När ensamhet diskuteras handlar det ofta om bristen på sociala kontakter. Men enligt Folkhälsomyndigheten upplever omkring 30 procent av unga mellan 16 och 29 år ensamhet, trots att endast en liten del av dem kan klassas som socialt isolerade.

Det är den skillnaden som Svenska kyrkan vill uppmärksamma med projektet ”Ensamma tillsammans”, där sex illustratörer och serietecknare tolkar olika former av emotionell ensamhet.  

– Samhället pratar allt mer om ensamhet, och det är bra. Men åtgärderna stannar ofta vid att skapa sammanhang och aktiviteter. Svenska kyrkan vill göra mer än så. Vi vill hjälpa unga att sätta ord på det som sker på insidan och erbjuda verktyg för samtal som kan minska den emotionella ensamheten, säger Charlotte Frycklund, nätpräst på Svenska kyrkan.

Sex perspektiv på ensamhet
Valet av serieformat är medvetet. En serie kan visa det som är svårt att formulera i ord: en blick som flackar, ett rum som känns för stort eller den tystnad som uppstår mellan två människor som egentligen borde stå varandra nära. Genom bildspråk, rytm och symbolik kan känslor få fysisk form.

I samlingen medverkar Magda Lundberg, Moa Romanova, Erik Svetoft, Bim Eriksson, Hannah Böhm och Fredde Lanka. Varje serieskapare har fått gestalta en särskild form av ensamhet, från digitalt utanförskap och identitetssökande till sorg och relationsproblem.

För serietecknaren Erik Svetoft, som bidrar med en serie om ensamhet i samband med förändring, blev det naturligt att arbeta med sådant som inte uttalas.

– Jag jobbar mycket med det ordlösa, att karaktärer inte har en inre röst som läsaren har tillgång till. Läsaren får själv tolka in känslor och sinnesstämningar, säger han.

Han menar att tystnad ofta är ett effektivt verktyg för att skildra ensamhet.

– Det blir lätt obehagligt när allt bakgrundssorl försvinner. Det finns ingenstans att ta vägen då. Tankarna får möjlighet att driva iväg i den där tystnaden och bilder dyker upp istället, som i en dagdröm. Sen är det mycket med att förstärka olika element så det känns välbekant men lite överdrivet, att försöka få med den där känslan av overklighet. Det blir lite existentiellt då på något vis. 

Erik Svetoft, som är utbildad vid Konstfack och HDK-Valand, debuterade 2014 med seriealbumet Limbo. Sedan dess har han gett ut flera hyllade böcker, bland annat Mondo, Domus, Spa och Vit Volvo. Gemensamt för dem är ett bildspråk som kombinerar detaljrik realism med drömlika och ibland skräckartade inslag.

Många av dina verk innehåller människor som verkar fast i märkliga system eller miljöer. Ser du ensamhet som något personligt eller samhälleligt?

– Både och, och kanske inte lika mycket för alla men jag tänker att det är ganska lätt att bli ensam eller att känna sig ensam och att det är många faktorer utanför en själv som kan bidra till det.

Han beskriver ett samhälle där effektivisering och anpassning ofta prioriteras framför mänskliga möten.

– Alla lager av regler, system och ekonomi som ingen riktigt har översikt över men som alla förväntas rätta sig efter kan bidra till ensamhet i stället för att motverka den. Sociala interaktioner och mänskliga uttrycksformer riskerar att ses som en biprodukt eller hobby som inte passar in i den aktuella modellen, säger han och lägger till:

– Det blir ganska grovt och generaliserat, men det är sånt jag funderar på och som jag försöker att förstå och visualisera i det jag gör.

Skapandet blev en väg framåt
Mycket av inspirationen bakom Eriks serier och illustrationer kommer från det egna livet, berättar han. Egna erfarenheter, känslor och situationer sammanflätas med fantasi och surrealistiska inslag.

– Vare sig inspirationen är medveten eller undermedveten. Det kan vara olika situationer eller detaljer från min närmiljö som kommer med, olika sinnesstämningar. Sen är det omarbetat och blandat med en massa påhittade saker. 

Han beskriver också hur tecknandet hjälpte honom under perioder då han kände sig vilsen som yngre.

– Att teckna serier och rita kräver koncentration och isolering, så ensamhet behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel. Jag byggde upp en trygghet i att kunna vara mycket i mig själv med mina tankar och ändå hantera det.

Samtidigt blev skapandet ett sätt att nå andra människor.

– Jag kunde bearbeta det till något som går att dela med sig av till andra i form av serier och bilder. Och det öppnar många sociala dörrar. Det finns ett stort socialt sammanhang kring bilder som jag haft turen att upptäcka, säger Erik.

Ska skapa samtal
Seriesamlingen kommer att gå ut i tryckt form hos Svenska kyrkans över tusen församlingar runtom i Sverige, och finns även tillgänglig digitalt. Tillsammans med serierna publiceras även samtalsstöd för unga och vuxna.

Förhoppningen är att berättelserna ska hjälpa fler att känna igen sina egna upplevelser och våga prata om dem.

– Ensamhet handlar inte alltid om bristen på mötesplatser. Ofta handlar det snarare om bristen på ord. Och det är där vi vill möta unga, i ett samtal om det som känns på insidan, säger Charlotte Frycklund.