Stefans väg in i typdesign började inte i gamla stilgjuterikataloger, utan i 90-talets mer sönderbrutna typografi. Emigre, Neville Brody och David Carson hade visat att bokstäver kunde dras isär, byggas om och behandlas ungefär lika respektlöst som punkrocken en gång hade behandlat rockmusiken.

– Det var nästan som med punkrocken inom musiken i slutet av 70-talet. Ändra på allt. Bryt ner och bygg upp nytt. Allt var tillåtet. Då ville jag bara göra nya saker och prova gränserna, berättar Stefan.

Med åren började han däremot gräva djupare i typografihistorien. Det som först handlat om att hitta något nytt blev också en fascination för bokstavsformer som fungerat i hundratals år, och för sådant som inte klarade övergången från bly till digital typografi. Stefan började samla böcker och kataloger från äldre stilgjuterier och tryckerier och upptäckte hur mycket som hade försvunnit med historiens gång.

– Jag insåg ganska fort att det finns många vackra och intressanta typsnitt som helt enkelt gått förlorade i skiftet mellan blytiden och den digitala eran. Det blir nästan som en ”kulturgärning” att plocka in dem i nutid. Men samtidigt är jag noga med att sätta min egen prägel på typsnitten.

De tre aktuella släppen börjar alla i historien, men på ganska olika platser.

Ett typsnitt med rötter i 1760-talet
Brunnen har den längsta stamtavlan. Det bygger på Fontana, som Giovanni Mardersteig tog fram för Monotype på 1930-talet med ett typsnitt skuret av den skotske stilgjutaren Alexander Wilson omkring 1760 som förlaga. Fontana lanserades 1936 men överlevde inte blytypens försvinnande.

Redan Mardersteigs Fontana var alltså en tolkning av äldre material. I typprovet beskrivs hur han bland annat sänkte versalernas höjd i förhållande till gemenerna, samtidigt som den öppna teckningen och kontrasten mellan tjocka och tunna streck behölls.

– Giovanni Mardersteig var en skicklig typsnittsformgivare som också drev ett eget tryckeri under 1900-talet, Officina Bodoni, känt för sina högkvalitativa böcker i små upplagor. Typsnittet var i sin tur baserat på en skotsk förlaga från 1700-talet ritad av Alexander Wilson.

Att två formgivare redan hunnit sätta sina avtryck på bokstavsformerna gjorde inte projektet mindre lockande.

– Ett vackert typsnitt som helt enkelt var för bra för att falla i glömska. Att det redan var gjort av två duktiga formgivare var en ytterligare sporre för att rita min egen version.

Brunnen är alltså ingen rak rekonstruktion av ett historiskt original. Formen hade redan hunnit förändras flera gånger innan den nådde Stefans ritbord.

Fem typsnitt som höll på att försvinna
Med Historic 5 börjar arbetet ofta mer anspråkslöst. Samlingen består av fem displaytypsnitt – Frappante, Ganghofer, Heroldina, Pinkwitzen och Tobacco – som Stefan arbetat med under flera år. De ges ut tillsammans som en familj, eller som han själv beskriver dem i typprovet: fem olika vänner. Samtliga har utökade latinska teckenuppsättningar och flera kompletteras med ornament, ramar och pilar.

Startpunkten kan vara några bokstäver på en gammal förpackning.

– Ibland dyker det upp gamla typsnitt som jag aldrig sett tidigare, och då har jag kollat in väldigt många genom åren. Det kan vara från till exempel en gammal förpackning eller en kortare text i en bok. Jag blir ofta nyfiken på hur det där skulle kunna se ut som ett färdigt typsnitt och så är jag igång.

Just Frappante hittade han via en annons i en svensk boktryckartidskrift från början av 1900-talet. Förlagan visade sig vara Frappant, ritad av Heinz König 1913 för det tyska stilgjuteriet Genzsch & Heyse.

– Historic 5 är en samling med typiska rubriktypsnitt som växt fram under flera år. Eftersom de bara finns i en vikt passade det bra att ge ut dem som ett paket.

Här behöver utgångspunkten inte vara ett välkänt historiskt typsnitt. Några bokstäver på en gammal förpackning eller i en bok kan räcka. Därifrån börjar arbetet med att förstå resten av systemet: hur de saknade bokstäverna borde se ut, vilka proportioner som ska behållas och vilka detaljer som behöver förändras för att fungera i dag.

Rom som utgångspunkt
Pilastro tar en annan väg. Här finns ingen enskild historisk modell att rekonstruera. I stället utgår Stefan från de romerska versalernas proportioner och bygger ett modernt typsnitt kring dem. Familjen består av regular, italic och bold och är framför allt tänkt för större grader, även om den också är ritad för att fungera i mindre grader.

– Jag tror alla som ritar typsnitt förr eller senare känner en dragning till de romerska versala bokstäverna. De har fantastiska proportioner och med mina många resor till Rom har jag sett dem på plats med egna ögon.

Till skillnad från Brunnen finns här alltså ingen specifik förlaga att följa. Stefan använder i stället proportionerna och vissa drag från de romerska bokstäverna som utgångspunkt.

– Det har varit en långsam process att göra en personlig tolkning. Pilastro är mer som en sans serif med en touch av formerna från originalet, som har mer drag av serifer.

Det är också i de små detaljerna som mycket av ett typsnitts karaktär avgörs. Stefan återkommer gärna till vissa bokstäver när han arbetar.

– De som brukar sticka ut mest är versala K, R och S. När det gäller de gemena bokstäverna skulle jag säga a, dubbelvånings-g och k.

För Stefan handlar arbetet med historiska förlagor inte om att återskapa dem så exakt som möjligt. Snarare om att förstå vad som gjorde dem intressanta från början och sedan se vad som går att göra med dem i dag.

Här hittar du Brunnen, Pilastro och Historic 5-familjen:

Brunnen
ILoveTypography
MyFonts

Pilastro
ILoveTypography
MyFonts

Historic 5
ILoveTypography