Venedigbiennalen – årets viktigaste kreativa händelse

TEXT 

Chloe Wilder

PUBLICERAD 

2024-06-05
Konstbiennalen i Venedig är konstvärldens mest prestigefyllda evenemang som lyfter fram skapande och kulturell mångfald från hela världen. Det sju månader långa evenemanget är inte bara världens största konstbiennal, utan också en av de mest betydelsefulla upplevelserna för den som vill hålla sig uppdaterad om de mest progressiva och nyskapande visuella uttrycken inom alla kreativa format.
Foto: Chloé Wilder.

För dig som inte är bekant med hur biennalen fungerar, består den av en huvudutställning, samt olika paviljonger som representerar enskilda länders bidrag, samt flera satellitprojekt. Dessutom arrangeras alltid flera separata event runt om Venedig av de största modehusen, de mest exklusiva varumärkena i världen, olika gallerier och individuella projekt som både är självfinansierade av konstnärer och andra aktörer. 

Veckan före den officiella öppningen fylls Venedig av eliten inom konst, mode, design, arkitektur och andra aktörer såsom lyxvarumärken och investerare. För att delta under dessa dagar krävs en personlig inbjudan, samt separata inbjudningar till de många middagar, fester och evenemang som hålls dagligen. Det är en unik miljö för att se konst, knyta kontakter, behålla kontakter och göra affärer.

Amerikanska paviljongen. Foto: Chloé Wilder.

Årets 60:e internationella biennal, med titeln ”Foreigners Everywhere”, är kuraterad av Adriano Pedrosa som har skapat årets samlingsutställning under samma namn. Temat utforskar gränserna för kulturellt utbyte, migration och global sammanlänkning. Adriano Pedrosa vill med sin vision belysa en ofta förbisedd sanning om hur förhållanden för fördrivning och marginalisering kan påverka varje individ, oavsett identitet. “Oavsett var du befinner dig, är du alltid, verkligen och djupt inom dig, en främling”, sa Adriano Pedrosa under den andra presskonferensen inför öppningen den 20:e april 2024.

Årets biennal inkluderar 331 konstnärer, 90 deltagande länder (varav fyra deltar för första gången), utöver 30 sidoevenemang, och ämnar att bli en plattform för en mängd berättelser som ofta förbises. Här berättas nämligen verken genom ögonen på ursprungsbefolkningar, invandrare, utvandrare, nomader, vad många kallar “outsiders” och grupper som av olika anledningar klassificeras som minoriteter på olika sätt.

Tysklands Paviljong. Foto: Chloé Wilder.

Efter att ha besökt biennalen så är det tydligt att det är betonandet av experiment och gränsöverskridning som genomsyrar årets utställningar. Från integrationen av virtuell verklighet, utforskning av artificiell intelligens, till de mest traditionella konstformerna utmanar evenemanget konventionella uppfattningar om konstnärlig praktik. Biennalen erbjuder en oöverträffad möjlighet till inspiration och reflektion över konstens roll i dagens samhälle och hur kreativa samarbeten kan se ut mellan de inblandade aktörerna. Inte minst så sticker kommunikationen och den grafiska formgivningen till varje separat utställning ut genom sin unika identitet och presentation, både vad gäller printade material och diverse digitala plattformar. 

Detta är en unik chans till att inspireras, njuta och beskåda visuella uttryck och komplexa projekt som tagit form genom direktiv av; konstnärer, vidare till arkitekter, grafiska formgivare, digitala skapare (AI/VR/AR), typografer, ljussättare, tonsättare, videotekniker, skribenter, forskare, print-experter, 3D-specialister finansiärer, sponsorer och externa producenter. Bara i år deltar till exempel Sotheby’s, Christie’s, Swatch, Burberry, Tod’s, Louis Vuitton och Chanel. Utan dessa och flera andra finansiärer skulle ett event som detta inte kunna äga rum. 

Foto: Chloé Wilder.

Just detta blev också tydligt under invigningen av den Nordiska Paviljongen och det långa tacktal som levererades av Moderna museets överintendent Gitte Ørskou vilket inkluderade en lång rad kända och okända finansiärer som stöttat årets bidrag. Paviljongen invigdes i likhet med varje separat land och bidrag med pompa och ståt och besök av kulturminister Parisa Liljestrand och Prins Daniel som båda gav enskilda tal där vikten av kulturella uttryck betonades. 

