till Hamilton

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No6

Tema: Karriär | Framtidens kompetens | Björn Kusoffsky | Maxa frilansverksamheten | Nyheterna i Adobe Creative Cloud

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No5

Tema: Hantverk | En responsiv pionjär | Lotta Kühlhorn | Färgglad ölform | Guide: Kalligrafi

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No4

Tema: Grafisk identitet | Tre identiteter | Acne Advertising | Alla finalister i #omSLAGET | Emojins intåg

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No3

Bärbar design | Filmisk form | Jane Bark | Högupplösta skärmar | Uppe i molnet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No2

Wyatt Mitchell | Grafitti i storformat | Iskalla typer | Ett tungt frågetecken | Guide: Välj rätt papper

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No1

Bildens kraft | Microsofts designchef om framtiden | Lasse Skarbövik | Spel som gör skillnad | Guide: Nyheterna i Camera Raw

Prenumerera