Redouane Oumahis kreativa historia börjar inte på ett galleri, utan på gatorna i Frankrike. Som graffitimålare satte han sin prägel på väggar, tåg och tunnelbanevagnar i Frankrike och övriga Europa, innan han flyttade till London och utbildade sig inom grafisk design och mediedesign vid London College of Communication.
Sedan dess har han rört sig mellan grafisk design, reklam, scenografi, mode och redaktionell design i flera europeiska städer. Han har arbetat på Bleed Design Studio i Oslo och TBWA i Helsingfors, drivit det egna Deleted Scenes Magazine och senare hamnat i den digitala produktvärlden i Stockholm, där han bland annat arbetat med designsystem för Blocket, PostNord och Mathem.
På pappret kan steget från graffiti till designsystem framstå som långt. För Oumahi finns det däremot en tydlig koppling.
– Graffiti är freestyle och spontant. Det är också riskfyllt. Det handlar om bokstäver och stil, om att skapa sina egna regler. Samtidigt måste man arbeta snabbt, eftersom man ofta bara har ett begränsat tidsfönster för att måla ett tåg eller en tunnelbanevagn så bra som möjligt. När min ”graffitikarriär” började spåra ur i södra Frankrike valde jag i stället att studera grafisk design vid London College of Communication.
När han väl etablerade sig som designer förändrades förutsättningarna. Den omedelbara friheten från graffitin ersattes gradvis av processer, system och funktionella krav. Men även där hittade han paralleller till sitt tidigare arbete.
– När jag kom in i designbranschen märkte jag ganska snabbt hur friheten började lösas upp, även om jag lyckades behålla en del av den kreativa friheten. Senare gick jag över till den digitala världen och började designa webbplatser och appar. Fram till för ungefär ett år sedan arbetade jag med designsystem för företag som Mathem, PostNord och Blocket, där mycket handlade om funktionalitet och struktur, säger han och lägger till:
– Det knyter faktiskt an till graffiti mer än man kan tro. Ett verk på ett tåg är slutresultatet, men för att komma dit krävs mycket observation och noggrann planering av tågdepån och dess struktur.
Tillbaka till kreativ kontroll
Till slut började den strukturerade designvärlden kännas för begränsande. Redouane ville tillbaka till ett arbetssätt där han själv kunde styra både idé och utförande. Det blev startpunkten för Tokonoma Studio, hans egen studio med fokus på bildskapande. Här arbetar han bland annat med sceninstallationer tillsammans med fotografer, AI-baserat bildmaterial och muralmålningar.
Men framför allt har studion blivit en plattform där de olika delarna av hans bakgrund kan mötas. Redouane beskriver verksamheten som i stort sett en enmansapparat. Han bygger sitt eget varumärke, formger webbplats och utställningshyllor, sätter upp affischkampanjer runt om i staden, vibe-kodar, skapar animationer och kodgenererat visuellt material, filmar, redigerar och formger sina egna trycksaker.
– Så småningom började den digitala världen kännas kreativt hämmande. Jag behövde röra mig tillbaka mot större kreativ kontroll. Det ledde till Tokonoma Studio och därefter till nästa steg: att kliva in i konstvärlden med min första soloutställning.
Att hans uttryck kommer från flera håll är också något han själv gärna låter synas.
– Jag skulle beskriva min stil som ofullkomlig, modern, vibrerande, unik och experimentell. Den är full av brister, men jag förstärker ofta bristerna tills de blir en signatur snarare än ett misstag. Och för protokollet: jag är självlärd och kan inte rita. Det är något att fira, inte att dölja.
Sextio målningar utan masterplan
Cutout Citizens började inte med någon genomarbetad utställningsplan. Redouane visste att han ville ställa ut och kontaktade pop-up-galleriet Odenhall. När lokalen väl var bokad började projektet ta form på allvar.
En tidig version av Cutout Citizens hade redan dykt upp i hans Instagramflöde, för att snabbt plockas bort igen. Men någonting i bildspråket vägrade släppa taget.
– Det var något med estetiken, budskapet och färgpaletten som fastnade hos mig. Jag började göra små målningar i vykortsformat och planen var att göra tjugo. Men jag blev så inspirerad att det slutade med sextio. Det fanns ingen masterplan eller detaljerad översikt, utan innehållet växte organiskt. När de sextio målningarna var klara ville jag arbeta större och introducera fler visuella uttryck, säger han.
