Året är 1953 i ett badrum i Motala. En åttaåring har ockuperat rummet, lagt en plywoodskiva över badkaret och förvandlat allt till ett mörkrum. Utanför väntar föräldrar som undrar hur länge till de ska vara utan sin dusch. Men där inne, i den kemidoftande grottan, tar Larsåke Thuresson sina allra första steg mot ett liv som ska komma att dokumentera pophistoria, världspolitik och vardagsögonblick hos några av vår tids största artister.
Praktikveckan som förändrade allt
– Mina föräldrar hade en gammal lådkamera som jag lånade flitigt, men jag ville förstås ha en egen, så jag började köra ut tidningar efter skolan för att kunna köpa min första kamera, berättar han.
När skolan införde möjligheten att pröva ”drömyrken” under en praktikvecka var valet självklart. Den unge Larsåke stegade in på Motala Tidning och placerades som skugga åt tidningens fotograf, Åke Svensson. Skugga blev snart mer än ett smeknamn. När sportlovet kom veckan därpå gick han in till chefredaktören Tore Sandwall och frågade om han fick stanna.
– Tore anlitade mig på plats, och trots att jag då bara var 14 år började jag jobba för dem på helgerna. I samband med det gjorde de ett reportage om mig, och det var så namnet ”Skuggan” fastnade, förklarar han.
Bara något år senare ledde ett semestervikariat på en bildbyrå i Stockholm till fast anställning på samma ställe. Inte nog med det: han gjorde så bra ifrån sig att byrån valde att kicka sin dåvarande fotograf för att kunna anställa Larsåke på riktigt.
– Det hade jag ju inte räknat med, säger han med ett skratt.
Det skulle visa sig vara början på ett liv i ständig rörelse.
Från Chrustjov till Cher
Ett av de första stora uppdragen för byrån blev att fotografera Nikita Chrusjtjov under hans Sverigebesök. En av bilderna vann pris av World Press Photo 1962 – och 3 000 kronor i prispengar. ”Mycket pengar på den tiden”, konstaterar han.
Men det var 60-talets popvåg som öppnade dörrarna på allvar.
Hur artister lanserar sin musik i dagens läge ser helt annorlunda ut jämfört med för 60 år sedan. På det glada 60- och 70-talet fanns varken MTV, Photoshop eller sociala medier. Det fanns en tv-kanal – och den var svartvit. Det ställde mer krav på artisterna och hur de marknadsförde sig själva. Den nya vågen följdes dock av ett stigma – men där andra fotografer såg skränig musik såg Larsåke en öppning.
– De äldre fotograferna avskydde den här nya, långhåriga och skräniga musiken. De ville inte befatta sig med annat än jazz. Men då öppnades dörrarna för mig istället och jag fick kontakt med promotionbolag och grammofonbolag. Ryktet gick om att ”han där skuggan” tar jättebra bilder, och det gav ringar på vattnet.
Resultatet blev att Larsåke var den som fick följa med artisterna under deras Sverigebesök, in i vardagarna, in i stunderna ingen annan dokumenterade. Som skuggan smälte han in och blev en naturlig del av omgivningen. Artisterna märkte knappt att han fotograferade.
– När de internationella artisterna hade släppt en LP kom de till Sverige för att lansera den, och då ville man förstås ha publicitet. Det var där jag kom in i bilden. Jag fick följa med artisterna i deras vardag och bilderna jag tog hamnade sedan i olika tidningar och magasin tillsammans med tillhörande artiklar, säger han och lägger till:
– Jag fotade ju ofta artisterna flera gånger så vi blev vänner med tiden, de kände sig hemma med mig. Jag tog bra bilder på dem och det tyckte de själva. Där och då gjorde jag bara mitt jobb och hade ingen aning om att allt skulle bli en bästsäljare om 55 år. Nu får jag nypa mig i armen när jag går runt på utställningen och tänker ”har jag gjort det här? Oj, fantastiskt!”. Det är ju väldigt unika bilder.
Vad är det för kvaliteter som du jagar i dina foton?
– Jag försöker ta bilder på artisterna som människor. De gör sina saker precis som vi andra: de går och handlar, kollar på smink, ligger i soffan och pussar på sin partner. Det är sådana bilder som jag har tagit. Många av bilderna i ”Ikoner” är vanliga vardagsbilder på artisterna.
Trots det vardagliga skiljer sig förstås livsstilarna åt en del. Han berättar till exempel om när han 1966 följde med Cher på shoppingtur i Stockholm en hel dag.
– Hon köpte smink på NK, en päls hos Ivan Pettersson och en vit mink för 37 500 kronor, kommer han ihåg.
