Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Plagiat: Var går gränsen?

TEXT Sara Hörberg
Annons

Plagiat (från latin: plagium, människorov). Oredovisad imitation eller kopiering av ett verk som framställs som egen skapelse, litterär, vetenskaplig eller konstnärlig »stöld«.

Så står det att läsa när du googlar på ordet, men även om man lyckats beskriva begreppet med en mening i teorin är det långt ifrån lika lätt att definiera vad som är plagiat eller inte i praktiken. Särskilt inte inom design där eventuella likheter inte kan mätas i exakta parametrar.

Så var går då egentligen gränsen mellan inspiration och olaglig kopiering av andras skapelser?

Åsa Anesäter är jurist på medlemsorganisationen Svenska Tecknare, och får regelbundet svara på den här sortens frågor från yrkeskåren.

– Ytterst är det en fråga för en domstol att avgöra, men enkelt förklarat kan man säga att man gör en likhetsbedömning för att titta på om det nya verket skiljer sig tillräckligt mycket från det gamla. Flera av våra medlemmar jobbar med foto som förlaga, och det kan vara svårt att till exempel illustrera ett fabergé-ägg om man inte har ett foto som utgångspunkt. Men då måste illustrationen vara så pass självständig och originell att en oberoende person inte skulle kunna förväxla de båda verken.

Åsa Anesäter är noga med att poängtera att det alltid är en individuell bedömning från fall till fall. Dessutom räcker det inte att två verk är mycket lika varandra för att det ska dömas som plagiat – någon måste även på ett eller annat sätt ha haft kännedom om det ursprungliga verket och kopierat det.

– Om fallet går till rättegång måste personen som hävdar att ett verk har plagierats kunna visa att den åtalade känt till det ursprungliga verket och sedan kopierat det, förklarar hon. En »framträdande likhet« innebär dock ett antagande om att det är plagiat. Då går bevisbördan över till motparten, det vill säga den som anklagas för plagiering, som för att undgå ansvar måste visa sannolikheten i att verket har tagits fram självständigt.

Man brukar tala om verkshöjd, och hur mycket det skyddar en designers arbete. Ett alster måste vara originellt med en personlig och säregen prägel för att omfattas av verkshöjd, och ju högre originalitet, desto starkare blir skyddet. Det innebär till exempel att en teckning med ett vanligt och alldagligt motiv får låg verkshöjd.

– Pippi Långstrump är ett bra exempel på ett verk med högt skydd, eftersom den påhittade sagokaraktären uppnår kraven på en personlig och säregen prägel, säger Åsa Anesäter.

Det finns inga krav på att ett verk ska ha en viss kvalitet eller vara av ett visst omfång för att omfattas av skyddet.

Christina Nylander är förbundsjurist på Sveriges Kommunikationsbyråer, och hon förklarar hur man bedömer eventuella plagiatanklagelser inom grafisk design.

– Man tittar både på ett verks yttre och inre form när man avgör om det rör sig om plagiering. Plagiat blir det först när både det rent visuella och själva idén med dess innebörd är väldigt lika originalet. Det är med andra ord en komplex bedömning där flera faktorer avgör om det rör sig om intrång.

Trots möjligheten att åberopa verkshöjd är det ganska ovanligt att ett sådant fall faktiskt hamnar i domstol. Oftast blir det i stället en förlikning mellan parterna.

– Det är få fall som avgörs i domstol, säger Christina Nylander. De flesta fall görs upp i det tysta långt tidigare. Därför är det svårt att säga hur vanligt det är med sådana här anklagelser i praktiken. Det går endast att spekulera

Ett exempel på ett sådant fall, som uppmärksammades i pressen, är när reklambyrån Badlord hävdade att Lindex olovligen använt deras idé till en reklamkampanj. Badlord presenterade ett förslag för Lindex och deras dåvarande reklambyrå We Are Group. De fick ett nej tack – men några månader senare drog klädjätten i gång en kampanj som påminde om Badlords ratade idé.

Reklambyrån i sin tur hade hunnit gå vidare till Twilfit och pitchat förslaget, och där hade det fått positiv respons. Men när Lindex reklamkampanj lanserades drog sig Twilfit ur samarbetet för att konceptet ansågs vara för lik konkurrentens. Badlord ansåg sig ha blivit plagierade och stämde Lindex på 1,5 miljoner kronor. Lindex förnekade anklagelserna, och marknadschefen Johan Hallin förklarade att reklambyrån hade inspirerats av den kände fotografen Helmut Newtons bilder från 60- och 70-talet.

