Årets julfrimärken blev en stad i miniatyr

TEXT 

Mette Rosencrantz

PUBLICERAD 

2026-11-18
I årets julfrimärken för PostNord har Amanda Jonsson Lundgren byggt en liten stad av julbestyr. Varje scen ska hänga ihop med grannarna och samtidigt fungera ensam på ett kuvert. Det har krävt stora original, små förflyttningar och en viss gallring bland julpyntet. Med gouache, akvarell och färgpennor har hon arbetat för att penseldragen ska synas också i miniatyr.
Årets julfrimärken är ritade av Amanda Jonsson Lundgren.

När Amanda var ute och promenerade en kväll i november i fjol var julförberedelserna redan i gång. Hon såg julgransförsäljaren på torget, pyntet i fönstren och människor på språng, och fick idén till en stad där allt detta kunde rymmas i samma bild. I hennes version bär någon på en gran, en annan äter en lussebulle i farten och en tomte kör förbi med paket på snöskoter.

– Jag ville att motiven skulle kännas nya och kul men också klassiska. Att man ska förstå direkt vad man ser men också bli överraskad – knixigt!

Resultatet blev Snart är julen här, ett häfte med tio olika julfrimärken. Att få ihop staden var en sak. Sedan behövde kompositionen hålla även när den delades upp och motiven hamnade på varsitt kuvert.

– Jag ville illustrera ett frimärkshäfte som är en värld, där varje frimärke är en liten scen men också hänger ihop med den större berättelsen. Det var utmanande men väldigt roligt att skapa kompositionen. Dels för varje enskilt frimärke men också för bilden i sin helhet. Varje motiv måste vara så extremt tydligt eftersom att varje julfrimärke ska klara att stå på egna ben och signalera: hej, jag är ett julfrimärke!

Julpyntet fick ta mindre plats

I sina bilderböcker är Amanda van vid att arbeta med gott om små detaljer. Även frimärkena innehåller många, men en del fick försvinna på vägen från skiss till färdig bild på grund av formatet.

– Ett av frimärkena föreställer en julmarknad, i ett av marknadsstånden säljer en person julpynt. I skissen var det pumlor och pynt i mängder, och i den färdiga bilden inte mer än ett par stycken! För att det knappt hade synts annars, eller bara flutit ihop. När jag illustrerar människor i mina böcker jobbar jag också väldigt mycket med ansiktsuttryck och blickar, ibland subtila, ett litet ögonkast som berättar mycket, sånt är också svårt att få in i det lilla formatet.

Stora original till små bilder

Amanda är illustratör och barnboksförfattare, uppvuxen i Luleå och utbildad vid Konstfack. År 2025 fick hon PostNords stipendium inom Ung Svensk Form för verket En hemlig plats. I stipendiet ingick ett arvoderat skissuppdrag med möjlighet att formge frimärken. När julmotiven skulle ta form ville hon hålla fast vid arbetet på papper.

– Jag visste direkt att jag ville illustrera häftet analogt, alltså med pensel och penna på papper. Även om formatet är extremt litet vill jag att folk som stannar upp och tittar på frimärkena ska känna att de är tecknade av en mänsklig hand. Att man kan se penseldragen och känna alla timmar som lagts ned.

Amanda Jonsson Lundgren. Foto: Filip Jonsson Lundgren.

På vägen från de första figurerna till måleriet använder hon också sin Ipad, där hon kan pröva hur skisserna fungerar tillsammans innan hon för över dem till ritpapper.

– Jag skissar alltid mycket, snabbt och fult. Det sker på papper i mitt skissblock. Många snabba teckningar för att hitta till karaktärerna och vad de gör. När jag hittat till ett uttryck jag tycker om brukar jag fotografera skisserna och klippa och klistra och flytta runt i min iPad. Jag lägger till och tar bort. När skissen är klar skriver jag ut, för över skissen till ritpapper på mitt ljusbord, och sedan börjar jag måla.

Varje frimärksmotiv målades för sig och har ett fysiskt original i ungefär A4-format. Den blå himlen och den vita snön målades på ett eget papper. Till motiven testade Amanda fram en bestämd färgpalett med gouache, akvarell och färgpennor. Allteftersom målningarna blev klara skannade hon in dem och gjorde små korrigeringar digitalt: förstärkte linjer på granarna och suddade bort sådant som blivit fel.

– Jag placerade varje motiv i den större skissen och kunde på så vis stegvis jobba med kompositionen tills att allting satt. Det kunde vara typ: den här lyktstolpen ligger för nära stansen, kan vi flytta den två millimeter till vänster?

En skoter som signatur

Det finns gott om klassiska julmotiv i häftet, från luciatåget till två hästar och en tomte med halm. Hos två figurer som bär på varsin enorm amaryllis och hyacint har proportionerna däremot dragit i väg. Amanda beskriver hur hennes bilder ofta rör sig mellan fantasi och verklighet, nästan utan att hon själv tänker på det.

– Jag återkommer även ofta till skotern som symbol i mina bilder, och det var fint att få ha med den i ett av frimärkena. Även om frimärkshäftet skulle kunna utspela sig var som helst är skotern en symbol för Norrbotten, för platsen jag kommer ifrån, men också nästan som en signatur för mig: här är jag!

Även saker från hennes eget hem har fått följa med. I en julparad åker en gigantisk ljusstake på ett släp, med förebild i den som brukar stå i hennes fönster om julen. Den lilla julorkestern i ett annat motiv är inspirerad av antika julgranspynt.

Handtextat med plats för stansen

Också texten började med penna på papper. Amanda gjorde handtextningen separat med kalligrafipenna och skannade sedan in och vektoriserade den. Bokstäverna skulle samsas med illustrationerna på en yta där även små avstånd spelade roll.

Under arbetet samarbetade hon tätt med Frida på Postnord Frimärken, som bidrog med kunskap om vad formatet kräver.

– Jag har fått vara med och påverka allting. Jag upplever att Frida på Postnord Frimärken som jag samarbetat väldigt tätt med har visat väldigt stor respekt för min konstnärliga integritet och min bildvärld. Samtidigt har hon stenkoll på vad som krävs för att ett frimärke ska fungera och vara läsbart.

Det innebar bland annat att hålla texten på tillräckligt avstånd från stansen och arbeta med tydliga kontraster och konturlinjer där det behövdes. Tillsammans valde de också den iriserande lacken, efter att Amanda fått se tidigare frimärken där den hade använts. I de stora vita snöytorna fick den en särskild funktion.

– Stora delar av frimärkshäftet är vita eftersom att de föreställer snö, och då skapar lacken en till dimension, ett slags djup i bilden.

Att få formge frimärken är en dröm hon haft sedan hon var barn.

– Jag tror att jag drömt om det sedan jag förstod att det var människor som ritade frimärkesmotiven, att folk jobbade med att göra det! Och även nu fascineras jag. Jag tycker om att frimärken ofta är väldigt dekorativa och vackra. Att de trots det lilla formatet kan rymma på så stora berättelser.

Alla bilder: Amanda Jonsson Lundgren. 

Prenumerera på våra nyhetsbrev

”*” anger obligatoriska fält

Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.
Välj nyhetsbrev*