Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Notis
11647

Martin Kann – Bob Hund and beyond

TEXT Sara Wilk
Annons

Historien om hur samarbetet mellan art directorn Martin Kann och bandet Bob Hund startade är smått legendarisk. Den börjar helt sonika med ett enkelt telefonsamtal från en av Martin Kanns barndomsvänner som undrade om han kunde rita symbolen till hans nya band. De hade känt varandra ända sedan uppväxten i Helsingborg, festat loss tillsammans under tonåren och flyttat upp till samma kollektiv i Stockholm ungefär samtidigt. Självklart sa Martin Kann ja. Det hade egentligen inte behövt bli mer än så, om vännen inte hade varit Thomas Öberg och bandet inte hade hetat Bob Hund.

När de hade lagt på luren satt Martin Kann kvar en stund och betraktade det papper som han hade klottrat på under hela telefonsamtalet. Och där, bland alla skisser och streck, såg han en liten hund med en pipa i munnen. Den var inte större än två gånger två centimeter och Martin Kann hade inte alls lagt märke till att han hade ritat den. Men den var rätt. Och den var startskottet på ett samarbete som skulle kasta in den skånska art directorn i rampljuset.

Vi träffas i ett konferensrum i Köpenhamn ungefär 20 år efter det där telefonsamtalet. Martin Kann har slagit sig ner i en av de svarta läderfåtöljerna framför panoramafönstret som ramar in en fantastisk utsikt. Här driver han sedan 2007 reklambyrån Rethink. Efter år av omlokaliseringar och resor över  världen har han nämligen rotat sig i den skånska myllan, närmare bestämt i ett hus utanför den lilla byn Fågeltofta.

– Ni är den första tidning som har besökt mig här i Köpenhamn. Men det är klart att många väljer att intervjua mig ute på vischan, då blir det lite mysigt och gulligt så där. Men det är ju inte där jag jobbar, säger han.

Många av artiklarna som har skrivits av de reportrar som har besökt Martin Kann ute på den skånska landsbygden fokuserar på hans arbete med Bob Hund. Och med all rätt. Han har varit en stor del av ensemblens framväxt och förknippas så starkt med det svenska rockbandet att han ibland lite skämtsamt kallas för dess sjunde medlem. Inte så konstigt då Martin Kann har gjort loggan, alla skivomslagen och till och med producerat en dokumentär om dem.

Dessutom har hans arbete alltid blivit uppmärksammat, och flera av omslagen har fått ett eget liv. Nästan osvikligen har de framkallat reaktioner, såväl positiva som negativa, och Martin Kann har fått berätta om sitt arbete i åtskilliga intervjuer. Men det är också en uppmärksamhet som han har skapat själv. Inte minst eftersom han på en av Bob Hunds tidigaste skivor helt sonika placerade en svartvit bild på sig själv på omslaget. Det obetitlade albumet kom sedermera att kallas för »Omslag: Martin Kann«.

– Varför jag själv hamnade på omslaget? Naturligtvis var det ett skämt från början. Det var ju det. Det var inte meningen att det skulle bli så, säger Martin Kann.

Han berättar att det egentligen var en snabb replik efter att en av hans tidigare idéer blivit ratad med kommentaren: »Du måste lägga in mer av dig själv, Martin Kann. Annars hade vi inte ringt dig«. Så han gjorde helt sonika ett nytt förslag som bokstavligt talat bara handlade om honom och ställde motfrågan: »Var det så här ni menade?«. På något sätt blev den snabba skissen också det slutgiltiga resultatet.

– Jag visste inte vad konsekvenserna skulle bli, jag kunde inte överblicka dem. Jag förstod inte vad det innebar förrän en kompis i Göteborg ringde och berättade att bilden på mig hängde över hela stan. Så jag gick ut i Stockholm och såg samma sak där. Spontant var jag tvungen att gå hem igen. Automatiskt blev jag väldigt förknippad med Bob Hund och jag fick mycket ljus på mig, säger han.