Den Nordiska Paviljongen utmärker sig inte för att visa något traditionellt nordiskt, utan snarare en sättning av modern konst från nordiska konstnärer som även är influerade av andra kulturer och tillhörigheter och hur dessa möts och stöts. Detta är ett av de många teman som återfinns genom hela biennalen ”Foreigners Everywhere” där Adriano Pedrosa lyckats skapa en imponerande och fängslande fusion av traditionella och samtida medier, som överskrider konventionella gränser både genom innehåll och uttryck. Från den tidlösa lockelsen hos måleri,  skulptur, print och fotografi, till moderna innovationer såsom digitala installationer, performance och alla medier du kan tänka dig.

Vikten av storytelling betonas genom hela biennalen och de många verk som bygger på självupplevda eller historiska berättelser. De är inte skapade för att vi som åskådare ska kunna lyssna och vandra iväg, utan vill väcka dialog och framkalla tankar och frågeställningar som fastnar hos besökaren. 

Foto: Chloé Wilder.

Just den interaktiva och deltagande aspekten hos många av verken, där publiken blir en del av själva konstverket eller dess huvudelement, är en dominerande faktor i år. Ett annat återkommande tema är att visa miljöer och kulturer som vanligtvis inte får ta plats i de vita salongerna och de visas inte bara upp på ett traditionellt vis, utan i en ytterst modern och progressiv sättning. Aspekterna surrealism och humor är även ständigt återkommande, vilket är en stark indikation på en viktig förändring inom kommunikation och det numera uttjatade begreppet “transparens”. Sanningen behöver inte vara tydlig. Den kan vara rörig, stökig och likväl obegriplig och kanske därmed ännu mer intresseväckande.

Foto: Cholé Wilder.

Årets biennal är komplex, färgsprakande, engagerande, involverande, meditativ, omslutande och uppslukande. Många utställningar är skapade för att besökaren ska ägna tid, lägga sig ned och nästan förlora sig in i en annan värld, eller kanske snarare i någon annans världsvy. 

Under öppningsdagarna av ”Foreigners Everywhere” som besöks av personer från hela världen blir det tydligt att vad som är främmande för en person är hemma för någon annan, för överallt känner vi alla igen oss i något men inte i allt. Vi är alla främlingar för varandra på mer eller mindre sätt beroende på vår personlighet, livsval, sexualitet, kultur, religion, livsvanor, livserfarenhet och inte minst livsåskådning. Med detta vill jag sammanfatta att årets Konstbiennal i Venedig är en makalöst inspirerande upplevelse som är värd att uppleva eller som Prins Daniel sa under sitt invigningstalLooking at an artwork and freeing your imagination can take you on a thousand journeys without taking a single step”.

Foto: Chloé Wilder.

Låt oss nu ta en närmare titt på några minnesvärda Paviljonger och deras betydande bidrag till samtiden.

Nordiska Paviljongen

Den Nordiska Paviljongen är ett samarbete mellan Sverige, Norge och Finland och kurateras i år av svenska Asrin Haidari. I regi av konstnären Lap-See Lam och med kompositören Tze Yeung Ho samt textilkonstnären Kholod Hawash imponerade utställningen ”The Altersea Opera” med en spektakulär installation av ett slags drakskepp med huvud och svans. Som besökare välkomnas vi av just drakhuvudet som lånats in för utställningen och fraktats hela vägen till Venedig. Efter att ha passerat den kastas vi in till en resa genom en dynamisk installation, med kantonesisk opera, i ett imaginärt marint landskap.

Nordiska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Verken vi ställs inför utforskar teman om förändring, miljöförstöring och relationen till havet och är skapade i en omfattande multi-installation med live performance. Utställningen är uppseendeväckande och ställer både frågor om tillhörighet, längtan, oro och belyser den ständiga tvivlan om att finna en trygg hamn i det oroliga vatten vi befinner oss i. Den Nordiska Paviljongen 2024 är initierad av Moderna Museet i samarbete med Office for Contemporary Art Norway och Finnish National Gallery Kiasma, med ekonomiskt stöd från en lång lista av offentliga och privata finansiärer.

