Min läslista

Din läslista är tom.

Sök på capdesign.se

Spänstigare typ

TEXT Anna Henriksson
Annons

  • Förlaga – typsnittet ITC Zapf Chancery ritades 1979 av typografen Hermann Zapf. Det var det enda kalligrafi-inspirerade typsnittet som fanns med i Apples grundsättning då det togs med i mitten av 80-talet.

Grafiska formgivaren och typsnittsteck­naren Hans Samuelson har en bakgrund inom kalligrafi. När frågan kom att medverka i CAP&Designs vinjett Gör om mig sökte han därför ett typsnitt i handstil. Det tog en stund, men till slut föll valet på typsnittet ITC Zapf Chancery, formgivet av typografen Hermann Zapf i slutet av 1970-talet.

Några år senare blev det en del av grunduppsättningen hos Apples persondatorer med ITC Zapf Chancery medium italic. Ett uppskattat typsnitt av såväl professionella som amatörer. Men problemet var att vissa former kändes daterade; det var för kantigt och klumpigt. Speciellt i en större vikt och i detaljer som att de övre avsluten på bokstäver som b, d och k var vända nedåt, var något som gav Hans rysningar som gammal kalligraf.

– En handskrift strävar alltid framåt och formen ska vara öppen. Som kalligraf jobbar man med papperet och tar med sig bläcket ut. Jag ville behålla grundformen, det skulle fortfarande vara Zapf Chancery, men fungera bättre med färre dekorkrockar och enklare avslut, förklarar Hans Samuelson.

Innan skissandet tog vid valde Hans att hålla sig till 256 tecken och välja bort Open type-möjligheten. Att få grundtecknens breddvärden att fungera ihop tar tid men det ger i slutänden ett typsnitt som fungerar bra även i mjukvaror som inte stödjer kerning. Man kan dessutom vara säker på att det ser likadant ut både i Mac och på pc.

Han tog med andra ord inga genvägar och skapade exempelvis inte ligaturer, specifika hopskrivningar av utvalda bokstäver. Något som annars är väldigt tacksamt i just handskriftstypsnitt.

Hans brukar alltid skissa för hand till att börja med, det ger utrymme för friare tankar, men då detta typsnitt redan fanns digitalt satte han sig med programmet Fontlab i princip ­direkt. Den första utmaningen var att gå från ursprunget till en mjukare form där dekoren på versalerna inte bråkade allt för mycket med varandra. Originalet har ganska yviga detaljer på versalerna och bör därför inte användas versalt. Hans ville förbättra förutsättningarna för det då det trots allt används på detta vis.

– Titta på bokstaven b som versal, den har ett »hörn« i översta öglan och är nästan fyrkantig. Här har jag försökt spänna bågen lite så att den får en mer spänstig och ­dynamisk form. Ett enkelt avslut på swashen gör den mindre lik handstil.

Konsekventa och följsamma former gavs åt alla bokstäver i alfabetet. Nu ersattes den stängda formen på gemena bokstäver som b, d och h med en öppnare övre båge. Originalet har en rakare och hårdare stil. Versalt e fick i sin tur låna formerna och tvärstrecken från versalt f i överkant och l i underkant för att få den att se lite mindre ansträngd och klumpig ut. Helheten började sätta sig och brottningsmatchen mellan bokstäver som versalt r och s var nu borta. Tvärstrecket på gement f och t hade även lyfts upp för att underlätta läsningen. Mest dramatiskt förändrat var versalt y.

– Det fanns ingen bra balans och det var svårt att hitta tyngdpunkten i originalformen. Nu står den på samma fot som versala t och p och har ett kalligrafiskt avslut. Jag lånade formen från tecknet för den japanska valutan yen.

För att fånga in ytterligare element från kalligrafin utvecklade han en andra uppsättning av sitt nyutvecklade typsnitt. Här hittas runda former, likt ett bläcksläpp från en penna, i övre bågens avslut.