Det har blivit åtskilliga omslag genom åren. Självklart för Bob Hund och Bergman Rock – som i stort sett är Bob Hund på engelska – men också för The Soundtrack of our Lives och några mindre band. Men det har alltid skett som egna hobbyprojekt vid sidan av heltidsarbetet på olika reklambyråer, även om det har betytt betydligt mer för honom än ett vanligt sidoprojekt.

– Arbetet med Bob Hund har betytt enormt mycket. Jag har fått jättemycket medial uppmärksamhet på det sättet, och jag har inte gjort saken bättre genom att sätta mitt eget ansikte på det. Men det hade inte blivit sådant rabalder om Bob Hund inte hade blivit så stora. Ingen hade ringt mig om Bob Hund inte hade slagit igenom.

Skivomslag för Bob Hunds ”Det överexponerade gömstället”.

Rethink har sina lokaler i de finare delarna av Köpenhamn, precis där butikerna på Strøget börjar sälja äkta märkesvaror snarare än turistattiraljer och budgetkläder. Kontoret ligger högst upp i huset och medan Martin Kann visar runt i lokalerna berättar han att de är mellan tio och tolv personer som sitter här. Just nu går det riktigt bra för byrån och den växer med 25 procent varje år, men det har inte bara varit en dans på rosor.

Martin Kann köpte in sig i byrån bara några år innan finanskrisen tog ett stadigt tag om Europa. Sedan gick det utför. Men han skyller ogärna enbart på den finansiella oron, kulturkrockarna bidrog också till den nedåtgående spiralen. Den danska reklambranschen fungerar nämligen helt annorlunda än den svenska, konstaterar han. I Sverige kan vi avsluta ett möte genom att komma överens om att vi ska ha ett möte till. I Danmark gäller det att komma till avslut direkt.

– Det hade jag väldigt svårt med som svensk. När man börjar arbeta här som kreatör får man panik eftersom det inte finns tid att tänka igenom någonting. Man måste fatta snabba beslut som kanske inte alltid är så välgrundade. Men danskarna ser det som att: »Visst, det finns risk för att vi misslyckas. Men eftersom det blir så många avslut så är det okej. Vissa saker blir bra och andra inte«. Det är en kalkylerad risk som går jämnt upp i slutändan, säger han.

Skivomslag för Bob Hunds ”Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!”

Martin tipsar: Så förankrar du dina idéer

  • Se till att kunden förstår konsekvensen av sin egen brief redan från start: Du arbetar och debiterar utifrån den till 100 procent. Ändringar i briefen betyder ändringar i slutfakturan. .
  • Presentera alltid idéer med enkla teckningar på streckgubbsnivå, inte datorutskrifter. Kunden kan då fokusera på själva idén utan att distraheras av formen.
  • Var uppmärksam på kundens budget. Presentera inte idéer som kräver dubbelt så mycket pengar att genomföra som kunden har. Det är 2012, inte 1988.
  • Lägg inte upp ett smörgåsbord av idéer. I det långa loppet förväntar sig kunden en professionell rekommendation. Var inte rädd för att ge den och också slåss för den.
  • Visa entusiasm för de idéer du rekommenderar. En sval presentation får alltid en sval reaktion.

Under en period var det bara Martin Kann och en person till kvar på byrån. Plötsligt befann de sig i en situation där de funderade på om de skulle låta företaget gå i konkurs eller bara lägga ner helt. Framtiden såg minst sagt skakig ut. Räddningen blev en man vid namn Kresten Bo Nielsen som själv drev byrån Pipeline, som var Rethinks totala motsats. Rethink hade kommunikationsförståelsen. Pipeline hade järnkoll på strategin. En kort tid senare uppstod Rethink Pipeline.

– Pipeline var en business-to-business-byrå som var väldigt bra på att lägga upp processer, men extremt dålig på att kommunicera. Vi var bra på att kommunicera, men behövde någon som kunde ge oss ett strategiskt fundament. Det var en match made in heaven, men kulturellt var vi som hund och katt, säger Martin Kann.

