Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Notis
12301

Så gjordes specialeffekterna i Yoko och Kon-Tiki

TEXT Billy Ekblom
Annons

– Han är lite medtagen just nu, han har varit med om mycket. Ikväll kommer ett team som ska grooma honom lite och laga hans läppar.

Ysabel Knyphausen, marknadsansvarig på Fido, pekar på en hårig tingest i receptionen. Det är en dräkt som föreställer snömannen Yoko, huvudperson i filmen med samma namn där Fido stått för specialeffekterna. Dräkten användes flitigt under filminspelningen och en kortväxt person eller ett barn kan bära den. Huvudet är mekaniskt och har en mun, ögon och ansiktsmuskler som ger det ett eget liv.

På CAP&Design skriver vi vanligtvis inte om dräkter, men den leder oss ändå in på rätt spår. Nu ska det handla om specialeffekter.

Numera kan vi sägas vara ganska bortskämda med explosioner som känns i magen, naturtroget vatten och fantasikaraktärer som uppför sig som om de vore på riktigt. Teknik och avancerade program höjer ständigt ribban för vad som egentligen är möjligt att skapa i en dator.

  • Cameron Scott, till vänster är Head of 3d och Animation Supervisor och har jobbat på Fido sedan 1999. Mattias Lindahl är Senior VFX Supervisor. Han har en mer övergripande roll och sköter mycket av kontakten med regissörerna. Foto: Fido

Men hur går man egentligen till väga? Och var finns begränsningarna, om inte hos tekniken? Mattias Lindahl, Senior VFX Supervisor på Fido berättar:

– Folk är idag väldigt vana att se enormt avancerade effekter på bioduken och många film- och reklamfilmsregissörer vill så klart matcha dessa resultat i sina produktioner. Så det gäller för oss att alltid tänka smart för att kunna förverkliga dessa visioner med en bråkdel av budgeten. Ofta tycker jag att vi lyckas.

Någonstans korsas alltså vägarna mellan tidsdisposition, budget och hög kvalitet. Det effektmakarna kan göra är att hänga med i teknikutvecklingen och ständigt pusha sig själva att bli bättre, enligt Mattias Lindahl. Han har arbetat med effekter i filmer som Kick-Ass, Stardust, The Bourne Ultimatum och Batman Begins. I februari 2010 kom han till Fido från Double Negative i London.

– Vi gör det som helt enkelt inte går att filma och strävar alltid efter att få det att se så verklighetstroget ut som möjligt. 

Fido är experter på karaktärsdesign, och ligger bakom de hungriga monstrena i Attack the Block, det otäcka syrafrätta ansiktet i Låt Den Rätte Komma In, snömannen Yoko och det ändlösa havet och vattenlivet i Kon Tiki. Yoko gick upp på duken i fredags och Kon-Tiki har Sverigepremiär i mars. Här lyfter vi på locket kring specialeffekterna i de båda filmerna, för det formligen kryllar av dem.

Så animerades Yoko

– Yoko är det roligaste projekt jag någonsin jobbat med, säger Cameron Scott, som varit animationsregissör under arbetet med filmen. Han kommer från Australien och har ett ursprung som grafisk formgivare och barnboksillustratör. Han började jobba med specialeffekter på Fido 1999 efter att ha tröttnat på att arbeta med stillbilder.

Yoko är en tysk film och sätter den tibetanske snömannen med samma namn i fokus. Han är en Yeti som rymmer från fångenskap och hamnar hos en 11-årig flicka som gör sitt bästa för att skydda Yoko från de som jagar honom. I fredags hade filmen svensk biopremiär.

  • Konceptbilder för att definiera karaktären – där Fidos arbete tar sin början. Foto: Fido

Själva karaktären byggdes från början som en animatronic, det vill säga en typ av fysisk karaktär eller föremål byggd av flera motorer och armaturer som driver en skumgummimask. Kort sagt; en påklädd robot, som sedan behandlas med animeringar i datorn. 

I Yoko var det endast huvudet som var utformat på detta sätt. Resten av snömannen var en kroppsdräkt med ett yttre skal av päls. I vissa sekvenser användes både huvudet (animatronicen) och kroppsdräkten, i andra är det bara kroppssdräkten man ser tillsammans med en helt digitalt huvud. Fido tog även fram en helt digital 3d-modell som användes vid avancerade scener.

  • Det ligger mycket handarbete bakom en animatronic. Foto: Fido

  • Här jobbas det för fullt på att testa minspel och ansiktsrörelser. Foto: Fido

– Arbetet med denna animatronic var en stor del i processen i att skapa Yoko. Det här projektet hade inte en oändlig budget direkt, och att utgå ifrån en fysisk animatronic kan vara ett effektivt sätt att spara pengar i ett karaktärsskapande. Man får mycket gratis med en animatronic – äkta fysisk kontakt och interaktion med skådespelarna till exempel säger Cameron Scott. 

  • Så här ser det ut när Yoko först dyker upp för bearbetning i Zbrush.
    Foto: Fido

När animatronicen var klar började den digitala fasen av produktionen. Cameron och de andra tog in en enkel 3d-scan av Yoko-dräkten till Zbrush som visade hur de grova volymerna på den ser ut, och med hjälp av komplementerande stillbilder byggde de sedan den digitala modellen.

  • "Behind the scenes"-material om hur Yoko blev till. Kika in för att bli klokare kring arbetet med en animatronic!

I Maya sker en stor del av arbetet när man animerar fram en karaktär. Pälsen, till exempel, görs med en pluginen "Shave and a Haircut". Det är en otroligt tung och tidskrävande process att pilla dit hårstrån och få dem att röra sig verklighetstroget. Något som, enligt Cameron, kan avhjälpas med lite genvägar. 

– Med hjälp av pluginen till Maya, skapar vi "guidekurvor" av päls. De fungerar som en slags stomme. Vi gör förhållandevis få kurvor, och låter datorn klistra på en stor del av pälsen efteråt, baserat på utseendet hos de vi själva gjort (3000 guidekurvor blir 3 000 000 hårstrån). Varje liten form kräver massor av tid. Hantverket handlar om allt från hur hårstrån rör sig till hur tunga de är. Om Yoko ska springa, och pälsen ska röra sig efter honom, är bara det en stor process. Ibland hoppar vi över den biten, eftersom det inte märks vid snabba rörelser. 

  • Första bilden visar hur Yoko såg ut innan han renderades. Bilden under visar det slutgiltiga resultatet. Foto: Fido

Allt datorskapande sker i en fas som kallas lookdev. En kontinuerlig dialog förs med filmens regissörer för att få till karaktären enligt deras önskemål. Yoko var knepig att könsbestämma, berättar Cameron Scott. Till slut bestämde de sig för att Yoko var en "hen" som lutade åt "han".

Under flotten i Kon-Tiki

Vi går över till Kon-Tiki, ett annat projekt där VFX-bolaget nyligen varit inblandat. Det är en av de dyraste norskproducerade filmerna (93 miljoner nok) som någonsin gjorts och är regisserad av Joachim Rønning och Espen Sandberg. Filmen har redan nominerats till både Oscarstatyett och Golden Globe för bästa icke-engelspråkiga film. Otroligt kul förstås, tycker Mattias Lindahl.

Berätta mer om Kon Tiki

– Det är en norsk produktion som baseras på historien om norske äventyraren Thor Heyerdahl som seglade 7000 mil över stilla havet på en flotte. I Norge är man otroligt stolta över honom, så det var extra kul att de kontaktade oss för att göra specialeffekterna i filmen.

  • Samma scen – före och efter att Fido lagt vantarna på den. Foto: Fido

Vad då för specialeffekter?

– Vattnet spelar givetvis en central roll i filmen, och det kan också vara oerhört svårt att få det att se verklighetstroget ut genom animeringar. Nu har vi visserligen skapat konstgjort vatten tidigare, men det är väldigt viktigt att det ser äkta ut genom simuleringar.

Av allt vatten vi ser i den färdiga filmen är nämligen bara en liten del äkta. Delar av Kon Tiki (liksom Berättelsen om Pi) spelades in i en hamn, där folk stod på kajkanten och tittade på. I filmen ville man ha en i det närmaste ändlös vy där vattenlinjen smälter in i horisonten långt, långt borta.

– Det ska vara sömlöst, man ska inte se var gränsen mellan äkta och konstgjort vatten går. Färgen måste matcha, och inga linjer får synas någonstans, förklarar Mattias Lindahl.

  • Så här ser det ut när man tar en vanlig undervattensbild, förstorar upp masken tomopteris ett par hundra gånger och sedan ger liv och rörelse i en animation.

Men det är inte bara vattnet som kräver bearbetning i filmen. Fiskar, sjögräs och krabbor lever sitt egna lilla liv under flotten som Heyerdahl seglar på. Ofta baserar man animationer på något som finns i verkligheten. Ett sådant exempel återfinns i Kon-Tiki i form av maskdjuret tomopteris. De är bara några centimeter stora i verkligheten, men i filmen har de förvandlats till surrealistiska jättar nere i mörkret under flotten.

