När Bildvärld/Gränsland arrangerades första gången 2022 rymdes festivalen inom en dag på Inkonst. Tanken var att illustratörer skulle få en plats att träffas, dela erfarenheter och följa varandras arbete. Sedan dess har både organisationen och publiken vuxit, och i år sträcker sig festivalen över tre dagar och fyra platser i Malmö.

– Varje år har vi blivit överväldigade av responsen från både professionella illustratörer, studenter och allmänheten. Vi visste att ett sånt här sammanhang saknades, men inte hur många det var som längtade efter det. Fokuset på möten, öppenhet och process ligger fortfarande kvar trots att festivalen har växt, säger illustratören och arrangören Marie Herzog.

Lördagens workshops och föreläsningar på Inkonst är fortfarande festivalens kärna, men hålls nu på större scener med plats för fler besökare. Nya samarbeten gör att besökarna också kan gå på öppningsmingel och Drink & Draw på Moderna Museet Malmö på fredagen, boka in lördagens illustratörsmiddag på Form/Design Center och avsluta helgen med en familjeworkshop på Malmö Konsthall. För de många som reser till Malmö blir det fler tillfällen att träffas också utanför huvudprogrammet.

Att festivalen samlar illustratörer från flera nordiska länder ger dessutom möjlighet att jämföra erfarenheter av yrket. Arrangörerna samarbetar med branschens intresseorganisationer och vill på sikt göra mer tillsammans, även mellan festivalerna.

– Illustratörer är en yrkesgrupp vars arbete ofta osynliggörs och det är även en ensam yrkesutövning då merparten frilansar. Festivalen vill erbjuda en plats att mötas då det inom Norden har saknats en gemensam samlingsplats för illustratörer. Organiseringen för illustratörer ser väldigt varierande ut i de olika nordiska länderna, vi tror att vi har mycket att lära av varandra, men framförallt att fältet stärks genom samverkan kring viktiga frågor inom branschen så som arvoden, villkor, AI-reglering och så vidare.

Målet är att skapa ett forum som kan arbeta med de frågorna mer regelbundet och ordna möten under resten av året. På festivalens scener får samtidigt det praktiska och konstnärliga arbetet stor plats. Huvudprogrammet öppnar med Traces of the Hand, där Felicia Fortes från Sverige, Max Estes från Norge, Signe Parkins från Danmark och Lille Santanen från Finland samtalar om hur det taktila och spontana kan prägla uttrycket.

Förra året handlade öppningskvällens samtal om AI. I år vill arrangörerna ge mer utrymme åt själva skapandet.

– Det är såklart viktigt att diskutera AI:s påverkan på branschen men vi tror att det är många som känner att debatten lätt kan ta fokus från sådant som faktiskt intresserar illustratörer. Här kommer handen och det taktila i fokus och skapar en möjlighet att nörda ner sig. Samtidigt utgör ämnet i sig en viktig motpol till samtalen kring AI, synliggör värdet i själva skapandet, och blir en påminnelse om varför vi gör det vi gör, säger Marie.

Festivalaffisch av Elisabet Ericson
Samma intresse för handens uttryck finns i uppdraget bakom årets festivalaffisch, som gått till bilderbokskonstnären Elisabet Ericson. Arrangörerna efterfrågade en illustration med analog känsla och handskriven typografi, och skickade med fyra av hennes egna teckningar som referenser.

– Det var bilder med flödande, färgstarka, lite melankoliska och ganska detaljerade mönster. Det var en kul brief, jag blev peppad, det var en bra utgångspunkt att skapa utifrån, säger Elisabet.

Referensbildernas stämning och festivalens namn gav henne något att börja med. Hon gjorde några snabba versioner för att pröva sig fram, utan att låsa sig vid ett visst motiv.

– Själva motivet var ganska sekundärt, det var andra saker som skulle bära denna affischen kände jag. Mönstret och dess färger var det viktiga, så jag närmade mig motivvalet på ett lekfullt sätt. Jag testade om det kunde bli bra med personer som tittar fram från ett draperi, inspirerat av att festivalen har ett scenprogram, och kanske en tanke på att illustratörer kanske ofta är lite tillbakadragna.

