Fotografen och konstnären Ela Polkowska flyttade till Sverige från Polen för fyra år sedan. Hon är utbildad på HDK Valand i Göteborg, där hon fortsatt är bosatt. Kärleken till fotografering fann hon för 12 år sedan. Att det blev just foto menar hon beror på att konstformen låter henne visa sitt personliga perspektiv – ett sätt att låta betraktaren se världen genom hennes ögon.
– Genom mina bilder kan jag visualisera det som är intressant eller spännande för mig i verkligheten runt omkring mig. Fotografering låter mig lyfta fram det estetiska värdet av föremål eller människor i min omvärld. Jag gillar också fotografiets demokratiska karaktär, dess tillgänglighet för alla och dess närvaro i det vanliga vardagslivet, säger hon.
Splinter vinner Svenska fotobokspriset 2025
Svenska fotobokspriset har sedan 1995 prisat årets bästa fotobok. Tävlingen, som anordnas av Svenska fotografers förbund, utsåg fem nominerade varav Elas debutbok Splinter blev årets vinnare. Splinter är en fotografisk dokumentation av ett hus i samhällets utkanter vars invånare vägrade acceptera att endast ordning är legitim i dagens värld. Familjen i huset hade skapat en värld kring sig själva som liknade ett lager – ett utrymme packat med saker, oavsett om det fungerade eller inte.
– Först ville jag berätta en historia om människor som lever utanför sociala normer. Jag ville visa att alla kan leva som de vill, även i den mest oordnade av miljöer. Med tiden började platsen fascinera mig mer och mer med sin visuella rikedom. En rikedom jag hittade i föremål som levde sitt eget liv, ofta berövade sin ursprungliga funktion.
Under ett år åkte Ela till platsen i Polen och observerade och dokumenterade hur den förändrades i sitt konstanta kaos. Hon berättar om hur hon uppfattade det som att den ständiga förändringen gav mening åt den verklighet hon såg. Samtidigt kunde hon inte riktigt skaka av sig känslan av en viss oro.
– Det var svårt att tro att detta kaos skulle vara för evigt, och på sätt och vis hände det jag var rädd för. Under ett av mina sista besök kraschade familjen jag fotograferade med sin bil, sedan dog flera djur och till sist lämnade kvinnan mannen och flyttade ut ur huset. Det är därför en dokumentation av en värld som fascinerade mig med dess oordning och ständiga förändring, säger hon och lägger till:
– Samtidigt var det på grund av allt kaos och rörelse den upphörde att existera.
Vad hoppas du förmedla till betraktaren genom dina bilder?
– Genom mina bilder vill jag visa att verkligheten runt omkring oss är mer spännande än den verkar vid första anblick. Jag vill uppmärksamma det faktum att du måste titta noga, även på ställen som kanske inte är helt uppenbara. Jag vill visa att man i utkanten av både samhället och vårt medvetande kan hitta intressanta platser och ämnen – något som fängslar, pusslar och är i rörelse.
Foton ur Splinter
Nedan tar vi en närmare titt på några av bilderna ur Splinter och historien bakom.
”Det här fotot har blivit mest symboliskt för mig. Kanske för att det verkar mest abstrakt. Det är en väldigt gammal motorcykelhjälm. I närbild påminner det mig om jordklotet, vår värld, som avslöjar gamla lager och sjunker ner i mörkret.”
”Detta är ett av mina favoritfoton. Kanske för att det är grundläggande i symbolik – en mänsklig hand, ett ägg och ljus. Lite som början på allting. För att förklara scenen bokstavligt handlade det om att kontrollera om det fanns ett kycklingembryo i ägget.”
”Jag gillar att ta bilder på väldigt nära håll. Jag har intrycket att då blir varje fotograferat objekt viktigare. Även den här smörgåsen med kött och ketchup, som de flesta av oss förmodligen inte skulle våga äta, blir ett stilleben, en bild som man kan titta på med uppmärksamhet.”
”Ett porträtt utan ansikte eller kanske ett antiporträtt? Endast genom dess form vet vi att det är en person. Så är det ett porträtt av en person eller en jacka med huva? Det här är ett foto som, enligt min mening, visar hur objektens värld och människornas värld blandas, och ibland är det svårt att säga vilket som är viktigast. Å andra sidan, när man tänker på ett porträtt som en typ av fotografi, får det här fotot mig att tänka på att ibland är gesten att täcka huvudet, vända sig bort från kameran, färgen eller typen av material som fotograferas tillräckligt för att väcka känslor eller tolkningar hos betraktaren.”
Läs också: Ny podd lyfter fotografers liv inför framtiden
Juryns motivering
Svenska fotoboksprisets jury utgjordes i år av Louise Wolthers, Göran Greider, Casia Bromberg, Alexandra Ellis och Nicolás Wormull. Deras motivering löd:
”Det är kraften i de enskilda bilderna som gestaltar skönheten där vi inte trodde att den fanns. I det slitna och kaotiska vid samhällets utkanter fångar Polkowska spår av det mänskliga där ingenting är entydigt. Hon är en modig fotograf som ifrågasätter både sina egna och våra föreställningar. Splinter är en radikal bok som spränger blicken. Polkowska har en känsla för det taktila, man vill ta i boken, gå in i varje enskild bild. Men framför allt är detta en smocka i ansiktet. En bok som väcker frågor och inte lämnar någon oberörd. ”