Nordiska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Egyptens Paviljong

 ”Drama 1882” är titeln för årets utställning av konstnären Wael Shawky som ställs ut av konstnären själv utan någon kurator. Känd för sin berättarkonst väver Shawky historiska och litterära referenser för att skapa fördjupade berättelser som suddar ut gränserna mellan fabel, fakta och fiktion, och tar upp begrepp om nationell, religiös och konstnärlig identitet.

I årets utställning visar Wael Shawky på betydelsen av kulturellt engagemang och samarbete för att föra fram viktiga historiska och frågor om rättvisa i det globala sammanhang vi befinner oss i. Genom sitt unika verk återvänder konstnären till Egyptens historia och återskapar händelserna kring Urabi Revolutionen i en mix av performance och video. Sjungen på klassisk arabiska av professionella artister markerar ”Drama 1882”, en avvikelse för Shawky, där han inkorporerar element av drama och spektakel i sina typiskt dockcentrerade verk.

Egyptens paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Filmen som står i centrum åtföljs av vitriner, skulpturer, målningar, teckningar och en spegelrelief skapad i Murano. Över 400 personer, inklusive studenter, skådespelare och unga konstnärer från Alexandria har varit med i formationen av det slutliga verket. Projektet är en engagerande och känslomässig upplevelse som går utöver det vanliga och en påminnelse om de ekonomiska utmaningarna för konstnärer i länder utan generösa offentliga medel.

Med lite materiellt stöd från Kulturministeriet och ovanligt nog på egna ben utan någon kurator, tvingades konstnären ta hand om allt från finansiering till logistik för att kunna genomföra utställningen. Kanske är denna sidonot en grundläggande aspekt som format grunden till denna mycket genuina, konstnärligt fria och välsvarvade eskapad, som drog den allra längsta kön av besökare på hela biennalen.

Egyptens paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Storbritanniens Paviljong

“Listening All Night to the Rain”, kuraterad av British Council, presenterar den imponerande filmskaparen John Akomfrah, känd för sina gripande videoinstallationer som utforskar teman som klimatförändringar och postkolonialism. Två av Akomfrahs äldsta intressen är frågorna om ”blivande” och ”inskrivning” – det vill säga, enligt hans egna ord: ”Hur varelser uppstår och hur de skrivs in i historier, berättelser, kulturer.”

Utställningen i Venedig hämtar sitt namn från den kinesiska författaren Su Dongpo och består av en serie av åtta sammanlänkade multimedia installationer kallade ”Cantos.” Med denna omslutande utställning uppmanar Akomfrah oss att lyssna till musiken och vad den berättar. I motsats till att se och vara i nuet, säger konstnären ”akterna av att lyssna förutsätter alltid att vara någon annanstans”. Varje Canto har en distinkt bild och ljud och tar upp olika ämnen – Canto VI blickar tillbaka på självständighetsrörelserna under mitten av århundradet i koloniserade länder. Canto I kan ses redan från utsidan av Paviljongen som omringades av besökare, villiga att köa i timmar för att ta del av hela upplevelsen.

Brittiska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art
Brittiska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Nigerias Paviljong

I ”Nigeria Imaginary” möts besökaren av en mängd uppseendeväckande verk som belyser en bred historia och samtid. De deltagande konstnärerna; Tunji Adeniyi-Jones, Ndidi Dike, Onyeka Igwe, Toyin Ojih Odutola, Abraham Oghobase, Precious Okoyomon, Yinka Shonibare CBE RA och Fatimah har under ledning av kuratorn Aindrea Emelife som satt titeln och temat för årets utställning, lyckats lyfta fram och utforska olika aspekter av Nigerias mångfald som presenteras med ett skinande framtidshopp.

Som besökare får vi följa olika konstruerade idéer, minnen och nostalgi från landet, inklusive ett internationellt och diasporiskt perspektiv, samt drömmar om Nigerias framtid. Verken sträcker sig över många olika medier, inklusive målning, fotografi, teckning, installation, skulptur, AR, ljud och film.Verken är medryckande, emotionellt aktiverande och socialt engagerande på ett sätt som känns modernt och nödvändigt för att kunna berätta komplexa historier som gnager i benmärgen av västvärldens grundfundament. ”Nigeria Imaginary” erbjuder en unik inblick i Nigerias blomstrande konstscen och dess bidrag till den globala samtida konsten.

