Vi lever alltmer i en illusion, anser Ines Alpha, en värld där folk med olika filter förskönar sig på sociala medier, med Photoshop, med allt mer avancerade sminkningsmetoder, och plastikkirurgi.

— Mina projekt är en sorts kommentar till allt detta, där jag drar alltihop till sin spets, genom att fantisera kring vad det skulle innebära att ha fullständig estetisk frihet att kunna förvandla sitt utseende. Jag vill nämligen flytta på gränserna till vad som anses vara skönhet. Projekten är en kombination av det som sysselsätter mig mest i tankarna, det vill säga smink och 3D.

Och nog flyttar Ines på gränserna. I filmerna och bilderna förvandlas ansikten till masker. Modeller förses med ögon på kinderna. Underliga klumpar vandrar över ansiktena. Små blommor spirar ut ur kinderna och sträcker ut sina blad. 3D-projekten om smink är än så länge personliga. Till vardags jobbar Ines som art director inom reklam-, mode- och livsstilssektorerna och bland klienterna finns Fendi, Maison Martin Margiela, Nocibé och Pieper-Heidsieck.

Ines är född och uppvuxen i Paris. Jag frågar henne om hennes karriärval.

— Det beror mycket på mina föräldrar. De är modedesigners båda två och som barn fick jag följa med till jobbet ibland och gå på olika evenemang. På så sätt fick jag väldigt tidigt en inblick i deras arbetsliv. De tog också med mig på utställningar, till butiker, vintagebutiker och det fanns alltid mängder coola tidningar hemma. I-D, The Face, Wallpaper och japanska tidningar som Fruits och An-An. Det ledde till att jag studerade grafisk design, webbdesign och sedan mode och design management på l’Institute de la Mode i Paris.

Ines berättar om sin egen relation till smink, att hon som tonåring jag mest av allt ville smälta in i mängden.

— Det är nog ganska typiskt för den åldern. Jag använde smink för att dölja märken och skavanker, plus mascara och läppglans. Men det kändes liksom alltid fel, att det sättet att använda smink inte riktigt var mig. Det var först i 20-årsåldern som det roliga började. Att något släppte psykologiskt. Jag fick en känsla av frihet att kunna göra vad jag ville, med färger och glitter och jag fick en hel del inspiration av kreativa människor på sociala medier. Jag är en ganska excentrisk tjej med franska mått mätt. Fransmän är väldigt snabba att döma ut folk som ser annorlunda ut.

Så hur kom hon in på att kombinera smink och 3D?

— Jag hade etablerat min karriär som art director och i likhet med många andra i branschen började jag att undersöka 3D. I mitt fall handlade det mest om ett experiment och jag utförde några stilleben till ett kosmetikaföretag. Det var som att en ny värld öppnade sig för mig. Men jag insåg också att jag var tvungen att skaffa mig mycket mer kunskap för att kunna skapa det jag ville. Jag tittade på mängder av instruktionsfilmer på webben för jag visste instinktivt vilka kunskaper jag behövde inhämta. Hur jag skulle få saker att rinna och röra sig, skapa klumpar ur intet, för att på så sätt skapa en helt ny sorts sminkningar. Mitt första riktigt genomarbetade 3D-projekt var ett AR-klipp, Baby F-16, utfört i samarbete med musikern Panteros666. Vi har fortsatt att samarbeta och det sista projektet är en sorts experimentell resevlogg som vi döpt till Meteociel, där vi föreställde oss ett möte med ett digitalt husdjur. Gradvis har jag sugits allt mer in i 3D-världen.

När jag ser bilderna och filmerna kommer jag ibland att tänka på de avancerade sminkningar, dock inte rörliga, som dök upp på 1970- och 1980-talen. Som Pierre La Roche som målade en blixt på David Bowies ansikte på omslaget till albumet Aladdin Sane (1973) och de sminkningar som Richard Shara utförde åt Bowie och Steve Strange – tårar, landskap, kubistiska former.

— För min del kom den tidiga inspirationen främst från anime och manga. Fransk konst och stil är väldigt rigorös och vad jag älskar med den japanska visuella kulturen är dess poetiska, övernaturliga karaktär där det inte finns några gränser. Men jag blev också inspirerad av make-up artister, inte minst Hungry och Salvia som nästan fick huvudet att explodera på mig.

Ines använder mjukvaran Cinema 4D när hon arbetar med 3D.

— Det är den klart lättaste mjukvaran att arbeta med. I början använde jag mig av existerande fotografier tagna av fotografer jag beundrar och som jag sedan 3D-sminkade. Snart började jag dock ta bilder och videofilmer av mig själv. När jag kände att jag behärskade teknikerna frågade jag vänner och konstnärer om de ville samarbeta med mig. För mig är det väldigt viktigt att känna en konstnärlig koppling med de jag arbetar med, antingen jag känner dem personligen eller fått kontakt via sociala medier. Ibland filmar jag dem i min studio. Om de bor långt bort eller i ett annat land så skickar jag tekniska instruktioner så att de kan utföra filmningen själva. Allt 3D-arbete utför jag sedan själv i efterproduktionen och det arbetet kan ibland bli nästan ändlöst.

Hur går samarbetena till estetiskt och idémässigt?

— Det är viktigt för mig att få en riktig känsla av personen, gå igenom deras egna projekt, studera deras ansikten, hur de klär sig och jag försöker att anpassa mig så mycket som möjligt till deras personligheter. En del vill diskutera hur deras egna sätt att sminka sig kan kombineras med mina 3D-manipuleringar. Som tur är har jag hittills alltid fått de medverkandes fulla förtroende och konstnärlig frihet.

I kommentarerna på de sociala medierna önskar många att de kunde förvandla och sminka sig som Ines gjort i sina projekt.

— Jag utvecklade faktiskt en sådan app i samarbete med Studio DKTV, till ett endagsevent för Nike. Den var dock inte tänkt att kunna laddas ner men jag har utvecklat ett antal filter för Snapchat och kommer att lansera fler i framtiden.

Det kommer ny teknologi hela tiden. Mjukvara uppdateras, blir mer användarvänlig och nya funktioner läggs till. Jag frågar Ines om det är något särskilt hon ser fram emot?

— Ja, framför allt hologram. Det skulle vara fullkomligt fantastiskt att kunna skapa hologramsminkningar att kunna bära till vardags. Att kunna ta på dem, förvandla dem och få dem att försvinna med ett klick! Utöver det är jag väldigt nyfiken på artificiell intelligens och robotar. Jag hoppas att jag under min livstid kommer få uppleva att androider blev en del av vår tillvaro. Det skulle vara trevligt att ha en android som kompis!

3D-sminkningarna har som sagt fått mycket uppmärksamhet. Har de lett till kommersiella uppdrag också?

— Jag har hittills betraktat dem som personliga konstprojekt men intressant nog har de lett till att jag blir kontaktad av brands som vill jobba med mig även om det inte alltid handlar om 3D. Det är nyttigt att visa upp egna projekt för det visar att man har idéer och kreativitet.

[fakta id=”45712″]