Efter Berghs började Claes Holm jobba som art director. Men någonstans mellan idéerna och de illustrationsjobb han skickade vidare till andra började arbetsfördelningen kännas skev.

– Efter att ha jobbat något år som art director och outsourcat illustrationsjobb kände jag att jag hellre ville göra illustrationerna själv. Så jag sa upp mig, gick tillbaka till restaurangen och började frilansa vid sidan om.

Restaurangen var Kafé de luxe i Växjö, en plats som egentligen hade kommit in i bilden långt tidigare. Claes började diska där efter att i princip ha lagt målandet åt sidan i 15 år, men fick snart också göra menyer och affischer. Som barn hade han fyllt skolböckerna till bredden med figurer och bokstäver; på Kafé de luxe började den delen av honom vakna igen. Några år senare ledde det till Art Director-programmet på Berghs – och så småningom alltså tillbaka till pennan.

I dag beskriver han sitt uttryck som lekfullt, detaljrikt och kompositionsfokuserat. Ofta finns flera små idéer i samma bild, inte som dekorationer runt en huvudidé utan som delar som får haka i varandra.

– Jag gillar att komma på många roliga idéer för en lösning och då passar det bra att försöka samla alla mina idéer till en och samma idé. Som en tankekarta fast med illustrationer.

När O blev en duva
Förpackningsdesignen för lagern Paloma Negra är ett bra exempel. Briefen var sparsmakad: ”Svart duva, ölreferens, kör hårt.” Det låter kanske som drömläget för någon som gillar fria händer, men Claes möttes snabbt av idétorka. Först när han slutade leta efter motivet och i stället började med bokstäverna lossnade det.

– Jag skissade och klurade på olika motiv i en vecka utan att komma fram till något. Till slut körde jag bara igång med typografin – och efter två timmar så var illustrationen klar. Efter att jag kom på att O skulle vara duvans huvud så kom hela idén till mig direkt, förklarar han.

O:et i Paloma började likna ett öga och fick snart bli en del av den svarta duvan. Därifrån kom nästa infall: duvan kunde mata sina fågelungar med drycken den själv satt på. Färgerna hittades lika konkret. Rött, vitt och blått kommer från Chiles flagga, rosa från restaurangens väggar och den mörkblå duvan knyter an till den chilensk-svenska halvmörka lagern.

Att lösningen började i en bokstav känns heller inte helt random. Claes har varit fångad av lettering långt innan han hade ett ord för det.

– Bokstäver och ord är en favoritgrej sedan länge. Jag har alltid diggat graffiti, tags, filmtitlar, albumcovers och coola bandtishor med coola namn. I skolböckerna kunde jag fylla i och skugga boktitlar som tidsfördriv och skriva mitt namn hundratals gånger på olika sätt. Jag minns också att jag övade på min handstil och signatur som barn, så jag tror typografin alltid har varit med mig, berättar han.

I dag försöker han få bokstäverna att fungera tillsammans med illustrationerna snarare än som ett separat lager ovanpå dem. Det är också en anledning till att han gärna ritar dem själv. Ett typsnitt kan vara hur snyggt som helst, men för Claes finns en poäng i att inte veta exakt hur en rubrik kommer att se ut när han börjar.

– Många typsnitt är väldigt fina, men för mig saknar de utrymmet av improvisation – när du halvvägs in i rubriken känner för att vända en bokstav uppochner eller typ göra en duva av ett O. Jag gillar också när det syns att någon har ritat något för hand. Det adderar en liten historia till verket, man börjar tänka: ”Någon verkar ha ritat det här för hand, undrar vem det är?”

Skissboken som skattkarta
Det handgjorda sitter inte bara i bokstäverna. Om Claes får välja blir det svart bläck på vitt papper, utan förskiss och utan möjlighet att ångra sig.

– Jag kör fullt ut direkt. Då får misstagen bli en del av verket – eller något man löser på ett snyggt sätt längs vägen.

Därifrån fortsätter arbetet ofta digitalt, vanligtvis i Photoshop. Ibland skannar han in en skiss, ibland ritar han om den, men även digitalt försöker han behålla något av det analoga genom egna penslar och pappersstrukturer. På senare tid har oljepastell och akvarell också börjat leta sig in.