På Paviljongen visas även historiska och samtida nigerianska objekt, som en del av ”The Nigeria Imaginary Colloquium”, och besökare uppmanas att delta i en ljudupptagning av minnen och drömmar om Nigeria. 

Nigerias paviljong
Foto: Marco Cappelleti Studio, med tillstånd av: Museum of West African Art (MOWAA).

Schweiz Paviljong

I ”Super Superior Civilizations” blandar den schweizisk-brasilianske konstnären Guerreiro do Divino Amor schweizisk identitet med globala politiska mytologier i en djärv installation som utmanar traditionella uppfattningar om nationell identitet och kulturell berättelse. Kurerad av Andrea Bellini, visar utställningen de sjätte och sjunde kapitlen av Guerreiros ”Superfictional World Atlas”, ett mycket ambitiöst projekt som den schweizisk-brasilianska konstnären har ägnat minst tjugo år åt.

Det är en imponerande sammansättning, med videokomponenten, ”Helveticas mirakel” där besökarna kan luta sig tillbaka och titta mot himlen i planetarium-stil och se på en suggestiv video mot en kupolformad skärm. I ett slags grekiskt epos utvecklas ett tungt laddat material med schweiziska symboler i en surrealistisk överbelastning av humor och djärv estetik. Under besöket svänger installationen från lofi-grafik, högteknologisk 3D-grafik, till lågbudgetsarkitektoniska ruiner, så som kollapsade kolonner samt en fontän med ett snurrande huvud och laserögon.

Schweiz paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art
Schweiz paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

USA:s Paviljong:

Vi möts av en färgexplosion när USA för första gången någonsin representeras av en konstnär från ursprungsbefolkning i det land vi idag kallas USA. Konstnären Jeffrey Gibson, tillhörande nationen Choctaw-Cherokee har som enskild konstnär tillsammans med kuratorn Kathleen Ash-Milby, också ursprungsbefolkning, skapat utställningen “the space in which to place me,”.

Vi finner själva byggnaden nästan skymd av en klunga överdimensionerade röda piedestaler, alla tomma på historiska ikoner. Deras skala får dig att känna dig som ett barn och besökare uppmanas klättra på dem, vilket bara förstärker känslan av lek som fortsätter vidare genom hela utställningen trots ett tema baserat på; orättvisa, tragik, trauma och sorg. Folkmordet och tvångsförflyttningen av ursprungsbefolkningarna och deras avlägsnande från sina förfäders marker i USA uppmärksammas och går trots färgglädjen inte obemärkt förbi. Det centrala verket i Paviljongens rotonda är prydd med ett utdrag från USA:s självständighetsförklaring: ”Vi anser dessa sanningar vara självklara” något som påminner besökaren om hur landet USA bildades, och det brutala förtryck av ursprungsbefolkningar som pågår ännu idag.

Amerikanska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art
Amerikanska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Frankrikes Paviljong:

Under titeln “Attila cataracte ta source aux pieds des pitons verts finira dans la grande mer” presenterar konstnären Julien Creuzet och kuratorerna Céline Kopp and Cindy SissokhoI en komplex auditiv och visuell resa som bygger på konstnärens karibiska rötter från Martinique. Här kombineras digitala medier, ljudinstallationer och poetiska kollage för att skapa en berättelse som traverserar kontinenter, historier och livets många ekologier. Vi bjuds in till en resa i kulturell synkretism genom oceanen som får symbolisera och illustrera det ömsesidiga beroendet mellan globala diasporor och långvariga ekon av koloniala historier i samtida kulturella uttryck.

Frankrikes paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Det är en fängslande, färgglad, resa under havet med fabulösa animationer, ljud och musik som för med besökaren till en värld där fantasi och verklighet flyter samman och likt flera andra Paviljonger börjar resan redan utanför ingången genom en gigantisk video och ljudinstallation. Till utställningen köande besökare i flera timmar och dessutom stannade många en längre stund än vanligt och njöt av den fantastiska presentationen av att vara under ytan.

Frankrikes paviljong
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Tysklands Paviljong

Tysklands Paviljong bjuder i år på en djupgående reflektion över nationens kulturella arv och samtida samhällsfrågor med utställningen “Thresholds”, som kuraterats av Çağla Ilk. Utställningen undersöker trösklar, steg och gränser genom tre scenarier. I det första scenariot utforskar Yael Bartana en nutid som upplevs som katastrofal och möjligheter till överlevnad i en mångfacetterad blandning av dystopi och utopi.