Efter sammanslagningen vände vinden. Precis innan jul togs tilläggsnamnet Pipeline ner från skylten på fasaden. Nu arbetar de med flera namnkunniga kunder, bland annat Fritz Hansen, Fredericia Furniture, Baresso Coffee och Tryg Försäkringar. Siktet är inte inställt på de största företagens reklamkonton, utan snarare på de kaxiga uppstickarna som vill plocka marknadsandelar.

– De kunder som vi vill nå är inte marknadsledarna, då handlar det bara om att förvalta och det är vi inte bra på. I stället siktar vi på de som vill upp, de är i regel hungriga och ambitiösa. Det är i det segmentet som de roligaste kunderna finns, säger han.

Bob Hunds skiva ”Låter som miljarder” fick uppmärksamhet när webbadresserna på omslaget blev kapade av ett annat band.

Nu är det närmare trettio år sedan Martin Kann tog steget in i reklam- och mediebranschen. Men intresset har funnits mycket längre än så, man skulle till och med kunna säga att det kom med modersmjölken. Hans pappa, en duktig illustratör och art director, drev under en period en byrå bara stenkastet från de lokaler som vi sitter i nu. Hans mamma, även hon en duktig tecknare, arbetade bland annat på en byrå i Helsingborg.

– Jag har alltid kunnat teckna, det var det jag gjorde när jag var liten. När mina föräldrar upptäckte att mina mattebetyg var helt värdelösa sa min pappa: »Men strunta i det, du kan ju teckna«. Jag var alltid klar över att jag ville in i reklambranschen. Jag såg ju inte något annat sätt att uttrycka mig på än att illustrera, säger Martin Kann.

Det första steget mot målet var en tjänst på Allers. Där layoutade han artiklar om »inkontinensskydd och sockerstärkta, virkade svanar«. Han arbetade i ena änden av rummet medan hans chef, art directorn, satt i den andra som ett tydligt hierarkiskt ställningstagande. Trots allt var det en bra arbetsplats. Den gav honom flera viktiga lärdomar som han har burit med sig sedan dess.

– Varje gång jag försökte att göra något modernt och något som i mina ögon såg snyggt ut blev jag tillsagd att göra om det. Så småningom kom jag till insikten att det inte skulle vara snyggt. Det skulle vara rörigt, ha tusen färger och tusen olika typsnitt på en gång. På det viset gav tidningen intrycket av att ha mycket innehåll till ett lågt pris. Om den var estetiskt tilltalande bland grafiska formgivare var helt irrelevant, säger han.

Martin Kanns eget favoritomslag, ”Fantastiskt” med Bob Hund. Den här singeln kom ut i ett exemplar, skivan är fastlimmad i grammofonen och sångtexten är etsad på spelarens lock. Såldes som Sveriges dyraste skiva.

– Den grafiska formen är underkastad sitt syfte, det var det jag lärde mig. Och det är en superviktig lärdom. Jag träffar folk som fortfarande inte har fattat det utan som sitter och pyntar. Men det är just det, pynt, inte grafisk form.

Han berättar att han också illustrerade humorsidan, men att han hela tiden fick tillsägelser eftersom illustrationerna var för explosiva.

– Jag var kanske alldeles för inspirerad av Mad Magazine, men det var också ett tecken på att jag inte riktigt förstod vad jag höll på med. De erfarenheterna bidrog till att jag lärde mig att det inte är jag som bestämmer hur det ska se ut, det är mottagaren, säger han.

Martin Kann må ha börjat i botten av hierarkin. Men han hade alltid siktet inställt på att bli art director. Och ganska snabbt förstod han att det inte var Allers han skulle arbeta på, utan på en reklambyrå.

– Det som lockade mig var en bild av en arbetsplats som var lite som en lekstuga där det alltid sprang skitsnygga tjejer. Ska man jobba så ska det vara på ett sådant ställe, det räknade jag ut ganska tidigt.
Med det målet i sikte blev det så småningom dags att lämna Skåne. Han och hans flickvän, som han nu är gift med, packade ihop sina tillhörigheter och flyttade till Stockholm. De hade bestämt sig för att ge den svenska huvudstaden sex månader. Om det inte funkade skulle de flytta hem igen.