Påtryck från döttrarna
Utställningen och boken ”Ikoner” hade troligtvis aldrig sett dagens ljus om det inte vore för Larsåkes döttrar, som tyckte att även resten av världen skulle få ta del av hans unika gamla negativ. Efter en tids påtryckning köpte han till sist en skanner och började digitalisera. Vad var det Lyndon Johnson sa..?
– Det är svårare att styra två döttrar än en hel kontinent alltså. Tack vare dem plockade jag fram minnen som jag nästan glömt bort. Samtidigt som jag skannade printade jag också laserkopior i A4-format.
Lars Hall: ”en guldgruva”
Nu stod Larsåke plötsligt med hundratals bilder staplade på hög, utan att riktigt veta vad han skulle göra av det hela. Året var 2012, och på jakt efter hjälp kontaktade han art directorn och reklamlegenden Lars Hall, som då drev byrån Hall & Cederqvist. Några år tidigare hade Lars Hall öppnat Stockholms första fotogalleri, Galleri Camera Obscura, i Gamla stan. Som nyfiken fotofantast stod han snart i Larsåkes hem och bläddrade i den enorma bildsamlingen. Larsåke minns tillbaka på vad han sa:
”Det märkliga med de här bilderna är att du är där fast du inte är där. Det ser ut som att personerna på bilderna inte observerar att du fotograferar dem. Detta är en riktig guldgruva!”
Nästa steg blev att ringa musikjournalisten Jan Gradvall, som först avfärdade Larsåke som mytoman när han påstod att han hade bilder på Simon och Garfunkel i Mariefred. Nyfikenheten tog dock över och han satt snart på cykeln på väg hem till Larsåke. Även han förundrades över fotografens bildskatt, och ställde sig till den växande skaran folk som pushade på att Larsåke skulle göra bilderna tillgängliga för omvärlden.
Nu började hjulen snurra.
Foton blir till bok som blir till utställning
Dagarna efter satt Larsåke på Dagens Industris förstasida, med ett stort uppslag och två helsidor. Sedan ringde Sveriges Radio. Sedan Dagens Industri igen, den här gången chefredaktören som höll på med ett specialnummer om Abba. Initiativet till att samla alla bilder och ge ut i en bok växte sig starkare, men vägen dit skulle visa sig vara mindre spikrak.
– Planen var från början att Norstedts skulle ge ut den, men det var tyst som i graven. Då sa någon till mig ”om du får ett bokkontrakt har det förlaget typ 14 andra böcker som de ska marknadsföra, så du kommer få göra allting själv ändå”. Det var då jag bestämde mig för att ge ut boken i egen regi.
Sagt och gjort. 2015 blir Larsåkes enorma bildkollektion till den 3,2 kilo tunga fotoboken ”Ikoner”. I boken har han samlat 614 av sina bästa foton tillsammans med texter av åtta kulturskribenter. Skribenterna är Niclas Östlind, Lotta Lewenhaupt, Leif Pagrotsky, Lennart Wretlind, Bengt Palmers, Håkan Lahger, Bo Bergström och Fredrik Strage (mer om bokens skribenter längst ned).
200 bilder – 83 000 besökare
Med boken klar ville Larsåke vidareutveckla det hela genom att göra en fotoutställning av den massiva samlingen. Han började reka bland museer och konsthallar runt om i landet, och kom snart i kontakt med Charlotta Jönsson på Dunkers kulturhus i Helsingborg.
– Hon tyckte att boken var en bildskatt när jag visade den. Vi gjorde en dykning i datorn och tittade på svenska och internationella artister. Där började arbetet med att välja ut vilka artister som skulle vara mest intressanta att lyfta fram på utställningen, säger han.
Och med över 75 000 skannade negativ på mellan 100 internationella och 200 svenska artister fanns det en del att välja bland, om man säger så. Det skulle ta ett och ett halvt år innan arbetet med att välja ut, framkalla och rama in de 200 bilderna var färdigställt.
Utställningen är indelad i sex avdelningar: Trubadurer, Rock, Svensk pop, Utländsk pop, Schlager och Abba. Några av bilderna är tidigare publicerade som skivomslag eller i press, men majoriteten har aldrig nått omvärldens blickar.
”Ikoner” har ställts ut på Dunkers kulturhus i Helsingborg, Liljevalchs i Stockholm, Örebro Slott, Sandvikens konsthall och VIDA Konstmuseum på Öland. Hittills har över 83 000 personer sett utställningen – och fler lär det bli. ”Ikoner” ställs just nu ut på Sundsvalls Museum fram till den 29 mars 2026.
Kommande utställningar:
Konsthallen Passagen, Linköping, 24 maj – 30 aug 2026.