  • Reklambyrån Badlord stämde Lindex för att ha plagierat deras kampanjförslag (Badlords förslag till vänster). Parterna förlikades dock och åtalet drogs tillbaka. [foto: Jimmy Backius]

Sveriges Kommunikationsbyråer (som då hette Sveriges Reklamförbund) följde ärendet med stort intresse då det berörde den principiellt viktiga frågan om reklambranschens möjligheter att ta betalt för och skydda sina förslag och idéer som de presenterar för kunder eller potentiella kunder. Stämningen gick så småningom över till Stockholms tingsrätt där skadeståndskravet ökade till 2,7 miljoner kronor. I oktober 2009 inleddes till slut förhandlingarna, med resultatet att parterna förlikades och stämningen drogs tillbaka.

CAP&Design har sökt Pierre Boutros från den numera nerlagda Badlord för en kommentar. Han väljer att avstå med hänvisning till att fallet är avslutat och att man nått förlikning. Även Lindex och reklambyrån We Are Group avstår av samma anledning från att kommentera.

Anledningen till att Badlord fick igenom en stämningsansökan är att Lindex och We Are Group skrev under ett sekretessavtal i samband med den första presentationen. Varken manér eller stil är nämligen upphovsrättsskyddade, så det är fritt fram för andra att inspireras – eller härmas, beroende på hur man ser på saken. Inte heller idéer täcks av skyddet, bara själva formen, så ett alternativ för att ändå skaffa någon sorts garanti för att undvika plagiat är just genom en sekretess­överenskommelse.

– Som designer kan det absolut vara värt att ha ett avtal underskrivet innan man delar med sig av sina skisser och idéer. Det kan vara både muntligt och skriftligt, men tänk på att det alltid är lättare att bevisa något som man har papper på. Om du och en kund har gjort en muntlig deal kan det därför vara bra att även få den bekräftad i ett mejl, tipsar Åsa Anesäter.

På sajten foretagande.se informerar man om olika sätt att skydda sin affärsidé, och för dig som jobbar med design kan mönsterskydd – eller designskydd som det numera även kallas – vara ett sätt att undvika att bli plagierad. För att uppfylla kraven krävs det att din design eller formgivning är helt ny och inte känd någonstans i världen.

Att få mönsterskydd beviljat är både kostsamt och tidskrävande, och det kan vara att rekommendera att göra en ordentlig värdering av marknaden för att avgöra om det är värt den omfattande processen. Ett beviljat mönsterskydd kan gälla i maximalt 25 år, och för att ansöka vänder man sig till Patent- och registreringsverket.

Lindex och deras dåvarande reklambyrå We Are Group har även varit i blåsväder i samband med en barnkampanj samma år som tvisten med Badlord. Den här gången var det Teresa Holmberg, kreativt ansvarig på den lilla designbyrån Teresa & David, som hajade till vid Lindex skyltfönster när hon såg en bild som hade stora likheter med den trycksak för Botkyrka konsthall som byrån tagit fram något år tidigare. De båda bilderna visade en elefant i stövlar, hållandes en flagga med snabeln och en luftballong till höger med en textbanner.

  • Designbyrån Teresa & David påpekade likheten mellan sin annons för Botkyrka och Lindex reklamkampanj i Resumé. Det blev dock inga rättsliga följder.

I en artikel på resume.se berättar Teresa Holmberg att de hade använt sig av ett antal gamla copyright-fria träsnitts­illustrationer, och av 2 000 illustrationer hade We Are Group valt precis samma. I och med att själva bilderna var fria att använda menar hon att det var urvalet och den konceptuella utformningen som kunde misstänkas för idéstöld.

I det här fallet valde man att inte gå vidare med anklagelsen, och när CAP&Design söker de inblandade för en kommentar väljer båda parter att inte uttala sig.

Ett annat exempel där frågeställningen om gränsen mellan inspiration och plagiat varit aktuell var när man upptäckte likheten mellan logotyperna för Uppsala Konsert & Kongress och Peak Performance. Här var det samma designbyrå, Stockholm Design Lab, som låg bakom båda loggorna. Det var Uppsala Konsert & Kongress som var först med den fyrkantiga, grafiskt stilrena symbolen, och tre år senare, 2008, lanserades Peak Performances nya logotyp med liknande form och typsnitt.

Likheten uppmärksammades på nätet, men ledde aldrig till någon anmälan eller rättslig process. Precis som i våra and­ra exempel vill de inblandade företagen inte kommentera diskussionen. Däremot har Björn Kusoffsky på Stockholm Design Lab valt att ge sin syn på saken.

