Karin Söderquist är uppvuxen i Eskilstuna. Efter studenten valde hon att satsa på yrket som illustratör och sökte sig därför till studier i Bild och form på en folkhögskola utanför Linköping, för att sedan läsa vidare i London. 

Strax efter att hon tagit examen från Camberwell College of Art i 2011 började hon frilansa, men fick som så många andra i branschen länge hanka sig fram med andra jobb vid sidan av för att få det att gå runt. Men för några år sedan lossnade det, och Karin jobbar numera med illustration som huvudsysselsättning. 

– Det har varit perioder när jag nästan gett upp illustrationen helt, men det har alltid varit något som fått mig att återvända. Det jag gillar med illustration är att det är ett så lättillgängligt sätt att kommunicera: nästan alla kan förstå en bild, även om man inte kan läsa texten. Och jag tycker nästan alltid att illustrationen tillför texten ett extra lager som man inte kan få fram med bara ord.

En viktig milstolpe i karriären var när hon för några år sedan fick förfrågan om att illustrera en text i tidningen The New Yorker. 

– Under den perioden jobbade jag heltid för att posterföretag. Jag vantrivdes och kände mig deppig över att inte få göra min egen grej. The New Yorker har alltid varit en drömkund och uppdraget blev en slags vändpunkt där jag kände att det kanske fanns hopp för mig som illustratör trots allt! 

Och det där hoppet som tändes har lett vidare till uppdrag för en lång rad spännande kunder de senaste åren. Bland dem Adobe, Coop, Stockholm stad, Riksteatern och Danone. Förra året illustrerade hon El Taco Trucks samarbete med Rosa Bandet som vi då skrev om. Hon har även medverkat på hela 16 utställningar både i Sverige och internationellt. 

Själv beskriver hon sin tecknarstil som lekfull och färgglad. Hon jobbar framför allt med redaktionella illustrationer, illustrationer till böcker, förpackningar och marknadsföring – men ser alltid på ovanliga uppdrag med inspiration i blicken. Det är just omväxlingen som triggar Karin. 

– Jag tycker att en av de roligaste sakerna med att jobba som illustratör är att få jobba på många olika typer av projekt. Ofta känner jag att jag lär mig väldigt mycket, både tekniskt och konceptuellt, av att ställas inför de olika utmaningar som olika typer av uppdrag för med sig. Det som känns viktigast för mig är att kunden verkligen gillar min stil, litar på mig och tycker det är kul att jobba ihop, säger hon.

Arbetsprocess
När det kommer till det praktiska arbetet och materialval berättar hon att Ipaden är hennes huvudsakliga arbetsverktyg – från tidiga skisser till i princip färdig illustration. Det är först när de allra sista justeringarna ska på som hon för över bilden till datorn. Undantaget är när hon gör väggmålningar. 

– Då jobbar jag med färg och penslar, det är en rolig kontrast till det digitala arbetet att verkligen jobba fysiskt och måla något stort. När jag precis hade tagit examen jobbade jag i någon slags collage-teknik. Jag klippte ut massor av små färgade pappersbitar, skannade in dem, och satte ihop dem i Photoshop. Det var lite mysigt men väldigt tidskrävande och ibland frustrerande. Att skaffa Ipad har verkligen effektiviserat min process och gjort mitt jobb mycket roligare. 

Du gör en del samhällspolitiska uppdrag – hur ser du på möjligheterna att kunna påverka större frågor genom konst? 

– Ja, det är en fråga som jag ofta har funderat på. Ibland, när jag känner mig pessimistisk, tänker jag att det inte har någon påverkan alls, för då skulle inte världen se ut som den gör. Å andra sidan så har ju konst i alla tider använts för att sprida olika budskap och det kan vara väldigt kraftfullt och provocerande. Än idag finns det krafter som vill begränsa och styra över den fria konsten. Så ja, jag tror nog att det går att påverka genom konst. 

Gjorde klippdockor av Spice Girls
Under 2025 hyrde Karin in sig i en delad studio. En av grannarna var Moa Li Lemhagen Schalin, som Karin genast blev ett fan av. 

– Hon är en supercool och duktig kostymdesigner. Det första jag fick veta om henne, innan vi ens hade träffats, var att det är hon som har gjort kostymen till Spice Girls Wannabe-video. Som gammalt Spice Girls-fan tyckte jag att det var det coolaste jag någonsin hade hört. 

Hon berättar att den nyfunna upptäckten väckte en stor lust inom henne att rita en hyllning till de fem platåskobärande popkryddorna. Resultatet blev klippdockor, där hon använde samma kropp till alla fem men med olika kläder, frisyrer och färger. 

Det är den här typen av egna projekt som Karin tycker är viktiga att avsätta tid åt bredvid jobbuppdrag. Det hjälper henne att hålla kreativiteten igång och ständigt utvecklas som illustratör. 

– Jag försöker att alltid ha ett eget projekt igång, på sidan av uppdragen, som jag kan jobba på när det finns tid över. När det inte finns någon kund eller deadline finns det mer utrymme för att leka och testa nya grejer – det behöver inte alltid finnas en så tydlig plan. För mig är det ett bra sätt att utvecklas stilmässigt och för att få igång skaparlust och väcka ny inspiration. 

För att se mer av Karin Söderquists projekt eller för jobbförfrågningar, besök hennes sajt eller instagram!