Det är fortfarande februari. 2021.

Frusna billyktor kryper förbi de snötäckta och isiga trottoarerna då vi går från Medborgarplatsens tunnelbanestation på Söder, mot Sonika Studio och deras källarlokal på Bondegatan 6. Vi ska ses hos dem klockan 17.

Gröna växter trängs med instrument, mattor och möbler fulla med studioutrustning när vi stiger in i den lilla källarlokalen. Det är svårt att missa skylten som lyser ”Sonika Studio” i orange på väggen mitt emot ingången. Till vänster står en kaffebryggare i ett litet pentry.

Vi sätter oss i skinnsoffan en bit in till vänster och har snart en kopp java i handen. Gong Coffee, mellanrost. Får du chans, prova (bönan alltså, inte nödvändigtvis soffan).

Tom Goren presenterar sig som musikproducent, ljudingenjör och ”lite allt möjligt” och Christopher Göthberg landar i samma ambivalenta beskrivning, som ändå ringas in tydligt av musiken.

– Vi har musicerat ihop ”forever” och haft drömmar och mål tillsammans. Det har utvecklats och tagit olika riktningar, men i någon form har vi hängt ihop sedan dag ett, berättar Tom Goren.

De började göra musik tillsammans och med fler vänner i bandet Midnight Scraper. Ett band som levde i närmare tio år och nu varit dött lite längre än så.

Det var slutet på Midnight Scraper som blev början på det som sedan skulle bli Sonika Studio – med andra plattan på gång, Spotify som nyligen lanserats (2006) och en bransch i gungning blev budgeten för att spela in mager. De försökte därför spela in så mycket som möjligt själva. För att spara pengar.

– Men sedan upptäckte vi, att vi kan ju inte spela in, konstaterar Tom Goren.

De som fick höra den andra skivan tyckte helt enkel inte att den lät lika bra som den första.

I ångesten som följde bestämde de sig för att plugga det som krävdes, för att kanske kunna spela in nästa skiva själva. Men med bra ljud. Det blev musikproduktion på Kulturama och så småningom avtog energin för att själva spela och bandet Midnight Scraper sattes på paus.

Efter utbildningen var målet i stället att börja producera musik till andra och de startade musikstudio ihop.

– Första två åren var vi låtskrivare och jobbade på spekulation. Det blir ju ingenting, även om du får en relativt stor hit blir det inte så mycket pengar. I alla fall inte i Sverige, berätta Tom Goren.

Efter det har det blivit samarbeten med artister som Staffan Hellstrand, Lisa Miskovsky, Conny Bloom och Sabina Ddumbas. För att nämna några.

Våren 2020 kom pandemin som för deras klienter bromsade allt snabbt. De kom därför tidigt igång med att streama artister från studion istället.

– Vi fick grymt mycket uppmärksamhet, berättar Christopher Göthberg och räknar upp DN Kultur, Aftonbladet, SVT och TV4.

Tom Goren fyller i detaljerna.

– Första streamen var med min Iphone på en gimbal, med ljudet från telefonens mikrofon. Det lät hemskt, men det var panik. Vi skulle bara streama liksom. Från den dagen blev det bara bättre för varje tillfälle.

Ganska snart hade studion utvecklat streamingen till något seriöst och det blev totalt 30 livestreamade konserter från den lilla källarlokalen och Sonika Studio under våren 2020.

– Till slut var det tre filmfotografer, en bildproducent och programledare, säger Tom Goren.

De har idag ett nära samarbete med Hilda Sandgren och hennes produktionsbolag och artistförmedling, MTA Production, ett par våningar upp i samma hus.

Då vi undrar vad som ingår i en ljudproduktion, förklarar Christopher Göthberg att en bra början är att tänka på ljud.

– På samma sätt som du har ett bildspråk kan du också ha ett ljudspråk. En mer utarbetad tanke med musik och ljud.

– Ljudreferenser är bra. Men med många mjuka värden i musik, blir det lätt förväxlingar, om någon till exempel vill ha ett lite mörkare ljud.

– Tolkar jag det som mer bas, eller ska det vara moll?

Referenser kan vara alltifrån musik till instrument och ljud.

Vad är bra ljud?

– Någonting som väcker nyfikenhet, som gör att du vill fortsätta lyssna, tycker Christopher Göthberg.

– Vissa ljud känns i kroppen. Musikinstrument kan ibland beröra sjukt mycket. Ibland är den känslan magisk, förklarar Tom Goren.

Arbetsprocessen i studion annars på ett flöde av många människor. Handlar det om svenska artister kommer de in någon dag och sedan kommer någon annan in och så håller det på. Men när de jobbar med artister från andra länder, blir det intensivare och mer koncentrerat jobb under en begränsad tid.

Som då den amerikanska sångerskan Chastity Brown för omkring två år sedan spelade in en hel skiva i studion.

– Två ”vibbiga” veckor. Vi satt åtta eller nio personer i det här rummet, mitt i juli. Det var svinvarmt. Allt bara flöt på bra, hon var väldigt duktig. Grym artist, berättar Tom Goren.

Då vi undrar ifall det inte blir bråkigt att jobba så många och så nära, låter svaret från Christopher Göthberg självklart.

– Rent musikaliskt tycker jag det är väldigt sällan. Det är vårt ställe och vi som tar hand om alla. Vi måste se till att det inte blir friktion och att alla samarbetar.

Vad är svårast med ljud?

– Att få dem att samarbeta. Det är det vi håller på med hela tiden, säger Christopher Göthberg.

Då intervjun är över har det hunnit bli sen eftermiddag. Tom Gorens svar på frågan om vad som driver dem, dröjer sig kvar då vi går mot Medborgarplatsen och tunnelbanan som ska ta oss hemåt igen.

– Vi har våra företag, vårt rum och vår tid. Vi kan vara kreativa och börja på helt nytt spår. Om vi vill. Det är en kick.