Standardfrågan – hur känns det?
– Kul! Vi är glada, såklart.

Hur firade ni?
– Inte så vilt. Vi drack champagne och var glada, men vi flippade inte loss, det är ju vardag trots allt. Det fanns ett skandinaviskt ansvar över det. Men vi har en väldigt glad kund, vilket är jätteroligt.

Trodde ni att ni skulle vinna?
– Det är en svår fråga. Jag har ju vunnit några gånger, och man skulle ju kunna vara ungdomligt kaxig i ett sådant läge och säga att det är klart. Men jag är luttrad, jag vet att man kan åka ut med badvattnet. Så nej, jag var inte säker förrän jag hörde det.

Hade ni blivit nöjda med ett silverägg?
– Nej. Jag hade inte blivit det. Man kan ju säga att det är tråkig design på ett sätt, det är inte flashigt eller ett lyxvarumärke, men det är ett seriöst varumärke, och det kan ju vara trevligt att ge det en lite trevligare skrud. Tittar vi utomlands så är detta en viktig typ av design, och det är roligt att vi är mitt i den här processen nu. Det kommer ta tid, det är en stor koloss att styra, men det är också någonting som bara sker en gång per generation.

Hur var kunden att arbeta med?
– Öppen. De är en toppenkund verkligen, vi behöver inte hårdsälja våra idéer utan det är ett väldigt kul samarbete.

Varför tror du att ni vann?
– Det ser väl ganska okej ut. Ligger det rätt i tiden kanske? Jag vet inte. Staden behöver något. Jag tycker att motiveringen var väldigt välskriven och fin, de har hajat grejen. Förstått problematiken och vad den här designen kan betyda.

Vilka tippade ni på?
– Jag var lite rädd för Zlatan-effekten, men de vann ju i PR så det gjorde mig lite lugnare. Stockholm Design Lab hade ett bra bidrag, det hade Kurppa Hosk också. Men han var ju ordförande, så det hade väl kunnat bli problematiskt. Bas jobb med Systembolaget var också fint. Jag kunde lätt se att någon av de tre tog hem det. Alltid läskigt att stå mot starka bidrag. Det har ju hänt förut, att grejer man trott på stenhårt bara får diplom.