  • När Peak Performances nya logotyp lanserades 2009 ansåg vissa att den hade stora likheter med logotypen för Uppsala Konsert och Kongress, som dessutom tagits fram av samma designbyrå.

– Med över 25 år i branschen utvecklas vi hela tiden. Vi jobbar som vilket företag som helst och använder oss av research och utveckling för att komma fram till nya lösningar i våra projekt. Alla projekt är unika, men vi både bygger på och återanvänder tidigare lösningar. Det ser vi som en självklarhet – och inte som plagiat. Den grafiska enkelheten, utvecklad för Uppsala Konsert & Kongress och Peak Performance, syns också i till exempel Stadiums logotyp. Även i andra projekt utvecklas design vidare. Ett exempel är fonten Marble 4420 för Svenskt Tenn som också syns i tidningshuvudet för Daylight Architecture by Velux.

Även inom förpackningsdesign är ämnet plagiat uppe till diskussion med jämna mellanrum. Varumärkesrådet bildades 2001 av DLF (Dagligvaruleverantörers förbund) för att förhindra plagiat av produkt- och förpackningsdesign inom den svenska dagligvaruhandeln. Syftet var att motverka »snyltande« på andra varumärkens goda renommé, och rådet hade ingen rättslig befogenhet. År 2003 fällde Varumärkesrådet Ica för plagiering.

Det var livsmedelskedjans eget diskmedel Skona som ansågs vara för likt Yes från Procter & Gamble. Motiveringen löd: »Skona Limes förpackning utgör en sådan närgången efterbildning av Yes Original som Rådet anser strida mot god etik i branschen«. Däremot kunde man inte med säkerhet säga att förpackningen stred mot känneteckens- eller marknadsrättsliga regler. Teddy Falkenek är varumärkesdirektör på Ica och minns anklagelserna.

  • År 2003 fällde Varumärkesrådet Ica för plagiering då förpackningen till kedjans diskmedel Skona ansågs vara för lik Yes.  [bild Skona: Ica, bild Yes: Procter & Gamble]

– Vår förpackningsdesign kom faktiskt något halvår före Yes. Vi ser inga fördelar alls med att härma andra märken. Vi vinner inget på att kunden går hem och är missnöjd med sitt val av produkt och känner sig vilseledd. Däremot finns det kategorikoder där vissa element, färger och bildmanér till exempel, signalerar en viss typ av produkt. Den största utmaningen inom förpackningsdesign är därför att hitta en bra balans mellan att kunden ska förstå vad för sorts produkt det rör sig om och att varan ska särskilja sig och sticka ut. Vi har flera produktserier där designen har ett gemensamt uttryckssätt, oavsett kategori. Det är ett sätt att undvika problematiken med för lika kategorikoder, men samtidigt kan det göra det svårare för kunden att kategorisera varorna.

Vad tycker då formgivare i gemen om plagiat? Karolina Stålenbring är art director på designbyrån Mambojambo. Hon är inte särskilt orolig för att råka ut för plagiat – eller själv bli anklagad för plagiering.

– Det är okej att bli inspirerad och härma andra grafiska uttryck. Om man är kreativt lagd hittar man alltid en ny vinkel på det man härmar så att det inte bara blir en kopia. Även om jag hämtar inspiration från någon annans verk hittar jag alltid ett nytt uttryck i mitt eget arbete.

Karolina Stålenbring har inte upplevt att hon blivit plagierad. När hon upptäckt likheter med sin egen design blir hon stolt över att någon tyckt om hennes arbete. Däremot minns hon en incident från sin utbildning i tidningsdesign på Bergs.

– Det här var i början av min karriär och jag nästan avgudade designen på en tidning för Ericsson, vilket nog inspirerade mig lite för mycket. När jag fick i skoluppgift att utforma ett förslag på design för en tidning var det lite väl mycket likheter med min inspirationskälla. Det blev inte mindre pinsamt när läraren visade sig komma från det företag som låg bakom tidningen, och visade upp den för hela klassen. Men det är ju sådant man lär sig av. Det kommer inte att hända igen, kan jag lova.

Wictoria Berglund är formgivare på Form etc och jobbar med både reklam och tidningsproduktion.

– Jag anser att skillnaden mellan inspiration och plagiat är att det förstnämnda handlar om att ta del av något intressant och spinna vidare på det, medan plagiat snarare är att kopiera rakt av och sätta sitt eget namn på det. Det är okej att låna delar av en annan design så länge man skapar sin egen version av det. Däremot är det inte alltid helt lätt att ha koll på var man hämtat sin inspiration, då man hela tiden möter nya influenser i sin omgivning som kan dyka upp i huvudet vid ett senare tillfälle. Och ibland kan det vara så enkelt som att två personer, oberoende av varandra, skapar en liknande design.