De blev kvar i elva år.

Annons för vetenskapscentret Science World.

Under den tiden hann Martin Kann arbeta på Carlsson & Broman DDB innan han blev frilans och knöts till Fältman & Malmén. Men trots att han så småningom fick sin ad-titel började Stockholm kännas lite gjort. Tiden, som han beskriver som en enda lång fest, fick ett abrupt slut när paret fick sitt första barn.

– Åren i Stockholm var en jättebra tid. Den var bra karriärmässigt och det hände mycket då. Men när vi fick barn kom vi till insikt, vi satt i en lägenhet på 40 kvadrat och visste inte vart vi skulle ta vägen, säger han.

– Vi var på en massa lägenhetsvisningar och försökte lägga upp alternativ. Det var en sådan himla ångest. Jag hade blivit så skönt inskränkt att jag tänkte att det var stopp karriärmässigt om jag inte bodde i Stockholm.

Familjen hade rest mycket under åren och en av städerna på topplistan, som inte bara var trevlig utan också »beboelig«, var Vancouver i Kanada. Plötsligt verkade det som ett reellt alternativ och bara några veckor senare var de inne i en härva av pappersexercis, översättning av gamla betyg, intervjuer och hälsokontroller. Ungefär ett år senare fick de besked: »Ni är välkomna till Kanada. Ni har en och en halv månad på er att flytta hit och hela familjen måste resa över gränsen tillsammans«.

– Vi påbörjade ett seriöst emigreringsprojekt, skeppade allt vi ville ha kvar i en container med destination Vancouvers hamn, sålde lägenheten och flyttade tillfälligt hem till föräldrarna. Jag blev skenanställd av en vän i Vancouver så att jag kunde gå till banken och få ett bankkonto, vilket du måste ha för att skaffa en lägenhet, säger han.

Poster för friluftskedjan Mountain Equipment Co-op.

– En vecka senare mötte jag upp familjen och vi åkte över tillsammans. Vår första dotter fyllde två år samma dag som vi kom dit, och jag kommer ihåg hur vi satt på elementen och åt tårta på papptallrikar eftersom alla grejerna var mitt ute på Atlanten.

En vecka senare hade Martin Kann fått ett riktigt jobb på byrån Rethink. Under hans första dag frågade chefen om han kände till Lars Busekist som hade startat en byrå med samma namn i Köpenhamn. Martin Kann svarade att nej, det gjorde han inte.

Tiden på Rethink skulle komma att bli en av de viktigaste perioderna under hans karriär. Byrån hade ett klimat som han älskade och lärde sig av. Samtidigt som förutsättningarna i Kanada, med sin otroligt diversifierade befolkning, gav ett helt nytt perspektiv på reklam.

– Det jag fick lära mig där var väldigt intressant. Kanada är ett land fyllt av invandrare. Det finns ingen äldre, delad kultur och ingen delad historia. I Sverige kan du kommunicera kring en speciell typ av täckjacka från 1970-talet och alla vet vad du pratar om. Det funkar inte där, säger han.

– Den etniska sammansättningen är så komplex, vilket gör att kommunikationen måste vara väldigt icke-europeisk. Den måste vara väldigt tydlig utan att för den skull bli generisk. Jag kom från 1990-talets Stockholm, där ironi hade dominerat hela kulturlivet, till ett ställe där du inte kunde använda dig av den paletten över huvud taget.

Trots det har han aldrig vunnit så många reklampriser som under den tiden, konstaterar han. Han blev till och med rankad som Kanadas tredje mest belönade art director av Strategy Magazine. Varför det hände just där, i Vancouver, tillskriver han det kreativa klimatet och kulturen på Rethink. Byrån lockade helt enkelt fram det bästa hos honom.

– Jag hade suttit och bläddrat i The One Show-böcker och dreglat över hur bra allting var. Men det var först i Kanada som jag kunde slå upp dem och se mina egna jobb. Det är nästan en avgrundskänsla att bli publicerad i det som har varit rättesnöret så länge, säger han.