Tyska paviljongen
Ersan Mondtag “Monument eines unbekannten Menschen”.
Foto: Andrea Rossetti

I det andra scenariot skapar Ersan Mondtag en kontrast mellan Paviljongens monumentala karaktär och en fragmentarisk berättelse om att återuppliva förflutna epoker. Dessutom bygger bidraget en bro till ön La Certosa, utanför Giardini, och fokuserar på betydelsen av övergångar i tid och rum. Konstnärerna Michael Akstaller, Nicole L’Huillier, Robert Lippok och Jan St. Werner skapar tillsammans ett resonant utrymme som kontrasterar mot den monumentala Paviljongen. Utställningen upplevs av många besökare som skrämmande, men ack så imponerande i sin visuella utformning som är modern, teknologisk och tvärdisciplinär. Även här finner vi en kupolliknande videoprojektion som besökaren endast kan uppleva genom att lägga sig ned.

Tyska paviljongen
Foto: Chloé Wilder med tillstånd av: Poem of Art

Vatikanens Nationella Paviljong

För första gången någonsin deltar Vatikanen med sin egen Paviljong Holy See Pavillon under ledning av kuratorerna Chiara Parisi och Bruno Racine med internationellt erkända konstnärer: Maurizio Cattelan, Bintou Dembélé, Simone Fattal, Claire Fontaine, Sonia Gomes, Corita Kent, Marco Perego & Zoe Saldana, Claire Tabouret och med ett speciellt deltagande av Hans Ulrich Obrist. Utställningen “With My Own Eyes,” som är placerad på ett extraordinärt sätt i kvinnofängelset på ön Giudecca lyfter fram hur intagna har engagerats för att förändra sina liv och omfamna universella värden genom konsten.

Vatikanens paviljong
Påven, Pope Francis besöker Venedig Biennalen 2024
Foto: Vatican Media via Getty Images

Utställningen är dedikerad till mänskliga rättigheter och människor som befinner sig utanför samhällets marginaler. Målet är att rikta uppmärksamhet mot de som vanligtvis ignoreras och främja en kultur av möten och strävar efter att ”vända våra ögon tillbaka till verkligheten”. Detta banbrytande initiativ som innefattar deltagande av fångarna själva skapar en stark dialog kring mänskliga rättigheter och marginaliserade samhällsgrupper. Påvens besök till Venedig förra veckan markerade dessutom en historisk händelse som rapporterades om i hela världen.

Temat för årets paviljong vill lyfta marginaliserade grupper och med sitt besök vill påven, Pope Francis, välsigna denna grupp av personer. Foto: Vatican Media via Getty Images

Australiens Paviljong

Under titeln ”kith and kin” omformar konstnären Archie Moore Paviljongen med en genealogisk karta som sträcker sig över 65 000 år. Konstverket, kuraterat av Ellie Buttrose, belyser vårt gemensamma ursprung och mänsklighet genom en personlig-politisk linje. Utställningen är utformad i ett stilrent och grafiskt snitt som gör det enkelt för besökaren att följa med i själva handlingen. I huvudsak befinner vi oss i ett nedtonat rum med spotlights, tydliga objekt, teckning och skrift.

Australiens paviljong
Foto: John Gollings

Rummet har även en arkitektonisk känsla i modern tappning som inger en känsla av samtid men också framtid och detta skapar en intressant kontrast mot själva innehållet. Paviljongen tilldelades i samband med öppningen det prestigefyllda Golden Lion-priset för bästa nationella deltagande av La Biennale de Venezia 2024. Juryn hyllade Moores handritade släktträd och inskrivningen av 65 000 års historia, samtidigt som den påpekade konstens starka estetik och möjligheten till återhämtning som den erbjuder.

Öppettider
20 April till 24 November 2024, Venedig, Italien.

Foto: Archie Moore / kith and kin 2024 / Australia Pavilion at Venice Biennale 2024. Fotograf: Andrea Rossetti / © the artist / Image courtesy of the artist and The Commercial
Foto: Archie Moore / kith and kin 2024 / Australia Pavilion at Venice Biennale 2024. Fotograf: Andrea Rossetti / © the artist / Image courtesy of the artist and The Commercial