Det började i Japan i slutet av 1990-talet. Personsökare, eller pagers på engelska, blev allt mer populära bland tonåringar och på företaget NTT Docomo valde man att utforma symboler som kunde stå för mycket mer än bara en bokstav. Företaget hade redan infört ett hjärta och enligt en artikel i The Verge, skriven av Jeff Blagdons, ska upphovsmannen Shigetaka Kurita ha tänkt att om de kan göra ett hjärta bör de kunna göra ansikten också.
Emoticons, smileys som skapas med sammansatta tecken, och ASCII-konst hade redan funnits i flera år, men en-symbols-emojis var ändå en nyhet när de lanserades. Och vad som startade som 172 symboler som främst skickades mellan japanska tonåringar har utvecklats till hundratals symboler som delas över hela världen.
I dag ser vi dem inte längre bara i textmeddelanden som skickas mellan privatpersoner, utan i kommunikation från företag och i marknadsföring. Coca Cola i Puerto Rico skapade till exempel Emoticoke-kampanjen, som låter användare söka med emojis i adressfältet för att komma till Coca Colas hemsida, för att locka en yngre generation. Och i februari i år lanserade Ikea egna emoji-ikoner, som enligt dem ska förbättra kommunikationen i hemmet.
Men varför väljer företag att kommunicera med emojin som identitesbärare? Joanna Rubin Dranger är professor i illustration och ansvarig för masterprogrammen Storytelling och Visuell Kommunikation på Konstfack. Hon ger också sedan ett par år tillbaka föreläsningen Visuell Makt, som handlar om hur vi avläser bilder och om hur vilken förförståelse vi har avgör vår läsning av en bild.
— Eftersom emojis har blivit en väsentlig del av många människors dagliga konversationer är det bara logiskt att även företag vill kommunicera genom dem. Vissa digitala medier och tjänster i övrigt har uppen-bara baksidor som skapat nya problem – till exempel mobbing på nätet, näthat och nättroll, aggressiv polemik i debatter på Twitter och Facebook och också helt vardaglig negativ misskommunikation, som missförstånd via email och i sms. Men de emojis vi hittills sett har tvärtom ett företrädesvis gulligt och positivt språkbruk som skapar positiva känslor hos de som kommunicerar genom dem, säger Joanna.
Om det funkar att använda emojis som en del av den grafiska identiteten menar hon beror på hur det görs.
— Det kan förstås både funka och inte funka. Som kommunikationsform är jag övertygad om att emojis kommer att fortsätta användas och att användningen både kommer att växa och breddas. Och det blir därmed en logisk konsekvens att utgå ifrån att även fler företag kommer att vilja använda sig av emojis i sin marknadsföring.
Att nå den yngre generationen, ibland kallad generation Z, verkar vara ett av de största målen med företagens emojianvändning.
”Varumärken använder emojis för att kommunicera med sin målgrupp, för att infiltrera deras mobiltelefoner, för att visa att de använder de senaste kommunikationstrenderna, och även för att förmedla budskap på elegant enkla sätt … De säger att en bild säger mer än tusen ord – och emojis är bara nästa steg i utvecklingen att kommunicera, ibland komplexa tankar eller känslor, med enkla bilder. Dessutom kan emojis överskrida språkbarriärer”, skriver strategen Michael Brenner i The Guardian.
Att emojis blir en del av den visuella kommunikationen hos företag ser vi tydligt, och medan vissa företag använder symboler som redan skapats, väljer andra – som Ikea – att skapa helt egna. Är Ikea bland de första att skapa en ny trend, med unika emojis för varje varumärke? Är det formgivarens eller den visuella kommunikatörens nästa steg i bygget av en grafisk identitet? Huruvida det är något som kommer anammas brett av fler företag är en teknisk fråga, menar Joanna Rubin Dranger.
— Det handlar om en praktisk, teknisk begränsning. Vi vet inte hur det ser ut om fem till tio år, hur man ska kunna använda egna emojis på sina smartphones eller andra enheter. Men om det skulle gå att göra så att de syns hos andra användare på samma sätt som de ikoner vi redan använder, så skulle så klart många vilja göra det.