Annons för juristfirman Harris & Co.

– Tiden i Kanada var jätteinspirerande och skitrolig. Rethink var en reklambyrå som var väldigt kreativt styrd, vilket naturligtvis är himmelriket för en kreatör. Mitt sätt att arbeta är väldigt präglat av den tiden och många av de modeller som vi använde där använder jag fortfarande.

Trots alla positiva upplevelser gjorde sig snart avståndet till släkt och vänner påmint. Så familjen bestämde sig för att flytta hem till Sverige igen, ett projekt som skulle ta ungefär ett år att genomföra. Under tiden lämnade Martin Kann Rethink för att jobba på den större byrån TBWA, som han hade hunnit tröttnat på lagom till dess att det var dags att resa hem.

Men vägen tillbaka var inte helt fri från lockelser. Bara två dagar innan flyttlasset gick kom ett oväntat telefonsamtal. Det var från reklambyrån Ground Zero i Los Angeles. De undrade om familjen kanske skulle kunna tänka sig att komma dit i stället.

– Jag sa att: »Nej, så blir det inte. Vi är på väg hem«. I stället hyrde vi en kall stuga i Fågeltofta. Två dagar efter det att jag hade kommit hem blev jag uppringd av Modernista i Boston som undrade om jag inte ville arbeta där. Jag sa nej igen. Och sedan stod vi där bland en massa gödseldoft ute på landet. Det var en prövning, säger Martin Kann.

Martin Kanns omslag för Soundtrack of our Lives skiva ”Communion” blev både hyllat och sågat, samtidigt.

Det var omvälvande att komma hem till ett kallt hus mitt ute i obygden. Martin Kann beskriver den första tiden i Skåne som en period av stagnation. Tillsammans med en projektledare försökte han dra i gång en ny byrå i Malmö, men affärerna ville inte riktigt ta fart. Efter en tid tog han därför kontakt med Rethink i Köpenhamn. Så efter några år på resande fot är han på något sätt tillbaka där han började.

– Tre viktiga perioder under min karriär har varit den första tiden i Stockholm, åren i Vancouver och den fas jag är inne i nu. Det är en utvecklingsfas, så det är väl därför den känns viktig. Det känns som att alla bitarna faller på plats. Ibland går alla planeter i rätt banor och plötsligt har det hänt, säger han.

För några år sedan ställde Martin Kann ut de skivomslag som han har gjort för Bob Hund, de som under alla år har varit en stadig punkt och ett kontinuerligt hobbyprojekt. Men han berättar att de också har fungerat som ett kreativt utlopp, en ventil där han har möjlighet att uttrycka sig annorlunda än vad han kan göra i reklamen. Det handlar om samma idéer och källor till inspiration, förklarar han, men de är betraktade ur olika vinklar.

– Jag är född in i reklamvärlden och där skapar du egentligen ingenting nytt. Reklamen är en ren temperaturmätare på samhället i övrigt. När något dyker upp där är det garanterat inte nytt längre. Men med skivomslagen var jag inte begränsad på det sättet, säger han.

– Därför är jag nog ganska orädd. Omslagen är en katalysator och jag kan ta ut de frustrationer som jag känner när jag arbetar med reklam. För det kan vara enormt frustrerande.

Samtiden är allestädes närvarande i allt Martin Kann gör, oavsett om det handlar om reklamjobb eller skivomslag. Konvolutet till Bob Hunds skiva »Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!«, kan nästan ses som en ironisk kommentar till reklamens estetik. På det syns en affisch som i typiskt gatupratarmanér försöker att sälja en vattenkammad och brett leende Bob Hund-medlem. Den påminner i mångt och mycket om de affischer som sätts upp lagom till dess att svenskarna går till val.

– Många av mina idéer kommer från samtiden. I reklamen agerar man med den. Men med skivomslagen har jag fått lov att kommentera den, eller till och med göra mig lustig på dess bekostnad, säger Martin Kann.

Billboard för British Columbia Automobile Association.

