Illustratören och animatören Jonn Clemente förklarar över telefon att han plockat bort allt rörligt från sin sajt.

Svaret kommer då vi inledningsvis undrar var de är.

– Animationerna jag gör har en lite annan stil, det blev för splittrat. Jag funderar på hur jag ska lägga upp dem, fortsätter han.

Med annan stil förstår vi senare att han menar ett stelare maner som bygger mycket på vektorgrafik och striktare uttryck.

Vintermörkret kramar fortfarande allt runtomkring. Kanske inte så konstigt, då vi fortfarande bara befinner oss i mitten av januari, eller precis i början av 2021.

Just den här eftermiddagen gör det inget alls att vi än en gång tar en intervju över telefon. Det är ljusare inne än ute.

Skrapigheten på telefon adderar något till Jonn Clementes röst och förstärker en eftertänksamhet som ändå adderar energi till samtalet. Som en filmberättelse där avgörande skeenden förmedlas över just telefon.

Ett sånt avgörande uppstod efter en period på tidningen Expressen, där han jobbade med kreatören Helen Rasmusen som chef (som vi skrev om nyligen).

Förutom att till exempel teckna nyhetshändelser, som rättegångar om mordet på Anna Lindh 2003 och morden i Knutby 2004 intresserade han sig samtidigt mer för 3D-modellering och animering – något som ledde till att ”den konstnärliga handen” kom i skymundan och ”ingenjören” i honom kanske fick för mycket utrymme att styra upp. Och rätta till.

Någonstans runt 2013 bestämde han sig för att ”ta sig i kragen” och släppa kontrollen som verktyg för 3D och vektorgrafik kan ge och börja använda penna och skissblock. Varje dag.

Det blev början på det friare manér vi kan se i illustrationerna idag.

En del av studion i Saltsjöbaden i Nacka är inredd som ”inspirationsrum”, med bland annat 1960–1980 tal, en Technics vinylspelare, ett par högtalare från Dali och Lego.

– Med en kloss som har åtta duttar och en med fyra kan jag bygga flera bilmodeller. Det är ganska fascinerande hur allting händer i huvudet och säger en del om Lego.

Inspirationen kommer annars mycket från konstböcker (gärna från antikvariat), gamla veckotidningar och nostalgi-grejer. Och från andra tecknare, som till exempel Shaun Tan från Australien.

– En svensk som jag beundrar något enormt är konstnären och illustratören Simon Stålenhag.

I studion jobbar han just nu med flera olika projekt. Bland ”brödjobben” märks ofta animationer, nu senast till Lernify och en utbildning om fackligt arbete.

– Jag har jobbat en del med Trafikverket också. Snart börjar ett nytt animationsprojek med dem, som handlar om säkra resor, berättar Jonn Clemente.

Ett annat färskt uppdrag är illustration av bland annat en kortlek som uppdragsgivaren Stefan Magnusson på Pavo Consulting använder i sitt jobb med att coacha klienter.

Huvuddelen av briefen var att illustrera arketypiska symboler, för en kortlek på 40 kort och Jonn Clemente fick fria händer, utifrån Stefan Magnussons idé om att bilderna skulle kretsa kring den fornnordiska mytologins Saga, berättelsens gudinna.

Arbetsprocessen börjar analogt, med blyerts på papper, sedan skanna in och jobba vidare i Adobe CC med i första hand Photoshop. Gärna först i gråskala för att hitta ljuset och valörer för att därefter addera kulörer och hitta nyanserna. Gäller det rörligt kommer även Adobe Aftereffects in.

Han blandar även gärna digitalt och analog i olika processer.

– Jag ritar varje dag och experimenterar väldigt mycket, med olika skissblock, olika pennor och färger. Allt för att utveckla kreativiteten.

För jobbet med kortleken hade han fått ett 40-tal teman, ett för varje kort, som han provade fram i skissblocket.

När vi ändå är inne på process och verktyg berättar Jonn Clemente att han numer också använder Procreate på Ipad med Apple Pencil, vilket medfört att han gärna växlar mellan Ipad och dator i jobbet med en illustration.

– Jag gillar Apples penna mycket, eftersom den svarar så otroligt bra på Ipad.

För en bra leverans ingår också förarbetet att ta reda på tryckprofiler och annan teknisk fakta så att färgerna blir rätt.

– Jag ser till att göra provtryck innan och kan då se om jag behöver göra några sista justeringar.

Kostnaden för ett uppdrag offereras som ett fast pris till kunden.

– Jag har blivit väldigt bra på att snabbt se hur många timmar ett jobb kräver.

Bland tidigare jobb märks Handbolls EM 2006, där Jonn Clementes jobb syntes i storbild på Ullevi i Göteborg och uppdrag för Ican, som jobbar för en kärnvapenfri värld samt illustrationer för en bok eleverna på Ekebyhov grundsärskola gör.

Strax efter vårt samtal avgjordes Svenska Designpriset 2020, där Jonn Clemente hem silver i kategorin ”Bildkommunikation”, för illustrationerna till de 40 korten i kortleken för Pavo Consulting.

– Det var Stefan (på Pavo Consulting, reds. anm.) som insisterade på att vi skulle skicka in till Svenska Designpriset. Det var kul.

Jonn Clemente är utbildad rockmusiker, men avslutade själv den karriären på 1990-talet. Avgörandet kom då valet stod mellan att spela, eller ha tid att illustrera.

– Jag hoppade av precis innan vår förestående turné i Japan. För att bli bra på något måste du ägna det mycket tid. 1992 hade jag startat min enskilda firma och med en turné skulle jag inte ha tid att teckna, förklarar han.

Utbildningen till rockmusiker ledde till sist bara till en hobby, medan jobben som autodidakt animatör och illustratör alltid varit det som satt pengar på kontot.

Det första större jobbet var att teckna en serie för Expressen, 1985 då han fortfarande gick grundskolan på Rudolf Steiner skolan i Järna.

– En utbildning säger möjligen en del, men det finns så otroligt mycket annat och speciellt idag, med all kunskap tillgänglig på nätet.

I portfolion syns fortfarande spår av ingenjören – strikta linjer här och där som sätter ramarna för delar i motiven.

Men det som lockar betraktaren att ta ett steg till, och ett till är allt det andra, som drar perspektiv ur led. Lurar ögat på hemliga upptäcktsfärder i nyanser som skapar trollbindande ljus i andra, magiska världar.