Idag bor Julia Groth i Järvsö, men är uppväxt i den lilla kuststaden Söderhamn. Vägen till bilderböckerna har varit allt annat än rak. Hon har studerat arkitektur vid UMA i Umeå, läst grafik på Östra Grevie folkhögskola och tagit en master i design på HDK i Göteborg. Efter studierna gjorde hon praktik på en Fairtrade-designstudio i New Delhi innan hon återvände till Sverige för att arbeta som inredningsarkitekt i Uppsala.

– Jag har haft en lite brokig väg framåt med andra ord. Efter Indien och innan Uppsala hade jag en period av arbetslöshet när jag sökte jobb. Jag bodde med några vänner på en ö i Göteborgs skärgård och hade en massa tid över när jag fick nys om bilderbokstävlingen Castorpriset som Alfabeta anordnade. Inget går upp mot en bra deadline för att få igång kreativiteten, säger hon och skrattar. 

Tävlingen slutade dock aldrig i någon vinst för Julia, men det var inget som bromsade henne. Med den nyfunna glöden tog hon saken i egna händer, fortsatte att jobba vidare på bilderna och skickade ut manus med illustrationer till flera olika förlag. 

– Till min glädje tackade Idus förlag ja och ville ge ut!

Lilla grodan, morfar och döden
2019 kom så Julias första bok ”Lilla grodan, morfar och döden” ut. I berättelsen frågar lilla grodan sin morfar vad han tror händer när man dör, vilket blir startskottet för en rad roliga teorier med fantastiskt livfulla och kreativa illustrationer som brer ut sig över sidorna. Julia berättar att det var något helt speciellt att få den färdiga boken i sin hand, men processen dit var minst lika givande. Var sökandet efter hennes grej över?

– Det var som att något i mig klickade till – är det här något man får hålla på med? Jag älskar konstformen i att skapa en berättelse som sträcker sig över flera uppslag. I bilderboksvärlden får man leva länge med sina bilder och ge sig hän åt sina barnsliga infall. Det finns en scenografi i bladvändningen och drama i hur berättelsen och bilderna samspelar. Man skapar sitt eget lilla universum, säger hon och lägger till:

– Så jag fortsatte. Och så länge det finns förlag som vill ge ut och barn som vill läsa så kommer jag att göra bilderböcker.

Vinner Snöbollen och Kolla!
De senaste åren har Julia både illustrerat till flera andra böcker och släppt fyra egna, nu senast ”Var är mitt ägg?” som blivit en dundersuccé. Boken vann Kolla! för årets hantverk 2025, och utsågs nyligen till årets bästa bilderbok i tävlingen Snöbollen – ett nationellt pris som uppmärksammar bilderboken som konstnärligt uttryck.

Grattis till vinsten! Vad betyder den här typen av erkännande för dig?

– Det betyder jättemycket! Det är ett erkännande och ett kvitto på att jag gör något som når fram och engagerar. Det betyder också att boken kommer att hamna i händerna på fler barn och förhoppningsvis leva vidare under en längre tid i folks medvetande. 

I priset ingår även 50 000 kronor och att originalbilderna ställs ut på Bildmuseet i Umeå. Under en stor del av utställningsperioden finns ett pedagogiskt program kopplat till utställningen. Utöver museets vanliga besökare kommer över 300 barn att möta boken genom skolbesök. 

– Det ger mig gåshud och är så otroligt kul, säger hon.

Ett ägg på villovägar
”Var är mitt ägg?” handlar om en höna vars ägg kläcks i ett obevakat ögonblick, men bara så att benen sticker ut. Blint vandrar det iväg och ramlar ner i en underjordisk tunnel. På resten av uppslagen får man parallellt följa hur hönan ovan jord allt mer desperat letar efter sitt försvunna ägg, och samtidigt ser man hur ägget blint spatserar framåt i underjorden förbi de olika djur som lever där nere.

Julia berättar att det fanns flera inspirationskällor till boken – och att det kom från ett helt nytt, oväntat håll genom arbetets gång. 