Nyligen släpptes Bob Hund senaste skiva, »Låter som miljarder«, och precis som tidigare väckte omslaget rabalder. Det är formgett som en annonsplats för mindre företag och på en blå platta syns annonser från bland andra de uppdiktade företagen BCA Konsult, Pilgrens och Dekor City. Martin Kann berättar att idén stammar från det faktum att artister får allt mindre plats att uttrycka sig på. Så, vad skulle hända om man helt sonika gav bort det lilla utrymmet som finns kvar?

– Det var ett experiment, man kan säga att det i förlängningen handlar om hur kommersiella intressen går in i kulturen, säger han.
Återigen är skivomslaget alltså ett sätt att kommentera samtiden.

Och det kanske fungerade bättre än väntat den här gången. Ett band från Göteborg upptäckte nämligen att de fiktiva webbadresserna inte var upptagna. Så de köpte dem och länkade dem vidare till sin egen musik. Platsen som Bob Hund hade gett bort norpades helt sonika av ett annat band.

Men Martin Kann välkomnar gärna mycket tyckande och tänkande. I det dagliga jobbet styrs arbetet av strategiska val och väl avvägda arbetsmetoder. Men med omslagen är det friare. Här tål alla idéer att testas och kravet på rätt gensvar från publiken är inte lika överhängande. Att de svarar kan vara tillräckligt.

– Ingen blir gladare än jag om människor tycker någonting. Det tristaste är om det blir tyst. De får gärna ogilla mina grejer, bara de tycker någonting – att det står på Twitter: »Nu har Martin Kann kommit med världens tröttaste skivomslag«. Tänk att de twittrar om ett skivomslag, det är ju toppen.

Profil- och annonsmaterial för konstbutiken Department.

Martin Kanns eget favoritomslag är det till Bob Hund-singeln »Fantastiskt« som släpptes i ett exemplar. Skivan, som bara kan spelas 30 gånger innan den slits ut, är fastlimmad i en grammofon med texten etsad på spelarens lock. Den auktionerades ut på Ebay för rekordsumman 25 400 kronor och blev således den dyraste skiva som någonsin sålts i Sverige.

– Det är ju väldigt konceptuellt. Men du måste arbeta konceptuellt i reklamen också. Skillnaden är att där är du begränsad till koncept som alla känner igen. Du kan inte chansa utan måste vara säker på att målgruppen förstår vad du vill. Därför är Bob Hund intressant – där kan jag tillåta mig själv att göra saker som ingen tidigare har gjort på omslag.

– Jag har inte blivit så färgad av Bob Hund i mitt dagliga jobb. Men reklamen har färgat mitt arbete med Bob Hund. Jag gör inte saker och ting som är designmässigt vackra. Jag har oftast en väldigt tydlig idé som designen ska följa. Därför blir sällan resultatet: »fy fan, vilket snyggt omslag«. I stället tvingas betraktaren att förhålla sig till idén bakom det. Reklamen fungerar på samma sätt och det är den filosofin som jag har överfört på Bob Hund.

 

Röster om Martin Kann

Mats Hellquist
[Basist i Bob Hund och Bergman Rock.]

Hur är det att arbeta med Martin Kann?
– Han är mycket enkel att ha att göra med. Knorrar aldrig om vi surar, utan löser det eventuella problemet kreativt.

Vad tycker du själv om hans skivomslag för Bob Hund?
– Jag tycker att han gör fantastiska omslag för det mesta. Mitt favoritomslag är just nu det senaste, Låter som miljarder. Så skönt dumt. Men det är svårt att rangordna dem.

Vad har de betytt för bandet?
– Omslagen tillsammans med vår logo har såklart betytt väldigt mycket. Martin  var även med på vår första pressbild, vilket kanske säger en del.

Mikael Friberg

[Kommunikationskonsult. Ägde en byrå tillsammans med Martin Kann.]

Hur är Martin Kann att jobba med?
– Han är en idétaliban som styrs av goda idéer. Han vägrar att göra något om han inte har en bärande idé och han kompromissar aldrig.

