Hur startade allt?
– Jag besökte Icehotel på våren förra året, och i samband med det väcktes idén om upplägget. Jag hade tidigare jobbat tillsammans med Charli Kasselbäck i andra projekt, och tänkte att han skulle passa utmärkt till detta, så jag drog in honom tidigt i projektet. Sedan sammanställde vi en 3D-presentation tillsammans med Karin Hedqvist och skickade till juryn för årets Icehotel. Vi blev antagna tillsammans med ca 40 konstnärer, arkitekter och formgivare från hela världen. Sedan tog det två veckor att bygga vår svit.

Vilka utmaningar ställdes ni inför när ni jobbade med projektet?
– Utmaningarna var minst sagt många. Varken jag eller Charli hade jobbat i is förut och utförandet krävde en hel del konstruktionstänk också. De största isblocken med bokstäver vägde ca 350 kg och skulle baxas upp med liftar ca tre meter och fixeras mot väggen på den smala mur av is vi byggt upp. Vi fick givetvis hjälp från erfarna killar och tjejer på plats som utgjorde supportteam. Även andra formgivare i rummen runt omkring kunde assistera. Alla hjälpte alla, så det var ett väldigt bra teamwork. Men i stort sett fick man lösa jobbet själv. Lite instruktioner, bra kläder, en stor verktygslåda, motorsåg, en pallyft och så var det bara att sätta igång. Learning by doing helt enkelt.

Hur såg arbetsflödet ut?
– De första dagarna karvade vi bokstäver inne i den stora verkstadshallen (ca -8 grader) där också de gigantiska isblocken från Torne älv förvaras. De tas upp senvintern innan och förvaras där för att sedan sågas i beställda bitar. Vi hade beställt 25 block i olika stora bitar som vi sedan mejslade ut bokstäver i. Dessa fraktades med hjälp av en stor lift ner till själva Icehotel som ligger vid Torne älvs strand. Vi fick manuellt flytta in blocken i rummet för att, rad efter rad, montera upp dem mot ena kortväggen. På den andra karvade vi ut själva intrycket, tryckytan, med hela budskapet ”rättvänt”. När hela isväggen med alla block och bokstäver var färdig vägde den ca 6 ton, det är mycket is det!

Så här beskriver de idén, och valet av typsnitt i sin ansökan:

”Besökaren som kommer in i Hot Type hamnar mitt i tryckprocessen, mitt emellan typer och tryck. Ut ur den vänstra kortväggen tränger stora istyper fram, på den högra framträder budskapet Hot Type in a Cold Setting som ett avtryck i väggen av snis. På golvet står fler istyper som tagna ur sin kast eller matris.

Trots att vi lever i en digital värd så är den fysiska boken, tidningen, magasinet och trycksaken en taktil upplevelse som är lätt att uppskatta. Bokstavstyper som lämnar avtryck och intryck på en yta, ofta av papper, är en process som går tillbaka till Gutenbergs dagar. Utvecklingen har gått från trätyper via bly – hot set – och fotosättning – cold set – och vidare till dagens digitaliserade teknik.
Vårt rum är en hyllning till kärnan i tryckerikonsten, det magiska skedet då bokstavstyperna möter mediet och läsbara ord, meningar och texter tar form.

För den som ser mer än bara bokstäver finns även avtryck från John Barks yrkesliv i verket. ”Baskerville, den bärande fonten i redesigen av amerikanska Esquire i New York på åttiotalet. Akzidens och Bodoni som specialritades för Dagens Nyheter och slutligen Futuran, en hyllning till förpackningsformgivaren Stig Bark, Johns far.

Med Hot Type skapar vi ett rum med tryck i och ger den typografiska termen cold set en helt ny och faktiskt mer korrekt innebörd.”

Foton: Paulina Holmgren, Cliff Karlsson