Inte heller Wictoria Berglund har personliga erfarenheter av plagiering, men en gång var det ganska nära.

– Jag har varit med om att en idé som vi presenterade under sekretess senare dök upp i lite modifierad form på reklamskyltar. Det balanserade precis på gränsen känner jag.

Om vi återvänder till frågan om hur man i praktiken egentligen bedömer om något är plagierat eller inte är det viktigt att ha i beaktande att både delar av verket och helheten kan omfattas av skyddet. Åsa Anesäter berättar om ett fall där helhetsintrycket var avgörande för domen, något som har blivit en viktig måttstock för liknande fall.

– 1994 avgjordes det så kallade »smultronmålet« där Högsta domstolen jämförde och dömde utifrån helhetsintrycket av två olika mönster. Fallet handlade om två textilmönster, ett med smultron och ett med jordgubbar. Borås Wäfveri var först med sitt smultronmönster och hävdade att skaparna bakom det jordgubbsmönstrade tyget, AG P. Modegrossisten, gjort sig skyldiga till plagiat. Högsta domstolen avgjorde i sin dom att inget intrång i upphovsrätten hade skett då originalmönstret inte ansågs uppnå den särprägel som krävs. På lagen.nu/dom/nja/1994s74 finns hela domen med beskrivning och motivering.

  • Tidningsutgivarnas (TU) logotyp som lanserades 2008 fick David Nyström, före detta ombudsman på Liberala Ungdomsförbundet (LUF), att reagera då han ansåg den vara för lik förbundets gamla logotyp.

En annan situation där det kan råda osäkerhet om vad som är tillåtet och inte är när det kommer till olika sorters kollage. Åsa Anesäter brukar få många frågor om just det, och hänvisar då till paragraf 4 i upphovsrättslagen, som säger att man »i fri anslutning till ett verk får åstadkomma ett nytt självständigt verk«. Eftersom ett kollage är en samling material som sammanfogats, anses det alltså vara ett nytt verk som inte har plagierat de lånade beståndsdelarna. Men då måste bearbetningen av ursprungsverket vara så originellt att kollaget ger ett helt nytt intryck där det inte råder risk för att betraktaren ska kunna blanda ihop det med originalet.

Att det kan vara en hårfin gräns mellan vad som inspirerats av ett annat verk till rent plagiat är ganska tydligt, och i de flesta fall saknas absolut facit. Om det inte handlar om snudd på en identisk kopia av ett annat alster finns svaret i betraktarens ögon – inte i en lagbok.

För självklart inspireras vi alla av annan form och design som vi omges av, medvetet som omedvetet. Det är ju ett sätt att utvecklas som kreatör, och ett nödvändigt behov för att designområdet ska gå framåt och hitta nya uttryck.

Självklart är det viktigt att kreatörer kan få sina verk skyddade, och verkshöjd är en användbar måttstock för att undvika oönskade »lån« av någon annans design. Men samtidigt får man inte glömma att många hämtar inspiration från and­ras stil och manér, vilket också är viktigt för att marknaden inte ska blockeras och stanna av i rädsla för att trampa någon annan på tårna.

– Ta en illustratör som Liselotte Watkins till exempel, säger Åsa Anesäter. Hennes speciella stil och uttryck i sina teckningar ska självklart få vara unikt för henne som kreatör, men samtidigt är det viktigt att andra illustratörer och formgivare kan låta sig inspireras av hennes verk och utvecklas vidare utifrån det. Det råder en ständig balansgång mellan upphovsmannens skydd och samhällets behov av ett varierat utbud av konst, design och formgivning.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop

Integritetsinställningscenter

Google Analytics

Used to distinguish users in google analytics.

_ga, _gid

User login

WordPress uses cookies, or tiny pieces of information stored on your computer, to verify who you are. There are cookies for logged in users and for commenters.

wordpress_logged_in_, wordpress_sec_, wordpress_test_cookie, wp-settings-5, wp-settings-time-5

Site setting

To store a the logged in user's username and a 128bit encrypted key. This information is required to allow a user to stay logged in to a web site without needing to submit their username and password for each page visited. Without this cookie, a user is unable to proceed to areas of the web site that require authenticated access.

PHPSESSID

GDPR Consent

GDPR – check for consent types.

gdpr[consent_types]