Just skissboken har en viktig plats i Claes skapande. Snarare än ett gammalt arkiv över avslutade idéer ser han blocket som ett förråd med gömda skatter att rota runt i. Delar från olika teckningar kan hamna i samma arbete, och något som ritades för flera år sedan kan plötsligt hitta sin plats i ett helt annat sammanhang.

– Jag samlar ihop olika delar av skisserna jag gillar och fortsätter digitalt. Ibland går jag tillbaka till gamla skissböcker och hämtar något. Motivet behöver inte vara samma, det kan räcka med känslan.

Det ligger nära hans beskrivning av bilderna som tankekartor. Han verkar inte speciellt intresserad av en ren process där skiss A metodiskt blir färdig bild B. En detalj kan få styra om resten, och olika fragment kan plockas ihop tills kompositionen sitter.

För Trädgård de luxe kom krukan först
I arbetet med Trädgård de luxe fick typografin däremot vänta. Där började allting med något betydligt större.

– Krukan först!

Claes visste tidigt att han ville ha ett stort krus. Trädgård de luxe har en välfylld vinkällare med naturligt vin och drycken är en självklar del av festen, så krukan fylldes med vin och druvor och fick sedan sällskap av andra delar av festivalen.

– Jag tyckte det skulle passa bra med ett stort krus fyllt med vin och druvor, redo att drickas ur. Krukan är ganska stor och jag ville också förmedla att det kommer finnas musik på festen, så då fick den delen helt enkelt hamna på krukan.

Typografin kom först när illustrationen redan hade hittat sin form.

– Jag ville att den skulle kännas lite snirklig och organisk, nästan som att den lever och hålls fast av vinrankorna.

I Paloma föds bilden ur bokstäverna; i Trädgård de luxe letar bokstäverna sig in i bilden i efterhand. Men båda bygger på samma idé om att typografi inte behöver stå prydligt bredvid illustrationen. Den får vara med och stöka.

Samma drag finns i andra uppdrag, ibland i ännu tätare form. När Claes skulle samla två bryggerier med olika personligheter i samma bild lät han dem helt enkelt inta varsin del av den. Det mer experimentella och ”spaceade” bryggeriet hamnade bland stjärnorna upptill, medan det traditionella fick hålla sig närmare marken i ett mer klassiskt stenciluttryck med historiska bilder från området. I stället för att försöka få dem att se likadana ut fick kontrasten bli själva kompositionen.

När det högljudda får skruvas ner
Men allt Claes gör är inte lika högljutt. Ett av projekten han själv känner särskilt för visar en annan sida.

För Den stora läsutmaningen fick han både illustrera och formge en resultatrapport från Linnéuniversitetet. Tävlingen riktar sig till elever i årskurs fyra och vill öka läsförståelsen, väcka läsglädje och få fler barn att hitta nya favoritböcker. På omslaget försökte Claes fånga själva känslan av vad en bok kan innehålla.

– Det kan vara allt ifrån biologi, samhällsproblem och drakar till vetenskap och kärlek. Jag ville att allt bara skulle flyga upp ur boken, redo att läsas.

Att formge en hel bok var nytt territorium och innebar också en annan typ av utmaningar än en öletikett eller festivalaffisch. Här behövde illustrationerna ge rytm åt sidorna och samtidigt hjälpa läsaren vidare genom rapporten.

– Illustrationerna inuti rapporten fungerade som en paus för ögat bland all text men jag ville också att de skulle spegla vad nästa rubrik handlade om. Det var roligt att försöka tolka en informationstung text i bild. De skulle ha samma fantasifulla känsla som omslaget.

En viktig poäng var samtidigt att illustrationerna inte fick ta för mycket fokus från det rapporten faktiskt skulle förmedla.

– Jag valde därför att gå bort från mina vanliga svarta linjer runt illustrationerna och istället köra en mer platt, lågmäld stil med en mjuk blå ton.

Det egna uttrycket verkar för Claes handla mindre om att upprepa samma grepp och mer om hur han tar sig an bilden. Kanske finns samma inställning där som i skissboken och det svarta bläcket: börja någonstans, bygg vidare och låt det oväntade dra arbetet åt ett nytt håll.

Nästa gång får den metoden gärna hamna på något ätbart.

– Jag skulle gärna vilja paketera något i framtiden. Matförpackningar verkar himla skojigt!

För mer av Claes Holm, besök claesholm.com och instagram!