Studion består av ett rum på kanske 20 kvadrat och ligger på markplan i det röda funkishuset på Årstavägen 26 i Stockholm. Ett par meter in möter blicken en vit vägg med Dokumenta press i svart. Förlaget har den största delen av lokalen. Direkt till höger innanför dörren passerar vi en spiraltrappa i svartlackerat stål, tillsammans med vad som ser ut att vara en enkel varuhiss, som går ner till ett källarplan med boklager.
– Det har troligen varit industrilokal tidigare, berättar Magnus Frederiksen då han gör i ordning kaffe i det gemensamma fikarummet och köket, som ligger i direkt anslutning till studion.
Det svart- och vit-rutiga klinkergolvet förstärker industrikänslan, men blir bara en petitess jämfört med bord, stolar, den gamla spisen och detaljer som den gamla T-baneskylten som står på det slitna kylskåpet. Industri, idealmakaroner, mellanöl och garage. Men utan alkohol och bensinångor.
Magnus Frederiksen flyttade in i sin studio på Årstavägen för 10 år sedan. Med några avbrott har han alltid kommit tillbaka.
Under utbildningen i grafisk design och illustration på Forsbergs 2008, började han parallellt undervisa på skolan.
Idag kommer mat på bordet från i huvudsak tre håll, jobbet som lärare på Forsbergs står fortfarande för en mindre del med ungefär 20 procent av inkomsterna. Där undervisar Magnus Frederiksen i kreativt tänkande, illustration och grafisk design. Jobb som illustratör står för cirka 20 procent av pengarna. Resterande 60 procent av inkomsterna kommer från grafisk design av böcker.
Flera återfinns i hyllan vid ritbordet – som för övrigt kommer från tiden på Happy life animation, då de jobbade med den tecknade tv-serien ”De tre vännerna och Jerry”. Magnus Frederiksen illustrerade inte där. Men hade den viktiga rollen som allt i allo. På rullskridskor.
Just nu sitter han och illustrerar omslag till en serie böcker för bokförlaget Swedish zombie. Där han fått ansvaret för både omslag och inlaga för att sparka nytt liv i katalogen.
– Jag har tjänar väldigt lite pengar som illustratör, men det jag gör är att jag lyfter in illustrationer som ett verktyg i min grafiska form.
På Swedish zombie vill han, tillsammans med Jonny Berg som driver förlaget, lyfta in pulp i omslagen – men vrida perspektivet från 50-talets stereotypa serietidningar i en genre som byggde på sex och våld och som fått sitt namn av engelskans ”pulp” (pappersmassa) som fick benämna det billiga papper tidningarna trycktes på.
– Jag är fascinerad av pulp och hela den kulturen kring omslag och hur det inte skulle kunna fungera idag, med den vinkeln som finns där kvinnan alltid är offer och mannen alltid är stark.
I sina illustrationer arbetar han mest med vektor i Adobe Illustrator och blyerts samt tusch på papper. Dock håller han oftast isär vektor och blyerts och vektoriserar alltså inte sånt som börjat som blyerts och tusch.
– Jag har en tydlig stil i blyerts, men brukar ta in teckningarna i datorn och färglägga digitalt.
I portfolion lyser en drivkraft att provocera igenom. Med en botten i en starkt vilja lyfta ämnen som skaver. Vi kommer närmast att tänka på röster som vill höras från någon form av underläge. Grafitti. Underground.
Under samtalen kommer vi in på skolgång och text. Dyslexin var alltid närvarande och tydlig i grundskola och gymnasium. Men kommentarer från lärare innehöll förutom röda markeringar i mängder, även uppmuntrande ord och bekräftelse på att berättelserna var värda att läsas.
Vi reflekterar över att dyslexin kanske suddas bort i illustrationen? Den finns inte. Berättelsen kan ostört ta plats.
– När jag tittar igenom det jag gjort tidigare, inser jag att det viktigaste i mina bilder är det jag vill berätta.
I prisförslag för grafisk design till en kund räknar han redan från start in ett antal illustrationer, som i slutänden brukar bli fler av bara farten.
– Summan av det blir att jag får betalt, men inte i egenskap av illustratör.
Samtalet snuddar vid hur branschen fungerar med att kunder och arbetsgivare kan vänja sig vid överleverans – helt enkelt eftersom alla andra överlevererar och levererar jobb billigt.
Magnus Frederiksen tror mycket ligger i skolan, där han och andra lärare å ena sidan pratar med eleverna om att de alltid måste ta betalt för sina jobb, men å andra sidan finns inte möjligheten att komma ut i arbetslivet om du inte gör dig oumbärlig på något vis, och tar gratisarbete som exempel.
Men på något vis illustrerar han. Hobbyn har blivit ett jobb, för längesedan.
– Vi jobbar med det vi gillar och har ett roligt jobb. Hur sätter du en prislapp på det som från början var din hobby?