Läns Museum, Jönköping, 15 maj – 30 aug 2027.
I samband med utställningen spelades det även in en film om Larsåke. Medverkande är Jan Gradvall, Niclas Östlind och modejournalisten Susanne Ljung från Dagens Nyheter. Den 25-minuter långa filmen visas under utställningen.
Leica M3 med Super-Angulon
När det kommer till kameran bakom bilderna är det hans Leica M3 med Super-Angulon som ligger varmast om hjärtat. På sina fotojobb hade han alltid två småbildskameror nära till hands, en med supervidvinkel och en med normal vidvinkel. Vid vissa speciella tillfällen har han även fotat med en Hasselblad, men dess klumpiga format lämpade sig oftast inte för den typ av foton han ville ta.
– Med vidvinkeloptik får jag med miljön personen befinner sig i, vilket jag alltid vill. Motivet kommer som en snigel och försvinner som blixten, så det gäller att passa på när möjligheten uppenbarar sig. Och fota vinklar som inte alla andra fotografer tar.
Skuggan som kliver in i ljuset
I dag är Larsåke Thuressons bilder inte längre gömda i kartonger, negativmappar eller dammiga lådor i en källare. De hänger på museiväggar, bläddras i av tusentals ögon och vandrar vidare genom sociala flöden och musikälskarhjärtan. De bär på en sorts stillsam närvaro som är svår att imitera: ett ögonblick av ärlighet, fångat utan att störa, utan att arrangera och utan att ställa sig i vägen.
Det är kanske just det som gör dem tidlösa. I varje foto ryms en dold vibration – av tiden, av musiken, av människorna som var på väg någon helt annanstans när Skuggan råkade stå där. Varken mer eller mindre.
När många av oss idag jagar det perfekta fotot genom det rätta ljuset eller posen påminner Larsåkes bildskatt om något enklare och samtidigt svårare: att det mest äkta ofta sker i förbifarten. Mellan två ackord. Mellan två skratt. Mellan två världsturnéer – chillandes på en sliten soffa i ett inrökt hotellrum.
Och att en fotograf som vågar vara osynlig kan fånga världen mer oförfalskad än någon annan.
”Ikoner” är därför inte bara en återblick på ett musikaliskt 60- och 70-tal. Det är ett bevis på kraften i att se – verkligen se – människan bakom stjärnan. Det är också ett bevis på ett livslångt hantverk, drivet av nyfikenhet, tålamod och en kärlek till bilder som började i ett badrum i Motala.
Larsåke Thuresson kanske kallar sig Skuggan.
Men i dag är det uppenbart att han är något helt annat: en av dem som låter historien träda fram i ljuset.
Skribenterna i boken Ikoner:
Niclas Östlind
Niclas är curator, skribent och forskare vid Akademin Valand.
Lotta Lewenhaupt
Lotta har arbetat som journalist och redaktör på svenska tidningar sedan slutet av 1960-talet. Bland dem på Damernas Värld mellan 1971 och 1990, där hon vid sidan av arbetet som modestylist skrev veckokrönikan ”Det allra senaste”.
Leif Pagrotsky
Leif har som handelsminister, näringsminister och kulturminister ägnat sig åt olika aspekter av svenskt och internationellt musikliv genom åren.
Lennart Wretlind
Radioveteranen är en tredubbel vinnare av Stora Radiopriset. I drygt 50 år har han varit musikproducent och presentatör på Sveriges Radio. 1967 och 1972 bodde han i Kalifornien där han jobbade i skivaffär och sände Popogram i P3. På 80-talet gjorde han radio i Dallas, Texas och hemma i Sverige sände han programmet Eldorado tillsammans med Kjell Alinge.
Bengt Palmers
Bengt har sedan 1968 producerat och arrangerat över 60 singelhits på svenska Topp-10-listor. Han producerade också den första svenska listettan i USA, “Hooked on a feeling”, med Björn Skifs och Blåblus, samt världshiten “Movie star” med Harpo.
Håkan Lahger
Håkan är kultur- nöjesjournalist och författare till böcker om bland annat proggen, skivbolagen Metronome och MNW, Ulf Lundell, Bob Dylan och Stig ”Slas” Claesson.
Bo Bergström
Bo är författare, utbildare, föreläsare och creative director. Han har arbetat på några av de främsta reklambyråerna i Stockholm och är rikligt prisbelönad, bland annat som Guldäggsvinnare. Är nu frilans inom reklam och konsult i marknadsföring.
Fredrik Strage
Fredrik är frilansjournalist och författare. Han skriver om film och musik i Dagens Nyheter och pratar popkultur i TV4:s Nyhetsmorgon.