– En del var att jag ville jobba med ljus och mörker och hade experimenterat lite med ovan- och underjordkonceptet i ett annat bokprojekt som rann ut i sanden. En annan del var att jag gick i tankarna om att bilda familj. Berättelsen handlar ju på ett sätt om föräldraskap och om att oroa sig för sitt barn och om man kan skydda det. Jag blev sen gravid under arbetet med boken och tankarna gick ofta till mitt eget lilla ”ägg” som växte i magen, säger hon.  

Boken saknar text – hur skiljer sig arbetet när illustrationerna inte bara ska ge färg åt historien utan även berätta den?

– Det ställer högre krav på bilderna att bära historien framåt. Men i det här fallet var det egentligen inget problem, eftersom jag inte från början hade tänkt göra en ordlös bok. Jag började i bilderna och insåg efter ett tag att text inte behövdes. Egentligen kan hela berättelsen berättas med hjälp av titeln. I nästan varje uppslag tänker jag mig att hönan frågar: ”Var är mitt ägg?”.    

När Julia skapade boken roade hon sig med att testa en ny teknik. Bilderna har skapats i stort format genom att skrapa i lager av oljepastell. Resultatet liknar ett kladdigt träsnitt, vilket hon menar passar den jordiga känslan i boken. Skraptekniken krävde dock långt mer organisering i förväg, med noggranna skisser som hon sedan förstorade digitalt och skrev ut.  

– Jag behövde planera i stora drag var varje blomma och varje blad skulle vara eftersom jag målade färglagret först. Sedan kunde jag vara lite mer intuitiv med detaljerna. För att hönan och ägget skulle vara lika stora på varje uppslag klippte jag ut dem ur skissen, då kunde jag lägga skissen på bilden och skrapa fram konturerna. På så sätt hade jag en guide att utgå ifrån, förklarar hon.   

Utbildad arkitekt
Som Julia tidigare berättade har sökandet efter hennes grej lett till både en master i design och en kandidat i arkitektur. När jag frågar Julia om hur hon kunnat dra nytta av sin arkitektbakgrund i sitt bilderboksskapande blir det tydligt att resan till där hon är idag har format det kreativa tänket. 

– Det här är en jättebra fråga! Först tänkte jag på bildspråket, att boken väldigt mycket är en sektion genom jorden. Men det är mer än så. Under utbildningen blev vi framför allt tränade i kreativa processer och koncepttänk, det har jag haft otroligt stor nytta av. Det är en klyscha men jag känner en trygghet i att jag kan lita på processen. Jag vet att jag på något sätt kommer att ro i land, säger hon och lägger till: 

– En annan sak man blir bra på under en arkitektutbildning är att ta kritik. Allt skapande är så personligt och det kan lätt bli att varenda litet ändringsförslag känns som ett påhopp, men efter år av design- och arkitektutbildning har man lärt sig att fler ögon på projektet alltid gör det bättre.

Idag jobbar Julia som kommunikatör på Ljusdals kommun, men drömmer om att kunna jobba heltid med att skapa bilderböcker. En dröm hon dock är försiktigt optimistisk om, då de ekonomiska förutsättningarna behöver vara säkrade för att inte ta död på kreativiteten.   

– Det är väldigt svårt att vara kreativ och ta chanser om man samtidigt känner ekonomisk press. Att inte ha alla ägg i samma skål (haha, äggskämt…) gör att jag har råd att vara modigare och låta saker ta tid att växa fram. I bokvärlden lägger man ju ofta väldigt mycket obetald tid innan man ens vet om boken kommer att ges ut. Dessutom har jag roliga kollegor och turen att jobba med något där jag känner att jag gör nytta eftersom jag jobbar för kommunen där jag bor, avslutar Julia.

För Julia Groth handlar bilderböcker inte bara om att illustrera en berättelse, utan om att skapa rum där läsaren får upptäcka världen på egen hand. Och så länge det finns barn (och vuxna) som vill bläddra vidare kommer hennes universum bara fortsätta växa.

För mer av Julia, besök hennes instagram eller juliagroth.se