Versalerna fick samma avslut som gemenerna i underkant, formen går rakt ut i en mjuk båge. Principfasta former skapar ett typsnitt med mindre känsla av handstil, även om släktskapet finns kvar, anser Hans.

  • Olika typer av förändringar tar form på skissbordet. Versalerna provas med olika avslut och detaljer. Hans skissar alltid för hand när han jobbar med att utveckla ett nytt typsnitt. Det ger utrymme för fria kreativa tankar. Hans skissade denna gång ovanpå de utskrivna bokstäverna eftersom att de var utgångspunkten. Han ville behålla känslan i det kalligrafi-inspirerande typsnittet men dra det mer mot ett typsnitt. Enklare avslut var en del av lösningen.

Nu var det dags att prova olika kombinationer av ord och meningar. Det ger ett annat uttryck än att se bokstäverna var för sig, då man vet om formen fungerar. Texter skrevs ut i alla tre stilar: originalet och de två nya uppsättningarna av typsnittet. Hans testade även att skriva ord ­med enbart versaler. Swasherna bråkar med bokstävernas grundformer i originalets stora bokstäver, det var detaljer som han specifikt jobbat med i sin version.

– Jag testar ofta en blandning av versaler och gemener för att se hur de fungerar tillsammans. Ibland uppkommer nämligen en optisk klump när två linjer möter varandra, som i ordet måndag. Här har jag bland annat gjort bågens anslutning tunnare på bokstaven n för att blicken inte ska fastna utan vandra vidare till nästa bokstav, säger han och fortsätter.

– Versalerna har fått nya breddvärden och det gör att de passar bättre tillsammans. I ordet »Hemkomst« kan man se att bokstaven m och k har fått en följsammare form och bokstäverna behöver inte dras ihop lika mycket med hjälp av kerning. M:et krockar inte heller längre med bokstaven s, trots att det tar för sig lite mer.

Arbetet tog inte slut här. Dekorativa inbjudningar och hälsningar passar formen perfekt och Zapf Chancery har varit ­populär på menyer och programblad som versal. Så på ren lust fortsatte Hans med en blommigare versal och här låter han bokstäverna slingra sig in i varandra. Bokstäverna fun­gerar nu även som anfanger, solitärer och har en kluven dekor. Men steget från originalet är närmare än man tror, fyller man i dekoren återfår de i princip sin gamla form.

– Jag har jobbat mycket med kerningen, mellanrummet mellan bokstäverna, så att de passar ihop och ger ett festligt och fint uttryck. Det har varit mycket jobb med ytan mellan bokstäverna generellt, i originalet var det just det som var ett av problemen. Jag har i stället försökt vända det till en styrka hos typsnittet.

Det har tagit Hans ungefär en månad att rita om typsnittet och utveckla alla delar. Ett roligt jobb men inget som han i vanliga fall ägnar sig åt, då blir det alltid något nytt där han sätter ramarna själv. Men målet hade han tydligt från början, att utveckla ITC Zapf Chancery mot ett typsnitt i stället för en handstil.

– Jag ville få det att fungera bättre, speciellt då så många har en relation till typsnittet i fråga och eftersom det finns med i många datorers grunduppsättning. Nu finns det handskrivna kvar, men det har fått en konsekvent mjuk form.

Hans Samuelsons förslag

  • Versala b i alla tre snitten. Till vänster är den ursprungliga formen och sen följer de två som Hans utvecklat. En spänstigare övre båge ger en mer dynamisk form. Dekoren är inte lika yvig och därmed minskas breddvärdet.

  • Gemena h i alla tre stilar. Avsluten har utvecklats mot en mjukare och öppnare form. Anslutningen till grundstrecket är tunnare, vilket minskar risken för en optisk klump. Swashen på nedre avslutet är enklare och mer följsam än hos originalet.

  • Versaler och gemener i alla stilar jämte varandra. Hans tog sig även an siffrorna och utvalda symboltecken. Bland annat tonades klackarna ned och &-tecknet fick en yvigare form som tydligare bygger på bokstaven e.

