I ett brev till brorsonen Lionardo gav Michelangelo Buonarroti tydliga besked om vad han tyckte om oläslig handstil. Berättelsen blev en utgångspunkt för Studiogustos arbete med Michelangelus, berättar Alessandro Grandinetti, brand manager på den italienska designbyrån.
– Brevet som han skrev till sin brorson sent i livet stannade kvar hos oss. Han kunde inte läsa Lionardos handstil, brände brevet och sa åt honom att inte skriva igen förrän han hade förbättrat den. För Michelangelo gick skönheten i en bokstavsform inte att skilja från läsbarheten. Det blev vår utgångspunkt.
Uppdragsgivaren är Fabbrica di San Pietro, institutionen som ansvarar för Peterskyrkans underhåll. Inför 400-årsdagen av kyrkans invigning, den 18 november, har Studiogusto tagit fram en typsnittsfamilj som ska användas i såväl tryckt och digital kommunikation som skyltning inne i basilikan. Förlagorna finns i konstnärens manuskript och i inskriptioner i kyrkan.
Kursiven fick visa vägen
I manuskripten såg formgivarna en dold ordning under fjäderpennans snabba rörelser. Alessandro beskriver ett osynligt rutnät och samma arkitektoniska känsla som går igen i Michelangelos byggnader och konstverk. Arbetet började med den kursiva stilen, som låg närmast hans sätt att skriva.
– Vi bestämde oss tidigt för att inte imitera hans handstil. Målet var att tolka den. Vi började med kursiven, inte den raka stilen, eftersom kursiven var det sätt man skrev på under hans tid. Vi studerade rörelserna och streckens avslut i hans namnteckning och gjorde sedan många studier för att förstå hans känsla för form och flöde.
En viktig ledtråd fanns i mellanrummen. Michelangelo lyfte pennan mellan bokstäverna och höll dem åtskilda, i stället för att binda ihop dem i en sammanhängande skrivstil. Det gav formgivarna möjlighet att behandla varje bokstav som en modul med tydliga gränser. För att hitta den återkommande formen samlade de olika versioner av samma tecken.
– Hans skrift flyter lätt, men han lyfter alltid pennan och sätter varje bokstav för sig. Det gjorde analysen intuitiv: vi samlade alla upprepningar av en bokstav och lade dem ovanpå varandra tills den konstanta formen framträdde.
– Vi behöll det gemena g:et från hans namnteckning. Bara den bokstaven tog mer än en veckas arbete för att balansera dess historia mot en form som fungerar i dag. Vi behöll spåren av fjäderpennan, synliga i det vida hålrummet i o:et och bläckdroppen på b:et. Vi behöll också handstilens lutning, som vi återskapade bokstav för bokstav.
Andra drag var svårare att föra över till ett typsnitt för dagens användning. Alessandro nämner skrivkonventioner från Florens: j var inte allmänt i bruk, och s kunde gå ned under baslinjen. Där behövde formgivarna ta fram nya eller alternativa former.
Versaler med förlaga i marmor
Gemenerna hämtades ur handskriften, medan versalerna fick sina former från inskriptioner i sten. Formgivarna reste till Vatikanen för att studera dem på plats, bland annat de romerska versalerna i bandet över bröstet på Maria i Michelangelos Pietà och latinska inskriptioner inne i Peterskyrkan.
– De källorna pekade mot smalare proportioner. Typsnittet är inte kondenserat, men det behåller en känsla av sammanpressning som ger det en egen karaktär. Versalerna ritades efter stenens logik: stark kontrast, vida inre kurvor mot strama diagonaler och vertikaler. Det som förenar gemener och versaler är en gemensam rörelse och konsekvent utformade avslut, säger Alessandro.
Inskrifterna räckte däremot inte som förlagor till varje tecken. För många av versalerna fick formgivarna låta de befintliga bokstäverna styra formen på de nya.
– Vissa detaljer är helt våra egna: tvärstrecket på T som öppnar sig likt vingar i flykt, spetsen på N som skär genom baslinjen och armen och benet på K som bara precis nuddar stammen.
Den feta vikten fanns i bläcket
Förlagan till den feta vikten hittade formgivarna i partier där Michelangelo hade tryckt hårdare med pennan. Alessandro kopplar det ökade penntrycket till innehållet i breven.
– I brev där ämnet berörde honom djupt ökade trycket och skriften fick mer tyngd. Den feta vikten kommer ur de partierna. Grundvikten följer det motsatta tillståndet: handen när skriften flöt lugnt, mjukt och lätt.
Siffrorna krävde ett annat slags letande. Någon komplett uppsättning fanns inte i det studerade materialet, men delar gick att hitta i dateringar på brevens baksidor. Andra siffror kom från belopp i scudi, som Michelangelo antecknade när han diskuterade priser och utbyten med dem han brevväxlade med.
– Utifrån de fragmenten ritade vi de siffror som saknades och behöll samma tryck, lutning och rytm som i bokstäverna omkring dem.
Michelangelus omfattar fyra stilar – normal, kursiv, fet och fet kursiv – med fler än 500 tecken i varje. Familjen finns i Microsoft 365 och går också att ladda ned separat via Microsoft.
