– Jag byggde det kring idéer om kontrast och kamratskap. För det första var det kontrasterna mellan geometriska och organiska former – som båda har fördelar och nackdelar – och jag ville se om jag kunde samla deras bästa sidor i någonting nytt. Förutom att det var en personlig utmaning för mig, så kan ett typsnitt med den här typen av hybridstruktur vara en tillgång för användaren eftersom det fungerar ihop med många andra typsnitt. Designers behöver ofta två eller fler familjer som fungerar tillsammans, och jag ville verkligen göra något som både kan spela huvud- och birollen. Så redan tidigt hade jag idén om något som kan paras ihop med andra typsnitt, men som samtidigt kan stå på egna ben, säger Tobias Frere-Jones.

Mallory kommer i flera olika stilar, varje sådan med över 1250 glyfer för att förutse ett stort utbud av innehåll. Typsnittet stödjer dessutom över 200 språk, från acehnesiska och afrikaans till yoruba och zulu.

– För det andra var idén att hitta en mittpunkt mellan två kulturer, den brittiska och den amerikanska. Deras typografiska traditioner har vissa likheter, men är fortfarande väldigt distinkta. Det handlade nog mer om personlig motivation, att skapa ett typsnitt som har samma arv som jag – min pappa var amerikan och min mamma britt. Så Eric Gill är referensen för den brittiska traditionen och W A Dwiggins för den amerikanska, fortsätter Tobias Frere-Jones.

Hela intervjun med Tobias Frere-Jones kan du läsa i CAP&Design #7.