Illustratören och kreatören Marc Strömberg bor idag i Stockholm men är född och uppvuxen i Umeå. Som för många barn kom ritandet in i livet tidigt och blev snabbt en favoritsyssla.

– Skillnaden var nog att jag fortsatte ligga på mage med färgpennor framför MTV när andra i min ålder rörde sig vidare till andra hobbys, säger han.

Marc Strömberg har länge varit en del av Random Bastards, ett Umeå-baserat kreativt kollektiv. Genom det kom han för första gången i kontakt med Thomas Niemi, som är livsstils-utvecklare på hamburgerkedjan Bastard Burgers. När Bastard Burgers skulle slå upp sin resturang i Umeå i slutet av 2018 kontaktade han därför Marc med en förfrågan om ett speciellt uppdrag: restaurangen ville ha en stor målning på väggen som skulle spegla Umeå som stad.

Det blev startskottet för samarbetet som skulle ta Marc på en färgsprakande resa genom Sverige. 

Umeå-väggen blev en succé, varpå fler restauranger i kedjan ville utsmycka sina väggar med illustratörens färgglada och kreativa stads-hyllningar.

– Tanken var att jag bara skulle göra en specifik vägg för Umeå, men efter det första samarbetet kände vi tycke för varandra och jag fick fortsätta, säger han.

Marc beskriver sin konstnärliga stil som enkel och energifylld, vilket han tror var anledningen till att Bastard Burgers ville ha just honom som illustratör.

– Jag har en sjukt avskalad stil, där inget jag ritar är helt perfekt. Det är en stil som kan tilltala både barn och vuxna, vilket jag tror var av vikt för Bastard Burgers.   

Research-arbetet för varje vägg och stad gick ut på att hitta lokala symboler, personer och företeelser för att sedan sammanfläta dem med Bastard Burgers stil och identitet.

– Det är alltid invävt en stor mängd lokala blinkningar som ofta säkert går snabba ögon förbi, flikar han in. 

När det kommer till själva målandet föredrar han att först göra färgfälten för att sedan avsluta med de svarta partierna. Han undviker helst skissande i den mån det går, och beskriver just ritandet i stunden som en viktig del i processen.

– Det gör att jag hela tiden är på tå och får ta aktiva beslut, säger han och utvecklar;

– Jag ritar oftast med penna direkt på papper, eller som i det här fallet direkt på väggen. En del av äventyret och drivet i mina illustrationer tror jag till stor del förhöjs av att jag får jobba ut balans och motiv i realtid. Det blir lite som när man spelar live på scen – inga backtracks, ingen fallskärm.

Efter research görs väggen i sista skedet av restaurangbygget och tar från en till fyra dagar att färdigställa beroende på storlek.

– I regel tycker jag att väggarna som tagit mest tid med flest detaljer och referenser har varit de allra roligaste att göra. Nu i vår kommer det upp en vägg på västermalm i Stockholm som jag ser mycket fram emot. Det är en av mina tydligaste Jan Lööf-inspirerade illustrationer – fullt med hus och byggnader där saker händer inuti, utanför och ovanpå.

Marc berättar att han oftast är uppe och börjar måla redan fem på morgonen. Han njuter av tystnaden och vakuumet som infinner sig när resten av staden inte vaknat till liv än. Senare under dagen byts dock tystnaden mot musik och knastret från hans många vinylskivor som oftast får stå och snurra hela dagen.

– Jag har varken barn, partner eller djur, så hela mitt liv cirkulerar kring det här. Mitt huvud tänker på bild, musik och popkultur 300 timmar om dygnet. När jag genom åren försökt balansera upp med annat har det alltid slutat i trubbel och kalabalik. Jag har märkt att jag mår som allra bäst när jag är totalt trollbunden av det här smattrande skapandet.

Inspiration och idéer hämtar han dock helst bortom ritbordet och hemmets fyra väggar. Till skillnad från många andra har han inget emot att vänta. Tvärt om beskriver han hur kreativiteten väcks till liv när han väntar i köer, på flygplatsen, eller lite var som helst där man tvingas stanna upp och andas in omgivningen ett tag.

– Jag gillar att bara spankulera runt, helst utan musik i öronen. Då bubblar huvudet igång direkt med egna bilder och melodier. Därför startar jag varje jobb eller uppgift med att först gå runt och formulera det i mitt huvud. Och samma sekund en idé eller koncept poppar upp så etsar det sig fast i mig och jag glömmer aldrig bort det. Som en intern post-it-lapp.  

Han berättar också att han har svårt att sitta med en sak så länge i taget. Därför har han oftast tre eller fyra jobb simultant som han varvar mellan.

– Jag försöker undvika att bläddra för mycket i böcker och andra referenser. Då är risken att man automatiskt hamnar i lite samma spår och jag slutar komma på själv. Det är även lätt hänt att det färgar av sig lite väl mycket. Då är det bättre att vara lyckligt ovetandes om jag skulle råka landa i ett utförande som redan finns. Jag går efter ordspråket ”det jag inte ser, ritar jag inte av”.

När Marc berättar om sig själv beskriver han sig som lite av en farbror i sinnet.  

Förra året köpte han, något motvilligt, sin första smartphone efter att hans gamla trotjänare i form av en Nokia-knapptelefon gick i graven. Han är dock fortfarande inget fan av skärmar och använder hellre post-it-lappar till allt som ska skrivas ned.

 – Jag är fysisk och analog i alla mina vardagssysslor, och värdesätter frånvaron av scroll-stimulans supermycket. 

Det samma gäller även när han skapar, med undantag för vissa jobb som ska vara digitala. Då ritar han först de svarta fälten i illustrationen med penna på papper som han sedan scannar in och färglägger i datorn.

– Men Jag har aldrig varit intresserad av att börja rita digitalt, jag tror att det hade skalat bort allt det jag är bra på. Det perfekta, det spetsiga och knaggliga. Konturer och svart ska alltid göras för hand, och jag vill helst även göra färgerna fysiskt.

Något som går hand i hand med passionen för konsten är kärleken till musiken, som även det har haft en central roll i Marc liv enda sen barnsben.

Trots att han helst trycker på paus när han formar en idé, genomsyrar musiken allt han skapar. 

– Jag känner dock att det finns en stor skillnad mellan bild och musik. Konst trivs jag bäst med att syssla med på egen hand, inne i min fantasibubbla. Medans musicerande är något jag helst vill göra tillsammans med andra, ett gemensamt skapande.

Han beskriver musik som ett visuellt medium, där historier brer ut sig i bild och färgskiftningar.  

– Relationen mellan ett album och dess visuella värld är enormt mycket större än dess enskilda komponenter. Ritualen av att lyssna och bara sjunka bort i den världen är något jag vill kunna bidra med till varje pris.

Och framtidsdrömmen? Den stavas Manhattan – att få synas på de största billboardsen och de högsta skyskraporna.

– Jag vill gärna jobba med så stora företag som möjligt, för att få så stor exponering som möjligt. Inte för någon prestige, utan för att kunna använda deras ytor för att nå så många som möjligt, avslutar han. 

För att se mer av Marc Strömbergs alster; kolla in hans instagram här!