Resultatet har vuxit till omkring 80 verk och ett betydligt större fiktivt universum. I berättelsen bakom utställningen har en liten grupp medborgare under decennier byggt upp en organisation som svar på ett samhälle där legitimitet och förtroende har eroderat. Organisationens verkställande gren, Low-Poly Brigade, består av egenkonstruerade robotar vars uppgift är att jaga personer som anses ha svikit allmänhetens förtroende – från korrupta myndigheter till överstatliga organ och finansiella institutioner.
Det är en berättelse som lånar från verkliga världshändelser, men filtrerar dem genom ett fiktivt amerikanskt uppror, svart humor och ett visuellt språk som snarare för tankarna till spel, serier och populärkultur än klassisk politisk konst.
– Den egentliga utmaningen var att hitta ett sätt att behandla verkliga världshändelser utan att det skulle se ut som punkaffischer eller oppositionspropaganda.
Tre bildvärldar bygger berättelsen
För att skapa variation och rytm delade Redouane upp Cutout Citizens i tre huvudsakliga visuella uttryck.
Street Level Intel består av vibrerande och detaljrika urbana scener där Cutout Citizens rör sig genom ett till synes vardagligt civilt liv. Figurerna är oftast obeväpnade och närmast bedrägligt gulliga, men bakom den färgstarka ytan fungerar de som fältagenter som samlar in och vidarebefordrar information till Low-Poly Brigade.
I Point Blank skruvas tempot upp. Här arbetar Redouane med platta, hårt konturerade actionscener och kraftiga färgblock. Maskerade agenter befinner sig mitt i konfrontationer, med dragna vapen och ett uttryck där humor tillåts bryta igenom våldet och spänningen.
Den tredje delen, Low-Resolution Warfare, hämtar i stället sitt visuella språk från tidiga lågupplösta krigsspel. Fordon, vapen och agenter bryts ned i fragmenterade lågpolygonformer, som om bilderna fångats genom en dålig eller sönderfallande signal.
– Resultatet är smutsigt och ouppklarat, eftersom inget krig någonsin är rent. Där bilden inte längre går att lösa upp har Brigaden redan tagit mark.
Vid sidan av de omkring 80 målningarna har Redouane byggt vidare på fiktionen genom tre 40-sidiga publikationer. Två av dem, Fugitive Index Vol. I och II, fungerar som register över efterlysta personer, medan den tredje behandlar Low-Poly Brigades taktiska arsenal. Därtill kommer ytterligare trycksaker som hjälper till att göra utställningen till något större än en serie enskilda bilder.
Mellan akrylpenna och AI
Trots den digitala bakgrunden är själva målningarna i hög grad analoga. Redouane arbetar framför allt med akrylpennor, ett verktyg som påminner honom om markörerna från graffitin, men blandar dem med akrylfärg, sprayfärg, stenciler och målarknivar.
Det digitala kommer i stället in tidigare i processen.
– Jag arbetar oftast bakifrån, med slutresultatet som utgångspunkt. Jag kan till exempel veta att jag vill göra ett stort liggande eller stående verk, och redan där får jag ett antal ramar att förhålla mig till. Sedan utvecklar jag olika scener och scenarier, gör en grov skiss och bygger ett moodboard med de element jag vill få in i målningen.
Därefter testar han vilken metod som bäst passar idén. Det kan vara akrylpennor eller sprayfärg, men lika gärna målarkniv eller en specifik tryckteknik. AI har också blivit ett verktyg för att snabbt pröva kompositioner och riktningar innan någonting hamnar på duken.
– Jag använder AI för färgsättning och för att göra mängder av iterationer av en scen. Jag testar olika vinklar och möjligheter innan jag bestämmer mig, och bara det steget kan kräva många varv. När jag sedan börjar måla kan jag ta bort, ändra eller ersätta element. Ibland lyckas jag helt enkelt inte återskapa idén på duken på det sätt jag hade föreställt mig. Då går jag tillbaka till ritbordet och fortsätter bearbeta skissen.
Det är på många sätt samma pendling mellan kontroll och improvisation som följt Redouane från de första graffitimålningarna. Skillnaden är att tidsfönstret inte längre bestäms av hur länge ett tåg står kvar i depån.
Cutout Citizens visas på Galleri Odenhall den 13–19 augusti.
Vernissage hålls den 13 augusti klockan 17.30. Anmäl dig gratis här.
Alla bilder: Redouane Oumahi.
