Den äldsta Corsario-filen på Felix Bradens dator är från 2012. Sedan dess har typsnittet hunnit läggas åt sidan i flera år, plockas upp igen och växa till det som nu är hans största typsnittsprojekt hittills. Under samma period har tekniken för digital typografi förändrats rejält.

– Corsario var ursprungligen inte planerad som ett variabelt typsnitt, utan bara med de tre optiska storlekar som nu finns som instanser. Men med optiska storlekar är det naturligt att också kunna välja värden mellan instanserna, eftersom man inte använder ett typsnitt i bara tre olika storlekar, säger Felix.

Den tekniska utvecklingen kom med andra ord väl till pass. I den färdiga versionen går det att röra sig steglöst mellan de optiska storlekarna, i stället för att vara låst till tre fasta lägen. Familjen har dessutom nio vikter och finns i både raka och kursiva varianter.

Omfattningen var däremot inget som växte fram av misstag.

– Jag ville skapa en omfattande familj från allra första början, en som kunde fungera som en arbetshäst inom redaktionell design. När man skapar fyra masters växer antalet stilar snabbt eftersom det multipliceras med varje axel. Nio vikter och tre optiska storlekar ger direkt 27 stilar – och med kursiver blir det 54.

Samma typsnitt – men inte samma teckning
Optiska storlekar är en gammal typografisk princip. Under blytypens era ritades bokstäver för den grad de faktiskt skulle tryckas i. Små grader behövde robustare proportioner och mindre känsliga detaljer, medan större grader gav utrymme för tunnare linjer och högre kontrast. När fotosättningen slog igenom blev det möjligt att skala samma teckning upp och ned, och mycket av den storleksanpassningen försvann.

Corsario plockar upp den principen digitalt. Display, Text och Caption är därför inte bara tre storleksrekommendationer. Bokstavsformerna förändras längs den optiska axeln, ibland mer än vad som märks vid normal användning.

– Även om man knappt ser skillnaderna när typsnittet används i rätt optisk storlek skiljer sig formerna faktiskt ganska mycket. Caption-stilarna ser extremt kraftiga ut när de förstoras, nästan som en slab serif – men i sex punkter skulle man tro att det var samma typsnitt. Det tycker till och med jag som designer är ganska överraskande, menar Felix.

I Caption förstärks bland annat hårlinjerna för att inte försvinna i små grader, samtidigt som den övergripande strukturen är gjord för att hålla ihop även under tuffare återgivningsförhållanden, som tidningstryck och lågupplösta skärmar. I Display finns större utrymme för finare kontraster och känsligare detaljer.

Det är just sådana justeringar som gör optiska storlekar användbara i redaktionell design. En sexpunkts bildtext ställer helt andra krav på bokstavsformen än en rubrik över ett helt uppslag, även om de visuellt ska höra till samma familj.

Skarpa seriffer och gamla piratfilmer
Formmässigt har Corsario sina rötter i brittisk 1800-talstypografi, med influenser från Transitional-, Scotch- och Fatface-typer. Felix har kombinerat dem med samtida proportioner och geometriska detaljer, men det är framför allt de spetsiga, skarpt tecknade serifferna som sätter karaktären.

– De spetsiga och skarpkantade formerna får typsnittet att kännas väldigt kallt och nästan lite aggressivt, men ger det samtidigt en viss elegans. De påminde mig om de gamla piratfilmer jag såg som barn, som The Crimson Pirate med Burt Lancaster, och därifrån kommer namnet.

Bakom det uttrycket finns också en betydligt mer funktionell inspirationskälla. Felix har utgått från den nederländske typdesignern Gerard Ungers teorier om läsbarhet, bland annat hans sätt att arbeta med flacka, nästan horisontella skuldror för att öppna bokstävernas inre former.

I Corsario syns det tydligt i exempelvis n, h och m. De flackare bågarna ger större öppningar och betonar de horisontella dragen genom textraden. Greppet är särskilt framträdande i Caption-versionen, där formerna måste fortsätta vara tydliga när utrymmet krymper.

Ett g med mycket personlighet
Om Felix själv ska välja den bokstav som bäst sammanfattar Corsario blir det gemena g.

– För mig är g den bokstav som bäst beskriver typsnittets karaktär. Den kombinerar rundade former med skarpkantade, excentriska element som den spetsiga detaljen nere till vänster i öglan, men också moderna geometriska element som det rektangulära örat uppe till höger. Samtidigt ligger den nära den välbekanta formen hos ett g, vilket är väldigt viktigt för ett texttypsnitt.

Just g visar ganska väl var Felix har lagt Corsarios personlighet. Grundformen är bekant, medan detaljerna får vara mer egensinniga: det rektangulära örat, spetsen i den nedre öglan och mötet mellan runda och kantiga former. För ett typsnitt som ska fungera i längre text är det en viktig distinktion. Igenkänningen sitter kvar även när detaljerna skruvas upp.

Kursiverna fick ta sin tid
Trots att den äldsta filen är från 2012 blev Corsario liggande under flera år. En av anledningarna var kursiverna, där Felix länge letade efter rätt former.

– Jag ville att kursiven skulle återge de spetsiga och excentriska formerna från de raka stilarna, så att den inte sticker ut för mycket i den övergripande texturen, men samtidigt vara en äkta kursiv. Om man lyckas skapa samma typografiska färg, trots att kursiven löper smalare, syns den knappt när man betraktar texten som helhet. Men när man kommer till den i läsningen ska man omedelbart uppfatta betoningen.

Här är ”typografisk färg” ett viktigt begrepp. Det handlar inte om faktisk färg, utan om hur mörk, tät och jämn en textmassa upplevs på sidan. Kursiven ska alltså kunna avvika tillräckligt för att markera en betoning utan att plötsligt skapa en mörkare eller ljusare fläck i stycket.

Konstruktionen skiljer sig däremot tydligt från de raka stilarna. Kursiven är mer löpande och hämtar sin struktur från handskriften, där pennans rörelse fortsätter genom formen, medan den raka antikvan bygger på en mer avbruten konstruktion.

Efter alla år återstår bara frågan om ett så omfattande typsnittsprojekt någonsin känns helt avslutat.

– Det är egentligen alltid ett problem. Sedan OpenType introducerades skulle man kunna ägna hela livet åt ett enda typsnitt, eftersom antalet tecken kan vara enormt och det finns så många språk och skriftsystem att täcka. Vid någon punkt måste man helt enkelt tvinga sig själv att sluta.

Nu har Felix gjort just det. Corsario släpptes den 14 september genom Floodfonts och finns i 54 fasta stilar samt som två variabla fonter, Upright och Italic.

Se, testa och köp Corsario på Floodfonts

Alla bilder i artikeln: Felix Braden.