Annu Kilpeläinen mättar med färg

TEXT 

Lamin Kivelä

PUBLICERAD 

2020-10-09
Med akrylbläck låter illustratören Annu Kilpeläinen starka färger ta plats i mönster som verkar vara applicerade som collage, men hon vill inte på något vis att hennes process stannar där.

Annu Kilpeläinen har drivit eget som frilans sedan 2014. Redan första året förstod hon att det kunde gå att leva på det hon gör – efter ett jobb som betalade såpass att hon kunde flytta till Australien en period.

– Då trodde jag att världen låg för mina fötter. Men det har varit en lång inlärningskurva, med många upp- och nergångar – mycket jobb en period, inställda jobb och perioder av tystnad – sparande och hur de lugnare perioderna med egna projekt lett till nya jobb för klienter igen.

Fresh air. Akrylbläck på papper. Separatutställningen Kep Tomorow Fre, på Everyday Mooonday Galery i Seoul, Sydkorea 2018. Konstnär: Annu Kilpeläinen.
Fresh air. Akrylbläck på papper. Separatutställningen Kep Tomorow Fre, på Everyday Mooonday Galery i Seoul, Sydkorea 2018. Konstnär: Annu Kilpeläinen.

Annu Kilpeläinen beskriver sitt uttryck som färgglatt och grafiskt – en stil hon utvecklat i en process hon gärna ser som ständigt pågående.

– Jag har gått igenom många faser där jag provat olika material och stilar för att nå hit.

Idag jobbar Annu Kilpeläinen främst med akrylbläck på papper. Men hon tycker om att experimentera och prova olika pennor och färger.

– I år har jag lärt mig arbeta med färgat glas, något som hjälp mig att tänka på ett nytt sätt i processen mot färdig design.

Cinderella. Glassko av förgat glas, personligt projekt 2020. Foto: Ilka Sastamoinen. Formgivare: Annu Kilpeläinen.
Cinderella. Glassko av förgat glas, personligt projekt 2020. Foto: Ilka Sastamoinen. Formgivare: Annu Kilpeläinen.

Illustratören förklarar att hon gärna också samarbetar med andra typer av kreatörer och företag, där jobbet blir levande på ett helt annat vis, då hon till exempel hjälper till att skapa produkter.

Annu Kilpeläinens grafisk design för Häagen-Dazs förpackning till deras glass med kokos och choklad, 2017.
Annu Kilpeläinens grafisk design för Häagen-Dazs förpackning till deras glass med kokos och choklad, 2017.

Sin arbetsprocess beskriver Annu Kilpeläinen med två projekt från 2014 som utmynnade i en gammal Ford Sierra och färg från den lokala färgbutiken i en liten stad i Finland.

– Jag hade målat en massa olika bilar ett tag, precis släppt ett fanzine om rally och tänkte att jag ville måla en riktig bil.

Det ena ledde till det andra och snart hade hon fått kontakt med en kvinna som ägde flera bilar, och hon hade fått tillåtelse att måla en av dem.

Ford Sierra, personligt projekt från 2014. Foto: Annu Kilpeläinen.
Ford Sierra, personligt projekt från 2014. Foto: Annu Kilpeläinen.

– Jag åkte för att titta på bilarna och där fanns en gammal Ford Sierra som var perfekt.

Det visade sig vara kvinnans 13-åriga son som ägde bilen och han använde den bara för att köra omkring på fälten med.

– Hans enda önskan var, inga blommor. Så jag bestämde mig för mer abstrakta mönster och färgfält, berättar hon och fortsätter;

– Jag tillbringade 3 dagar på landet i Finland med att måla bilen, som används fortfarande idag. Jag skulle älska att måla fler bilar!

Annu Kilpeläinen beskriver idéfasen som den viktigaste. Att skissa och färglägga handlar sedan bara om att dyka ner i jobbet och lita på din intuition, förklarar hon.

Annu Kilpeläinen i studion. Foto: Privat.
Annu Kilpeläinen i studion. Foto: Privat.

Hur vet du när ett jobb är klart?

– Det känns rätt. Det brukar vara bra att jobba över några dagar, med tillräckligt med tid att gå tillbaka och fixa till och se jobbet med nya ögon. Jag tycker om att arbeta för hand, med penna och papper, eftersom det finns mindre utrymme att ändra då.

Då vi frågar om hon har något något tips till en illustratör som kört fast i en kreativ process, påpekar hon att ingen är kreativ hela tiden. Att sova på saken kan ge nya perspektiv. Ett annat tips är att sysselsätta hjärnan med att lära sig något.

– Jag har nyligen börjat öva piano igen och det kidnappar min hjärna totalt. Att låta händerna utföra separata uppgifter, samtidigt som du ska läsa noter kräver så mycket koordination att du inte har tid att tänka på något annat . Efter en timme kan jag gå tillbaka till det jag gjorde innan, med en uppfräschad hjärna.