Vad får du om du kör filmregissörerna Peter Jackson, Taika Waititi och Yorgos Lanthimos i en mixer? En massa splatter, magiska berättelser och tindrande blickar som äter ögongodis. Toppa med svenska filmregissören Mats Udd och ja, vad får vi då?
– Jag gick på mellanstadiet och hade köpt regissören Peter Jacksons Bad taste. På den utgåvan fanns det en 30 minuters behind the scenes film. När jag såg den var jag fast, tänkte ”wow”, kan man göra allt det här med så små resurser, berättar Mats Udd.
För den som inte sett filmen Bad taste, kan vi berätta att det är en lågbudget-splatter från 1987. Som exempel på små resurser för filmen, nämner Mats Udd att Peter Jacksson använde en vanlig hushållsugn för att gjuta ett alien-huvud till filmen.
Om vi får gissa är det knappast en metod som följde med till Peter Jackssons senare produktioner, som till exempel Sagan om ringen, från 2001.
Mats Udd hämtar annars inspiration från olika håll i filmvärlden, Oscarsgalan till exempel.
– Jag försöker se alla nominerade filmer för bästa film, foto, regi och skådisnomineringarna. Annars älskar jag A24:s filmer, till exempel A Ghost story. Över lag starka historier, oavsett genre. Men splatter och gore ligger såklart varmt om hjärtat sedan Bad taste. Jag försöker också se allt med regissörerna Taika Waititi, Steven Soderbergh, Roy Andersson, Steven Spielberg och Yorgos Lanthimos.
Han har gjort flertalet musikvideos för artister som First Aid kit, Timbuktu och Skinny days och reklamfilm för till exempel Stadsmissionen och hifi-tillverkaren Audio pro. Men många jobb har enligt honom själv handlat om tillfälligheter. Som då en programledare på svt behövde en musikvideo.
– Han frågade om jag ville göra den och jag sa ja.
Nu gör han ”kanske en reklamfilm i månaden och två eller tre musikvideor per år”. En av de senare filmerna är Honor the sound för Audio pro, som blev klar för ungefär två år sedan. I filmen berättar människor om ljud som är speciella för dem och varför.
– Jag ville göra en film som kunde fungera mer tidlöst och sammanfatta hela företaget Audio Pro – att de, oavsett vad de gör, alltid hyllar ljudet. Jag och min producent, Alexandros Bakos pitchade idén för Honor the sound och tajmingen var bra, eftersom Audio pro samtidigt firade 40 år.
Varifrån kommer berättelserna om ljud i Honor the sound?
– Som alltid utgår jag från mig själv, vilka ljud blir jag berörd av, vilka ljud tar mig tillbaka till när jag var liten, till när jag var kär, till platser och personer? Sedan gjorde jag en tråd på Facebook om människors favoritljud.
Tråden på Facebook växte med människors minnen av ljud, ”väldigt privata ljud och ljud som de bara inte kan glömma bort”. På det baserade han manuset till filmen.
– Du får veta saker om personen som berättar om det ljudet. Exempelvis hon som berättar att hennes favoritljud är väckarklockan som ringer. Att hon förr hatade det, men att ljudet också fick henne att ta sig ur sängen på morgonen och orka med, ja livet.
[fakta id=”47889″]Han menar att man inte ska vara rädd för sorgligt och vackert ibland. Som ljudet av farfars skratt, som aldrig går att återskapa och som gestaltas visuellt i Honor the sound, men ljudlöst.
– Jag saknar min farfars skratt så fruktansvärt mycket. Ibland minns jag exakt hur han skrattade, men det kommer lika snabbt som det försvinner. Jag kommer aldrig mer att få höra det. Det är också därför det ljudet ligger sist, och är det enda ljudet som vi inte får höra i filmen.
Mats Udd berättar att han visste att Honor the sound skulle sluta precis så. Med det enda ljud vi inte kunde återskapa i filmen.
– Har du en början och ett slut är det inte så svårt att få ihop det där emellan. Lika så var det här. Första scenen och sista scenen var satta, sedan testade jag och klipparen Mikael Hallmans fram vilka scener som passar bra efter varandra. Vilka ger dynamik, vilka ger en bra rytm? Sedan återskapade kompositören och ljudläggaren Christian Svensson ljudet i postproduktionen. Vi tog in vänner och bekanta som läste in orden. Bland annat så hörs systrarna Johanna och Klara Söderberg från First aid kit.
För att få budgeten att hålla, bestämde sig regissören Mats Udd tillsammans med producenten Petra Krigström att de skulle spela in de flesta av de 30–40 scenerna under en dag. Det var en av de störta utmaningarna i projektet, men det gav dem möjligheten att samla hela teamet – med bland andra producent, projektledare, scenograf, kostym, el och en mängd statister.
Location, eller platsen för inspelningen blev ett hus där inredningen verkade ha stått still sedan 70-talet, i en miljö där teamet kunde hitta helt nya bilder bara genom att vrida kameran 180 grader.
– Vi eftersträvade en nostalgisk look, vilken i vi i vår värld skapade med en relativt naturlig ljussättning med kalla toner som vi sedan i post-produktionen mjukade till och tog bort färg för att minska den digitala känslan.
När vi undrar vad produktionen kostade, blir svaret ”åh antar att det är hemliga siffror, men det var ett drömprojekt”.
Och en reklamfilm som får kännas, måste vi lägga till.