Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Från tågklottrare till grafisk designer

TEXT Johan Wallén
Annons

Först och främst, hur kommer det sig att du är i Stockholm?
– Jag är ju en We-activist som kan vara allt från ett fan av märket till att som jag dela med sig av  designidéer. Det här är min första resa till Sverige och tanken är att vi ska träffa folk inom företaget och andra We-activists för att dela med oss av idéer och filosofier.

Hur kom du i kontakt med We?
– Jag och Greger (Hagelin, WeSC:s grundare, reds. anm.) känner varandra sedan tidigare. Vi började prata om samarbeten, men ville inte bara göra ”en t-shirt” med mitt namn på, utan vi gjorde en liten, avgränsad kollektion med jeans, t-shirts och tröjor. Och ett par hörlurar har jag varit med och designat.


Stash i en av de hoodies han designat för WeSC.

När började du jobba med WeSC?
– Det var nästan två år sedan.

Vilka andra företag och märken har du samarbetat med?
– Oj, det är en ganska lång lista. Men de största är väl Burton, Gravis, Bathing Ape, Hysteric Glamour och så Nike förstås.

Förutom samarbeten och arbetet med WeSC har Stash också ett eget märke som han kallar Recon. Det startades som Subwear 1993 och riktar sig till en smalare och något yngre kundkrets än WeSC.

Stash växte upp i New York på 70- och 80-talet. Först bodde han på Manhattans Upper East Side, men det var inte förrän han flyttade till East Village som han upptäckte graffiti på allvar. De åren har format hans kreativa identitet, säger han.
– Det var en fantastisk tid; det bodde en massa kreativa människor där och det fanns en massa gallerier och utställningar. Där lärde jag mig om graffiti som en konströrelse.


Stash back in the days framför en av sina målningar i New York.

Andra kända graffitimålare från den tiden som Futura2000, Crash och Zephyr var några av de som Stash hängde med. Men han var själv inte med i någon speciell grupp eller ”raised the flag” som han säger, utan var mer intresserad av den rent kreativa biten av graffiti. När några av hans kompisar visade att man faktiskt kunde ställa ut graffiti målad på duk började han också måla canvas istället för tåg och fasader. Det här var i början av 80-talet och hans sista tåg målade han 1987.
– För mig spelar inte tillvägagångssättet någon roll, jag är mer fokuserad på slutresultatet. Jag använder de verktyg jag behöver för att skapa. Det kommer alltid finnas hard core-målare som säger att ”han är inte äkta för att han inte gör si eller så”. Men varför ska inte jag använda de verktyg som står till buds för att göra slutresultatet så bra som möjligt?


Stash framför en av sina nyare målningar.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan graffitiscenen idag jämfört med när du var aktiv på 80- och 90-talen?
– Det är internet. Internet och digitalkameror. Förr hade vi fanzines där man kunde se nya målningar och man skickade, alltså postade, bilder till varandra. Nu kan jag göra en tag på väggen här, ta en bild och sekunder senare kan någon i Singapore se den.
Stash betonar att den nya tekniken både har för- och nackdelar:
– Vi fick lägga ner lite mer tid och arbete. Folk är lite lata idag för med tekniken blir det så lätt. Vi var tvungna att göra lite mer ”leg work”.


En av Stash målningar på duk.

Sen den tiden har Stash hunnit bli tvåbarnspappa och berättar att han hämtar mycket inspiration från sina barn.
– De får mig att se på saker på ett annat sätt, kanske på ett renare sätt. Man tänker inte alltid hur man kan tjäna pengar på det och det, utan kan snarare uppskatta saker för vad de är på ett annat sätt. Deras frågor gör att man måste stanna upp och tänka efter.
Hans äldsta barn är tio år och har redan börjat gå i pappas fotspår.
– Hon kan redan läsa graffiti och jag har börjat lära henne måla med sprayfärg, även om min fru blir lite sur. Jag tvingar henne att ha handskar upp till armbågarna och ordentlig mask och hon måste hålla burken med båda händerna för att hon är så liten. Men hon är verkligen intresserad av att lära sig. Jag älskar att se mina barn vara kreativa. Jag tror att ens fokus ändras när man får barn; det är liksom bortom mig nu.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop