Hur fick du jobbet?
– Jag var tidigare anställd som ad på Nobel Media. Jag började där för fyra år sedan och hade ansvar för all form och bild i Nobelprisets officiella sociala kanaler och på Nobelprize.org. Vi hade diskussioner kring hur vi skulle gå tillväga när priserna tillkännages. Alla vill ju se hur de nya pristagarna ser ut så fort som möjligt men det är sällan det finns fotografier att tillgå. Det handlar ju oftast om, för allmänheten, okända vetenskapsmän som kanske har någon pixlig personalbild på en webbsida för sitt laboratorium, om ens det. När det kommer till Nobelpriset måste man dessutom vara väldigt försiktig så att man inte tar en bild som är skyddad av upphovsrättsliga skäl. När veckan för tillkännagivandet kom så blev det väldigt svårt att hitta bilder som var bra nog, så jag tog och målade av dem istället. Även om jag inte är helt nöjd med resultatet första året insåg vi att konceptet kan funka, så året efter, när jag arbetade som frilans, fick jag det uppdraget och tid till att ta fram ett koncept som kunde fungera under den tidspressen, säger Niklas Elmehed.

Hur ser processen ut?
– Sekretessen är väldigt hög och jag får normalt väldigt lite tid på mig att måla. Så fort jag får reda på namnen kör jag igång direkt med att leta fotografier på pristagarna. När jag har dem springer jag in i en, för denna veckan, temporär ateljé och börjar måla. Papper är färdigmonterade och alla färger är blandade. Ett porträtt tar ca 40-90 minuter att färdigställa. För att koppla bort stressen brukar jag stänga in mig och sätta på en ljudbok och en timer. Jag får normalt vara ostörd tills det är ca 15 minuter kvar tills priset ska tillkännages. Är jag inte färdig då brukar en pressad redaktör komma och bulta på dörren.

– Det är klart att det är stressigt, men jag har målat i flera år och känner mig trygg i situationen. Ofta blir det nästan bättre när man inte kan hålla på och finlira så länge.

– Det gäller att hitta karaktärsdrag fort, så att det blir tydligt vem det är. Utefter det kan jag bygga ut bilden och göra den fetare, rent estetiskt. Om jag däremot misslyckas med att tidigt sätta karaktären och man inte kan se vem det är har jag ett grundläggande problem, och då spelar det ingen roll hur bra målningen blir.

Hur ser konceptet ut?
– Konceptet jag tagit fram fokuserar på de tre färgerna – det blåa, gula och svarta. Det är Nobelprize.orgs profilfärger, och där ser man en koppling till Sverige också. Oftast målar jag fram plasticiteten i ansiktet med blå slagskugga till höger och gul till vänster, för att alla porträtt ska kunna användas enhetligt tillsammans. Sen är det ju olika beroende på vem som ska målas av – oftast är det äldre män med fårande ansikten där jag ganska enkelt kan yxa in karaktärsgivande rynkor med penseln, men ibland blir man överraskad – som med Malala Yousafzai förra året. Hon dök upp som en chock, en 17-årig tjej med rosenhy.

Hur känns det att så många ser dina illustrationer?
– Väldigt roligt! Min bild är ju egentligen ingenting i sammanhanget, det är ju pristagarna alla är intresserade av, men bilden är samtidigt Nobelprisets första officiella porträtt av en ny pristagare och det är klart att man vill att det ska se bra ut när de har så stor spridning i kända internationella medier som The Guardian och Le Monde och ses av miljontals människor på sociala medier.