Vilka är hans styrkor?
– Det är inte nog med att han hela tiden jagar en bra idé, han genomför den också. Det här skitnödiga uttrycket att tänka utanför boxen, det gör verkligen Martin Kann.

Hur är det att arbeta med honom?
– Det är både bra och jobbigt. Man kan säga att »nu räcker det«, men då svarar han »det är inte bra nog« på bred och skön skånska.

Kresten Bo Nielsen
[Delägare i Rethink.]

Hur är det att arbeta med Martin Kann?
– Martin Kann är mycket professionell och opretentiös. Han är bra på att skapa ett professionellt rum runtomkring sig där det inte handlar om honom själv. Han är också väldigt ambitiös.

Vilka är hans styrkor?
– Hans styrkor är att han har så lång erfarenhet, han har prövat mycket och förstår vad som fungerar känslomässigt, men tänker alltid extremt rationellt.

Hur skulle du beskriva honom?
– En lite tyst och mycket varm människa som inte gör så mycket väsen av sig.  Mycket seriös när det gäller arbete.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Prenumerera
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No1

Passionsfyllt foundry | Typografiska omslag | Jämställt inom typografin | Historisk inspiration | Rörlig typografi | Att nå ut med snitten | Webbverktygen för typo | Byråer efter koncept

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No5

Framtiden för reklam | Inkludering för tillväxt | Formgivarens roll i en globaliserad värld | Norm Form | Aardman Studios | Färg på rätt sätt | En kräsen generation

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No4

Klarnas nya form | Från A till Zlatan | Vikten av design hos Sveriges digitala jättar | Curious ställer frågan först | Starka identiteter för stora varumärken | Converse tar steget fram med blicken bakåt | Nordiskt fokus på flygplansmat

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No3

Psykedelisk design | Koncept för krögare | Gedigna kreatörer | Identitet med stil | Matigt fotografi | Alectas historia | Läskig analys

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No2

VR till folket | Karaktärsdesign | Robert Sundelin | Johanna Hanno | En byrå över gränser | Framtidens filmstudio | Wacoms nya plattor | Juventus rebrand

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No1

Fantastiska världar – Alexander Jansson & Mina Lima | Jakob Trollbäck | Rysk revolution | Magasindesign | Ny form för public service |

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No4

Starta egen byrå? – Möjligheterna, utmaningarna och fallgroparna | SJ byter spår | På besök hos Bold | Få effekt utomhus | Typsnittens psykologi | Pionjärer inom VR | Pinterests planer

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No3

Tonsäkra omslag – från vinyl till ikon | I huvudet på Jesper Waldersten | En bråkig 40-åring | Där data dominerar | Stjärnskottet Rachel Gogel

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No2

Att formge bortom skärmen | Jonathan Barnbrook | Sätt översättningarna | Så funkar Adobe XD | Aktuellt | Portfolio

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No1

Design <3 kod I Färglära från Way Out West I Hon formar nyheterna I Så arbetar du med virtuell verklighet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No8

Henrik Nygren | Formgivarpanelen trendspanar | Appar utan kod | Årets stora formhändelser

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No7

Tema: Typografi | Tobias Frere-Jones | En eklektisk typ | Slitstark form | Från Lady Gaga till Hamilton

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No6

Tema: Karriär | Framtidens kompetens | Björn Kusoffsky | Maxa frilansverksamheten | Nyheterna i Adobe Creative Cloud

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No5

Tema: Hantverk | En responsiv pionjär | Lotta Kühlhorn | Färgglad ölform | Guide: Kalligrafi

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No4

Tema: Grafisk identitet | Tre identiteter | Acne Advertising | Alla finalister i #omSLAGET | Emojins intåg

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No3

Bärbar design | Filmisk form | Jane Bark | Högupplösta skärmar | Uppe i molnet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No2

Wyatt Mitchell | Grafitti i storformat | Iskalla typer | Ett tungt frågetecken | Guide: Välj rätt papper

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No1

Bildens kraft | Microsofts designchef om framtiden | Lasse Skarbövik | Spel som gör skillnad | Guide: Nyheterna i Camera Raw

Prenumerera