Uttryck och utformning
Knappast någon borde ha invändningar mot den typ av street art som klistermärket utgör. Den kan till skillnad från sin släkting graffitin knappast klassas som skadegörelse. Den är heller inte lika narcissistisk – här är det inte upphovspersonen som är i centrum utan klubben man sympatiserar med. Utformningen följer ingalunda några designmanualer gällande typsnitt och färgnummer. Om bildrättigheter bryr sig formgivarna föga. Och för att gå igenom storstadens bildbrus har dessa exempel på kleinkunst ofta verkshöjd både gällande grafisk precision och budskap. Samt humor.
Exempelvis kan uppmaningen på ovanstående klibba tyckas onödigt onyanserad. Men det faktum att apan som torgför åsikten ser så harmlös ut får räknas som en förmildrande omständighet. Självironin – att Djurgårdare nedsättande kallas apor (en referens till Skansen) – är ytterligare en. Notera också avsaknaden av avsändare, den blå färgen är tillräcklig.
Subtila förolämpningar
En given beståndsdel i grupptillhörighet är bruket av interna referenser, svårförståeliga för personer utanför kretsen. Budskapet ovan kan därför kräva en förklaring för gemene man: stockholmsklubbarna AIK och Djurgården bildades båda just år 1891. Antipatin riktas alltså mot antagonisternas födelseår – ett exempel på hur subtila förolämpningar kan vara de som svider mest!
Att avsändaren i detta fall är Hammarby signaleras endast genom den gröna färgen. Mönstret uppbyggt av harlekinrutor är inget som i vanliga fall associeras med södermalmsklubben, men är möjligen en blinkning till den tyska delstaten Bayerns flagga och dess blåvita rombmönster. En lek med orden Bajen och Bayern kan alltså vara orsaken. En annan tänkbar förklaring är det faktum att liknande mönster förekommer på cardigans från till exempel Fred Perry, ett klädmärke med stor spridning inom supportersfären.
Historisk storytelling
Det finns troligtvis inga starkare varumärken än fotbollsklubbar. Trots att spelare och ledare kommer och går (ibland även mitt under en säsong) är supportrarnas lojalitet till klubbmärket orubblig, ofta livslång. En anomali kan tyckas, i vår samtid där allt ifrån mobiloperatör till partner tenderar att ses som utbytbara.
När det gäller utformningen av klistermärken följs som bekant inte någon marknadsplan. Detta är en gör-det-självrörelse med anonyma upphovspersoner som inte låter sig tyglas. Det går dock att skönja olika kategorier inom dekaldesignen: en gren är den som hyllar sin klubbs förflutna, alltså en typ av historisk storytelling. Det kan vara en hommage till kultfigurer som AIKs Per ”Pärta” Karlsson som gjorde 300 matcher för klubben, Bajensupporten Kenta Gustafsson (Dom kallar oss mods, med mera) eller som i detta fall, högerbacken Sulo Vaattovaara i den historiska så kallade snömatchen mellan Hammarby och FC Köln i Uefacupen 1985.
Revir och bildstormande
Hos idéhistoriska tänkare som Hegel och de Beauvoir återkommer begreppet ”Den Andre” – alltså reflexen hos människan att betrakta individer utanför den egna gruppen som avvikande eller förkastliga. Detta blir tydligt inte bara på fotbollsläktare utan även på elskåp och stuprör i det offentliga rummet. Olika stadsdelar betraktas med andra ord som revir för den egna klubben. Att riva ned eller sabotera klibbor placerade där de inte anses höra hemma är alltså legio, det finns till och med speciella klistermärken för ändamålet med metabudskapet ”Du är överklibbad”.
Att likna fotboll med religion kan förvisso ses som en sliten metafor, men tillvägagångssättet att förstöra misshagliga symboler kan sägas gå i linje med det som inom konsthistoria benämns ”ideologisk ikonoklasm” eller bildstormande – alltså ödeläggelse av religiösa ikoner eller monument av ideologiska skäl, känt redan sedan 700-talet.
Mode och juridik
På denna Djurgårdsdekal är det knappast Haddocks hipsterskägg som är det intressanta, utan vilka klädloggor som förekommer på kaptenens kläder. Skor från Adidas (av modellen Gazelle eller Samba) är ett självklart val inom det vi kallar ”Football casual”. Den uppmärksamme noterar också logotypen på vänsterärmen, Stone Island, vars fodrade jackor stilmedvetna supportrar tagit till sitt hjärta.
Men att kepsen har ett Fjällrävenmärke kanske är mer oväntat. Ett företag som snarare förknippas med funktionskläder för den övre medelklassen? Det är lätt att dra paralleller till Haglöfsjackan som blivit ett populärt attribut inom hiphop- och gängmiljöer. Ett tidigare exempel är att Ralph Lauren – klassat som helylle-amerikanskt – blev hip-hopens märke par excellence i 1990-talets Harlem. Subkulturer har med andra ord alltid jobbat med att röva bort statussymboler från resten av samhället och förpacka dem som sina egna.
Till sist
För ovanlighetens skull har vi här att göra med en signerad klibba. Jag frågar upphovsmannen PatZac om det är riskabelt att som i detta fall göra en pastisch på Kapten Haddock utan tillstånd? Seriesyndikatens jurister är ju kända för att ha långa tentakler. Pikant nog är det fler som har tänkt i dessa banor: det har uppdagats att AIK:are gjort officiella Tintin-konton uppmärksamma på ovanstående klibba och dess varumärkesintrång. En form av angiveri alltså. Men juristerna på La Fondation Hergé har ännu inte vidtagit åtgärder.
Alla foton: Magnus Ek.
