När Solsidan nådde rutan 2010 slog det ner som ett välbehövligt monsunregn över den svenska komediscenen som länge hade haft torka. Bakom succén står regissören Felix Herngren (som även själv spelar en av nyckelkaraktärerna i serien) genom det egna filmproduktionsbolaget FLX. 

Relationen mellan Johanna Schubert och Felix tog sin början 2010 när Felix dotter praktiserade i Johannas animationsstudio Schubert Animation. Med sig hem hade hon små animationer av lergrisar och pappersfigurer som fångade regissörens intresse. Dagen efter fick Johanna ett samtal som blev starten på ett 14 år långt samarbete.  

– Felix frågade om vi skulle vara intresserad av att göra vinjetten till hans komediserie Solsidan. Själv tyckte jag att det var jättekul att de ville ha en handgjord vinjett. Speciellt eftersom de ville att den skulle göras i cut out, stop motion-animerade pappersfigurer på glasbord, som jag skulle säga nästan är en utdöd teknik, säger Johanna. 

När Felix bad henne och dåvarande partnern Ola komma förbi på ett första möte var inspelningen redan i full gång. Den enda riktlinjen hon fått var att hon skulle ta med sig ett förslag på en vinjett som skulle vara exakt tolv sekunder. Vid den här tiden arbetade Johanna mycket för Utbildningsradion och var därför van vid att ta fram snabba storyboards och idéer. Trots det menar hon att det var en helt annan grej att pitcha för ett produktionsbolag. Det första mötet gick inte helt optimalt.

– Jag hade med mig en bunt slarviga skisser och en skolvägrande dotter i hasorna. Det var uppenbart att de tyckte att vi framstod som rätt oseriösa. Och mycket riktigt hörde Felix av sig senare på kvällen och uttryckte ett visst tvivel. Han frågade om vi kunde ta fram lite rörligt material för att kunna se hur vi tänkt.

Johanna satt uppe hela natten och skissade på karaktärer som hon målade och gjorde en kort animation av. Det var under den natten som den rätt naiva stilen och tematiken för Solsidan-vinjetterna tog form, berättar hon. 

– Sedan dess har vi haft helt fria händer att ta fram vinjetten. Det enda har varit några små dispyter om hur vissa av karaktärerna har sett ut. Det är ju lite minerad mark att jobba med karikatyrer. Det kan ju vara känsligt att se sina anletsdrag förstärkas eller överdrivas.

Den första vinjetten
Den första vinjetten som Johanna gjorde inför säsong 2 handlade framför allt om att etablera seriens karaktärer och Solsidans miljö. För att kunna spegla det fick Johanna en förhandstitt på avsnitten och studerade manuset noga för att sedan plocka ut små delar hon fastnat speciellt för.

– Det brukar bli något litet från alla avsnitt som jag väver ihop till en helhet. Själva grafiken och animationen gör jag parallellt med inspelningen eftersom jag måste veta hur karaktärerna och miljöerna ser ut.

Efter åtta säsonger med tillhörande vinjetter har karaktärerna som ska avbildas utökats från 5 till 13, vilket innebär långt mer arbete.  Johanna menar dock att den första vinjetten var den mest utmanande att skapa. När den hantverksmässiga biten av arbetet drog igång insåg hon snabbt att hon stod inför långt mycket mer arbete än vad hon initialt hade räknat med. 

– Den första vinjetten var på sätt och vis både roligast men också mest krävande av alla att göra. Jag förstod ju inte att det kunde vara så mycket arbete bakom 12 ynka sekunders animation. Bara måsen som flyger genom hela vinjetten består av 150 utklippta små pappersfigurer.

När det kommer till den egna kopplingen till Solsidan är området inte helt främmande för Johanna, Hon berättar att hon själv bott där en kort period som barn och att hennes pappa vuxit upp där. 

– Men mina känslor för Solsidan är rätt motstridiga, lika delar barndomsnostalgi som känslan av en totalt främmande värld. Men det är väl också vad serien förmedlar, både lite mänskligt men samtidigt rätt hiskeligt. 

Så skapas animationerna
Skapandet av animationerna är en minst sagt omständig process i många steg. Att alla smådelar i varje figur måste kunna röra på sig och ska målas, klippas, klistras, flyttas och fotas i en näst intill oändlig loop, gör att en sekund av animationen tar massvis av tid.   

–  Jag skissar först fram alla karaktärer, sen ritar jag upp alla kroppsdelar och kläder på ett tjockare papper. Sen målar jag delarna, och även baksidan av pappret som måste vara svart för att inte reflekteras i glasskivorna. När allt är torrt klipps alla delar ut och sätts ihop med häftmassa. Det blir väldigt många pappersbitar att hålla reda på, bara ett öga har runt fem små delar: ögonvita, pupill, och så tre olika storlekar av ögonlock för att kunna få karaktärerna att blinka.

När det kommer till själva animationen använder sig Johanna av ett egenbyggt bord med glasskivor i flera plan. Genom åren har hon utvecklat en mer organiserad skapandeprocess, men minns tillbaka till det inte lika organiserade kaoset som uppstod under arbetet med den första vinjetten. 

– Vinjetten för säsong 2 animerades på 7 separata glasskivor vilket blev totalkaos. Kulisserna var klumpiga och svåra att animera och lamporna reflekterades i alla glasskivor. När jag väl började att animera gick det inte att avbryta så första vinjetten animerades utan avbrott under 26 timmar.

Ett annat problem var materialet. Det ursprungliga materialvalet oljefärg visade sig ge mycket problem då karaktärerna både fastnade i varandra och kladdade ner alla glasskivor. Numera använder hon i stället en blandning av akvarell, gouache och akryl. 

– Jag skulle nog säga att jag har ett ganska intuitivt och sökande arbetssätt där jag testar mig fram, en dynamisk process som för utomstående kan framstå som rätt kaotisk – Vilket den också är! Det är alltid kul att ta sig an en ny säsong men det innebär samtidigt nya utmaningar. Man kan tro att det skulle bli enklare för varje gång, men det är svårt att inte utmana sig själv och undersöka nya sätt att jobba, avslutar Johanna. 

Läs också: K special får ny visuell identitet

Alla bilder: Johanna Schubert.