Det mest krävande i hela filmen var uppgiften att animera den jättelika valhaj som med ett enormt plask slår upp med stjärtfenan och dränker besättningen i vatten. Cameron Scott hade givetvis ett finger med i spelet även här.

  • Nä, valhajen var inte där på riktigt. Foto: Fido

– Jag arbetade med valhajen. Det var en helt annorlunda process än att animera Yoko, vars beteende och rörelsemönster var mycket mer komplext. Det blir mer krävande att skapa trovärdiga specialeffekter. I havet finns det en annan tyngdkraft som spelar in, och valhajen rörde sig också mycket långsammare än Yoko. Men självklart måste det ändå se äkta ut. Regissörerna hade till exempel önskemål på hur fort den skulle röra sig och hur stor den skulle vara.

Enligt Cameron Scott kan dålig dialog mellan animatörer och regissörer ibland försvåra produktioner. Alla är inte lika införstådda i hur 3d-fungerar och vad som går att göra eller inte. Men allt eftersom det blir vanligare med avancerade specialeffekter och animerade sekvenser får fler upp ögonen för hur saker och ting faktiskt går till.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Prenumerera
magimage
magimage
2018
No1

Passionsfyllt foundry | Typografiska omslag | Jämställt inom typografin | Historisk inspiration | Rörlig typografi | Att nå ut med snitten | Webbverktygen för typo | Byråer efter koncept

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No5

Framtiden för reklam | Inkludering för tillväxt | Formgivarens roll i en globaliserad värld | Norm Form | Aardman Studios | Färg på rätt sätt | En kräsen generation

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No4

Klarnas nya form | Från A till Zlatan | Vikten av design hos Sveriges digitala jättar | Curious ställer frågan först | Starka identiteter för stora varumärken | Converse tar steget fram med blicken bakåt | Nordiskt fokus på flygplansmat

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No3

Psykedelisk design | Koncept för krögare | Gedigna kreatörer | Identitet med stil | Matigt fotografi | Alectas historia | Läskig analys

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No2

VR till folket | Karaktärsdesign | Robert Sundelin | Johanna Hanno | En byrå över gränser | Framtidens filmstudio | Wacoms nya plattor | Juventus rebrand

Prenumerera
magimage
magimage
2017
No1

Fantastiska världar – Alexander Jansson & Mina Lima | Jakob Trollbäck | Rysk revolution | Magasindesign | Ny form för public service |

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No4

Starta egen byrå? – Möjligheterna, utmaningarna och fallgroparna | SJ byter spår | På besök hos Bold | Få effekt utomhus | Typsnittens psykologi | Pionjärer inom VR | Pinterests planer

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No3

Tonsäkra omslag – från vinyl till ikon | I huvudet på Jesper Waldersten | En bråkig 40-åring | Där data dominerar | Stjärnskottet Rachel Gogel

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No2

Att formge bortom skärmen | Jonathan Barnbrook | Sätt översättningarna | Så funkar Adobe XD | Aktuellt | Portfolio

Prenumerera
magimage
magimage
2016
No1

Design <3 kod I Färglära från Way Out West I Hon formar nyheterna I Så arbetar du med virtuell verklighet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No8

Henrik Nygren | Formgivarpanelen trendspanar | Appar utan kod | Årets stora formhändelser

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No7

Tema: Typografi | Tobias Frere-Jones | En eklektisk typ | Slitstark form | Från Lady Gaga till Hamilton

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No6

Tema: Karriär | Framtidens kompetens | Björn Kusoffsky | Maxa frilansverksamheten | Nyheterna i Adobe Creative Cloud

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No5

Tema: Hantverk | En responsiv pionjär | Lotta Kühlhorn | Färgglad ölform | Guide: Kalligrafi

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No4

Tema: Grafisk identitet | Tre identiteter | Acne Advertising | Alla finalister i #omSLAGET | Emojins intåg

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No3

Bärbar design | Filmisk form | Jane Bark | Högupplösta skärmar | Uppe i molnet

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No2

Wyatt Mitchell | Grafitti i storformat | Iskalla typer | Ett tungt frågetecken | Guide: Välj rätt papper

Prenumerera
magimage
magimage
2015
No1

Bildens kraft | Microsofts designchef om framtiden | Lasse Skarbövik | Spel som gör skillnad | Guide: Nyheterna i Camera Raw

Prenumerera