Året är 1993. Det är vår i Stockholm och den då 28-årige Karl-Magnus Boske har precis tagit examen från Berghs och lyckats knipa en plats som inhouseformgivare på skivbolaget EMI. Musikbranschen är i sina gyllene år och synth och sleaze har börjat ge vika för pojkband och grunge. CD-skivan hade slagit ut vinylen.

Som nyanställd på EMI får Boske i uppdrag att designa ett skivomslag till Ulf Lundells livealbum ”Maria kom tillbaka”. Han minns tillbaka på det första pirriga mötet med poplegenden på Jerusalems kebab på Hornsgatan. 

– Jag var nervös som tusan. Han var kanske inte den artist jag lyssnade mest på, men han hade alltid funnits där. Jag hade suttit på pojkrummet och spelat på gitarren och sjungit ”Nådens år” för plågade flickvänner. Där och då uppfattade jag det som att han inte riktigt lyssnade, men det gjorde han. Han är en genuin observatör. 

Det där första mötet över en kebab skulle bli startskottet för en vänskap och partnerskap. Det gick bra trots de ogenomtänkta saker som Boske hasplade ur sig av nervositet den kvällen. 

Läs också: Starta en egen podd

En omfattande process
Omslaget för ”Maria kom tillbaka” föll sig så pass väl hos Lundell att han ville ha Boske som art director även på nästa platta, Xavante. Och så fortsatte det. Boske berättar att de första skivomslagen han gjorde för Lundell var en omfattande process där musikern hade en mycket tydlig plan. Boske fick ta emot många långa och detaljrika brev med skivans underströmningar liknande filmmanus. Utefter det fick han fritt ta fram formen så länge det höll sig till storyn han fått.

– Han kan säga att han till exempel inte förstår färgerna jag har valt, men om jag säger att det är bra så kör vi så. Det gör också att jag aldrig gör några val utan att vara helt säker på varför. Lundell brukade också komma med flera kassar till bredden fyllda av fysiska fotografier. Det ledde till ett svettigt men underbart skissande.

Efter de första omslagen har Lundell kontaktat Boske så fort det vankats formgivning. 31 år senare har relationen utmynnat i 27 album, 18 bokomslag, musikvideor, merch och fler turnéaffischer än vad han kan räkna. 

– Jag tror och hoppas att det beror på att han känner sig trygg att jobba med mig. Han har kanske haft det lite turbulent och då är det skönt med en fast konstant som fungerar. Vi har jobbat oss fram till ett bra sätt att arbeta på tillsammans, säger han och lägger till: 

– Sen beror det förstås också på att jag är en otroligt duktig formgivare! Eller är det kanske för att jag inte är det..? Det blir mer intressant och på riktigt om det inte blir så perfekt. Det behöver skava för att kännas.

Det långa samarbetet har också lett till att arbetsprocessen förkortats genom åren – på både gott och ont. Underströmmarna, de milslånga breven och kassarna proppade med foton har ersatts av mail, vilket Boske menar saknar samma tyngd och charm. 

– Men jag tycker ändå att vi har gjort flera vackra omslag de senare åren. Nu senast Rött guld. Jag har alltid uppskattat uppdragen för Lundell, de har gett djup och mening till arbetet. Jag har upplevt Lundell som alltigenom lätt att arbeta med. Han är tydlig, kunnig och rolig – även om andra kan ha en annan bild. Vi ses dock inte så ofta längre med tanke på att han bor på Österlen och jag i Stockholm.

Artistsamarbeten
Ulf Lundell är långt ifrån den enda artisten Boske jobbat med. Lars Winnerbäck, Orup, Lena PH, Roxette, Bo Kaspers Orkester, Lisa Ekdahl, Jocke Berg, Rebecka Törnqvist och Broder Daniel är bara några av alla i raden. I vissa fall kan det dock ställa till det. Boske minns tillbaka på en händelse för ett par år sedan som skapade rabalder. Efter att han designat en turnéaffisch åt Lars Winnerbäck fick han en inte så glad Lundell i luren, som tyckte att affischen var alltför lik en affisch han tidigare gjort för Lundell. 

– Jag håller med, men vad tusan. När man jobbat med två artister parallellt i så många år är det nästan oundvikligt att något kommer likna något annat man gjort tidigare. Denna fadäs ledde till löpsedelsrubriker. En kvällstidning ville starta krig mellan Ulf Lundell och Lars Winnerbäck, som späddes på av Lundells uttalande ”Han går inte längre i mina fotspår, han hackar mig i hälen”, säger Boske.

Läs också: Karl-Magnus Boske skapar ur punken

Skivomslag förr och nu
För oss musikälskare födda på 90-talet och bakåt har skivbutikerna haft en stor roll i ens musikaliska upptäcktsresa. Det var inte bara att klicka igång en spellista i Spotify baserat på ens preferenser – man fick spendera timmar av grovjobb med att bläddra runt bland skivomslagen och poppa in sånt som såg intressant ut i skivbutikens CD-spelare. Den tiden är som bekant förbi. Så har musikbranschens digitalisering påverkat skivomslagets vikt? Jag frågar Boske hur han själv ser på saken. 

– Ett omslag ska fortfarande fronta skivan, det har inte förändrats. Från en digital tumnagel till vinylstorlek. Men idag är det mer en visuell identitet man tar fram för musiken. Den identiteten ska fungera i fler syften än bara albumomslag, som reklam på sociala medier, skins på streamingsajter, videor, hänga ihop med turnéer, merch och så vidare. Det gör att designen är viktigare och mer omfattande än någonsin. Jag tycker att det görs mycket spännande och banbrytande design till skivomslag idag.

Boske upplever dock att mystiken kring en skivas omslag tappat sin kraft. Han minns tillbaka på tiden då omslagen representerade ren magi. När man sittandes på golvet i pojkrummet kunde drömma sig bort i timmar framför ett skivomslag. Det är den typen av tänkvärda omslag Boske vill skapa. 

– Ibland misslyckas man men ibland får jag till bilder som stimulerar fantasin och drömmarna. Det krävs oftast en nostalgifaktor för att folk ska uppleva något större när de tittar på ett omslag. Kanske har mina första omslag till Lundell så många år på nacken att någon tittar på dem och säger att skivomslag var bättre förr. Kanske.

Alla bilder: Karl-Magnus Boske / Ulf Lundell.