Draperiet gav en koppling till festivalens scenprogram, men under tecknandet utvecklades motivet åt ett annat håll.

– Jag tror att fjärilen uppstod när jag skulle sätta upp draperiet upptill – formen bara uppstod i tecknandet, tror jag. Det kändes bra att draperiet var både ett draperi och fjärilsvingar, och att det kunde vara ett litet huvud längst uppe som iakttog personen som kikade fram nedtill, i hemlighet. Förmodligen är det så att jag dras mot att skapa bilder där en berättelse kan anas, eftersom jag är bilderbokskonstnär.

Att låta en form som uppstår under arbetet förändra motivet ligger nära det årets öppningssamtal vill utforska. Elisabet hade inte bestämt på förhand exakt vad affischbilden skulle säga, men var mån om att den skulle fungera som illustration i egen rätt.

– Angående vad jag ville att affischbilden skulle förmedla, så var det inget jag hade en artikulerad uppfattning om innan jag skapade den, men jag ville att den skulle kunna bära sig själv, vara en illustration som var intressant, genomarbetad och talar till känslorna.

Från zines till yrkesvillkor
I festivalprogrammet ryms sekventiellt berättande, zines, redaktionell illustration och portfoliosamtal, med bland andra Satu Kettunen, Vesa-Matti Juutilainen, Sandra Blikås, Cecilia Flumé, Puk Ewdokia och Erica Jacobson. Svenska Tecknare medverkar med Historieboken, med bland andra Gittan Jönsson, Annika Elmqvist, Bim Eriksson och Karin Cyrén.

När arrangörerna sätter ihop programmet börjar de oftast med ett ämne och söker sedan en illustratör som passar. Hur ämnet ska presenteras lämnas till stor del åt den medverkande.

– Vi är alltid noga med att lämna stort svängrum och låta kreatören styra så mycket som möjligt själv i upplägget kring sin workshop eller föreläsning. Vi vill ha högt i tak och utforska illustration inom flera olika områden och fält. Med en bred och inkluderande syn på illustration tar vi gärna med sådant som befinner sig i gränslandet, säger Marie.

Festivalen ska ge yrkesverksamma något att fördjupa sig i, samtidigt som den välkomnar besökare som mest är nyfikna på bilder och hur de blir till. Marie menar att illustration ofta erbjuder en ingång även till mer specialiserade samtal.

– Vi vill gärna att programmet ska hålla en hög nivå men vara inbjudande och erbjuda inblickar ”behind the scenes”. Det känns viktigt att riktigt nörda in sig och ha specialiserade samtal samtidigt som illustrationen som uttrycksform ofta är tillgängligt i sig själv, vilket är tacksamt. Pratar man om bilderböcker har ju i princip alla människor någon erfarenhet av att ha läst en bilderbok till exempel. Detta ger lätta ingångar i komplexa ämnen och våra öppna workshops har låg tröskel.

Förhoppningen är att mötena ska leda vidare till nya samarbeten och projekt, och att besökarna tar med sig något användbart tillbaka till sitt eget arbete. Det kan handla om både lusten att skapa och tryggheten i att ta betalt för det.

– Kanske skapar en workshop en kreativ nytändning eller så ger en föreläsning nya insikter och pepp! Att fler känner sig stärkta i att begära rätt arvode och veta var de kan vända sig med frågor kring kontrakt. Några går förhoppningsvis hem med nya kunskaper i hur de kan förbättra sin portfolio eller skapa sina egna zines, avslutar Marie.

Bildvärld/Gränsland: Illustrationsfestival arrangeras den 16–18 oktober i Malmö. Illustrators’ Dinner på Form/Design Center arrangeras tillsammans med Illustratörcentrum, och söndagens familjeworkshop Klotter leds av Skinny Gonzales. Festivalprogrammet har fri entré; middagen kräver biljett. Hela programmet finns på bildvärldgränsland.se.