  • Versalerna krockade allt för mycket med varandra i originalet. I den nya typsnittsdesignen tar de stora bokstäverna för sig men de breder inte ut sig på någon annans bekostnad. På så vis lyckas Hans ta till vara på utrymmet mellan bokstäverna.

  • Gemener och versaler tillsammans, det är det stora testet för att se om typsnittet fungerar i praktiken. Ofta provar Hans med vanliga ord som innehåller de mest använda bokstäverna som a, n, s, o och p.

  • En festligare versal adderades till det nya typsnittet. Här är dekoren kluven och bokstäverna slingar sig lustfyllt in i varandra. Mycket tid gick åt till att fläta samman detaljerna på ett dekorativt sätt.

Kommentar från Monotype Imaging

Allan Haley, director of words and letters, Monotype Imaging

– De subtila förändringarna har förändrat designen. Första steget är ljusare och luftigare i sitt utförande och det andra steget är vänligare och mer till­mötesgående än Hermann Zapfs ursprungliga typsnitt.

– Hermann Zapfs avsikt var att skapa ett typsnitt med stadiga rötter inom kalligrafins formspråk, ritat med hjälp av ett skrivinstrument med platt spets. Det bestämmer grundstreckets vikt och avslutningarnas form. Första steget har avslut som kan skapas av ett sådant verktyg. Men hårstrecken är betydligt smalare än i ursprunget. Många hårstreck är också avsmalnande, vilket skulle vara omöjligt att rita med en platt spets. Resultatet är ett konstruerat typsnitt, snarare än intrycket av fritt tecknad kalligrafi.

– De runda avsluten i det andra steget skapar en mjukare, mer älskvärd form, däremot hade de inte heller gått att rita med en platt spets. De kalligrafiska formerna har behållits, men den ursprungliga tanken bakom ITC Zapf Chancery finns inte kvar hos någon av versionerna.

– Jag hyllar konceptet »make-overs« för att visa en publik vad som kan göras med äldre designlösningar. Men obehörig redesign av ett befintligt typsnitt med avsikt att sälja det som en kommersiell produkt bryter mot den ursprungliga formgivarens immaterialla rättigheter.

Annons
Annons
Annons

Magasinet

magimage
magimage
2019
No4

Vi pratar med Tecken Signs | Bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse | Typsnittformgivarna So-Type | Ett samtal om typografi med ATypI | Typotugg | Gutenberg till Opentype

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No3

Pond Designs förpackningsprocess | Tomorrow Machine och framtidens förpackningar | Avkodade förpackningar | Brobygrafiska om varumärkesbärare | Årets PIDA-vinnare | Jake Knapps Design Sprint | Laptop-test

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No2

Interaktiva affischer med Pangpangpang | Visual Arts resa | The Emotional Art Gallery | Galleri: The Pavilion | De formger för Times Square | Personporträtt: Åsa Kax Ideberg | TBWA moderniserar

Besök vår shop
magimage
magimage
2019
No1

Fotorealistisk 3D hos Foam Studio | Offentlig konst i 3D | Galleri med Sven Prim | Ines Alpha sminkar med 3D | The Reprap Story | Omvärldsspaning | Framtiden för 3D | Vinetiketter för världen från Karlstad

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No4

Personporträtt med fotografen Weroncka Gȩsicka | Illustrera med papper | Flat design | Att välja bild | Konflikt och Kreativitet | Platt formagivning tar steget in i framtiden | Så når du betraktaren | Analys av Ericssons nya logotyp

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No3

Så jobbar Tele2 Inhouse | Lean design för formgivare | Effektiv utomhusreklam | Galleri: Björn Persson | Inhouse: Stockholms stadsbibliotek | Anti-copying in design | Inhouse: MoMA | Intervju: Christina Knight

Besök vår shop
magimage
magimage
2018
No2

Sthlm signs handmålar | Nordblicks nya profil | Semiotik i grafiken | Galleri: Simon Hjortek | Löwengrips redesign | Designa effektiva logotyper | Att redesigna eller ej | Nystartade studion Ulmaja Wilsson | Vi testar Loupedeck

Besök vår shop